med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A114 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Al 14

av Börje Hörnlund m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Utvecklingsinsatser i glesbygd och landsbygd

Centerpartiet har i en partimotion redovisat sin principiella syn och även lagt
konkreta förslag i anledning av den regionalpolitiska propositionen. Vi har
även tidigare väckt en partimotion med förslag om ett åtgärdsprogram för
landsbygdsutveckling. I föreliggande motion tar vi upp vissa kompletterande
frågor rörande landsbygden.

Landsbygdens förutsättningar

En central del av regionalpolitiken måste vara en målmedveten strävan att
utveckla landsbygden som livsmiljö. Från centerpartiets sida har vi i en särskild
partimotion som ovan nämnts lagt ett omfattande åtgärdsprogram för
utveckling av landsbygden.

I motionen underströks bl.a. att en levande landsbygd med ett vitalt och
differentierat näringsliv, fungerande service och ett öppet landskap m.m. har
stor betydelse för långt fler än dem som är direkt engagerade på landsbygden.
En levande landsbygd har självklart stor betydelse för alla som är bosatta
på landsbygden och i dess tätorter, men även för de större tätorternas
befolkning. Landsbygden är en resurs och har kvalitéer som måste tas till
vara och utvecklas till gagn för hela Sveriges befolkning. Den nuvarande negativa
utvecklingen för landsbygden och dess folk måste därför brytas och
vändas i sin motsats.

Det är enligt vår mening nödvändigt att såväl samhällets regelsystem som
det konkreta regionalpolitiska stödet får en sådan utformning att landsbygdsbefolkningens
inneboende vilja och kreativa förmåga till utveckling
och förnyelse av levnadsvillkoren på landsbygden och i dess tätorter inte
motverkas utan stimuleras. Det krävs således dels insatser i form av ökade
ekonomiska resurser/investeringar i infrastruktur och näringsliv, dels att byråkratiska
hinder för företag och enskilda att utvecklas och ta framtidsinriktade
initiativ elimineras.

Den hittillsvarande samhällsutvecklingen har emellertid inneburit att
landsbygden och dess tätorter alltmer utarmats. Möjligheterna att ta till vara
landsbygdens resurser och utvecklingsmöjligheter förutsätter att landsbygden
på ett rättvist sätt får sin del av de statliga insatser som satsas på utveck

ling och infrastruktur. Landsbygden har under många år varit satt på undan- Mot. 1989/90

tag. Det är därför mycket viktigt att resurser till investeringar snabbt ställs Al 14

till förfogande. Likvärdiga levnadsvillkor i olika delar av landet med tillgång
till arbete, kommunikationer, utbildning, social och kommersiell service,
kultur, fungerande föreningsliv m.m. förutsätter att statsmakterna tar hänsyn
till landsbygdens krav och behov. Annars riskerar stora delar av landsbygden
att inom något eller några decennier blir en ödebygd.

Möjligheterna att vända den negativa befolkningsutvecklingen i många
landsbygdskommuner förutsätter en breddning och differentiering av näringslivet.
För många kommuner kommer jord- och skogsbruk med binäringar
att vara basen, men det behövs också en utveckling av befintliga företag
utanför de areella näringarna. Småindustrier, hantverk, hemslöjd, turism
m.m. är exempel på verksamheter som kan utgöra komplement till landsbygdens
basnäringar. En livskrafig småföretagsamhet, inte minst inom tjänstesektorn,
har stor betydelse för en positiv utveckling på landsbygden och i
dess tätorter.

På den rena landsbygden och i skärgården är sysselsättningen av naturliga
skäl främst knuten till jord- och skogsbruk med binäringar och fiske. Det är
därför väsentligt att all åkermark som i dag är avsedd för livsmedelsproduktion
hålls öppen. Nuvarande stödsystem har inte lyckats förhindra att en avsevärd
andel av jordbruksmarken har tagits ur livsmedelsproduktionen. En
avreglering av jordbruket riskerar innebära att möjligheterna att bedriva
jordbruk i skogs- och mellanbygder över hela landet rycks undan. Det är en
uppenbar risk att det nuvarande öppna landskapet ersätts med skog.

En viktig del i en positiv regional utveckling är därför en aktiv jordbrukspolitik
som slår vakt om möjligheterna att på ett ekonomiskt lönsamt sätt
bedriva jordbruk utanför slättbygderna i Syd- och Mellansverige.

Regionalpolitiska utredningen och propositionen behandlar enligt vår mening
på ett alltför ytligt sätt problemen och de insatser som är förutsättningen
för en positiv utveckling på landsbygden. De förslag som framkommit genom
landsbygdskampanjen och landsbygdsriksdagarna har knappast alls behandlats.
Propositionens förslag saknar också reella mål för landsbygdsutvecklingen.

Insatser för att utveckla landsbygden

Enligt vår mening krävs således omfattande satsningar för att förbättra och
utveckla såväl landsbygdens infrastruktur och näringsliv som landsbygsbefolkningens
levnadsvillkor. Såväl våra förslag till utformning och inriktning
av det regionalpolitiska stödet som förslag i denna och andra motioner till
speciella insatser för landsbygden har stor betydelse för möjligheterna att
åstadkomma en positiv landsbygdsutveckling. Vi vill vidare starkt understryka
vikten av en reformerad politisk beslutsprocess som innebär att riksdag,
regering, centrala verk och myndigheter på central och regional nivå
måste beakta landsbygdens och dess tätorters krav och behov.

I partimotionen till innevarande riksmöte har vi utförligt såväl redovisat
vår syn som lagt ett konkret förslag till åtgärdsprogram för att främja landsbygdens
utveckling. Sammanfattningsvis innebär våra viktigaste förslag för
utveckling av landsbygden följande:

- Ett särskilt landsbygdsutvecklingsanslag införs om minst 750 milj.kr. för
att främja landsbygdens utveckling.

- Uppräkningar av länsanslagen för att med lokalisering skapa bättre förutsättningar
för investeringsprojekt och arbetstillfällen.

- Ett tioårigt program för förstärkning och beläggning av länsvägnätets
grusvägar.

- Ett öre/kWh av vinsterna från vattenkraften skall återföras till de regioner
där vattenkraftselen produceras. Detta ger dessa regioner ett årligt
tillskott på 600-700 milj.kr.

- En kraftig förbättring av den kommunala skatteutjämningen.Målsättningen
skall vara att kommunalskatten skall spegla den kommunala effektiviteten
och serviceutbudet, inte invånarnas inkomstnivå.

- Ett stimulansbidrag på 80 000 kr. per lägenhet till byggande av smålägenheter
och hyresalternativ på landsbygd och i småorter införs för att ge
ungdomar bättre möjligheter att bo och forma sina liv på landsbygden
och i småorter.

- Ingen offentlig service på landsbygden får dras in utan att alternativ noga

prövats.

- Inga avgifter skall tas ut från egenföretagare på det första basbeloppet.
Det innebär ett minskat avgiftsuttag på mer än 11 000 kr. Skatteregler
ändras i syfte att underlätta möjligheterna för småföretagsutveckling.

- Industriella satsningar för att stärka småföretagsutvecklingen.

- Insatser för utbildning och forskning.

- Ett landsbygdens forskningsråd inrättas.

- Ökat stöd till lantbruksnäringen för omställning och miljöförbättringar.

- Skattebefrielse på alla biobränslen.

- Ökat stöd till kommersiell service på landsbygden innebärande bl.a. satsningar
på lanthandeln.

- Avdrag med 15 kr/mil för arbetsresor och resor i tjänsten medges omgående.

- Medel avsätts för elektrifiering av landsbygden och upprustning av landsbygdens
elnät.

- Beslutet om folkbokföringen rivs upp och ansvaret för folkbokföringen
återförs till svenska kyrkan.

- En konsekvensanalys av skatteomläggningens effekter på landsbygdsbefolkningen.

Vi vill utöver de förslag som lagts i partimotionen om landsbygdsutvecklingen
ta upp följande frågor:

Landsbygd och glesbygd

I propositionen har angivits vissa kriterier på vilket sätt landsbygd och glesbygd
skall definieras. Enligt vår mening är det väsentligt att ingen glesbygdsoch
landsbygdsdel i landet genom olika regler undantas från möjligheterna
att få stöd. Vi vill understryka att av oss föreslagna medel för landsbygdsutveckling
avser hela landet och särskilt landsbygdsdelar i områden utanför
resursområdet. Det bör ankomma på resp. länsstyrelse att avgöra om stöd
till visst projekt kan komma i fråga. Detta bör ges regeringen till känna.

Mot. 1989/90

A114

10

Landsbygdskampanjen

Förslagen från landsbygdskampanjen och landsbygdsriksdagarna har ej analyserats
och ej föranlett några konkreta insatser från regeringens sida. Enligt
vår mening måste det kommande regionalpolitiska beslutet kompletteras efter
en analys och beredning av de förslag som landsbygdsriksdagarna lagt.

Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med konkreta förslag till
utvecklingsinsatser för landsbygden.

Skärgården

I den föreliggande propositionen finner inte föredraganden någon anledning
att särskilt behandla de problem som skärgården har. Från centerpartiets
sida har vi vid upprepade tillfällen tagit upp dessa problem och krävt en sammanhållen
skärgårdspolitik.

Våra förslag till kraftigt förstärkta insatser för landsbygden i dess helhet
kommer också skärgården till del. I detta sammanhang vill vi därutöver ta
upp stödet till skärgårdstrafiken. Riksdagen begärde att regeringen skulle
ge REK-87 i uppdrag att utreda stödet till skärgårdstrafik. Detta uppdrag
fullföljdes inte av utredningen.

Vi föreslår att stöd till skärgårdstrafik får utgå från det av oss föreslagna
landsbygdsutvecklingsanslaget.

Folkbildning och folkhögskolor

I befolkningsglesa bygder och små orter bör folkbildningen kunna ges en vidgad
roll i det regionalpolitiska arbetet. Det gäller också folkhögskolorna som
i betydande utsträckning är lokaliserade till landets glest befolkade delar.

Bl.a. bör satsningar på folkbildning i viss utsträckning kunna uppväga de
nackdelar som uppstår till följd av låg intensitet i personalutbildningen i de
företag som för närvarande är typiska för glesbygd och småorter. Folkhögskolor
i glesbygd bör kunna fungera som utvecklings- och inspirationscentra
i sin omgivning. Vi anser mot denna bakgrund att särskilda projektmedel
bör anslås till studieförbund och folkhögskolor i syfte att främja folkbildning
och ta till vara folkhögskolornas möjligheter som motor för landsbygdsutveckling.
Detta bör ges regeringen till känna.

Stöd till maskiner och byggande på landsbygden

Inom de landsbygdsbetonade delarna av oss förordat resursområde C bör
stödet till byggnader kunna uppgå till 40 % av investeringskostnaden resp.
till maskiner med 20 %.

Samlingslokaler på landsbygden

Stödet till landsbygdens samlingslokaler bör överföras från bostadsverket till
landsbygdsanslaget och resp. länsstyrelse. Ett sådant stöd till samlingslokaler
skulle ge betydande möjligheter att komplettera fritidsutbudet på landsbygden
så att både flickors och pojkars fritidsintressen kan tillgodoses.

Vi föreslår att till byggande och upprustning av mindre samlingslokaler på
landsbygden och i dess småorter bör över hela landet ur landsbygdsutveck- 11

Mot. 1989/90

A114

lingsanslaget kunna utgå ett 50-procentigt stöd till byggande och upprust- Mot. 1989/90

ning. Objekt på upp till 5 milj.kr. bör kunna beslutas på länsnivå. Större Al 14

objekt bör prövas i sedvanlig ordning av bostadsverket.

Glesbygdsstödet

Vi föreslår ovan en förändrad anslagsstruktur för de regional- och landsbygdspolitiska
insatserna. Glesbygdsstödet bör enligt vår mening vara en del
i det anslag för landsbygdsutveckling om 750 milj.kr. som vi föreslår skall
inrättas. Den konkreta utformningen av glesbygdsstödet tar vi upp i en särskild
motion om anslagsfrågor i anledning av propositionen.

Sektorsfrågor, övriga glesbygds- och landsbygdsfrågor

I vår partimotion om landsbygdens utveckling har vi föreslagit att ingen offentlig
service får dras in utan att alternativa möjligheter till samordning prövats.
Vi kvarstår vid denna uppfattning. Vi har vidare ovan redovisat vår syn
på de skilda sektorfrågor som tas upp i propositionen under detta avsnitt.

Glesbygdsdegationen

I propositionen föreslås att glesbygdsdelegationen ombildas till myndighet
och lokaliseras till Östersund. Vi har ovan föreslagit att glesbygdsdelegationen
även i fortsättningen skall vara en del i regeringskansliet och i stället
förordat att den centrala myndigheten på det regionalpolitiska området,

SIND, utlokaliseras till Östersund.

Det är samtidigt viktigt att insatserna för att främja landsbygdsutvecklingen
i hela landet och det ideella arbete som många människor bedrivit
inom landsbygdskampanjen Hela Sverige skall leva tas till vara och förs
vidare. Enligt vår mening bör mot denna bakgrund Folkrörelserådet få en
förstärkt och vidgad roll.

De medel som frigörs genom att glesbygdsdelegationens verksamhet ej
förändras bör enligt vår mening ställas till Folkrörelserådets förfogande för
en breddad och vidgad verksamhet. En sådan ekonomisk förstärkning skulle
ge rådet bättre möjligheter att bedriva verksamhet i länen och mer kontinuerligt
anordna s.k. landsbygdsriksdagar. Möjligheter skulle skapas för ett
effektivt opinionsbildande arbete för att landsbygdens möjligheter och resurser
skall tas till vara.Vi föreslår att 9 milj.kr. anvisas för detta ändamål.

Bygdekommittéerna för landsbygdsutveckling bör över hela landet såsom
vi föreslår i annan motion i likhet med mindre företag i prioriterade områden
få gratis konsultstöd med tre dagar. Stödet skall finansieras genom det
av oss förordade landsbygdsutvecklingsanslaget. Detta bör ges regeringen
till känna.

Landsbygdsutvecklinganslag

Vi föreslår mot bakgrund av vad vi ovan anfört och i andra motioner att ett
nytt anslag införs för landsbygdsutvecklingen. Vi föreslår att för budgetåret
1990/91 anvisas 750 milj.kr. för detta ändamål.

12

Hemställan Mot. 1989/90

A114

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landsbygdspolitikens inriktning,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:76 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avgränsningen av och insatser i glesbygds- och landsbygdsområden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hanteringen av förslag från landsbygdskampanjen
och landsbygdsriksdagarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för skärgårdstrafiken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkhögskolornas betydelse för landsbygdsutvecklingen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av stödet till samlingslokaler på
landsbygden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Folkörelserådets framtida verksamhet samt beslutar
anvisa 9 000 000 kr. för detta ändamål,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsultstöd till bygdekommittéerna för landsbygdsutveckling,

9. att riksdagen beslutar till landsbygdsutveckling anvisa ett reservationsanslag
om 750 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 26 mars 1990

Börje Hörnlund (c)

Kersti Johansson (c)

Roland Larsson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Kjell Ericsson (c)

Håkan Hansson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

Per-Ola Eriksson (c)
Göran Engström (c)
Gunhild Bolander (c)
Ivar Franzén (c)

Jan Hyttring (c)

13