med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

Motion 1989/90:Jo18 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jol8

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

Jol8-22

Biotekniken - en utmanande forskning
Sammanfattning

Den biotekniska forskningen står inför många utmaningar. Forskningsresultaten
kommer i sig att innebära utmaningar för samhället. Det gäller både
risker och etiska frågor.

Centern föreslår i en motion en kraftig satsning på kunskapsuppbyggande,
främst inom den biologiska grundforskningen. Sverige måste utarbeta ett
samlat forskningsprogram angående bioteknik. Det är också viktigt att få en
kraftig förstärkning av systemforskning och tvärvetenskapliga studier av effekter
av olika biotekniska modifieringar.

Vi föreslår att särskild ambassadpersonal avdelas på svenska ambassader
till att samla in och sprida information om bioteknisk forskning. Det är också
viktigt att Sverige medverkar till kunskapsspridning i tredje världen.

Centern anser att de forskningsfinansierade organen skall göra en riskvärdering
av forskningsprojekten. Vi efterlyser särskilt forskning om risker som
är förknippade med genetiskt förändrade organismer i naturen.

Centern vill stimulera en etisk diskussion bland forskare. Vi föreslår därför
en kraftig satsning, där 3 % av forskningsresurserna till bioteknik skall
användas till hanterandet av etiska frågor.

Centern lade under allmänna motionstiden fram en omfattande motion
angående bioteknik (1989/90:Jo617), som ännu inte är behandlad i riksdagen.

Biotekniskt forskningsprogram

Biotekniken som ett samlingsnamn för gamla och nya tekniker har under
1980-talet utvecklats till ett område med stora biologiska möjligheter. Upptäckten
av bl.a. restriktionsenzymer i början av 70-talet har gjort det möjligt
att i princip flytta gener mellan mikroorganismer, växter och djur. Denna
kunskap gör det möjligt att skapa organismer med särskilt utvalda egenskaper
som kan utnyttjas i olika industriella processer, jordbruk, skogsbruk och
miljövård. Den medicinska användningen av biotekniken kommer att bli
omfattande. Till skillnad från traditionell bioteknik kan organismer skapas
förutsättningslöst och med större precision.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jol8-22

Biotekniken erbjuder helt nya verktyg också för forskningen själv. Genom Mot. 1989/90

senare års utveckling kan den biologiska grundforskningen bedrivas med en Jo 18

helt annan precision och i ett långt högre tempo än tidigare. Detta gör att
kunskaperna om cellerna och livsprocesserna ökar allt snabbare. I dag studeras
livet på molekylär nivå. Inom biotekniken är avståndet kort mellan forskning
och tillämpning. Det är angeläget att det praktiska utnyttjandet av
forskningsresultaten inte går i snabbare takt än vad kunskapsuppbyggnaden
tillåter med bibehållen säkerhet.

Det finns idag ingen sammanhållen politik för biotekniken. Det framstår
också i tydlig dager i den forskningspolitiska propositionen, som borde ha
varit ett lämpligt tillfälle att ge en redovisning av en samlad svensk satsning.

Bioteknikens framtida utveckling kommer till stor del att vara beroende
av fortsatta framsteg inom den biologiska grundforskningen. I regeringens
forskningspolitiska proposition nämns biotekniken som ett av sex viktiga
områden. Detta uttalande följs emellertid inte av motsvarande satsningar.

Vi anser att Sverige i likhet med många andra länder måste utarbeta ett
forskningsprogram angående bioteknik. Inför den forskningspolitiska propositionen
1987 utarbetades ett förslag till ett nationellt bioteknikprogram,
men fortfarande har regeringen inte tagit tag i uppgiften.

Vi anser att ett sådant program måste prioritera kunskapsuppbyggnad och
den biologiska grundforskningen. Det är angeläget att inom biotekniken få
till stånd en kraftig förstärkning av systemforskning och studier inom olika
forskningsfält av effekter av olika biotekniska modifieringar.

Med all sannolikhet kommer bioteknikens framtida utveckling till mycket
stor del att vara beroende av fortsatta framsteg inom den biologiska grundforskningen.
Det är därför angeläget att en satsning på bioteknik inte huvudsakligen
riktar sig mot den tillämpade forskningen, utan kanske framför allt
mot grundforskningen inom områden som molekylär biologi, cellbiologi,
strukturkemi och immunologi.

Framgångsrik bioteknisk forskning kräver dels gedigen grundforskning,
dels tvärvetenskapligt samarbete över många forskningsområden. Det bör
noteras att industrin kraftigt har ökat sina FoU-insatser under 1980-talet.

Den industriella forskningsvolymen ökade med betydligt mer än 100 % under
tiden 1980-85. Detta motsvaras av en liknande uppgång inom det offentliga
forskningssystemet. Uppgången har i absoluta termer varit större för industrin
än för universitet, högskolor och statliga forskningsinstitut. Detta
har lett till en bristsituation vad gäller tillgången på kvalificerade forskare.

Detta har i sin tur medfört att svenska företag till viss del bedriver sin forskning
eller på annat sätt hämtar sin kunskap utomlands. Detta ställer ytterligare
krav på planering för den fortsatta forskningssatsningen.

Internationell kunskapsspridning

Internationellt sker en snabb satsning på bioteknik. Inom EG har påbörjats
ett femårsprogram, BRIDGE (Biotechnology Research for Innovation, Development
and Growth in Europé). Inom EG är man angelägen att Europa
inte skall komma efter i utvecklingen. I ett vidare europeiskt perspektiv är
EUREKA-samarbetet ett sådant exempel. Det molekylärbiologiska labora

toriet i Heidelberg är ett annat. I Europarådet pågår också diskussioner om Mot. 1989/90
utnyttjande av biotekniken. J0I8

Vi i Sverige måste ha tillräcklig kunskap och kompetens för att kunna vara
en del i det internationella samarbetet. Det måste skapas en kunskapsgrund
för den tillämpade utvecklingen. Det måste finnas en nationell kapacitet att
bedöma och värdera den internationella utvecklingen och dess resultat.

Forskning om bioteknik bedrivs idag runtom i världen. Vid ett fåtal
svenska ambassader sker en systematisk bevakning av forskning och tillämpning
av bioteknik. Vi anser att Sverige bör avdela särskild ambassadpersonal
för att följa utvecklingen. Det bör ske i såväl industriländer som länder i
tredje världen. Sverige bör genom ambassaderna också medverka till att
sprida kunskap om biotekniken, riskvärdering, lagstiftning m.m. Det är irrte
minst viktigt med en sådan kunskapsspridning till tredje världens länder.

Riskvärdering

Biotekniken är inom många områden förenad med både stor osäkerhet och
stora risker. Det är viktigt att också i forskningen klargöra ansvarsfördelningen
när det gäller säkerheten. I den utfrågning som jordbruksutskottet
genomförde den 18 januari 1990 framgick att det idag inte sker någon riskvärdering
av projekten. Vi anser att det är nödvändigt att de forskningsfinansierande
organen vid bedömningen av projekten också gör en värdering
av de risker som kan vara förknippade med projekten.

Bioteknik och miljö

Det är främst två aspekter som är av intresse för miljövården - riskvärdering
av gentekniskt modifierade organismer samt det positiva utnyttjandet av
bioteknik i förädlingsarbete och vid utveckling av process- och reningstekniker
av skilda slag. Det finns inte bara tekniska och etiska frågetecken när
det gäller biotekniken. Miljöriskerna är fortfarande oklara.

I USA har miljöintresset länge koncentrerats kring förslagen att i forskningen
släppa lös bakterier som försenar bildandet av frost på jordgubbsoch
potatisplantor. Om dessa bakterier kan föröka sig i den naturliga miljön
och på det sättet sprida sig utanför de fält där de släpptes är det väsentligt
svårare att förutse miljöpåverkan än vad det är med många andra teknologier.
Det behövs en förutsägande ekologi, som kan ligga till grund för miljöundersökningar
och för utarbetandet av regler för hur forskningen får bedrivas.

Mycket av biotekniken kommer att vara positivt för miljö- och resurshushållningen.
Men när man talar om att modifiera organismer och sedan sprida
dem i det fria för att där göra nytta för människan, då är man inne på farliga
vägar. För om dessa organismer är så starka att de kan fungera i den yttre
miljön, hur skall man då kunna veta att de å den andra sidan verkligen stannar
på platsen och förblir där då vi inte längre behöver dem? Vad händer om
de ger vissa vilda växter en alldeles ny fördel i konkurrensen med andra vilda
växter.

En gröda som givits resistens mot vissa bekämpningsmedel kanske överför

3

resistensen till vilda släktingar som därvid kan bli superogräs, inte minst Mot. 1989/90

om de också erövrat kvävefixerade egenskaper. Bakterier som används vid J0I8

sanering av oljespill kan tänkas invadera oljekällor och förstöra dem. Bakterierna
sprids då ut i hela oljehanteringen från oljekälla till bensinpump.

Svampar avsedda att bryta ner lignin vid massaframställning kan visa sig
kunna angripa levande träd. En modifierad mikroorganism avsedd att bekämpa
skadeinsekter kanske sprider sig och slår ut andra insekter, t.ex humlor
och bin.

Ingenting av detta har ännu hänt. Såvitt vi vet. Men det får heller aldrig
hända. Utgångspunkten måste vara att en modifierad organism inte får spridas
i den yttre miljön om man inte med absolut säkerhet kan garantera att
den inte kan överleva och sprida sig där eller överföra sina nya egenskaper
till vilda organismer. För nyttoväxter bör detta vara möjligt. De odlade växterna
är ju sedan länge så anpassade till odlingsmiljön att de inte klarar sig
på egen hand i naturen. Detsamma gäller förstås för husdjur.

En potentiell risk med avsiktligt spridda gentekniskt modifierade organismer
är rörligheten av det genetiska materialet; risken är att gener överförs
från den ursprungliga recipientorganismen till en annan organism, exempelvis
från en hebricidresistent gröda till ett ogräs. Ytterligare ett riskmoment
är den genetiskt modifierade organismens förmåga att överleva och att
sprida sig i miljön och sekundärt ge ekosystemeffekter.

Det måste göras klart att det är stor skillnad på å ena sidan de risker man
löper vid hanterandet av modifierade organismer som själva skall producera
t.ex. tillväxthormon och å andra sidan sådana modifierade organismer som
skall utföra uppdrag i naturen. I det första fallet är sannolikt arbetsmiljöfrågorna
de intressantaste. I det senare fallet står man inför helt nya miljöfrågor
av en helt ny och okänd dimension.

Andra invändningar som framförts mot genteknisk modifiering är av etisk
karaktär - tveksamhet mot skapande och introduktion av nya arter i miljön.

Motsvarande invändning har tidigare rests mot introduktion av främmande
arter i den svenska floran och faunan, och accentueras med de nya möjligheter
hybrid-DNA-tekniken innebär. Frågan om vad som är etiskt försvarbart
handlar narturligtvis om värderingar, som eventuellt kan bli föremål för samhällsvetenskaplig
forskning.

Forskningsbehovet från miljösynpunkt i samband med gentekniskt modifierade
organismer gäller framför allt utvecklingen av riskvärderingsmodeller,
dvs utveckling av metoder och procedurer som kan producera ett beslutsunderlag
för den administrativa riskvärderingen av avsiktligt gentekniskt
förändrade organismer. Denna riskvärdering av biologiska förhållanden
är inte alls lika utvecklad och är av annan karaktär än riskvärderingen av
kemikalier i miljön. Detta beror bl.a på avsaknad av praktiska experiment i
större skala och organismers adaptionsförmåga. Ett annat viktigt forskningsbehov
är utveckling av metoder för riskprevention.

Det är en stor utmaning för miljövårdsforskningen att utveckla riskvärderingsmodeller.
Det internationella arbetet måste baseras på internationella
erfarenheter och göras i anslutning till arbetet i internationella organisationer.
Riktlinjer framtagna av OECD, som även föreslås accepteras av EG,
har exempelvis redovisat önskvärd information innan gentekniskt modifie- 4

rade organismer introducerats. Uppgifter behövs bl.a om ursprungsorganis- Mot. 1989/90

mernas taxonomi samt släkttypiska och genetiska karakteristik. Information J0I8

om recipientorganismen är bl.a geografisk fördelning, överlevnads- och
spridningsegenskaper, ekologisk interaktion, potentialen för genöverföring,
patologiska egenskaper och använd genteknik. Vidare behövs information
om platsen för introduktionen, övervakningsmetoder och handlingsplaner
vid okontrollerad spridning.

Den avsiktliga spridningen av miljögifter i miljön har åtföljts av omfattande
forskning kring kemikaliers omsättning och spridning, kemisk karakterisering,
nedbrytning samt ekotoxikologiska och humantoxikologiska effekter.
Motsvarande kunskap finns inte när det gäller gentekniskt modifierade
organismer, eftersom de introducerats endast i ett fåtal fall. Utan erfarenheter
från faktiska experiment i större skala måste den samlade erfarenheten
hos genetiker, molekylärbiologer, mikrobiologer och ekologer utnyttjas.
Det innebär att miljövårdsforskningen måste etablera kontakter och ge
ett samordnat forskningsstöd till forskare inom vitt skilda områden.

Genetiska resurser

Ytterligare ett problem bör uppmärksammas i samband med biotekniskt utvecklingsarbete.
Allt förädlingsarbete måste baseras på god tillgång till genetiskt
material. Ett alltför intensivt förädlingsarbete innebär risker för förlust
av genmaterial. Det är därför viktigt att ursprungliga genkombinationer
bevaras i vilt levande material. Inte minst mångformigheten i tropikernas
fauna och flora innebär en genresurs som kan utnyttjas för framtida behov
inom förädlingsarbete.

Etikfrågor i forskningen

På den medicinska sidan kan man för biotekniken urskilja tre huvudområden:
diagnostik, terapi och vaccin. I internationell samverkan försöker forskare
världen över att kartlägga det mänskliga genomet, arvsmassan. Projektet
är gigantiskt och den totala kostnaden beräknas till ca 20 miljarder kronor.
Hela projektet samordnas av en internationell grupp under namnet
HUGO (Human Genome Organization).

Av de ca 100 000 generna som utgör den mänskliga arvsmassan har drygt
4 500 blivit identifierade. Med hjälp av den kunskap som man får fram genom
projektet kommer fler och fler skadade gener som ger upphov till ärftliga
sjukdomar att kunna kartläggas. Därigenom kan man förutsäga att vissa
patienter kommer att insjukna i vissa genetiska sjukdomar och att andra riskerar
att drabbas.

De perspektiv som HUGO öppnar är hisnande. Den enorma tillgången på
kunskap om sjukdomar och egenskaper som man i en framtid kan få reser
många etiska frågeställningar. Centern har i partimotioner tidigare efterlyst
regler för hur genetisk information skall hanteras och den genetiska integriteten
skall kunna garanteras.

I USA där en stor del av genomprojektet genomförs har man beslutat avsätta
3 % av forskningsanslagen till hantering av de etiska frågorna. Vi anser

5

att Sverige bör följa USAs exempel och avsätta 3 % av forskningsinsatserna Mot. 1989/90
inom biotekniken till hanteringen av de etiska aspekterna. Centern har i en J0I8

motion angående forskning inom det sociala området framfört ytterligare
etiska synpunkter beträffande biotekniken.

Som framgår av den forskningspolitiska propositionen har en nordisk etikkommitté
inrättats av Nordiska Rådet (1988). Vissa svenska forskningsorgan
som t.ex. Skogs- och jordbrukets forskningsråd, SJFR, och Sveriges
Lantbruksuniversitet, SLU, har också valt att inrätta en etisk kommitté med
utgångspunkt bl.a. i bioteknikfrågorna. Vi anser att regeringen bör ta initiativ
till att stimulera en etisk debatt inom de biotekniska forskningsområdena.
Det är viktigt att de etiska kunskaperna och den etiska diskussionen
får stort utrymme i såväl forskarutbildningen som i undervisningen i sin helhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett sammanhållet
forskningsprogram avseende biotekniken, i enlighet med motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om riskvärdering av forskningsprojekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om internationell kunskapsspridning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om forskning kring bioteknikens miljökonsekvenser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 3 %
av de svenska anslagen till bioteknik bör avsättas till hanterandet av
etiska frågor, i enlighet med motionen.

Stockholm den 20 mars 1990

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c) Karin Starrin (c)

Stina Gustavsson (c) Sven-Olof Petersson (c)

Marianne Jönsson (c) Göran Engström (c)

Birgitta Hambraeus (c)

6