med anledning av prop. 1989/90:76 1989/90

Motion 1989/90:A80 av Kjell Dahlström m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: A80

av Kjell Dahlström m.fl. (mp)

J v Mot.

med anledning av prop. 1989/90:76 1989/90

Regionalpolitik för 90-talet A80-82

Regeringens regionalpolitiska förslag innebär inga nya grepp för 90-talet. I
denna motion föreslås förändringar med verkningar långt in i 2000-talet.
Gammal regionalpolitik bygger på stöd och bidrag till regioner, som till stora
delar har egna resurser att forma och vidmakthålla liv och samhälle.

Organisation och administration av regionala utvecklingsinsatser (kap.
6) är ett lapptäcke av centrala statliga mekanismer. Det har tillkommit för
att söka korrigera konsekvenserna av urbaniseringen i landets södra delar.
Vissa resultat har uppnåtts jämfört med om man inte hade gjort någonting
alls. Däremot är hela det regionalpolitiska understödstänkandet förkastligt.
Det bör jämföras med en helt annan utveckling, nämligen en med självständiga
regioner med egna representativa församlingar som själva får ansvaret
för sitt län, sitt landskap, kanske tillsammans med en folkvald landshövding.
Vi är övertygade om att en radikalt ökad regional självstyrelse är det främsta
medlet för att skapa en genuint egen livskraft i våra gamla och än så länge
öppna landskap.

När en verklig regional demokrati genomförs försvinner behovet av dagens
alla stödformer och de kan ersättas med enhetliga regionala utjämningsbidrag.
Detta bör kompletteras med mycket kraftiga nationella satsningar
på uppbyggnad av infrastrukturen, bl.a. järnvägar, kustsjöfart och telekommunikation,
vilken sörjer för såväl oberoende som närhet regionerna
emellan.

Nya landsting

I dagens landsting för den regionala politiska debatten en tynande tillvaro
(utom i det starka Stockholms län). Om den regionala statliga förvaltningen
i princip avskaffas och dess uppgifter övertas av landstingen med bibehållen
beskattningsrätt så kommer dessa parlamentariska församlingar, kanske förstärkta
till mellan 100 och 200 ledamöter, att bli mycket livaktiga regionala
beslutscentra. Den feodala länsindelningen bör ses över. Länen tillkom under
1600-talet då Axel Oxenstierna och senare Karl XI utvecklade en central
statsmakt. Vi önskar återgå till ett regionernas Europa med den kulturella
mångfald som likriktats under de senaste hundra åren, en mångfald som
ännu lever i medvetande, miljö, kultur, dialekter, sedvänjor och inte minst i
de grundläggande ekologiska näringsbetingelserna. De gamla landskapen

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A80-82

och de sammanhållna kulturbygderna är ekologiskt naturliga. Ofta nog är Mot. 1989/90

det älvdalar, vattensystem och vattendelare som skiljer det ena landskapet A80

från det andra.

En diskussion bör initieras med brett folkligt deltagande: Vill vi bli självstyrande
i de gamla historiska landskapen i stället för fjärrstyrda i den statliga
centralmaktens län? Frågor om Stockholm och Göteborg skall bli egna
stadslandskap och om Härjedalens och Ölands självständighet kommer att
diskuteras liksom olikheter i övrigt mellan landskapen.

Motiv för denna diskussion finner sin näring i ett allt tydligare missnöje
från människor i periferin med makten i centrum. Även ett sådant förhållande
som att var femte väljare inte tar ställning för något av de politiska
partialternativen är ett varningstecken om att det inte står så bra till.

Reduktion av centralmakten

En självständighet, liknande den i kommunerna, innebär också att antalet
beslutsärenden på central nivå i riksdag och regering minskar. Här återstår
gemensamma nationella frågor, fortsatt nationell lagstiftning, ökande utrikesrelationer,
försvar, nationell infrastruktur, statsfinanser, den regionala
skatteutjämningen m.m. Riksdagen kan krympas till hälften och regeringen
kan knytas närmare riksdagen, bl.a. genom en sammanslagning av departement
och riksdagsutskott som gemensamt beredande organ.

Nya församlingar

Storkommunerna behövs som kompetent nivå inte minst för miljökontroll
och ekologisk planering. Däremot bör gamla församlingar återuppstå och
nya formas, även dessa med självstyrande och direktvalda organ. Församlingarna,
som här skall uppfattas även utan sina religiösa uppgifter, bör i
första hand klara de sociala frågorna och skolan. Alla människor måste få
en trygghet och identitet i det lokala samhället. Då ökar möjligheterna för
alla att verksamt kunna bidra och vara delaktiga i samhället.

Genom en radikalt genomförd självstyrelsereform på de regionala och lokala
nivåerna, i likhet med den kommunala självstyrelsen, ökar självkänslan
och självrespekten med särskilt stor verkan i landets s.k. stödområden. Därmed
finns de bästa förutsättningarna för en egen utveckling av de glest befolkade
regionerna. Traditionella nationella mål som full sysselsättning och
ökad ekonomisk tillväxt kommer troligen att ersättas med starka regionala
krav på en god livsmiljö och hushållning med energi och naturresurser.

Vi har i denna motion redovisat en helt annan regional utveckling som
utgår från de lokala resurserna snarare än de centrala direktiven och de statliga
understödsformerna.

2

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts
om en alternativ regional och lokal utveckling.

Stockholm den 26 mars 1990

Kjell Dahlström (mp)

Hans Leghammar (mp)

Kent Lundgren (mp)