med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub124 av Arne Mellqvist m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ubl24

av Arne Mellqvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

En argumentation för en utökning och utveckling av barnomsorgsforskningen
i Sverige skulle kunna ta sin utgångspunkt i dels barnomsorgens omfattande
samhälleliga och ekonomiska funktion och dess betydelse för barns
socialisation, dels i kopplingen mellan forskning och grundutbildning som en
väsentlig kvalitetsfaktor i svensk högskola.

När det gäller den samhälleliga funktionen är ju denna tvåfaldig, dels skall
barnomsorgen fungera som barntillsyn för de föräldrar (läs mödrar) som förvärvsarbetar
eller studerar, dels skall den fylla sin pedagogiska uppgift under
barnens mest utvecklingsbara period.

En svårighet i debatten om barnomsorgens organisation och utveckling,
är ju att den hör hemma såväl inom social- och familjepolitikens område som
inom utbildningspolitiken. Vad beträffar barnomsorgens pedagogiska uppgift,
inser jag att det tyvärr återstår åtskilligt innan barnomsorgen åtnjuter
samma status som skolan.

Som ekonomisk företeelse är dock barnomsorgen betydande. Dess vikt
kommer framgent att öka alltmer. Enligt Kommunförbundet uppgår barnomsorgens
bruttokostnad till ca 25 miljarder 1989, vilket torde utgöra mer än
2% av BNP. Det gör den faktiskt mer omfattande som näring än exempelvis
jordbruket (som när det gäller forskning har ett helt universitet till sitt förfogande).
Fullt utbyggd beräknas barnomsorgens kostnader att uppgå till ca
37 miljarder per år. I dag är 132 000 personer direkt sysselsatta inom barnomsorgen
och närmare 700 000 barn är inskrivna i den kommunala barnomsorgsverksamheten.

Det finns alltså mycket starka ekonomiska motiv för en mer medveten
satsning på barnomsorgsforskning. Vi behöver utveckla ny kunskap inom
detta ständigt växande område, vars kostnader och kvalitet så ofta ifrågasätts
i samhällsdebatten.

Vilken ställning har då barnomsorgen inom forskning och grundutbildning?
Nu har mer än tolv år förflutit sedan högskolereformen 1977 trädde i
kraft. En bärande idé bakom denna reform var att höja nivån på de utbildningar
som inlemmades i högskolan och stärka forskningsanknytningen så
att all utbildning skulle vila på vetenskaplig grund. Med facit i hand, drygt
tolv år senare, kan konstateras att mycket återstår att göra innan intentionerna
bakom reformen är förverkligade. Detta gäller många utbildningar,
men utvecklingen inom lärarutbildningen kan ses som särskilt viktig, bl.a.

av det skälet att den kom att bilda en bas för de flesta små och medelstora
högskolorna.

Inom lärarutbildningarna utgör barnomsorgsutbildningarna en väsentlig
del. Närmare 4500 personer antages varje år till högskoleutbildningar som
berör barnomsorgen. Förskollärar- och fritidspedagogutbildningen omfattar
närmare hälften av alla platser på allmänna linjer inom undervisningssektorn.

Dessutom finns åtskilliga platser på fristående kurser och lokala linjer som
riktar sig direkt till barnomsorgspersonal, samt naturligtvis delar av uppdragsutbildningen.
Således skulle en kvalitetshöjning inom barnomsorgsutbildningarna
påverka en stor del av undervisningssektorns verksamhet inom
svensk högskola och bli mycket betydelsefull för utvecklingen på de flesta
små högskolorna.

En utökning och en utveckling av barnomsorgsforskningen skulle självfallet
stimulera nya grupper att i större utsträckning än för närvarande söka sig
till forskarutbildningen. Jag tänker framför allt på tre presumtiva grupper:
studerande på grundutbildningen, yrkesverksammma förskollärare och fritidspedagoger,
men också lärarutbildare inom området, varav merparten
saknar forskarutbildning i dag. Om fler professurer inrättas borgar det naturligtvis
för att fler doktorander kan antagas. För att de ovan nämnda tre
grupperna skall få behörighet till forskarutbildning krävs en mer markerad
satsning på överbryggande kurser. Det finns flera skäl att i större utsträckning
försöka rekrytera dessa nya grupper. Dels skulle det kunna medföra en
önskvärd förnyelse och breddning av forskningen och forskarutbildningens
inriktning, dels skulle helt säkert rekryteringen innebära en ökning av andelen
kvinnliga doktorander, vilket är ett mål i sig.

I propositionen föreslås att 500 000 kronor anvisas till högskolan för lärarutbildning
i Stockholm för att möjliggöra uppbyggande av vetenskaplig kompetens
inom området barnomsorgsforskning. Vi föreslår att dessa pengar, i
likhet med propositionens förslag vad avser socialt arbete med inriktning
mot familjepolitik, används till inrättande av en professur vid högskolan för
lärarutbildning i Stockholm för just barnomsorgsforskning, detta inte minst
för att markera områdets ställning bl.a. inom forskarvärlden.

Mot bakgrund av att en utveckling av barnomsorgen, som här har beskrivits,
leder till nya behov av kompetensuppbyggnad föreslår vi att initiativ
tages till en granskning av den samlade forskningen inom området.

Avsikten bakom detta förslag är att bl.a. få en överblick över vilken kompetens
och vilka forskningsmiljöer som finns med hänsyn till de behov av
kunskap som den pågående utvecklingen av barnsomsorgen kräver. Efter att
en sådan granskning har skett bör en samlad bedömning kunna göras av den
fortsatta barnomsorgsforskningens inriktning och omfattning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en professur inom ämnesområdet barnomsorgsforskning
vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm,

Mot. 1989/90

Ubl24

21

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av barnomsorgsforskningens
framtida inriktning och omfattning.

Stockholm den 20 mars 1990

Arne Mellqvist (s)

Bengt-Ola Ryttar (s) Ove Karlsson (s)

Mot. 1989/90

Ubl24

22