med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets planeringssystem, m.m.

Motion 1989/90:Fö9 av Ylva Annerstedt (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fö9

av Ylva Annerstedt (fp)

med anledning av prop. 1989/90:9 om
arméns utveckling och totalförsvarets
planeringssystem, m.m.

Nya Ing 1 mönsteranläggning i fagraste Sörmlands-natur!

... Dessutom säkerligen en av de mest påkostade utbildningsanstalterna i
hela världen. Ungefär 150 milj. kr. har investeringarna gått löst på, men så
har också både utbildare och personalvårdare och tekniker fått nästan allt
de velat ha.

Ja, så stod det i Svenska Dagbladet den 25 maj 1970 när anläggningen invigdes.
Denna mönsteranläggning blir alltså tjugo år nästa år och det är fortfarande
sant att Ing 1 är en mönsteranläggning.

Både 11 och Ing 1 utlokaliserades 1970 från Stockholm p.g.a. trångboddhet,
omodern miljö och dåliga utbildningsbetingelser till norr respektive söder
om storstaden. Det bedömdes riktigt att ha ett regemente som snabbt
och effektivt kunde komma till huvudstadens värn och skydd, 11, och ett
regemente som med specialutrustning och kunskaper kunde säkra förbindelserna
över Mälaren-Saltsjön, i och runt Stockholm och i övrigt utgöra en
förstärkning av skyddet av huvudstaden i dess vidaste bemärkelse.

I propositionen föreslår föredraganden nu att det militära centret på Almnäs
läggs ner och att Ing 1 flyttas till Strängnäs.

Har då Stockholms betydelse minskat eller har hotbilden av ett kuppartat
angrepp mot Stockholm förändrats? Svaret måste bli ett entydigt nej. Stockholm
som Sveriges huvudstad har den största befolkningskoncentrationen,
den största tillväxten, flest sjukhus och läkare, radio, TV och är dessutom
säte för landets riksdag, regering och kungahus. Stockholm är självklart ett
av de viktigaste målen för en fiende i krigstid.

Det måste anses rimligt med ett regemente norr om och ett söder om
Stockholm som bas i fredstid och i krigstid för skydd, beredskap, mobledning
och som stöd till frivilligorganisationer och totalförsvaret i övrigt.

Ett regemente åtta mil från huvudstaden kan omöjligen innebära samma
skydd som ett regemente fyra mil därifrån. Strategiskt är det utomordentligt
betydelsefullt att Ing 1 är förlagt på den plats där en evakuering från Stockholm
måste ske. I Södertälje finns tre broar, kanalen mellan Mälaren och
Saltsjön samt E3 och E4.

På Almnäs finns i dag Svea Ingenjörsregemente, Almnäs fältarbetsskola,
Försvarets FN-skola och Miloverkstaden i Södertälje.

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr F68-13

Detta militära center grundutbildar 800 värnpliktiga och repetitionsutbil- Mot. 1989/90

dar 2 500 personer per år. Man utbildar yrkes- och reservofficerare för ingen- Fö9

jörstrupperna liksom inom armén i fältarbetstjänst.

FN-skolan utbildar mellan två och tre tusen personer per år och understödjer
FN-kontingenter utomlands.

Totalt finns det 369 anställda varav 179 är civila.

I propositionen avfärdas den förväntade personalomställningen på en
enda rad, Jag bedömer också att personalkonsekvenserna blir minst vid en
flyttning till Strängnäs, skriver föredraganden. Vad man uppenbarligen inte
analyserat är att en nedläggning kommer att innebära mycket stora svårigheter
inte bara för de personer som nu förlorar sina arbeten utan också för Södertäljes
arbetsmarknad som helhet. Staden förlorar en arbetsplats som är
en betydelsefull motvikt i den lokala arbetsmarknaden som domineras av
verkstadsindustri. Av de anställda är 105 personer kvinnor.

Södertälje har trots högkonjunktur länets högsta arbetslöshet och har länets
lägsta förvärvsfrekvens för kvinnor. Ett beslut enligt propositionens förslag
skulle förutom alla militära konsekvenser innebära att en mycket viktig
arbetsplats för kvinnliga anställda skulle försvinna. Regeringen har också uttalat
en vilja att motverka den regionala obalansen i Stockholms län.

Av erfarenhet från andra flyttningar av statliga verk vet vi att sällan mer
än ett par procent av de anställda har möjlighet att flytta med. Detta får naturligtvis
också konsekvenser för kompetensen hos den flyttande enheten.

I propositionen anges att man sparar mellan 40 och 50 miljoner i drift- och
underhållskostnader oavsett vilket slag av förband det gäller. Omstruktureringskostnaderna
för de olika delarna av Almnäs beräknas av CA till 68 milj.
kr. De myndighetsvisa utredningarna visar emellertid helt andra siffror. De
kommer upp i sammanlagt 245 milj. kr. En förväntad flyttning av FOA till
Södertälje beräknas kosta mellan 300 och 450 milj. kr. i ombyggnadskostnader
och då kan endast en del av anläggningen tas i anspråk. Det är naturligtvis
ytterst tveksamt om någon annan verksamhet kan samlokaliseras med
FOA:s känsliga verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att förslagen beträffande det militära centret
Almnäs i Södertälje är grundade på ytterligt osäkra och också diskutabla
förutsättningar: Försvaret av huvudstaden från söder försvagas, Ing 1 flyttas
till ett betydligt äldre regemente, där dessutom övningsfältet inte räcker till
och ej kan utvidgas, de ekonomiska beräkningarna för beslutet är motstridiga,
regeringens uttalade avsikt att försöka motverka den regionala obalansen
i Stockholmsområdet desavoueras.

Ett bättre alternativ är att utnyttja den fulla kapaciteten i en anläggning
som är modern och där utbildningsstandarden är omvittnat utmärkt till det
den är avsedd för - att utbilda ingenjörs- och arméförband. Det finns således
utrymme att utbilda ytterligare förband på Almnäs även om alla funktioner
som finns i dag blir kvar. Att inte använda denna möjlighet innebär en
kvalificerad kapitalförstöring av en modern anläggning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts, där både personella och ekonomiska
skäl väger tungt förutom de militära, hemställer jag

4

1. att riksdagen avslår propositionen i de delar som gäller det militära
centret Almnäs i Södertälje,

2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av förslag om vilka
ytterligare verksamheter som kan förläggas till Södertälje så att den
moderna anläggningen utnyttjas till full kapacitet.

Stockholm den 25 oktober 1989

Ylva Annerstedt (fp)

Mot. 1989/90
Fö9

5