med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A57 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A57

av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg
(båda s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Vi har i ett antal motioner väckta under allmänna motionstiden beskrivit situationen
i Jämtlands län, såväl problem som goda förutsättningar. Vi upprepar
inte dessa uppgifter i detta sammanhang utan hänvisar till motionerna.

Vi anser att inriktningen i den regionalpolitiska propositionen är bra. Vi
noterar med tillfredsställelse att betydande resurstillskott kommer att tillföras
Norrlands inland, där problemen är störst. Vi tycker också det är glädjande
att Jämtlands län får en speciell satsning.

Det är dock i några avseenden vi har förslag utöver propositionen. Det
gäller stödområdesgränserna, återföring av vattenkraftsvinster, satsningen
på högskolorna, avskrivning av studieskulder i stödområdet och kvinnligt
kompetenscentrum.

Inplacering i stödområde

Bräcke kommun

Bräcke kommun i Jämtlands län tillhör efter 1982 års riksdagsbeslut (prop.
1981/82:113, AU 23) stödområde B. Motiv som då kunde anföras var bl.a.
en mer robust företagsstruktur samt bättre kommunikationer än t.ex. grannkommunerna
Berg och Ragunda, som placerades i område A.

1982 års beslut baserades på den då aktuella problembilden. Under 80talet
har emellertid förändringar ägt rum som motiverar en annan inplacering
för Bräcke kommun än den som föreslås i propositionen.

Kommunen har efter 1982 förlorat två större företag; Stora Kopparbergs
boardfabrik i Pilgrimstad samt Norrlands trähusfabrik i Bräcke. Dessa anläggningar
hade vardera ett 100-tal anställda.

Dessa två företag svarade tillsammans för ca. 40 % av kommunens industrisysselsättning
år 1982. Självklart har förlusten av dessa industriarbetsplatser
inneburit påfrestningar för kommunen.

Tillbakagången inom industrin har lett till betydande utflyttning från kommunen
under de senaste tio åren. Kommunens totalbefolkning och åldersstruktur
har därmed urholkats. Aktuella prognoser tyder på fortsatt vikande
befolkningsutveckling under hela 90-talet.

Av kommunerna i stödområde A har ett fåtal haft svagare befolkningsoch
sysselsättningsutveckling än Bräcke.

Genom en aktiv näringspolitik har kommunen delvis kunnat motverka de Mot. 1989/90

nackdelar man har haft till följd av sämre stödområdestillhörighet. Detta har A57
skapat framtidstro. Vissa tillskott har också kommit kommunen till del i
form av nya företag. Detta arbete skulle få ett allvarligt avbräck om nu aktuellt
förslag genomförs.

Företag som är verksamma i kommunen arbetar under samma villkor som
företag i övriga inlandsområden. Dit hör höga kostnader att nå marknaden,
svårigheter att få nyckelarbetskraft samt höga energikostnader. Dessa nackdelar
gör att företagen i kommunen behöver den hjälp för sin förnyelse som
en mer förmånlig stödområdestillhörighet skulle ge.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen under senare år berett
ansökningar om stöd till företag i Bräcke på motsvarande sätt som företag
placerade i stödområde A. Det framstår därför som märkligt att denna
praxis inte omsatts till en justering av inplaceringen i stödområdet i propositionens
förslag.

Med inplacering i stödområde 1 följer också att företagen får föreslagna
sänkningar av socialförsäkringsavgifterna. För de 600 industrisysselsatta i
Bräcke kommun samt de 100 anställda som ingår i övrig stödberättigad verksamhet
skulle denna stimulans innebära en betydande förstärkning av konkurrenskraften.

Med hänsyn till utvecklingen under 80-talet i Bräcke kommun samt den
möjlighet en inplacering i högre stödområdesklass kan ge hemställer vi att
Bräcke kommun inplaceras i stödområde 1.

Krokoms kommun

När kommunsammanslagningen mellan Rödöns, Föllinge, Offerdals och Alsens
gamla kommuner skedde 1974 var en grundprincip att de starkare delarna
av den nya storkommunen, d.v.s. de södra, skulle bära upp de svagare
delarna. Det innebar att all ekonomisk aktivitet skulle vara lika för hela
kommunen.

När regionalpolitiken under de borgerliga åren förändrades, delades kommunen
vad gäller möjligheter till regionalpolitisk! stöd i två olika stödområden.
Detta var det första avsteget från den gamla grundprincipen. Denna
uppdelning har sedan fortsatt och återkommer nu tyvärr i den regionalpolitiska
propositionen. Det är inte rimligt att Krokoms kommuns norra och
västra delar föreslås tillhöra stödområde 1 och den södra delen står helt utanför.
Det blir en omöjlig gräns mellan det högsta stödområdet och inget stöd
alls.

Åre kommun

Den regionalpolitiska propositionen har föreslagit att Åre kommer att placeras
i stödområde 2.

Åre jämförs då med industri- och turistkommuner i t.ex. Bergslagen, vilka
ligger betydligt närmare marknaden.

Åre kommun är till ytan stor med betydande glesbygdproblem. Den till
synes gynnsamma befolkningsutvecklingen i Åre församling speglar att
många säsongsarbetare inom turistnäringen är kyrkskrivna här men skattar
på annan ort.

Vi kräver att Åre kommun skall tillhöra stödområde 1 Mot. 1989/90

- dels för att den arbetskraftsintensiva turistnäringen är lika beroende av A57
den sänkta arbetsgivaravgiften och andra stödåtgärder som andra jämförbara
konkurrentområden och turistnäringen i Åre kommun har låg lönsamhet,

- dels för att industri- och tjänstenäringen är beroende av samma utvecklingsmöjligheter
som övriga inlandet. Detta för att skapa ett differentierat
näringsliv inom kommunen, vilket definitivt inte ges med lagda förslag.

Ett exempel är mineralverksamheten i fjällregionen som hamnar i ett
mycket ogynnsammare läge än företag i omgivande kommuner.

Ingen kan i dag påstå att det är lättare att bedriva traditionellt näringsliv
inom Åre kommun jämfört med övriga kommuner i inlandsregionen.

Östersunds kommun

I propositionen föreslås Östersunds kommun i sin helhet bli en s.k. stödjepunkt
vid stödområdet. Kommunen står således helt utanför stödområdet.

Häggenås församling

Häggenås församling ligger i norra kommundelen gränsande mot såväl
Strömsunds som Krokoms kommuner (stödområde 1). Från kommuncentrum
(Östersund) är det exempelvis 5,5 mil till byn Munkflohögen. Delar av
församligen utgörs av s.k. glesbygd med tillhörande problematik såsom undermåliga
vägar, sviktande serviceunderlag, etableringssvårigheter m.m. I
vissa byar, exempelvis Munkflohögen, Norderåsen, Ollsta-FagerlandHögarna
(Byssbonprojektet) har emellertid byborna själva på ett lovvärt sätt
engagerat sig i byarnas överlevnad och utveckling. Till projektet har utgått
och utgår moraliskt och ekonomiskt stöd från stat och kommun. Dessa projekt
behöver ändå allt stöd även i framtiden och det är här bekymren börjar
hopa sig. Den föreslagna stödområdesindelningen får negativa konsekvenser
för byarna som är belägna nära gränsen mot Strömsunds och Krokoms
kommuner.

För byarna nödvändig strukturutveckling försvåras eller omöjliggörs och
det blir svårt att entusiasmera människorna i dessa områden till fortsatt
kamp för överlevnad och utveckling. Inte minst utvecklingen av småföretag
som påbörjats kan gå om intet. Häggenås församling i Östersunds kommun
bör bl.a. av dessa skäl överföras till stödområde 1.

Näs församling

Näs församling ligger i södra kommundelen med gräns mot Bergs kommun.

Strukturen i detta område är till vissa delar jämförbar med vad som gäller i
den norra kommundelen. I Fåker med omland pågår också ett synnerligen
aktivt arbete med att utveckla bygden. Byborna har genom bildande av bl.a.
utvecklings- och turistbolag (NUAB och Fåknäs AB) själva tagit initiativ för
att utveckla boende och företagande. Den omedelbara närheten till stödom

12

Mot. 1989/90
A57

Återföring av vattenkraftens övervinster till Norrlands
inland

Från Jämtlands län har sedan lång tid framförts krav om att vattenkraftens
övervinster skall återföras. Vi hänvisar till framställningar från länsstyrelsen
och krav i riksdagsmotioner. Regionalpolitiska kommittén föreslog att vattenkraftsregionerna
under en tioårsperiod skall få del av vattenkraftens
övervinster. Förslaget innebar att ca. 600 miljoner kr om året skall utbetalas
från ett särskilt anslag. Finansieringen föreslogs ske genom att skatten på
äldre vattenkraft höjs med 1 öre per per kWh.

Vi kan förstå synpunkter, som redovisas i propositionen, att man bör betrakta
energifrågorna ur ett samlat perspektiv. Vi anser det också positivt att
det i propositionen fastslås energifrågornas stora regionalpolitiska betydelse.
Enligt vad som framgår i propositionen skall en utredning tillsättas
med uppdrag att utforma förslag angående vattenkraftspengarna. Vi utgår
från att utredningen får som direktiv att utforma ett förslag i samma riktning
som regionalpolitiska kommitténs. Att det inte är fråga om utan hur återbäring
av övervinsterna på vattenkraften skall ske.

Incitament till att få fler personer med eftergymnasial
utbildning att bosätta sig inom stödområdet

En gynnsam regional och lokal utveckling förutsätter att personer med idéer
och kompetens engagerar sig i utvecklingen. Under en lång tid har utflyttningen
från landsbygden varit så stor och åldersfördelningen har blivit så
sned att oberoende av vilka regionalpolitiska instrument som samhället tillhandahåller
kommer effekterna av insatserna att bli begränsade p.g.a. att
orterna inom stödområdet har så låg andel aktiva och tongivande personer.

Propositionen har inte behandlat denna mycket viktiga förutsättning.

I en undersökning om var färdigutbildade studenter från Tekniska högskolan
i Luleå arbetar konstateras att en mycket begränsad andel verkar inom
stödområdet.

Undersökningen konstaterade att en stor andel utbildade personer tar anställning
i studieorten eller dess omedelbara omnejd medan stödområdet
och mindre expansiva orter får mycket begränsad andel av de färdigutbildade.

Vi föreslår därför att medel ställs till förfogande för att göra insatser för
att få fler personer med eftergymnasial utbildning att bosätta sig inom stödområdet.

Vårt huvudförslag är att färdigutbildade, med eftergymnasiala utbildningar,
får avskriva sina studieskulder fullt ut på 10 år om de är bosatta i och
arbetar inom stödområde 1.

råde 1 kan emellertid bidra till en olycklig strukturutveckling och bromsa
den utveckling som påbörjats.

Det är därför angeläget att även Näs församling i Östersunds kommun
överförs till stödområde 1.

13

Kvinnliga kompetenscentra Mot. 1989/90

A57

I propositionen föreslås att glesbygdsdelegationen skall bli en myndighet.

Det är bra. I detta sammanhang vill vi ta upp en fråga som av och till har
diskuterats, frågan om kvinnliga kompetenscentra.

De socialdemokratiska kvinnodistrikten i norra Sverige har, precis som
motionen anför, länge diskuterat detta och uppvaktade den regionalpolitiska
kommittén i frågan. Förslaget fanns till och med med i deras betänkande.

Bakgrunden är att de unga kvinnorna, tidigare än de unga pojkarna, flyttar
från landsbygden. De gör det av olika skäl. Ett är den ensidiga arbetsmarknaden,
ett annat de många deltiderna, ett tredje att de upplever att miljön
på landsbygden är torftig, den vänder sig mera till pojkar och män än till
flickor och kvinnor.

För att förändra detta föreslogs att kvinnliga kompetenscentra skulle inrättas.
De skulle vara en plats dit kvinnor kunde gå för att förändra sitt liv.

Företagsidéer skulle kunna prövas, centret skulle kunna slussa kvinnor vidare,
där skulle finnas en katalog av möjligheter till vidareutveckling, kvinnolitteratur
skulle kunna samlas där, utställningar av kvinnors arbete skulle
kunna exponeras, och så vidare.

Tyvärr pekar propositionen inte direkt ut denna typ av organ. Man hänvisar
till att respektive länsstyrelse inom ramen för de extra medel Norrbotten,

Västerbotten och Jämtland får, nu själva får bedöma om man vill satsa på
just denna typ av verksamhet. Vi bedömer det som angeläget att kvinnors
möjligheter samlas någonstans. Idén med kvinnliga kompetenscentra är
bra. Jämtlands länsstyrelse är långt framme i planeringen av ett centrum i
länet.

När det nu föreslås att glesbygdsdelegationen skall bli myndighet med placering
i Jämtlands län finner vi tanken att bygga ihop dessa två tankar som
logisk. Inom glesbygdsdelegationens myndighetsram bör rymmas en enhet
som särskilt sysslar med kvinnors behov och möjligheter. Denna enhet bör
styras av kvinnor och vara väl förankrad ute i de olika kommunerna.

Högskolorna

I propositionen spelar uppbyggnaden av en god infrastruktur en stor roll.

Här lyfts särskilt högskolorna fram.

Beträffande Jämtlands län så ges vissa förslag till utveckling av högskolan.

Vad som troligen är ett misstag är att om man nämner högskolan, det tolkas
som om det var en. I en av de utredningar som har föregått den regionalpolitiska
propositionen beskriver man den verkliga situationen, nämligen att det
finns två högskolor, en statlig och en landstingskommunal. Det är viktigt att
definitionen av högskola omfattar båda dessa.

Vårdhögskolan i Östersund har under senare år profilerat sin verksamhet
mot omvårdnad, hälsa och handikappomsorg. Man planerar en påbyggnadslinje
i folkhälsoarbete. Den skall omfatta 40 poäng och syfta till att ge fördjupade
kunskaper i folkhälsoarbete med inriktning mot hälsoplanering, alternativ
hälsoupplysning för yrkesfunktioner inom kommuner och landsting
där man bedömer att behovet av kompetens har ökat.

14

Folkhälsoarbetet innebär också att i samarbete med andra instanser före- Mot. 1989/90

bygga ohälsa. Detta arbete kan ske på olika nivåer och riktas mot enskilda A57

individer, grupper av människor eller mot organisationer, t. ex. arbetsplatser.

Sammanfattningsvis anser vi:

- att Bräcke kommun förs till stödområde 1

- att delar av Krokoms kommun förs till stödområde 1

- att Åre kommun förs till stödområde 1

- att delar av Östersunds kommun förs till stödområde 1

- att en återföring av vattenkraftens övervinster sker

- att en satsning på högskolorna i Östersund görs

- att en avskrivning av studieskulder i stödområde 1 görs

- att det inom glesbygdsdelegationens ram bör finnas en enhet för kvinnors
behov och möjligheter, benämnt kvinnligt kompetenscenter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska insatser i Jämtlands län.

Stockholm den 26 mars 1989

Nils-Olof Gustafsson (s) Margareta Winberg (s)

15