med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub52 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub52

av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Under den allmänna motionstiden har vi i motioner bl.a. lagt en rad förslag
som gäller forskning och utbildning vid Lunds universitet. Vi utgår ifrån att
dessa motioner kommer att behandlas i samband med forskningspropositionen
och upprepar därför inte de krav vi tidigare framfört.

Helt allmänt vill vi anföra att vi anser det synnerligen angeläget att forskningsresurserna
fördelas på ett sådant sätt att även den södra utbildningsregionen
får en andel som svarar mot befolkningsfördelning och forskningsoch
utbildningsbehov. Detta gäller såväl Lunds universitet som de mindre
högskolor som finns i regionen. För att forskningen vid de mindre högskolorna
skall kunna byggas ut på ett sätt som tillgodoser kraven på hög kvalitet
är samverkan med Lunds universitet viktig. Även detta bör beaktas vid fördelningen
av resurserna.

I denna motion begränsar vi våra yrkanden till några förslag som getts hög
prioritet av Lunds universitet och som vi anser vara särskilt angelägna.

Professur i japanska

Vid Lunds universitet har sedan länge byggts upp en bred kompetens vad
gäller forskning och utbildning inom områden som rör Öst- och Sydostasien.
Området har länge varit viktigt och får med den utveckling som är på gång
allt större betydelse. Intresset bland de studerande är stort. För näringslivet
i regionen är utbildningen och forskningen inom dessa områden av stor vikt.

Undervisning har sedan länge bedrivits vid Lunds universitet i såväl kinesiska
och japanska som thai och indonesiska. Den lokala linjen för öst- och
sydöstasienstudier är starkt översökt av studenterna och har nyligen breddats
från 80 till 120 poäng. Efter upprepade motionskrav i riksdagen har en
professur inrättats i kinesiska. Detta är av stor betydelse för den fortsatta
utbyggnaden av undervisningen och forskningen inom detta ämne.

En stor brist är dock att det fortfarande saknas en professur i japanska.
En professur i detta ämne har stor betydelse, dels för utvecklingen av japanologin
som sådan - Japan är en ekonomisk och politisk stormakt och det
är av stor vikt att vi har utbildning i japanska språket och om det japanska
samhället dels för den sammanhållna utbildningen i östasienstudierna som
utbildnings- och forskningsblock. För de fördjupade studier som många studenter
efterfrågar är det viktigt att även japanskan finns med. För detta
krävs det en professur i ämnet.

Inrättandet av en professur i japanska vid Lunds universitet har framförts
som en fråga av hög angelägenhetsgrad inte bara av universitetet utan också
av UHÄ. I forskningspropositionen är dock inte detta angelägna krav tillgodosett.

Avsikten är tydligen att japanologisk forskning och forskarutbildning skall
koncentreras till Stockholm. Detta kan vi inte acceptera. Det är felaktigt
från såväl forskningspolitisk som regionalpolitisk synpunkt.

Vi föreslår därför att en professur i japanska inrättas vid Lunds universitet.

Professur i utrikeshandelsrätt

Sverige är export- och importberoende mer än de flesta andra länder. I
Europa pågår ett vittomfattande integrationsarbete som - oavsett på vilket
sätt Sverige deltar i detta - kommer att få mycket stor betydelse för vårt land.
Den pågående utvecklingen i Östeuropa öppnar dessutom nya och för vårt
land mycket intressanta perspektiv.

De rättsliga aspekterna i våra mellanhavanden med omvärlden får allt
större vikt. Det behövs i vårt land kvalificerad forskning på detta område
och en utbildning, som kan tillgodose näringslivets och förvaltningens behov
av handläggare som är väl förberedda för de insatser som krävs, om vi skall
kunna hävda våra intressen på ett framgångsrikt sätt.

Utrikeshandelsrätt är således ett ämnesområde av allt större betydelse.
Vid den juridiska fakulteten i Lund har också detta ämnesområde tillmätts
stort intresse under senare år. Detta har bl.a. lett till att en professur i ämnet
inrättats. Den tillkom den 1 november 1988 och finansierades med donationsmedel.
Den är tidsbegränsad till den 31 oktober 1991.

Utbildningen och forskningen inom området har visat sig vara av stort
värde. Det är av mycket stor vikt att den kompetens som nu finns kan bevaras
och vidareutvecklas.

Såväl universitetet som UHÄ har ansett att detta bör ske genom att en
permanent professur i utrikeshandelsrätt inrättas vid Lunds universitet. Vi
delar den uppfattningen.

Förslaget finns dock inte med i forskningspropositionen. Även i denna
fråga tycks det vara så att Stockholm skall favoriseras. I propositionen föreslås
nämligen att en professur i europeisk integrationsrätt skall inrättas vid
Stockholms universitet.

Med hänvisning till den kompetens som finns i Lund och den prioritering
som gjorts av såväl universitetet som UHÄ föreslår vi att en professur i utrikeshandelsrätt
inrättas vid Lunds universitet.

Sakkunnigförfarandet vid tillsättning av professor

Vi vill slutligen ta upp en fråga av mera allmän karaktär som närmast i förbigående
berörs i propositionen. Det gäller vilka möjligheter de som söker en
professur skall ha att påverka valet av de sakkunniga som skall göra en värdering
av de sökande.

I propositionen framhålls med rätta den stora betydelsen av att rekryte

Mot. 1989/90

Ub52

11

ringen till professorstjänsterna sker på ett sådant sätt att den för tjänsten
mest lämpade kan utses. Detta förutsätter en noggrann granskning av dem
som söker en ledig tjänst.

För att åstadkomma detta finns ett sakkunnigförfarande. De som skall bedöma
de sökande utses av fakultets/sektionskollegiet. I propositionen föreslås
ingen förändring i detta avseende.

Men i ett avseende annonseras i propositionen en förändring vad gäller
relationen mellan sakkunniga och sökande. Det sägs nämligen (s. 186) att
regeringen har för avsikt att i högskoleförordningen ta in en bestämmelse
om att de sökande skall beredas tillfälle att ta del av och att yttra sig över de
förslag till sakkunniga som lagts fram innan beslut fattas i frågan.

Detta förefaller vara en mycket märklig ordning. De som söker en tjänst
som professor skall således kunna avge omdömen om de sakkunniga som
skall yttra sig över de sökandes meriter.

Det är högst oklart vad sådana omdömen skall ha för effekt. Skall de som
utser de sakkunniga ta hänsyn till en sökandes begäran om att få bli bedömd
av andra som den sökande själv utpekar? Eller skall den sökandes klagomål
härvidlag vara något som skall vägas in vid de slutliga ställningstagandena
efter ett eventuellt överklagande av lämnade förord?

Från principiell synpunkt framstår det föreslagna förfarandet som högst
betänkligt. Det är inte rimligt att den som skall bedömas själv skall kunna
påverka vilka som skall göra bedömningen. Det är förvisso sant att professorsutnämningar
ibland kan föranleda delade meningar och stundom
mycken bitterhet. Men att den ordning som nu föreslås skulle innebära en
förbättring härvidlag är inte troligt.

Riksdagen bör därför enligt vår mening uttala att den här berörda förändringen
av högskoleförordningen inte bör genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att en professur i japanska skall inrättas
vid Lunds universitet,

2. att riksdagen beslutar att en professur i utrikeshandelsrätt skall
inrättas vid Lunds universitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sakkunnigförfarandet vid tillsättande av tjänst som
professor.

Stockholm den 19 mars 1990

Bertil Fiskesjö (c)

Ulla Tillander (c) Håkan Hansson (c)

Mot. 1989/90

Ub52

12