Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A50 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Proposition 1989/90:76
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
1990-03-26
Bordläggning
1990-03-28
Hänvisning
1990-03-29

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A50

av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

I regionalpolitiska kommitténs betänkande Regioner i samspel som föregått
den nu aktuella propositionen analyseras en lång rad faktorer som har
betydelse för den regionala utvecklingen.

Analysen leder till slutsatsen att det främst är tre landsdelar, inlandet,
Bergslagen och sydöstra Sverige som bör prioriteras när det gäller insatser
som direkt och indirekt syftar till att förbättra arbetsmarknadsläget.

Inlandet intar givetvis en särställning i sammanhanget.

För sydöstra Sveriges del konstateras bl.a. att

- Befolkningssammansättningen är ogynnsam så till vida att andelen unga
är liten och andelen äldre är stor.

- Strukturomvandlingen kommer under 90-talet, liksom tidigare, att vara
snabb inom sådana delar av näringslivet som är överrepresenterade i sydöstra
Sverige. Trycket på strukturomvandlingar inom tjänstenäringarna
såväl de privata som de offentliga kommer sannolikt också att öka, vilket
betyder att möjligheten att ersätta industriarbeten med tjänstebefattningar
kan komma att begränsas.

- Sydöstra Sverige har redan nu en liten tjänstesektor. Det gäller såväl privata
som offentliga tjänster.

- Jordbruket står inför en omfattande förändring. De problem som hittills
i huvudsak berört jordbruket i Norrland kan därmed komma att spridas
till sydöstra Sverige.

- Sydöstra Sverige tillhör de delar av landet som har lägst utbildningsnivå.

- Sydöstra Sverige erhåller låga resursöverföringar per invånare över statsbudgeten
särskilt på kommunikations- och utbildningsområdet.

I prop. 1989/90:76 gör industriministern följande bedömning:

I sydöstra Sverige bedömer jag inte problemen vara av sådan karaktär och
svårighetsgrad att det är motiverat med några regionalpolitiska insatser av
den typ som är motiverade för norra Sveriges inland, delar av Bergslagen
och delar av nordvästra Värmland.

Vi delar den bedömningen och konstaterar att oss veterligen har ingen - inte
heller REK 87 - hävdat att problemen i sydöstra Sverige och Norrlands inland
är jämförbara. I ett system där alltmer av beslutanderätten inom regionalpolitiken
förs ut till länsstyrelserna avgörs givetvis de reella möjligheterna

till insatser av olika slag ytterst av den regionala prioritering som regeringen
väljer att göra vid fördelningen av medel till länen.

Tyngdpunkten i en strategi för sydöstra Sverige bör enligt vår uppfattning
ligga på att förbättra infrastrukturen. För detta talar bl.a. regionens läge vid
sidan om den kommunikationstriangel som utgörs av Stockholm - Göteborg
- Malmö och behoven av ökad samverkan inom regionen. Mot bakgrund
av den låga utbildningsnivån i sydöstra Sverige framstår insatser inom
såväl gymnasieutbildning som högskoleutbildning och forskning som ytterst
välmotiverade.

Mot denna bakgrund är det rimligt att den del av det i propositionen föreslagna
anslaget för vissa infrastrukturåtgärder som skall avse kompletterande
insatser i stödområde 1, insatser i stödområde 2 samt vissa insatser i
stödjepunkter i anslutning till stödområdena även får tas i anspråk för insatser
i sydöstra Sverige.

Även om tyngdpunken i en strategi för sydöstra Sverige ligger på att förbättra
infrastrukturen finns också stora behov av insatser som syftar till företagsutveckling.

I delar av Småland finns ett starkt beroende av många små företag som
arbetar som underleverantörer till stora svenska företag, råvarubaserad och
arbetskraftsintensiv industri är rikt företrädd och i Blekinge domineras näringslivet
alltjämt av stora produktionsenheter tillhörande internationellt
verksamma koncerner.

Vi känner stark oro för konsekvenserna av strukturomvandling under 90talet.
Regionen är t.ex. extremt beroende av verkstadsindustrin, förändringarna
inom livsmedelssektorn kommer att slå hårt på sysselsättningen och
många företag är verksamma inom s.k. mogna branscher.

Blekinge är i dag det län som har flest varsel av alla län. För de första 5
åren under 90-talet räknar länsarbetsnämnden med att minst 5000 industrijobb
kommer att försvinna. Situtionen är särskilt oroande i den västra länsdelen.

Kronobergs län med sina många småföretag och underleverantörer kommer,
enligt 1987 års långtidsutredning, under 90-talet att utgöra en stagnerande
region.

I Kalmar län väntas en fortsatt minskning av antalet anställda inom jordoch
skogsbruk och i tillverkningsindustrin. De norra delarna av länet beräknas
bli fortsatt hårdast drabbade med en betydande minskning av sysselsättningen.

Riksdagen har tidigare uttalat att delar av sydöstra Sverige ska behandlas
generöst vid ansökningar från enskilda företag om lokaliseringsstöd.

Regeringen har vid sin prövning också tillämpat denna rekommendation,
något som har varit utomordentligt värdefullt för regionen.

Mot bakgrund av de dramatiska förändringar inom näringslivet som redan
nu kan förutses är det av avgörande betydelse att riksdagen står fast vid sitt
tidigare uttalande.

Det är också angeläget att regeringen mycket noga följer utvecklingen i
sydöstra Sverige och vid behov utnyttjar den möjlighet att tillfälligt inplacera
kommuner eller delar av kommuner i stödområde, som anges i propositionen.

Mot. 1989/90
A50

11

Mot. 1989/90
A50

Stockholm den 21 mars 1990
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Hans Gustafsson (s)

Lars Hedfors (s)

Bengt Kronblad (s)

Ulla Johansson (s)
Stig Alemyr (s)

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående regionalpolitiska medel till infrastrukturåtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande generös behandling vid ansökningar om lokaliseringsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående behovet av att noga följa utvecklingen i sydöstra
Sverige och vid behov besluta om tillfälliga inplaceringar i stödområde.

12

Yrkanden (6)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående regionalpolitiska medel till infrastrukturåtgärder
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående regionalpolitiska medel till infrastrukturåtgärder
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande generös behandling vid ansökningar om lokaliseringsstöd
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande generös behandling vid ansökningar om lokaliseringsstöd
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av att noga följa utvecklingen i sydöstra Sverige och vid behov besluta om tillfälliga inplaceringar i stödområde.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av att noga följa utvecklingen i sydöstra Sverige och vid behov besluta om tillfälliga inplaceringar i stödområde.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.