med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub130 av Ingbritt Irhammar (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub 130

av Ingbritt Irhammar (c)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

En aktiv debatt om vårt lands säkerhetspolitiska situation och vårt totalförsvar
är av vital betydelse. Den skapar förutsättningar för medborgarna att
inhämta sådana kunskaper och insikter som är viktiga för försvarsviljan.

Riksdagen har ett särskilt ansvar när det gäller att skapa förutsättningar
för att sådana diskussioner skall kunna föras. För detta fordras att universitetens
och högskolornas utbildnings- och forskningsverksamhet kan drivas på
ett sådant sätt att det kan ge underlag till säkerhetspolitiskt säkrare bedömningar.

Det är angeläget att forskningsarbetet inom det säkerhetspolitiska fältet
breddas till att i högre grad än i dag omfatta insatser inom området ickemilitärt
motstånd och dess betydelse i totalförsvaret.

Delegationen för icke-militärt motstånd skall bl.a. prioritera forskning
inom det säkerhetspolitiska området, vilket inom kort kommer att påbörjas
huvudsakligen i samarbete med FOA. I dag finns det dock inga särskilda
forskningsresurser avsatta för detta fält på högskolorna. Inte heller finns det
för närvarande möjligheter att erbjuda särskild säkerhetspolitisk utbildning
till exempelvis samhällsplanerare m.fl. yrkesgrupper. Särskild utbildning i
säkerhetspolitiska frågor borde med fördel kunna organiseras som s.k. enstaka
kurs och vara en naturlig och viktig påbyggnadsutbildning för många
yrkesgrupper.

Forskning och utbilding som syftar till att minska sårbarheten i samhället
och därmed bidra till ett stärkt totalförsvar är en del i grundutbildningen
inom flertalet yrkesinriktade linjer på högskolan. Frågan om uppbyggnad
av särskilda centra för fördjupade forsknings- och utbildningsinsatser inom
ämnet säkerhetspolitik i syfte att samla kunskaper från olika ämnesområden
bör dock prövas. En sådan utvecklingsverksamhet kan med fördel lokaliseras
till någon av de mindre högskolorna i landet. Vid högskolan i Örebro förs
en diskussion om vikten av att skapa ett svenskt forskningscentrum för ickevåld
vid högskolan där. Högskolan i Växjö har redan nu tillgång till forskare
med kompetens även inom områden som icke-militära motståndsformer.
Också där förs en debatt om en utvidgad forsknings- och utbildningsverksamhet
i dessa frågor i form av ett särskilt institut för icke-militära studier.

Komplexiteten i vårt samhälle kommer att ställa stora krav på insatser från
enskilda medborgare i det fall vårt land i framtiden kommer att befinna sig i
allvarlig kris. Vårt lands stora beroende av avancerad teknologi inom skilda

områden, utvecklingen av informationsteknologin och den koncentrerade
samhällsstrukturen ökar vår sårbarhet och skärper kraven på beredskap för
att möta kriser av olika slag.

I proposition 1989/90:90 om forskning redovisar regeringen förslag till
forsknings- och utvecklingsinsatser bl.a. inom totalförsvarsområdet. Här
saknas dock förslag till en sammanhållen uppbyggnad av den säkerhetspolitiska
forskningen när det gäller icke-militärt motstånd/icke-våld.

Riksdagen bör därför nu uppmärksamma regeringen på vikten av att
skapa möjligheter till fördjupade säkerhetspolitiska studier så som ovan förordas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av säkerhetspolitisk forskning/utbildning med
särskild inriktning på icke-militärt motstånd/icke-våld så som i motionen
förordas.

Stockholm den 20 mars 1990

Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1989/90
Ubl30

11