med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitik för 90-talet

Motion 1989/90:A94 av Görel Thurdin (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A94

av Görel Thurdin (c)

V ' Mot.

med anledning av prop. 1989/90:76 1989/90

Regionalpolitik för 90-talet A94-97

Västernorrlands län - ett skogslän

Västernorrlands län är ett av våra viktiga skogslän. Skogsindustrin ger det
största exportnettot i vårt land och är därmed av avgörande betydelse för
vår bytesbalans och för svensk ekonomi. Dess verksamhet är beroende av
möjligheterna till arbetskraft ute i skogsbygderna, möjligheterna till bra
kommunikationer på både väg och järnväg, möjligheterna till bra service i
kommunerna. Det är därför av avgörande betydelse hur befolkningsutvecklingen
blir i skogslänen bl.a. Västernorrlands län. Regeringen har som vanligt
inte insett Västernorrlands läns situation. Man har dessutom helt negligerat
Ångermanlands stora glesbygd och enbart stirrat sig blind på de större
tätorterna i länet. Ångermanland består till större delen av ren skogsbygd.

Länet har också under lång tid varit utsatt för stora strukturomvandlingar,
varvid sysselsättningen påverkats på ett påtagligt sätt. Det har då aldrig varit
fråga om sådana kompensationer som vi har sett vid liknande förändringar i
Malmö, Uddevalla och Blekinge, för att nämna några exempel. Länet har
till stor del fått klara dessa omställningar självt. Det kan därför finnas anledning
att visa en mer observant attityd till länets situation.

Skogslänen och vägarna

I skogslänen har järnvägssatsningarna varit allmänt dåliga, trots att industrin
har haft ett stort behov av att använda järnvägen till de tunga transporterna
i så stor utsträckning som möjligt. Därtill har vägarna under lång tid varit
utsatta för ett eftersatt underhåll. När vägförvaltningarna mätt standarden
på våra länsvägar har det visat sig att skogslänen har de sämsta vägarna och
vägar som är mest eftersatta i underhåll. Det gäller då vägar med 500 fordon
per dygn och mer. Jag kan därmed konstatera att trots att dessa län har så
stor näringspolitisk betydelse är de i störst behov av satsningar på vägar och
järnvägar.

I Västernorrlands län har det gått så långt att vägförvaltningen tvingats
börja riva bort asfalt istället för att utöka den permanentade andelen av vägnätet.
Undertecknad och Martin Olsson har i en tidigare motion yrkat på
ett särskilt vägpaket till Västernorrlands län, som har det i särklass sämsta
vägnätet av samtliga skogslän och där mätningarna visat på det mest eftersatta
vägnätet när det gäller underhåll. 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A94-97

Jag anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att göra en genomgri- Mot. 1989/90

pande analys av kommunikationsnäten i skogslänen och att regeringen där- A94

efter återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder. Riksrevisionsverket
har också framhållit att det är mer lönsamt att satsa på underhåll i dessa
län, än i de län där vägarna är i relativt gott skick. Regeringen tycks inte
ha förstått den samhällsekonomiska betydelsen av att vi i vårt land har ett
vägkapital som förvaltas dåligt och förfaller fortare än det förnyas.

Botniabanan som pendlingslänk

Regeringen har i propositionen framhävt betydelsen av möjligheterna till
pendling mellan orter och pendlingens betydelse. Med tanke på den ambitionen
bör regeringen genast ta initiativ till projektering av Botniabanan och
starta med delen Härnösand-Kramfors och länken mellan Örnsköldsvik och
Umeå. Örnsköldsvik har ett rikt näringsliv på industrisidan, medan den offentliga
sektorn inte sysselsätter så många och möjligheterna för kvinnor att
få arbete är dåliga. I Umeå däremot är det tvärtom. Det borde därför anses
angeläget med Botniabanans tillkomst mellan dessa två städer. Vad gäller
delen Härnösand-Kramfors-länken är det nödvändigt att motverka effekten
av en eventuell brobyggnad vid Veda genom att satsa parallellt på Botniabanan
i det området. Man kan också tänka sig att binda samman de olika arbetsmarknaderna
i Ådalen genom att Botniabanan ger bättre pendlingsmöjligheter.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag
avseende Botniabanan. Regeringen måste visa handlingskraft och nytänkande
när det gäller finansiering av stora järnvägsinvesteringar.

Utbildning och forskning

Högskolan i Sundsvall/Härnösand har en stor betydelse för länet. Alltsedan
starten har den haft en gynnsam utveckling. Det finns emellertid brister i
regeringens förslag. Högskolan kommer inte att kunna bygga upp en tillfredsställande
forskningsorganisation utifrån de resurser som regeringen anvisat
till de mindre högskolorna. Centerpartiet har i en partimotion föreslagit
att ytterligare 0,5 milj. kr. skall tilldelas högskolan i Västernorrlands län.

I regionalpolitiska utredningen (REK 87) konstaterades att övergång från
gymnasieskola till högskola är väsentligt lägre i de områden som har enbart
mindre högskolor jämfört med de som har mer utbyggt högskoleväsen.

Övergången till doktorandutbildning för studenter vid dessa mindre högskolor
är endast 10% av de övriga högskolornas. Detta har naturligtvis sin
grund i att man inte har någon forskningsorganisation och att lärarna vid
dessa högskolor inte getts möjlighet till forskaruppgifter.

Ovannämnda förhållande är av stor betydelse för länet med tanke på den
allvarliga situation som länet befinner sig i. För skogsindustrin och den elintensiva
industrin i länet vore det av största vikt att högskolan fick inrätta
forskning och utbildning med inriktning på elenergiteknik, miljöteknik och
processteknik. Det är tre områden av vital betydelse för länet och dess ut

2

vecklingsmöjligheter. Samhällsinsatser på dessa områden i högskolans regi
skulle innebära såväl en betydande regional förstärkning som en viktig personell
åtgärd med inriktning mot en av våra viktigaste exportbranscher.

Västernorrlands exportindustri i ett internationellt
perspektiv

En av Sveriges och den svenska välfärdens ödesfrågor inför 90-talet är frågan
om den svenska industrins fortsatta internationella konkurrenskraft och bibehållna
internationella position. Farhågorna är många, varningssignaler
och statistik talar sitt tydliga språk om förlorade marknadsandelar, ett ökat
beroende av internationellt sårbar storindustri, investeringsflykt, försämrad
produktivitetstillväxt m m. En stark, strukturförändrad och växande industri
är ett måste inför framtiden.

I Västernorrlands län finns en stark exportinriktad och tung basindustri
av stor nationell betydelse. Västernorrlänningen står för ca 8% av landets
bruttoexport, vilket i kronor utgör ca 25-30 miljarder - men endast ca 3 %
av befolkningen. I enbart Örnsköldsviks kommun är motsvarande siffror
3 % mot en befolkningsandel om 0,6 %, dvs. en bruttoexportandel om fyra
gånger sin befolkningsandel. Av den totala industriproduktionen i Örnsköldsviks
kommun går ca 75 % på export!

Den västernorrländska industrin har emellertid också strukturproblem.
För exempelvis verkstadsindustrin, dit storföretag som Hägglund & Söner,
Sunds Defibrator, ABB-gruppen och Sundsvalls Verkstäder hör, och som är
den sysselsättningsmässigt största industribranschen i länet med en mycket
hög exportandel i produktionen, finns tydliga indikationer på försämrad
konkurrenskraft. Produktivitet, teknikförnyelse och vinstnivåer har under
1980-talet varit sämre i Västernorrland än i många andra delar av landet.
(Källa:SIND 1989) Behovet av effektivisering och marknadsexpansion är uttalade
också av branschens egna företrädare.

Datoriseringsnivån, liksom andel högskoleutbildade inom verkstadsindustrin
generellt i länet är, relativt andra län, låg. Behovet av teknikförnyelse
är större än på de flesta andra håll. Detta föga uppmärksammade faktum
måste förvisso bli föremål för en konstruktiv uppmärksamhet. De bedömningar
som kan göras över utsikterna för den västernorrländska småindustrins
utveckling inom verkstadsområdet är inför kommande lågkonjunktur
mycket oroväckande.

Med denna korta resumé har avsetts att ge en belysning både av något om
länets industris betydelse och av något om dess problem. I den regionalpolitiska
propositionen behandlas de näringspolitiska frågorna i ett internationellt
perspektiv mycket sparsamt. I princip hänvisas till kommande ställningstagande
om eventuellt EG-samgående och därvid kommande regionala
effekter för exportindustrin. Problem skall så att säga lösas i ett efterhandsskede
och inte preventivt. Oron för att förekomsten av näringspolitiska satsningar
eller viljeinriktningar ges internationella tolkningar innebärande konkurrensfördelar
för den svenska industrin är stor och uttalad i propositionen.

I medvetandet om de infrastrukturella satsningarnas betydelse för näringslivsutveckling,
arbetskraftsrekrytering, flyttningsbenägenhet, kan hit

Mot. 1989/90

A94

3

tillsvarande sådana för Västernorrlands län betraktas som extremt ordinära.
Ett "perifert" geografiskt läge får inte utgöra en konkurrensnackdel för industrin.
Insatserna måste därvid ges en inriktning mot utvecklingsorienterade
företag, industrinära tjänsteföretag, kompetensuppbyggnad, teknikförnyelse,
nyföretagande, långsiktig strukturuppbyggnad, koncentrationsutjämning
och en infrastrukturförbättring inom framför allt transport- och
kommunikationssektorn. Insatserna kräver en helt förnyad regionalpolitik.

Fisket

På grund av utfiskningen längs den ångermanländska kusten har flera yrkesfiskare
blivit av med sin yrkesfiskelicens, därför att de inte kunnat försörja
sig huvudsakligen på fisket. Det är bedrövligt att inte åtgärder vidtogs i tid
för att stävja detta. Jag anser att det nu är nödvändigt med åtgärder så att
dessa fiskare kan leva kvar i sin skärgårdsmiljö utifrån en verksamhet där.
Fiskeristyrelsen bör därför ges direktiv om ett aktivare ingripande mot utfiskning
där sådant befaras. Jag har i en annan motion föreslagit åtgärder
avseende skärgårdens specifika behov.

Skogslänens överlevnadsvillkor

Det är inte bara beslut om kommunikationer som påverkat skogslänen negativt.
Även införande av energimoms är ett hårt slag mot glesbygden. Att
slippa en del av fordonsskatten är inte nöjaktigt. Bensinpriserna är redan
högre i dessa bygder. Det hade varit nödvändigt med ett beslut om differentierad
bensinskatt. Det finns inga alternativ. Det finns ingen möjlighet att
köpa månadskort och använda det för resor även på fritiden. Förhållandena
är så helt olika dem som råder i städerna. På samma sätt innebär energimoms
inget positivt för biobränslena.

Dessa län har lägre skatteunderlag än landets överhettade områden. Detta
kommer att leda till negativa effekter vid införandet av skattereformen - för
att inte tala om skattestoppet. Regeringen överför först en mängd uppgifter
på kommunerna. Man inför skatteregler som fördyrar kraftigt, speciellt för
glesbygdskommunerna, som har stora kostnader för sin hemtjänst. Man inför
en skattereform som kommer att belasta kommunernas bidragsbudget.
Sedan inför man skattestopp innan ens direktiven till utredningen om kommunalskatteutjämningen
givits. Skogslänen har bidragit med en stor andel
av nettoexportinkomsten i landet. De har bidragit med vattenkraftsvinster
och vinster från gruvindustrin. Det är mycket märkligt att landet ser det som
bidrag att ge något av detta tillbaka till skogslänen. Riksdagen bör göra en
mycket kraftig markering vad gäller regionalpolitiken i skogslänen. Effekterna
kan bara bli på ett visst sätt. Dessa kommuner kommer att få oerhört
svårt att klara den nya situationen. Klyftorna mellan kommunerna kommer
att öka. Det har landet inte råd med.

Mot. 1989/90

A94

4

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Västernorrlands län och dess behov,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av kommunikationsnäten
i skogslänen och förslag till åtgärder,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående Botniabanan
och dess finansiering,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningslinjer och förslag vid högskolan i Sundsvall/Härnösand,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Västernorrlands behov av infrastrukturella åtgärder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Fiskeristyrelsens hantering av utfiskning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skogslänens betydelse för svensk ekonomi och vikten
av att regionalpolitiken förnyas utifrån en ny syn på dessa län och
deras behov.

Stockholm den 26 mars 1990

Görel Thurdin (c)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A94-97