med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub56 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub5 6

av Margareta Winberg m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

I propositionen konstateras att dimensioneringen av forskarutbildningen i
Sverige måste utökas dels för att svara upp till samhällets behov av ny kunskap,
dels för att parera det stora antal pensionsavgångar som väntas under
1990-talet. Propositionen föreslår att flera doktorandtjänster inrättas. Det
är exempel på välkomna åtgärder som kommer att förkorta de i vissa fall
mycket långa studietiderna. I dag tar det t.ex. i genomsnitt elva år för en
doktorand inom humanistisk fakultet att slutföra examen.

Det är emellertid inte tillräckligt att undanröja ekonomiska studiehinder
utan dessutom måste nya grupper rekryteras till forskarutbildning. Rekryteringen
följer nämligen ett mycket traditionellt mönster där kvinnor och studerande
från högskolor som saknar fasta forskningsresurser i liten utsträckning
går vidare till forskarutbildning.

Mindre än 1 % av de studerande från de mindre och medelstora högskolorna
och vårdhögskolorna fortsätter till forskarutbildning inom fem år efter
avslutad grundutbildning medan över 5 % fortsätter vid enheter med fasta
forskningsresurser.

Under den gångna tioårsperioden har andelen kvinnor i grundutbildningen
i högskolan ökat successivt. Genom högskolereformen 1977 fördes
flera utbildningar till högskolan som av tradition dominerats av kvinnor,
t.ex. sjuksköterske-, förskollärare- och fritidspedagogutbildningarna. Härigenom
blev kvinnorna i majoritet i högskolan, och de utgör de senaste åren
60 %. Men denna ökning svarar på intet sätt mot andelen kvinnor i forskarutbildning,
där bland nyintagna de senaste två åren endast en tredjedel är
kvinnor.

Det är vidare väl känt att kvinnor i större utsträckning än män avbryter
sin forskarutbildning. Forskare har här pekat på det förhållandet att kvinnor
i högre grad än män är geografiskt bundna och alltså hämmas i sin forskarkarriär
av att forskarutbildning hittills i princip varit tillgänglig endast vid
enheter med fasta forskningsresurser, alltså universiteten. En utbyggnad av
fasta forskningsresurser vid ett större antal högskolor skulle förmodligen
medverka till att rekrytera fler kvinnor till forskarutbildning.

I högskolan gör studenterna ett starkt könsbundet studieval som leder till
en starkt könsbunden arbetsmarknad. Många män går till teknisk sektor och
många kvinnor söker till vård- och undervisningssektor. Kvinnors studieval
leder för det mesta till arbete inom den offentliga sektorn. 1

Mot.

1989/90

Ub56-62

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr UÖ5662

Inom den offentliga sektorn avsättes en närmast försumbar del till forskning
och utveckling jämfört med den privata sektorn. Kommuner och landsting
avsätter t.ex. 0,1-0,2 % av lönesumman till FoU. Detta skall jämföras
med den totala summan till FoU som utgör 3 % av BNP.

Detta innebär att den arbetsmarknad som i så stor utsträckning är kvinnornas
i dag ger litet utrymme för innovation och utveckling genom forskningsinsatser.
En höjning av FoU inom den offentliga sektorn skulle inte endast
utveckla offentliga sektorn utan dessutom medverka till forskning inom
arbets- och ämnesområden som skulle stimulera kvinnor att forska.

Propositionen påpekar att målet måste vara att kvinnors och mäns insatser
i samma utsträckning tas till vara inom forskning och högre utbildning. Propositionen
visar dock inte på vägar och åtgärder för att nå detta mål. Det
nämns visserligen att UHÄ har en viktig tillsynsuppgift vid utlysning och tillsättning
av vikariat, tjänster och utbildningsbidrag, men förslag av strategisk
betydelse för att rekrytera kvinnor till forskarutbildning saknas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kvinnornas
situation inom forskarutbildning och forskning särskilt uppmärksammas.

Stockholm den 20 mars 1990

Margareta Winberg (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Karin Wegeståhl (s)

Maj Britt Theorin (s)
Maj-Inger Klingvall (s)

Mot. 1989/90
Ub56

2