med anledning av prop. 1989/90:77 om konsumentskyddet vid förvärv av småhus m.m.

Motion 1989/90:L13 av Carl Frick (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L 13

av Carl Frick (mp)

med anledning av prop. 1989/90:77 om
konsumentskyddet vid förvärv av småhus m.m.

Propositionen behandlar i huvudsak två typer av förvärv av småhus, dels
konsumenters förvärv genom köp eller entreprenadavtal från näringsidkare,
dels fastighetsöverlåtelser mellan privatpersoner. Förslagen, som väsentligen
gäller felansvaret, medför ändringar i jordabalken och konsumenttjänstlagen
samt ändring i förslaget till köplag.

I fråga om konsumentförvärv syftar förslaget till att förstärka skyddet för
konsumenterna, dvs. köparens ställning. Men när det gäller fastighetsköp i
allmänhet betonas i propositionen att köparens undersökningsplikt är av
central betydelse för frågan om säljarens ansvar för fel i den fastighet som
köpet avser.

Det föreslås sålunda att köparens undersökningsplikt skall anges och preciseras
i lagtexten. Vidare föreslås att en fastighetsköpare blir skyldig att
inom skälig tid reklamera ett eventuellt fel på samma sätt som den som köper
lös egendom. Förslaget innebär också att säljarens felansvar kommer att
preskriberas tio år efter det att köparen tillträdde fastigheten.

När det gäller köp av byggsatser samt uppförande och förvärv av nya hus
bör samma principer gälla som vi angett i en särskild motion med anledning
aposition 1989/90:89 om ny konsumentköplag.

Detta innebär att föreliggande förslag såvitt avser nya hus som säljs av en
näringsidkare till en konsument i princip inte kan godtas. En fastighet skall
vara byggd på ett sådant sätt eller vara i sådant skick att den är väl lämpad
för boende eller annan vistelse under fastighetens hela livstid. För ett hus
gäller i princip tre stadier: uppförandeskedet, brukandeskedet och rivningsskedet.

Under brukandeskedet kan huset genomgå förändringar. Det kan byggas
om eller byggas till eller repareras eller förändras på annat sätt. Husens livslängd
kan variera högst betydligt. Genom förändringsarbeten kan varje tidsperiod
sätta sin prägel på ett hus, vilket är mycket vanligt. Nya material kommer
till användning. Gamla beprövade byggnadsmetoder ersätts med nya.
Under äldre tid var det vanligt att man byggde sitt eget hus.

Numera är det regelmässigt så att det är företag, hyresvärdar och andra
näringsidkare som bygger hus. Brukarna av sådana hus har reducerats till
konsumenter eller hyresgäster. Erfarenheterna har visat att det finns behov
av skyddsregler för dessa kategorier då dessa anses ha en underlägsen ställning
i förhållande till den professionella motparten.

Människor får ofta en positiv känslomässig bindning till sitt hus, sin bo- Mot. 1989/90

stad. Goda hus kan vara värda att tycka om. Det goda huset, med en god L13

livsmiljö, ger trygghet och välfärd. Även hus med brister kan vara värda att
tycka om. Tyvärr är det inte alltid så att hus har en god livsmiljö. Orsakerna
till detta kan var många: vatten och fukt, rötangrepp, mögel, svampangrepp,
råttor och andra skadedjur, olämplig hustyp med hänsyn till grundförhållanden
eller annan olämplig konstruktion, olämpligt byggnadsmaterial, olämplig
sammansättning av byggnadsmaterial, luftföroreningar, buller, trafikstörningar,
störande grannar och andra störningar, radonförekomst, brist på
dricksvatten eller otjänligt dricksvatten.

Sådana skador och andra brister som innebär att huset inte har en god
miljö kan vara synliga och kända men behöver inte vara det. Någon måste
som regel ta ansvar för skador och andra brister. För att klara konflikten
mellan förutsatta motstående intressen i ett avtalsförhållande utgår svensk
rätt från undantaget, nämligen att ingen vill ta ansvaret och också kostnadsansvaret.

Rättspraxis är rikhaltig när det gäller mål om fel i fast egendom. Trots
detta är det i förhållandevis få fall som ett husköp leder till tvist eller process.

Flertalet köpare och säljare av hus tycks dock nöjda med sina affärer, vilket
i princip kan bero på att dt inte var fråga om skada eller annan brist, eller att
det var fråga om skada eller annan brist och att båda parter eller i vart fall
köparen kände till det och att hänyn togs till detta vid köpet, att köparen
efter köpet upptäckt skada eller brist men inte funnit anledning att göra sak
av det, att det är fråga om skada eller annan brist som ännu inte upptäckts.

Vid överlåtelse av en fastighet mellan privatpersoner förefaller det rimligt
att inte lägga en större börda på den ena parten än på den andra. Om någon
av parterna bör ha ett större ansvar så ligger det väl närmare till hands att
lägga det på säljaren, som ju känner till fastigheten, än på köparen.

Enligt min uppfattning bör säljaren ha en upplysningsplikt gentemot köparen
och köparen en undersökningsplikt. Ingen av plikterna bör vara mera
omfattande än den andra.

Detta innebär att vi inte kan acceptera att felbegreppet definieras på
grundval av köparens undersökningsplikt. Regeringsförslaget bör i fråga om
konsumentköp av nya småhus avslås på de skäl som anförts i motionen med
anledning av proposition 1989/90:89 oag och fråga om förvärv mellan privatpersoner
på ovan anförda skäl. Regeringen bör återkomma med förslag till
nya regler för köp av småhus och överlåtelser av fastigheter mellan privatpersoner.

Hemställan

Med hänsyn till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen i den del den avser konsumentköp
av småhus,

2. att riksdagen avslår propositionen i den del den avser förvärv av
småhus mellan privatpersoner,

3. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till lag i fråga om
konsumentköp av småhus,

4. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till lag i fråga om Mot. 1989/90
överlåtelse av fast egendom mellan privatpersoner. L13

Stockholm den 20 mars 1990

Carl Frick (mp)

gotmb 96264, Stockholm 1990