med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

Motion 1989/90:N38 av Roland Sundgren m.fl.(s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N38

av Roland Sundgren m.fl.(s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning 1989/90

N38-41

Forskningen har en avgörande betydelse för utvecklingen av vårt samhälle.
Aktiva och framtidsinriktade forskningsinsatser är en förutsättning såväl för
att vi skall kunna slå vakt om och utveckla välfärden som för att vi skall ha
en chans att lösa de stora, ofta nya, problem vi nu står inför. Det är därför
glädjande att den forskningspolitiska propositionen innehåller en rad satsningar
på tidigare eftersatta områden. Särskilt angelägna är de ökade insatserna
vad gäller miljön.

Forskningen har också en stor betydelse för utvecklingen av det svenska
näringslivet. Kunskapsutvecklingen inom högskolan har för många företag
och företagsgrupper en mycket stor betydelse för den egna utvecklingen. Ett
nära samarbete mellan högskolor och näringsliv har etablerats på många håll
i landet. I detta sammanhang är givetvis de ekonomiska institutionerna av
särskild betydelse. Även forskningen inom andra discipliner, t.ex. de juridiska,
sociologiska och statsvetenskapliga, har fått och kan komma att få stor
betydelse för utvecklingen av det svenska näringslivet och dess verksamhet.

Utvecklingen av kontakter mellan högskolor och näringsliv måste bygga
på en klar rollfördelning. Samhället har ett ansvar för grundforskningen och
garanterar därmed den fria forskningens ställning. Näringslivet har ett naturligt
intresse av tillämpad forskning samt uppdragsforskning. Möjligheterna
att utveckla en tillämpad forskning av god kvalitet är emellertid direkt beroende
av tillgången till god grundforskning. Därmed är det angeläget att statsmakten
säkerställer att alla typer av företagsamhet beaktas också inom
grundforskningen. Först då ges alla typer av företag goda och lika möjligheter
till samarbete med högskolorna.

Näringslivet och forskningen

Svenskt näringsliv domineras i dag av en stark privat sektor med aktiebolag
och andra former av företag som har vinstintresset som främsta drivkraft.
Vid sidan om detta har vi en, med internationella mått mätt, mycket stark
kooperativt organiserad och ägd företagsamhet med andra syften och drivkrafter
än det privata vinstintresset, men likväl verkande på samma marknader.
Det är utan tvekan en styrka för det svenska samhället att ha detta
spektrum av företagsamhet.

Enligt vår mening är det en angelägenhet för Sveriges riksdag och regering

1 Riksdagen 1989/90. 3 samt. Nr N38-41

att verka för att bevara mångfalden och pluralismen i det svenska näringsli- Mot. 1989/90

vet, såväl när det gäller produktion av varor och tjänster som när det gäller N38

ägarförhållanden och driftsformer. Detta måste bevakas mera aktivt på en
rad olika områden, bl.a. i forskningssammanhang.

Behovet av lika villkor för olika företagsformer är därför av stor betydelse,
vilket riksdagen tidigare uppmärksammat. Detta innebär, förutom att
de statliga regelverken måste ges lika villkor, också att de olika företagsformerna
måste ges likartad samhällelig service och behandling. Risken att någon
företagsform diskrimineras måste bevakas på en rad olika områden,
även då det gäller forskningen och dess framtid.

Forskning kring kooperation

Under senare år har begreppet kooperationsforskning förekommit inom
forskningen. Sedan 1984/85 har Forskningsrådsnämnden (FRN), efter beslut
i riksdagen, svarat för en särskild satsning på området. Anledningen till
denna var bl.a. att forskning kring kooperation och kooperativa företag ofta
hade svårt att hävda sig i de traditionella akademiska miljöerna.

Ambitionen med FRN:s satsning har varit att öka såväl forskningskompetensen
som forskningsvolymen, i syfte att successivt föra in kooperationsforskningen
i den ordinarie forskningsverksamheten vid landets högskolor.

Mot denna bakgrund begränsades satsningen till en femårsperiod. De medel
som anslagits under perioden 1984/85-1988/89 (totalt ca 7 milj.kr.) har helt
satsats på forskningsprojekt, ej på inrättande av några tjänster. Satsningen
går nu in i ett uppföljningsskede med slut 1991/92.

Mot bakgrund av den osäkra framtid som kooperationsforskningen står
inför lät civildepartementet göra en kartläggning sommaren 1989.1 den nyutkomna
rapporten Svensk kooperationsforskning inför 90-talet - en översikt
av hittillsvarande utveckling med förslag till åtgärder (Ds 1990:2) presenteras
resultatet. Av rapporten framgår att flera framsteg gjorts under senare
år, men också att framtiden för kooperationsforskningen i dagsläget ter
sig mycket oviss.

Den satsning som FRN genomfört beskrivs som framgångsrik. Tack vare
denna har det relativt begränsade kooperationsforskningsområdet fått fram
sex doktors- och två licentiatavhandlingar, och fler är på väg. Vidare betonas
att de internationella utbyteskontakterna under 80-talet har ökat och att
svensk kooperationsforskning börjat bli internationellt känd och erkänd.

Huvudslutsatsen blir därmed att förutsättningarna för att utveckla en permanent
forsknings- och utbildningsbas på kooperationsområdet i dag är bättre
än tidigare.

Rapporten från civildepartementet understryker dock att det finns ett antal
allvarliga bekymmer inför framtiden. Ingen av de framväxande forskningsmiljöerna
anses ha nått en sådan resursmässig stabilitet i form av tjänster
och andra resurser att den på sikt kan utveckla en mer permanent forskningsutbildning
och högre utbildning. Därmed saknas en grundläggande förutsättning
för en långsiktig rekrytering till forskningsområdet.

Vidare uppmärksammar civildepartementets rapport en oroväckande ten

2

dens till att forskare som blivit klara med sina projekt och avhandlingar Mot. 1989/90

tvingas lämna forskningsområdet. Bristen på såväl tjänster som forsknings- N38

medel gör det svårt att arbeta kvar.

Kooperationsforskningens svårigheter

Enligt vår mening har FRN:s satsning på kooperationsforskning varit betydelsefull.
Det är positivt att ett relativt stort antal vetenskapliga resultat har
kunnat presenteras liksom att intresset för forskning kring kooperation har
spritt sig till såväl fler forskare inom landet som internationellt.

Ett allvarligt problem är dock att forskning kring kooperation uppenbarligen
ännu inte lyckats få en tillräckligt stark ställning i de traditionella vetenskapliga
miljöerna och strukturerna. Därmed föreligger inte lika villkor för
olika företagsformer och deras möjligheter att nyttja resultat och erfarenheter
från forskningsvärlden.

En av anledningarna till detta torde vara den allmänna attityd till företagsamhet
som dominerar forskarkulturen i våra traditionella akademiska miljöer.
Fortfarande anses kooperativa frågeställningar och betraktelsesätt vara
mer kontroversiella än de som är relevanta för andra former av företagsamhet.
De frågor och aspekter som är angelägna för den privata företagsamhet
som drivs utifrån vinstintressen dominerar fullständigt såväl utbildningssom
forskningsinsatserna på högskolorna.

Ytterligare ett allvarligt problem är de stora svårigheterna att rekrytera
unga forskare till kooperationsforskningsområdet. I kombination med att
flera etablerade forskare tvingas söka sig från området innebär detta en allvarlig
dränering av kunskap. Vår slutsats är att forskningen kring kooperation
står inför en mycket osäker framtid om inga åtgärder vidtas av statsmakterna.

Koopertionsforskningens möjligheter

På allt fler väsentliga samhällsområden uppmärksammas fördelarna med att
organisera verksamhet i kooperativa former. Den kooperativa verksamhetsformen
förenar individuellt och socialt engagemang med ekonomisk verksamhet
på ett sätt som berikar samhället i flera avseenden.

Utöver den kooperation som under seklet växt fram inom främst dagligvaruhandeln,
livsmedelsproduktionen, försäkringsbranschen, boendet samt
oljemarknaden sprider sig kooperativa lösningar till alltfler nya sektorer av
näringsliv och samhällsekonomi.

Av särskilt intresse är de kooperativ som startar för att utveckla den offentliga
sektorn och dess verksamhet. Dessa tar sin utgångspunkt i behov
som den offentligt organiserade verksamheten av olika skäl inte förmår tillfredsställa.
Det tydligaste exemplet på detta utgörs av de föräldrakooperativ
inom barnomsorgen som ökat kraftigt under slutet av 80-talet.

De kooperativa lösningarna sätter människorna i stället för kapitalet i
centrum. De bygger på individernas egna behov och medverkan och blir därmed
oftast småskaliga till sin karaktär. Därmed har flera nykooperativa lösningar
visat sig särskilt väl lämpade för glesbygden.

3

Bildandet av lokala kooperativ innebär såväl att den lokala demokratin Mot. 1989/90

fördjupas genom ökat brukarinflytande som att storskaligheten i samhället N38

motverkas. Olika kooperativa lösningar är därmed synnerligen väl lämpade
också då det gäller att bryta ner den anonymitet och passivitet som framför
allt präglar många bostadsområden i storstäderna.

Mot denna bakgrund anser vi att forskning kring kooperativa lösningar i
allt högre utsträckning blivit en angelägenhet för hela samhället och därmed
också för riksdag och regering. Det är inte minst viktigt för den offentliga
sektorn att genom olika forskningsinsatser belysa och pröva de kooperativa
idéerna och verksamhetsformerna.

Ytterligare en väsentlig faktor är den närmast explosionsartade internationella
utvecklingen under det senaste året, främst inom Östeuropa och i
Sovjetunionen. Liksom vid tidigare dramatiska förändringar i omvärlden
har dock den kooperativa rörelsen, tack vare sin politiska obundenhet, mer
än någon annan rörelse bibehållit en stabil internationell samarbetsstruktur.

Denna har dessutom utvecklats under senare år då det gäller samarbetet
kring forskning.

Denna starka internationella samverkan innebär att det i dag finns en unik
möjlighet att använda kooperationen som brobyggare då det gäller att integrera
och utveckla samarbetet mellan Öst- och Västeuropa. Sovjetunionen
och övriga Östeuropa har redan i flera sammanhang vänt sig till Sverige för
att hämta inspiration samt lära av våra framgångar och misstag.

Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att kooperationsforskningen står inför
en rad samhällsangelägna möjligheter under 90-talet. Högt på dagordningen
står då utvecklingen av den offentliga sektorn, sökandet efter nya
småskaliga lösningar för att vidga den lokala demokratin samt bidragen till
den internationella utvecklingen.

Kooperationsforskningens behov

Sorn vi tidigare konstaterat står forskningen kring kooperativa idéer och arbetsformer
inför en synnerligen osäker framtid i samband med att stödet från
Forskningsrådsnämnden nu avvecklas. För att stabilisera insatserna behöver
ett antal insatser göras, varav forskarna själva måste stå för en del, de kooperativa
organisationerna för ytterligare några och staten för en andel.

För de första krävs en mer stabil situation vad gäller tjänster för forskare
som engagerar sig i kooperativa frågeställningar. En lösning på detta kan endast
åstadkommas inom ramen för nu gällande system vad avser meritering
för tjänster inom högskolan. Därmed ligger en stor del av ansvaret på forskarna
själva.

Förslag till åtgärder

Sammanfattningsvis menar vi att den strategi som valts för att integrera
forskningen kring kooperation i de gängse disciplinerna och den gängse organisationen
är helt riktig. Emellertid är området ännu ej moget att stå helt
på egna ben, och riskerna för fortsatt diskriminering bedömer vi som mycket
stora. Därför krävs ett antal åtgärder enligt följande:

1. Riksdagen bör understryka behovet av att arbetsmiljöfonden, bygg- Mot. 1989/90

forskningsrådet, det föreslagna socialvetenskapliga forskningsrådet samt N38

andra forskningsfinansierande organ uppmärksammar samt avsätter särskilda
medel för att stödja också forskning med kooperativ anknytning och
inriktning. Inte minst gäller detta forskning kring offentlig verksamhet samt
forskning med internationell inriktning.

2. Regeringen bör, lämpligen genom uppdrag till Kooperativa rådet på civildepartmentet,
ta initiativ till insatser inom ett antal området. Dessa är:

a) Svara för en uppföljning av FRN:s satsning på kooperationsforskning,
främst i syfte att säkerställa att framtagna forskningsresultat och erfarenheter
får en god spridning.

b) Underlätta kontakter mellan forskare som vill engagera sig i kooperativa
frågeställningar och de olika forskningsfinansierande organ som åsyftades
ovan.

c) Aktivt bevaka den risk för diskriminering av kooperationsforskare som
tidigare beskrivits i denna motion.

d) Uppta överläggningar med de kooperativa organisationerna angående
behovet av gemensamma insatser för att säkerställa och främja en forskning
av god kvalitet med relevans för utvecklingen av kooperativ verksamhet i
samhälle och näringsliv. I detta sammanhang bör även möjligheterna till s.k.
donationstjänster beaktas.

3. Inrättande av en fond för tvärvetenskaplig kooperationsforskning att
använda för stöd till forskningsinsatser som ej har möjlighet att erhålla medel
från andra forskningsfinansierande organ. Även denna fond kan lämpligen
knytas till Kooperativa rådet vid civildepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kooperationsforskning.

Stockholm den 20 mars 1990

Roland Sundgren (s)

Marianne Carlström (s) Jan Fransson (s)

5