med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö23 av Gunhild Bolander m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö23

av Gunhild Bolander m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

Inledning

Inte sedan andra världskriget har det politiska och ekonomiska läget i
Europa förändrats så snabbt som nu. Samtidigt som förhandlingsklimatet
mellan supermakterna radikalt förbättrats minskar förutsebarheten i utvecklingen
i vår närhet. Å ena sidan har avspänningen mellan öst och väst nu
resulterat i konkreta avtal som på sikt kan leda till en nedrustning i världen.
Å andra sidan präglas situationen i Östeuropa av stora svårigheter av politisk,
ekonomisk och social natur.

Utvecklingen i Östeuropa inger dock förhoppningar inför framtiden. Att
redan nu ta den förändrade situationen till intäkt för en förändring av totalförsvarets
inriktning och omfattning är dock vanskligt. Olika från varandra
fristående myndigheter och organisationer som överbefälhavaren och SIPRI
har också varnat för så snabba slutsatser av en pågående process. Frågan är
också föremål för utredning i 1988 års försvarskommitté.

Centerpartiet delar förhoppningarna om en framtid som möjliggör en nedrustning
för långsiktig fred i såväl Europa som världen i övrigt. I den pågående
utvecklingen är det dock vår mening att Sverige bäst gagnar arbetet
för fred och nedrustning genom att fortsätta föra en konsekvent utrikes- och
försvarspolitik på de grunder som vi i stor politisk enighet slutit upp kring.
Det ligger ett värde i att slå vakt om säkerhetspolitikens grund: Alliansfrihet
i fred syftande till neutralitet i kris/krig.

För att bevara tilltron till den förda neutralitetspolitiken är det dock nödvändigt
att även värna om andra grundsatser i säkerhetspolitiken. Dit hör
vår uppfattning att det svenska försvaret i fred skall organiseras så att hela
vårt territorium har tillgång till försvarsinsatser av en sådan styrka att alla
intrång inom vårt område kan avvärjas.

När det gäller organisationen av det svenska totalförsvaret är det således
nödvändigt - inte minst för att bevara internationell trovärdighet - att detta
organiseras utifrån en säkerhetspolitisk bedömning av situationen i vår omvärld.
Varje mer betydande förändring av det svenska försvaret - civilt såväl
som militärt - måste vara förenlig med dessa bedömningar. Det svenska försvarets
fredstida organisation måste sålunda bygga på krigsorganisationens
behov.

Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att riksdagen nu inbjuds

fatta beslut som i flera avseenden väsentligt förändrar det svenska försvarets Mot. 1989/90

organisation utan att den föreslagna organisationen till sin omfattning eller Fö23

inriktning ställs i relation till övergripande slutsatser om säkerheten i vår omvärld.

Vid tidpunkten för 1987 års försvarspolitiska beslut förelåg inga klara indikationer
på de förändringar i Europa som vi nu upplever. Det är därför knappast
rimligt att nu ta försvarspolitiska beslut utan förnyade säkerhetspolitiska
bedömningar.

Trots insikten hos regeringen och bland FK 88:s ledamöter om vikten av
ett gott underlag inför förändringar i försvarsorganisationen har försvarsministern
valt att avstå från att ge kommittén direktiv som skulle möjliggjort
detta. Centerpartiet har såväl inför kommitténs tillsättande som under kommittéarbetet
hävdat att eventuella förändringar av arméns grundorganisation
måste bygga på en bedömning av våra säkerhetspolitiska förutsättningar
och de krav på vårt totalförsvar som dessa ställer. Förslag till förändringar i
försvarsorganisationen skall således vara en följd av kommitténs arbete och
inte som nu en inledande förutsättning till detta.

Enligt centerpartiets mening är det angeläget att riksdagen markerar vikten
av fasthet och konsekvens i vår försvarspolitik. I avvaktan på försvarskommitténs
fortsatta arbete bör riksdagen avstå från att nu fatta beslut om
förändringar i arméns grundorganisation.

Ingen remissbehandling

Det svenska offentliga utredningsväsendet kännetecknas vanligen av noggrannhet
och saklighet. Genom att knyta företrädare för myndigheter, intresseorganisationer
och andra experter till en utrednings arbete skapas förutsättningar
för en allsidig belysning av den fråga som är föremål för prövning.

För att möjliggöra en så bred förankring som möjligt av en utrednings slutresultat,
men även för att kritiskt granska detta, är det praxis att regeringen
bereder de offentliga organ och fackliga och andra intresseorganisationer
som kan beröras av resultatet tillfälle att yttra sig däröver. När det gäller de
offentliga myndigheter som kan komma i fråga utformas remissen som ett
direkt åliggande. Envar medborgare har dessutom tillfälle att inkomma med
synpunkter under remisstiden och har rätt att förvänta sig att dessa behandlas
och avvägs i det fortsatta arbetet.

Skälen för denna utarbetade praxis med breda remissförfaranden är flera.

Samtidigt som utredningsförslagen blir föremål för en kritisk detaljgranskning
utifrån en mångfald av aspekter skapas möjligheter för förankring av
desamma. De synpunkter som kommer fram i remissarbetet kommer också
att utgöra en del i ett nödvändigt beslutsunderlag.

I riksdagsarbetet är det utomordentligt ovanligt att behandla förslag som
varit föremål för offentlig utredning men inte remissbehandlats. Riksdagen
har både rätt och skyldighet att ställa höga krav på ett fullgott underlag före
ett riksdagens beslut.

Trots berättigade krav från en minoritet i FK 88 om en remiss av FK 88:s
delförslag rörande arméns grundorganisation har regeringen valt att vägra
detta utan att ange godtagbara skäl härför.

Det förslag som majoriteten överlämnat till regeringen är inte tillfredsstäl- Mot. 1989/90

lande berett och uppfyller inte de krav på allsidighet som riksdagen har rätt Fö23

att fordra.

Proposition 1989/90:9 om arméns organisation och försvarets planeringssystem
m.m. bör således i sin helhet avslås av riksdagen.

Om riksdagen trots den felaktiga utredningsgången och bristerna i beredningen
av ärendet finner anledning pröva de förslag som presenteras vill centerpartiet
anföra följande.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen riksdagen besluta att lägga ned regementena
13, 111 och 117. Därutöver aviseras en avveckling av P6:s anläggningar
och P6:s verksamhet föreslås sammanföras med A3:s. I ett senare skede har
regeringen aviserat att en nedläggning av P 6 kan komma att ske. Vad gäller
förläggningen av specialtruppslagen förordas ett antal lokaliseringsförändringar.

Skälen till förslagen är enbart av ekonomisk natur och motiveras inte utifrån
en förändrad säkerhetspolitisk syn och en därav förändrad bedömning
av totalförsvarets behov.

Slutligen inbjuds riksdagen ta del av regeringens synpunkter när det rör
totalförsvarets planeringssystem.

Överväganden och förslag

Förbandsomsättningssystemet (FOMS)

I dag överförs vanligen de värnpliktiga från fältförbanden till territorialförsvaret
efter 12 till 17 år. Systemet har upplevts som stelt och inte givit möjligheter
till individuella bedömningar för enskilda värnpliktiga i erforderlig utsträckning.
Bl.a. av detta skäl, och mot bakgrund av att antalet brigader
minskats, har frågan om en kortare förbandsomsättningstid prövats i 1988
års försvarskommitté. Kommittén konstaterar att en kortare förbandsomsättningstid
kan leda till att de värnpliktiga kan användas i fältförband under
den period då de är mest lämpade för detta. Dessutom kan behovet av repetitionsövningar
förmodas minska eftersom de värnpliktiga är relativt sett nyutbildade
under sin placering i fältförbanden. Ett sådant system kan även
leda till en kvalitetshöjning av fältförbandens stridsförmåga. En kortare förbandsomsättningstid
beräknas dock vara mera kostsam än nuvarande system.
Bl.a. av dessa skäl avstår kommitténs majoritet från att föreslå en sådan
förändring.

Centerpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i kommittén har
dock redovisat en positiv inställning till en kortare förbandsomsättningstid.

Av propositionen framgår att försvarsministern förordar en uppluckring
av nuvarande regler rörande förbandsomsättningstid, dock utan att förorda
en generell sänkning av densamma. Tvärtom förefaller regeringen ansluta
sig till majoriteten i FK 88 och därmed utgå från en i normalfallet lång omsättningstid
vilket innebär att en stor andel av de värnpliktiga direktutbildas 14

till territorialförsvaret med en kortare grundutbildningstid. En sådan ord- Mot. 1989/90

ning ger ekonomiska fördelar men är till nackdel ur kvalitativ synpunkt. Fö23

Centerpartiet anser att frågan om omsättningstidens längd inte har belysts
på ett tillfredsställande sätt.

Flera beräkningar rörande förbandsomsättningstiderna har presenterats.

Skillnaderna i utfallen mellan de olika materialen är betydande. Det är därför
i dag inte möjligt att dra några säkra slutsatser rörande de ekonomiska
konsekvenserna av korta omsättningstider i förhållande till långa. 11991 års
försvarspolitiska beslut är det nödvändigt att dessa frågor kan prövas. För
att möjliggöra detta krävs en noggrann genomlysning av frågan ur utbildningssynpunkt
samt ur operativ och ekonomisk synpunkt.

Vi utgår från att FK 88 i sitt fortsatta arbete kommer att ägna frågan särskilt
intresse där bl.a. de kvalitativa fördelarna med kortare förbandsomsättningstider
beaktas.

Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna.

Grundutbildning

Riksdagen beslutade i anledning av proposition 1988/89:80 om ett tvåårigt
försök med en förkortad utbildning för vissa värnpliktiga. Under försöksperioden
sänks utbildningstiden från 7,5 till 5 månader för en begränsad grupp
värnpliktiga. I anslutning till propositionen föreslog centerpartiet att försöksperiodens
längd skulle begränsas till ett år eftersom detta skulle ge FK
88 möjligheter att utvärdera försöket. Riksdagen avvisade förslaget.

I nu föreliggande förslag förordar regeringen - trots att försöksperioden
med förkortad utbildning ännu pågår och att verksamheten därmed inte
kunnat utvärderas - att riksdagen instämmer i uppfattningen att grundutbildningen
skall differentieras ytterligare.

Centerpartiet anser att frågor som rör grundutbildningens innehåll, längd
och omfattning är direkt avgörande för det svenska försvarets framtida kvalitet.
Försvarsförmågan kräver en väl avvägd utbildning av de värnpliktiga såväl
kvantitativt som kvalitativt. Enligt vår mening finns i dag inget underlag
som motiverar en förändrad principiell inställning till grundutbildningens
omfattning eller längd. Ett minimikrav måste vara att nu pågående försöksverksamhet
noggrant utvärderas.

Detta bör ges regeringen till känna.

Organisationen för grundutbildningen av värnpliktiga har kapacitetsproblem.
Detta har medfört att ett ökande antal inskrivna väntar på att få göra
sin värnplikt. Den s.k. värnpliktspuckeln förväntas också öka och kvarståendeläget
förvärras från i dag ca 40000 till drygt 50000 väntande år 1995. Av
kostnadsskäl prioriteras i dag de yngsta värnpliktiga. Värnpliktsersättningen
för de yngsta grupperna i utbildning är vanligen lägre än för de äldre årsgrupperna.
En sådan prioritering medför att kostnader skjuts på framtiden och
leder därutöver till stora problem för de värnpliktiga och deras familjer.

Förändringar i arméns grundorganisation - brigadproducerande
regementen

Arméns grundorganisation måste utformas på ett sätt som medger största
möjliga handlingsfrihet inför kris/krigssituationer. En krigsorganisation som

omfattar minst 21 brigader har av överbefälhavaren bedömts erforderlig för Mot. 1989/90

att garantera ett försvar i hela landet. Inget har framkommit som ger anled- Fö23

ning att ifrågasätta den bedömningen.

För att på ett kvalitativt bra sätt svara upp mot det utbildningsbehov som
en organisation med 21 brigader fordrar krävs, enligt centerpartiets uppfattning,
en grundorganisation med 21 brigadproducerande regementen - pansar
eller infanteri - dvs. en brigad per regemente. En sådan decentraliserad
organisation ger dessutom en ökad mobiliseringssäkerhet och ett bättre stöd
till och kontakter med de frivilliga delarna av försvaret. Dessutom underlättas
rekryteringen av värnpliktiga. Enligt centerpartiets uppfattning är det
därför angeläget att bevara alla brigadproducerande landskapsregementen.

Regeringen föreslår i propositionen en nedläggning av landskapsregementena
13 i Örebro, lili Växjö och 117 i Uddevalla. Skälen för detta anges i
propositionen vara huvudsakligen ekonomiska. Regeringen avstår dock från
att närmare analysera de effekter som en sådan nedläggning kan ha ur totalförsvarssynpunkt.
Tvärtom medger regeringen att nuvarande grundorganisation
är dimensionerad och lokaliserad med utgångspunkt från bl.a. säkerhetspolitiska
bedömningar, krav på mobiliseringsberedskap och ur operativ
synpunkt.

Inledningsvis redovisade centerpartiet sin syn på vilket förarbete som erfordras
för att riksdagen med en rimlig grad av säkerhet skall kunna fatta
beslut om förändringar av arméns grundorganisation. Om riksdagen ändock
skulle besluta att ta ställning till sådana förändringar finner vi det väsentligt
att slå vakt om de funktioner som nuvarande landskapsregementen har.

Vi kan inte finna att regeringen beaktat de negativa konsekvenser för bl.a.
försvarsviljan och mobiliseringsförmågan, men även för grundutbildningens
kvalitet, som en nedläggning av de tre föreslagna regementena kan komma
att få. Förslaget om nedläggning av 13 i Örebro, lili Växjö och 117 i Uddevalla
bör därför nu avvisas av riksdagen.

På samma grunder bör P6 i Kristianstad bevaras som en självständig utbildningsenhet.
När det gäller förslaget till avveckling av P6:s anläggningar
i Kristianstad genom en samlokalisering med A 3 i Norra Åsum, vilket förväntas
medföra besparingar, anser centerpartiet det rimligt att en sådan förändring
av organisationen skall underställas riksdagen för beslut. Av propositionen
framgår inte klart om avsikten är att P 6 skall kvarstå som en självständig
myndighet. Enligt vår uppfattning är det angeläget att bevara förbandets
självständiga myndighetsstatus och säkerställa en tillräcklig utbildningskapacitet.

Detta bör ges regeringen till känna.

Merkostnaderna för att behålla 13,111 och 117 har uppskattats till drygt
120 mkr per budgetår. Detta belopp skall ställas mot de investeringar som
blir nödvändiga vid andra förband. Vidare minskar behoven av kostnadskrävande
personalåtgärder om de tre regementena bevaras. En nedläggning
kan slutligen beräknas medföra förluster i samband med befarade befälsavgångar
och ökade resekostnader för de värnpliktiga.

Eftersom vårt förslag därutöver medför att behovet av att bygga upp försvarsområdesmyndigheter
i Örebro och Växjö bortfaller reduceras kostnaderna
ytterligare. Sammantaget bedömer vi att den ekonomiska vinsten av 16

nedläggningarna endast blir marginell.

Organisation och lokalisering av försvarsområdesmyndigheter

Som en konsekvens av förslaget till nedläggning av 13 och 111 föreslår regeringen
inrättande av försvarsområdesmyndigheter där. I vårt förslag bevaras
regementena varför propositionens yrkande i denna del bör avslås av riksdagen.

När det gäller upprättande av försvarsområdesmyndigheter i Kalmar för
försvarsområde Kalmar samt i Västerås för försvarsområde Västmanland,
vilket centerpartiet tidigare aktualiserat, instämmer vi med propositionen.

Operativ ledning

I propositionen föreslås en centralisering av den operativa ledningen genom
en sammanläggning av Bergslagens militärområde och Östra militärområdet
till ett område, Mellersta militärområdet.

I dag är ledningsfunktionerna för Bergslagens militärområde lokaliserade
till Karlstad medan ledningen för Östra militärområdet är förlagd till Strängnäs
(militärbefälhavaren i Östra militärområdet) och till Enköping (ledningen
för Östra militärområdets materielförvaltning respektive verkstadsförvaltning).

Försvarskommittén har prövat olika former för den operativa ledningen
och därvid funnit att kraven på effektivitet och samordning är förenliga med
olika lokaliseringsorter för stabs- och förvaltningsledningsfunktionerna.

Detta är f.ö. det nuvarande förhållandet i det Östra militärområdet.

Enligt centerpartiets uppfattning är det viktigt att ledningsfunktionerna
lokaliseras så att största möjliga uthållighet i en kris/krigssituation kan upprätthållas.
Av det skälet finner vi det olyckligt att såväl stab som förvaltningsledning
förläggs till en ort belägen i de östra delarna av området. Ur operativ
synpunkt är en placering av militärbefälhavaren i Mellersta militärområdet
i Strängnäs och ledningen av Mellersta militärområdets materiel- respektive
verkstadsförvaltning i Karlstad att föredra. En sådan ordning ger även möjligheter
att bygga vidare på de redan etablerade förvaltningsorganisationerna
i Strängnäs och Karlstad. Behoven av personalomflyttningar begränsas,
och centerpartiets förslag är därmed även ur personalpolitisk synpunkt
fördelaktigt.

Riksdagen bör därför besluta, med avslag på propositionen i denna del,
att lokalisera ledningen av Mellersta militärområdets materielförvaltning
och verkstadsförvaltning till Karlstad.

Hemställan

Mot bakgrund av vad i motionen anförs hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1989/90:9, arméns utveckling
och totalförsvarets planeringssystem m.m.,

därest riksdagen ej bifaller yrkande 1 hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om förbandsomsättningssystemet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om grundutbildningens längd m.m., 17

Mot. 1989/90
Fö23

4. att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, beslutar Mot. 1989/90

att bevara landskapsregementena 13 i Örebro, lili Växjö och 117 i FÖ23

Uddevalla,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om P6:s i Kristianstad framtid,

6. att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, beslutar
att inrätta försvarsområdesmyndigheter för Kalmar försvarsområde i
Kalmar och för Västmanlands försvarsområde i Västerås,

7. att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, beslutar
att lokalisera ledningen av Mellersta militärområdets materiel- och
verkstadsförvaltning till Karlstad.

Stockholm den 25 oktober 1989

Gunhild Bolander (c)

Sven-Olof Petersson (c) Pär Granstedt (c)

Lennart Brunander (c) Birgitta Hambraeus (c)

Gunnar Björk (c) Karin Söder (c)

Anders Svärd (c) Karin Israelsson (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

18

,