med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A93 av Görel Thurdin m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A93

av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

Skärgården i regionalpolitiken

På tio rader har regeringen klarat av skärgårdspolitiken i den regionalpolitiska
propositionen på ca 500 sidor. Förståelsen för betydelsen av en levande,
genuin skärgårdsbygd är obefintlig. Regeringen hävdar att nuvarande
stödsystem fungerar utmärkt och har därför inte ansett sig ens behöva
beskriva de speciella förhållanden som råder i skärgårdsmiljöerna.

Undertecknade har tidigare i motioner framhållit vikten av en sammanhållen
och samordnad skärgårdspolitik. Ett land som har 270 mil kust med
stora skärgårdsområden och otaliga bebodda öar kan inte negligera dessa
landsdelar. Vi har inte råd att låta skärgården avfolkas. Vi behöver människorna
där, för fiskets skull, för turismens skull, för försvarets skull, för naturvårdens
skull och för kulturens skull.

Det som har varit utmärkande för 80-talets regionalpolitik är att besluten
har gått i olika riktningar. Regionalpolitiken har därmed hela tiden blivit ett
slags plåster på såren för den i övrigt dåliga politiken. Det gäller beslut om
kommunikationerna, beslut om företagsbeskattning framför allt för de små
företagen, där egenavgifterna är förödande för möjligheterna att generera
eget kapital. Det gäller affärsverkens olika beslut t.ex. när det gäller nedläggning
av lotsstationer och SMHIs mätstationer. Det gäller beslut om devalvering,
som höjt kostnaderna för de mindre företagen. Det gäller frånvaron
av beslut för att dämpa överhettningen i storstadsområdena. Listan är
lång.

Transportfrågor

Regeringen hävdar i sin proposition att skärgårdens speciella problem främst
rör transporterna. Vi kan hålla med om att transportmöjligheterna är livsviktiga,
men det finns naturligtvis många andra frågor som har betydelse för
en livskraftig skärgårdsmiljö. Vad gäller transporterna har det många gånger
visat sig att vägarna fram till färjelägen, hamnar, båtar och försvarsanordningar
är kraftigt eftersatta i underhåll. Den prioritering av vägar som skett
har till stor del utgått ifrån antal fordon, inte utifrån den funktion som vägen
har haft. Även om fordonsantalet är 10 bilar om dagen kan de transporterna
vara av större betydelse än många uppmätta persontransporter i tätorter, där

Mot. 1989/90

A93

Skärgårdarnas läge

I propositionen hävdas att stora delar av skärgården ligger intill storstadsområdena
och att detta inneburit en ökande befolkning. Längs hela Norrlandskusten
har vi öar som ej befinner sig intill storstadsområden. Det gäller
också sydostkusten, Jungfrukusten, delar av Roslagen och skärgården kring
Sankt Anna. Den bofasta befolkningen ute i skärgården måste ha möjligheter
att skaffa sig en bra bostad. Det måste också vara så att en yrkesfiskare
har möjlighet att köpa en sjöbod eller kan skaffa sig mark intill vattnet så att
han kan garanteras goda möjligheter att utöva sitt yrke. Diskussionen om
den bofasta befolkningens rätt till förköp av fastigheter och sjöbodar måste
fortsätta. En sådan förköpsrätt skall naturligtvis vara knuten till en behovsprövning.
Det finns all anledning att se över lagstiftningen så att ovannämnda
garantier kan utverkas i praktiken.

Det är inte heller så att närheten till storstaden i alla avseenden innebär
förbättrade möjligheter att bo kvar. Det räcker med att nämna fastigheternas
taxeringsvärden, som kan nå astronomiska höjder och som innebär en
alltför tung beskattning av den i skärgården bofasta befolkningen. Regeringen
bör i sitt kommande skatteförslag ha förslag på hur bostadsbeskattningen
kan dämpas i särskilt utsatta skärgårdsområden.

Skärgårdsbefolkningens försvarsroll

Många av de krav som i dag i allt större utsträckning ställs på försvarsmakten
i skärgårdsområdena har i hög grad sin grund i bristen på en samordnad skärgårdspolitik,
där en helhetssyn skapar bättre förståelse för skärgårdens betydelse
och gör att insatserna blir de rätta. Det svenska totalförsvarets resurser
är i stor utsträckning vad det civila samhället kan erbjuda i form av personal,
tjänster och varor. När det civila samhället genom åtgärder eller brist på åtgärder
tvingar bofasta skärgårdsbor att gå i land, då försvagas den svenska
beredskapen. Försvaret av utarmade skärgårdar och tomma kuster kommer
att bli dyrt för det svenska totalförsvaret när man i efterhand skall betala
notan. Detta bör också medtagas i kostnadskalkylen för en nödvändig skärgårdspolitik.

dessutom alternativ finns. Det kan gälla transporter som är helt avgörande
för en bygds näringsliv.

Regeringens snäva ramar till vägunderhållet har under 80-talet urholkat
möjligheterna att upprätthålla ett bra vägnät, även på de mindre viktiga vägarna.
Detta har naturligtvis fått konsekvenser för tillfartsvägarna till skärgårdsbefolkningens
viktiga transportpunkter. Utredningen fick i uppdrag av
riksdagen att utreda stöd till skärgårdstrafiken. Centerns reservant i utredningen
har lyft fram frånvaron av ett sådant förslag redan i utredningen.
Riksdagen bör därför be regeringen återkomma med en kartläggning av
dessa viktiga stödjepunkter och förslag till åtgärder för att trygga nödvändig
skärgårdspolitik. Detta bör göras oavsett ett särskilt skärgårdsprogram.

15

Havet som energikälla

Det ligger nära till hands för befolkningen i våra skärgårdar att se havet som
en källa även till energi. Det finns säkert de som ha idéer om på vilket sätt
havet skall kunna utnyttjas som energikälla. Däremot finns det inget stöd
till sådana energiprojekt. Det bör därför införas ett särskilt stöd till sådana
energiförsök.

Samordning krävs

För att stoppa den successiva avfolkningen av våra kuster och öar, och för
att för hela landets bästa kunna behålla och utveckla en levande skärgård,
måste det till en riksomfattande samordning av samhällets olika insatser i
dessa delar av vårt land. Denna samordning skall förhindra att de positiva
satsningar många länsstyrelser gör i sina skärgårdar omintetgörs av andra
samhälleliga beslut. Denna samordnande instans skall också förhindra att
skärgården avfolkas genom att olika statliga verk var för sig vidtar åtgärder
som för respektive verk kan förefalla rimliga men som sammantagna bidrar
till kustbygdernas avfolkning. Vidare skall denna samordnande instans
kunna ta hand om länsstyrelsernas samordningsförslag och ha makt och
medel att genomföra dessa för det mesta mycket vettiga förslag.

En majoritet i arbetsmarknadsutskottet har vid tidigare krav hänvisat till
den regionalpolitiska utredningen. Vi kan nu konstatera att skärgårdarnas
speciella, angelägna och brådskande problem inte har behandlats tillräckligt
kraftfullt, utan regeringen har därmed kunnat lämna en proposition utan en
genomgång av dessa specifika problem. Vi ansåg då att en särskild grupp
skulle tillsättas inom utredningen eller utanför, med uppgift att ta fram ett
särskilt skärgårdsprogram. Som vi tidigare påpekat har utredningen (REK 87)
och dess majoritet inte ens levt upp till krav på förslag till stöd av skärgårdstrafiken
som ingick i direktiven. Riksdagen måste därför ta sitt ansvar
och nu be regeringen återkomma med förslag till särskilt skärgårdsprogram.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärgårdens betydelse för Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av viktiga
stödjepunkter för skärgårdstrafiken och förslag till åtgärder för att
trygga en nödvändig skärgårdstrafik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av lagstiftning för att garantera den bofasta
befolkningen i skärgården möjligheter till en bra bostad och bra möjligheter
att utöva yrkesfiske,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående förslag till fastighetsbeskattning av vissa
skärgårdsområden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärgårdsbefolkningens speciella roll inom försvaret.

Mot. 1989/90

A93

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till stöd Mot. 1989/90
för projekt med havet som energikälla, A93

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samordning av skärgårdspolitiken,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett skärgårdsprogram.

Stockholm den 26 mars 1990

Görel Thurdin (c)

Per-Ola Eriksson (c) Gunnar Björk (c)

Agne Hansson (c)

17