med anledning av prop. 1989/90:76 Regionalpolitiken inför 90-talet

Motion 1989/90:A96 av Ulla Orring (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A96

av Ulla Orring (fp)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitiken inför 90-talet

Reellt resurstillskott till regionalpolitiska åtgärder för
kvinnorna i Norrlands inland

Förutsättningarna för att skapa bättre levnadsförhållanden för människor i
Norrlands inland måste radikalt förbättras. Tyvärr har under årtionden bristande
insikt och förståelse för de speciella förhållanden som kännetecknar
inlandet - de långa avstånden, de klimatiska förhållandena och den glesa befolkningsstrukturen
- varit rådande.

Som avspeglats i ekonomiska termer, som inte gynnat glesbygden, vad gäller
anslag från samhällets sida, så får t.ex. Stockholm, Göteborg och Malmö
lika mycket av statens pengar fördelade över budget, som kommuner i Norrlands
inland, vilket redovisats i utredningen Staten i Geografin.

I glesbygdsområden har människorna också betydligt lägre inkomster än
landet i övrigt - 131 000 kr./år jämfört med 177 000 kr./år, vilket redovisats
av Konsumentverket. För att upprätthålla den sociala omsorgen och infrastrukturen
tvingas dessutom inlandskommunerna till höga skatteuttag. Det
är dyrt att bo och leva i inlandet.

Regering och riksdag bär ansvaret för regionalpolitiken, vars mål måste
vara att utjämna den obalans som råder. Syftet med regionalpolitiska styrmedel
måste vara att åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social och
kulturell levnadsnivå för landets olika delar.

Västerbotten

Trots den relativt positiva befolkningsutvecklingen i norra Norrlands kustland
framstår ändå den negativa befolkningsutvecklingen exempelvis i Västerbottens
inland som mycket oroande. Enligt tillgänglig statistik minskade
länets inlandskommuner på två år (1986-1988) med 794 personer, dvs. samtliga
inlandskommuner utom Lycksele minskade sitt befolkningstal. Prognoser
visar på en fortsatt utveckling i samma riktning som de senaste åren med
befolkningsökning för kustlandet men minskning i inlandet.

Länsstyrelsen i Västerbotten har mycket seriöst angripit denna problematik
för att finna nya vägar för länets utvecklingsarbete. Bl.a. pågår projekt
som syftar till omlokalisering av statlig verksamhet från Umeå till Västerbottens
inland. Målsättningen är att inlandet speciellt skall utvecklas med insat

ser koncentrerade på en rimlig befolkningsutveckling, där kvinnorna har en Mot. 1989/90

nyckelroll. Däri ingår självklart även insatser för utbildning, kompetenshöj- A96

ning, teknikspridning och kommunikationer.

Kvinnornas arbetsmarknad och miljö

I denna motion vill jag därför speciellt utveckla min syn på samhällets ansvar
för en fungerande arbetsmarknad och en bättre fritids- och kulturmiljö, som
stimulerar kvinnor till ett aktivt engagemang och bosättning i Norrlands inland.
Det är nu något av en ödesfråga att skapa positiva åtgärder för att uppmuntra
fler kvinnor att bo och arbeta i inlandet. Försvinner kvinnorna dör
bygden ut. De små och ensidiga arbetsmarknaderna och bristen på fritidssysselsättning
leder till utflyttning särskilt bland de unga kvinnorna och den
måste stoppas. Det är viktigt att bredda arbetsmarknaden och att jämställdhetsarbete
och insatser prioriteras för att utveckla kvinnors val av utbildning
och arbete.

I Västerbotten pågår ett antal projekt, bl.a. Anna-projektet för att stödja
helt eller delvis arbetslösa kvinnor i inlandet. Ekonomiskt stöd har erhållits
från AMS. Djärvensprojektet i Sorsele har även goda erfarenheter vad gäller
insatser för att starta eget. Men ökade insatser behövs för utbildningsbidrag,
näringshjälp och andra stödformer. Projektet Axet i Norsjö har
också varit inriktat på att öka sysselsättningen för kvinnor. Skogsvårdsstyrelsen
har föreslagit särskilda insatser för att få fler kvinnor till utbildningar i
skogen. Allt fler kvinnor i länet startar egna företag. År 1987 var det 480,
dvs. en tredjedel av etableringarna.

I samarbete med arbetsmarknadsdepartementet och glesbygdsdelegationen
bedrivs två särskilda glesbygdsprojekt för kvinnor i Västerbotten. Det
ena är ett textilt centrum för marknadsföring och utveckling och fungerar
som sambandscentral för design, kurser och försäljning. Det andra projektet
sker i samarbete med sällskapet i Åsele och Bjurholms kommuner för småskalig
tillverkning och försäljning av bl.a. sylt, marmelad och bröd.

Marknadsföring är viktig för nystartade företag. Utvecklingsfonden och
länsstyrelsen har därför satsat på Qvinnlia-mässan i Lycksele och handelsgårdarna
i Umeå och Skellefteå bl.a. Flera länsmyndigheter har även drivit
projekt med uppsökande verksamhet riktad till kvinnor inom lantbruket.

Glesbygdsstödet har också i ökad omfattning kunnat riktas till kvinnor.

Men enbart arbetsmarknadsinsatser räcker inte för att skapa ett gynnsamt
samhällsklimat som även omfattar kvinnornas intressen. Det behövs en rad
regionala utvecklingsinsatser, som bör få användas som projektstöd inom
olika kulturområden. Bl.a. landsbygdsriksdagen har redovisat olika förslag.

Förutom att kommunerna i sin fritidsplanering tar flickors/kvinnors aktiviteter
som ridning och annan motion på allvar och därmed åtföljande motionsanläggningar,
behövs även regionala insatser.

Regionalpolitiken måste syfta till att skapa och understödja goda miljöer
där skapande och enskilda initiativ kan utvecklas. Frågor om utbildning och
forskning, kommunikationer och även kultur framstår då som viktiga inslag
vid sidan om det gängse stödsystemet.

De projekt jag redovisat för Västerbottens del torde då också vara repre

sentativa för de tre övriga Norrlandslänen, Norrbotten, Västernorrland och
Jämtland.

Många förväntningar som nu skapats dels genom det ovan nämnda projektarbetet,
dels genom kampanjen Landsbygd 90, innebär att ett aktivt arbete
nu måste återspeglas i konkreta resultat i politiken. De i propositionen
föreslagna ekonomiska medlen för detta arbete är klart otillräckliga avseende
förstärkning av kvinnors arbete och miljö i Norrlands inland.

Länsstyrelsernas ökade möjligheter enligt propositionens förslag att integrera
insatser inom kulturområdet i den samlade regionalpolitiska planerings-
och programverksamheten kommer att ställa krav även på höjda anslag.
Dessutom måste kulturvården stärkas där kvinnor av tradition har kunskap.
Allmänt kommer dessutom länsstyrelserna att behöva öka sina insatser
- både organisatoriska och ekonomiska - för glesbygden, liksom även
utvecklingsfonderna.

Sammanfattning

Den starka utflyttningen av unga kvinnor som pågår i norra Norrlands inland
måste åtgärdas. Fler insatser för att stärka arbetsmarknaden och fritids- och
kulturmiljön med sikte på kvinnors önskemål måste tillkomma. Länsstyrelserna
i de berörda länen - Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och
Jämtland - bör därför tilldelas särskilda resurser för aktiva insatser riktade
mot kvinnor i tidigare stödområden A, B och C. Jag föreslår 15 milj. kr. per
län. Den höjning av länsanslagen med sammanlagt 145 milj. kr. som Folkpartiet
föreslår i sin partimotion ger större möjligheter för att en satsning av
detta slag skall kunna genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till kvinnor i norra Norrlands inland avseende
arbetsmarknad, fritid och kultur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslag av 15 milj. kr. till de fyra Norrlandslänen Norrbotten,
Västerbotten, Västernorrland och Jämtland-för riktade
insatser.

Stockholm den 26 mars 1990

Ulla Orring (fp)

Mot. 1989/90
A96

10