med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A66 av Inger Hestvik m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A66

av Inger Hestvik m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

I den regionalpolitiska propositionen föreslås att utvecklingsfonderna i stödområdet
ska få pengar speciellt riktade till kvinnor som vill starta eget företag.
Detta är positivt eftersom en undersökning vid Handelshögskolan i Göteborg
visar att bara 7 procent av glesbygdsstödet tidigare har gått till kvinnlig
verksamhet.

Kvinnor som söker glesbygdsstöd vill oftast ha pengar till typiskt kvinnliga
verksamheter som service, turism, hantverk och hemslöjd. Vissa länsstyrelser
betraktar inte dessa verksamheter som riktiga jobb och det har visat
sig vara svårt att få stöd för att starta dessa kvinnliga verksamheter. Stödet
har i stället riktats till exportindustri och till företag, som inte vänder sig bara
till den lokala marknaden.

Utöver satsningar på ovan beskrivna verksamheter borde kvinnorna dessutom
kunna få stöd för att satsa på tjänsteverksamheten ute i landet med
hjälp av datorer och telefax.

Förvaltningarna i storstäderna, departementen, många företag och en hel
del statlig verksamhet skulle kunna lämna över arbetsuppgifter till arbetsplatser
ute i glesbygden. Där skulle de kunna få både kvalificerat, analyserande
arbete och vanliga kontorsgöromål utförda utanför de överhettade
storstadsregionerna där arbetskraftsbristen är stor.

Att dessa tankar kan bli verklighet har man visat i Friggesund i Hälsingland.
Där har två kvinnor startat ett litet företag kallat Datagårn. Det visar
också att kvinnor och teknik är något som hör ihop och som kan utvecklas.

Kvinnor med kreativitet och vilja att göra något nytt hämmas ofta i sina
ambitioner av bristande kunskap om hur vårt samhälle fungerar, vilka vägar
man kan gå för att få fakta om t.ex. utbildningsmöjligheter, studiesocialt
stöd, ja, över huvud taget vilka möjligheter vårt samhälle kan erbjuda.

I varje län borde det finnas ETT ställe dit man som kvinna kan vända sig
för att få upplysningar och råd av skilda slag. Dit man kan vända sig för att
bli lotsad vidare i samhällslabyrinten. Tänk om ETT telefonsamtal skulle
kunna bli öppningen till ett rikare liv för individen och till nytta för samhället.

I propositionen står att stöd till särskilda insatser för kvinnor bör kunna
lämnas av medlen för regional projektverksamhet som länsstyrelserna disponerar.
Det är fina tankar och en god vilja som ligger bakom denna formule

ring. Tyvärr har det visat sig, att det inte räcker med denna typ av viljeinrikt- Mot. 1989/90

ning. Ska det hända något positivt för kvinnorna i skogslänen måste mer be- A66

stämda tag tas till.

Vi motionärer anser därför, att en viss summa pengar ur anslaget för regional
projektverksamhet, ska specialdestineras just till kvinnor i skogslänen
och med möjlighet att utnyttja dessa medel till både hårda och mjuka satsningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnor i skogslänen.

Stockholm den 26 mars 1990

Inger Hestvik (s)

Iris Mårtensson (s) Britta Sundin (s)

Margareta Winberg (s) Ewa Hedkvist Petersen (s)

Kristina Svensson (s)

11