med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub40 av Lena Boström (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub40

av Lena Boström (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

I proposition 1989/90:90 om framtidens forskningspolitik saknas analys och
förslag till kvinnoforskningens framtida resursbehov. Detta är en avgörande
brist eftersom 90-talet mer än något annat decennium kommer att handla
om hur samhället förmår ta till vara kvinnors erfarenheter. En förutseende
forskningspolitik måste baseras på denna medvetenhet.

Följande förslag handlar om att i olika avseenden förbättra de praktiska
och ekonomiska förutsättningarna för kvinnoforskningen i Sverige.

Kvinnoforskning är ett mångfasetterat forskningsfält, utgående från det
kvinnliga (könsteoretiska) perspektivet. Det belyser hur flickors förutsättningar
skiljer sig från pojkars i den svenska grundskolan. Det visar hur ungdomars
värderingar och könsidentitet starkt påverkas av mansvärldens synsätt.
Det beskriver hur utbrett det (oftast fördolda) sexualiserade våldet är i
vårt samhälle. Det tydliggör hur ett mansdominerat tänkande tvingar kvinnor
till vardaglig och permanent underordning.

Kvinnoforskningens stora betydelse ligger i att den ger struktur och förståelse
i fråga om förhållanden som berör Sveriges (och världens) kvinnor. Just
tydliggörandet av detta mönster blir 90-talets huvuduppgift. Härmed banar
kvinnoforskningen vägen för en ny medvetenhet i samhället, för nya värderingar
och förhoppningsvis förverkligandet av reformer för jämställdhet
mellan könen.

Kvinnoforskningen behöver en basorganisation för 90-talet. Medan 60 %
av utexaminerade studenter är kvinnor, utgör kvinnorna bara 31 % av doktoranderna.
Uttunningen av den kvinnliga andelen syns tydligast i könsfördelningen
beträffande professorstjänsterna. Här utgörs den kvinnliga andelen
bara av ett fåtal procent.

Om denna obalans ej hävs, kommer den nödvändiga kvinnoforskningen
att allvarligt hämmas, till förfång för hela samhället.

Tre förslag för 90-talet

1. Vid samtliga universitet i Sverige, samt vid högskolorna i Örebro, Luleå
och Gävle-Sandviken, har kvinnoforskare skapat gemensamma Kvinnovetenskapliga
Forum. Dessa nio samarbetsgrupper utgör kärnan i det nätverk
som i dag utgör kvinnoforskningens nödvändiga förutsättning. Under 90-talet
bör vid samtliga dessa kvinnoforskningens basorganisationer tillföras
forskningsresurser så att forskningsprojekt kan genomföras.

2. Våldet mot kvinnor är ett område där nya forskningsinsatser är särskilt
angelägna. I dag har forskningsprojekt inom detta område påtagligt svårt att
få stöd ur tillgängliga forskningsfonder. Det bedöms angeläget att ur olika
källor tillskapa en särskild fond för forskning om kvinnovåldet och det generella
och strukturella förtrycket mot kvinnor.

3. Det är angeläget, vilket också föreslås i forskningspropositionen, med
ett ökat antal kvinnliga professorer vid landets universitet. En möjlighet som
bör övervägas vid tjänstetillsättning är könskvotering, förutsatt att vetenskaplig
kompetens bedöms likvärdig. Särskilda insatser bör göras för att intressera
kvinnliga forskare från hela Norden att söka professorstjänster i
Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskningsresurser till kvinnovetenskaplig forskning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en fond för forskning om våld och förtryck
mot kvinnor,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könskvotering vid tillsättande av professorstjänster
när likvärdig vetenskaplig kompetens föreligger.

Stockholm den 19 mars 1990

Lena Boström (s)

Mot. 1989/90
Ub40

11989/90:Ju27

gotalI 96329, Slockholm 1990

16