med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub50 av Birthe Sörestedt m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub50

av Birthe Sörestedt m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Universiteten är av tradition mansdominerade arbetsplatser. Det är männens
kultur och värderingar som får avgöra vad som skall betraktas som god
forskning, och det är skillnaden mellan könen som försvårar männens förståelse
för kvinnornas goda forskningsinsatser. Detta får vittgående konsekvenser
för både kvinnliga forskare och kvinnoforskningen. Det är fortfarande
långt till jämställdhet mellan kvinnor och män inom forskning och forskarutbildning.

Som inte minst framgår av de diagram som redovisas i propositionen är
kvinnornas andel av tjänster i undervisning och forskning vid universitet och
högskolor låg. I propositionen anges att kvinnornas andel inom forskarutbildning
och forskning relativt väl avspeglar deras andel inom den grundläggande
högskoleutbildningen. Detta konstaterande kan i vart fall inom flera
fakultetsområden ifrågasättas utifrån de redovisade diagrammen.

Den brist som finns på arbetsrum vid universiteten drabbar de kvinnliga
doktoranderna särskilt hårt och befrämjar inte behovet av gemensamma
forskningsprojekt, utan får oftast till följd att kvinnor arbetar ensamma.

De kvinnliga forskarnas kompetens måste i olika sammanhang lyftas fram
så att kvinnorna inte hamnar utanför forskargrupperna. Effekten kan annars
bli den att kvinnor, även efter det att de disputerat, inte fortsätter och fullföljer
forskarkarriären.

Om det är samhällets mål att öka antalet kvinnliga forskare vid universiteten
krävs det omfattande åtgärder, vilka bland annat kan bestå i att kvinnliga
forskare får verka som

- handledare för kvinnliga doktorander

- ledamöter i betygsnämnder

- opponenter för kvinnors avhandlingar

- ledamöter i tjänsteförslagsnämnder och andra viktiga beslutande organ
som t ex forskningsrådens styrelser.

Kvinnoforskningen beskriver vardagens verklighetsproblem och denna
verklighet skall förstås ur kvinnors perspektiv. Den brist på tvärvetenskapligt
angreppssätt som den traditionella forskningen och undervisningen uppvisar
försvårar möjligheterna till att införa nya perspektiv och teorier. Det
krävs en ökad kursgivning, konferenser, seminarier, specialbibliotek och internationella
kontakter för att främja och stödja kvinnoforskningen. Varda

gen är inte uppdelad i vetenskapliga discipliner och det är därför som kvinnoforskningen
bedrivs mest framgångsrikt i ett tvärvetenskapligt samarbete,
vilket också vinner stöd i erfarenheterna från utländska universitet.

Detta angreppssätt är svårt att passa in i den rådande organisatoriska
strukturen och det traditionella tankesättet.

Om kvinnoforskningen skall prioriteras måste större satsningar göras.
Våra nordiska grannar har tagit ett större ansvar för att utveckla kvinnoforskningen
än vad som är fallet i vårt land. Danmark har exempelvis antagit
en aktionsplan för kvinnoforskning. Ett ökat anslag till kvinnoforskning i
form av att en viss procentsats av varje fakultets anslag avsätts särskilt för
kvinno- och jämställdhetsforskning skulle ge den tvärvetenskapliga forskningen
det stöd som en prioritering innebär.

Det är en mycket bra forskningspolitisk insats som regeringen föreslår genom
inrättandet av tre professurer för kvinno- och jämställdhetsforskning
per den 1 juli 1991, men även här i Sverige bör det nu bli aktuellt att anta en
aktionsplan för ett ökat stöd och en långsiktig inriktning vad gäller kvinnooch
jämställdhetsforskning.

Internationellt används begreppet kvinnoforskning. Jämställdhetsforskning
är ett okänt begrepp. Även om ett försök gjorts till definition av de olika
forskningsgrenarna, behövs det ett förtydligande av vad vi i Sverige innefattar
under de olika benämningarna. Och det kan inte ses som tillfredsställande
att begreppens förtydligande skall överlåtas åt forskarna. Det måste
vara regeringens och riksdagens uppgift och ansvar att klargöra vad de olika
forskningsdisciplinerna innefattar. Det bör också utredas om vi kan ansluta
oss till den internationella terminologin.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att öka antalet kvinnliga forskare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en långsiktig plan för att öka kvinnoforskningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett förtydligande av begreppen jämställdhetsforskning
och kvinnoforskning.

Stockholm den 20 mars 1990

Birthe Sörestedt (s)

Maja Bäckström (s) Grethe Lundblad (s)

Margit Sandéhn (s) Ingegerd Anderlund (s)

Mot. 1989/90
Ub50

7