med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö6 av Helge Hagberg (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö6

av Helge Hagberg (s)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

Den allmänna värnplikten anses av de flesta i vårt land som en viktig och
oundgänglig del av vår försvars- och säkerhetspolitik. Huvuddelen av de
manliga ungdomarna ser det som självklart att fullgöra denna medborgerliga
plikt. Under senare år har dock en allt större grupp frikallats av olika skäl.
Åter andra får i ökande omfattning vänta flera år på att genomgå sin värnpliktsutbildning.
Allt fler tvingas också genomgå sin utbildning långt från
hemorten.

Det nu föreliggande förslaget, proposition 1989/90:9 om arméns utveckling
m.m., innebär att än färre ungdomar kommer att kunna genomgå sin
värnpliktsutbildning i närheten av hemorten. Ett antal fredsregementen ska
läggas ner till förmån för satsningar på materiel.

Trots uttalade försäkringar om att den allmänna värnplikten även fortsättningsvis
ska vara en grundpelare i vår försvars- och säkerhetspolitik, finns
det uppenbara risker för att principen om allmän värnplikt urholkas. Detta
genom att allt fler frikallas, får vänta länge innan utbildningen kan påbörjas
och ökande avstånd mellan hemorten och utbildningsorten. Den krympande
fredsorganisationen kan även bidra till ett mindre engagemang i folkförsvaret.

Med den inledda koncentrationen till storregementen finns stora risker för
en fortsatt utveckling i den riktningen även i framtida försvarsbeslut. I
sämsta fall kan den utvecklingen leda bort från principen om allmän värnplikt.
Hur arméns krigsorganisation ska lösas är ännu oklart. Det kan dessutom
vara ekonomiskt lönsamt och socialt motiverat att ha utbildningscentra
väl spridda över hela landet. Kanske finns det t.o.m. fog för en minskning
och profilering av de olika regementena i försvarsorganisationen, i stället för
att lägga ner dessa.

Internationellt lever vi i perestrojkans och avspänningens tid. Men utvecklingen
innehåller också osäkerhetsmoment. Det är svårt att bedöma framtiden.
Det finns också riskfaktorer som kan leda till nya hot mot världsfreden.
Fattigdomen och tredje världens allt tyngre skuldbörda kan vara sådana risker.
Kriser och krig långt från våra egna gränser kan tyvärr alltför lätt utvecklas
till hot mot också vår ordning och vårt nationella oberoende.

Vi hoppas alla på att dagens avspänning ska fortsätta och kunna leda till
fred och nedrustning. Men vår försvarsplanering måste ändå ta hänsyn till att

utvecklingen kan gå åt annat håll. Vi måste ha en rimlig handlingsberedskap Mot. 1989/90

också för ett sämre läge. Föé

Av bl.a. dessa skäl blir den fredstida förbandsutbildningens organisation
viktig. Antalet enheter får inte bli helt underordnade kostnadsutvecklingen
för den alltmer tekniskt avancerade materielen. Vi behöver därför också en
försvarsindustri som är förbunden även med civil produktion. Det behövs
samverkan både vad gäller produktion och ägande. Kanske också vad gäller
andra tillverkare i andra länder som vi kan ha försäljningssamarbete med.

Det behövs en förutsättningslös analys av möjligheterna till en framtida
försvarsorganisation som bygger på mindre enheter, klarare profil och renodlade
resultatenheter med såväl verksamhets- som ekonomiskt ansvar. Den
nuvarande försvarskommittén borde få i uppdrag att göra en sådan analys.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av en analys kring frågor om en ny arméorganisation
byggd på mindre enheter spridda över hela landet.

Stockholm den 25 oktober 1989

Helge Hagberg (s)

11