med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

Motion 1989/90:Ub94 av Margit Gennser (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Ub94

av Margit Gennser (m)

med anledning av prop. 1989/90:90 om forskning

I regeringens proposition 1989/90:90 lämnas förslag om forskningsinriktningen
för hela den vetenskapliga världen i Sverige för den närmaste treårsperioden.

Detta innebär att regeringen tar ställning till fördelningar av medel mellan
olika vetenskapliga områden, mellan olika universitet, mellan universiteten
och sektorsforskningen och mellan olika stora universitet och högskolor.

De förslag som kommer att antas av riksdagen kommer således vara
mycket styrande inte endast för den kommande treårsperiodens vetenskapliga
utveckling i Sverige utan också på längre sikt. Frågan är om denna typ
av politiska prioriteringar inom ett så strategiskt område som vetenskaplig
utveckling ger den bästa och mest positiva utvecklingskraften. Det hade varit
önskvärt med fler beslutscentra, där enskilda och enskilda företag i högre
grad hade ekonomiska möjligheter att stödja forskning. Detta kräver dock
betydligt större inslag av marknadsekonomi i vårt land, ett avsevärt lägre
skattetryck och skatteregler, som gynnar den nu nämnda typen av satsningar.
Den vetenskapliga världen skulle utvecklas friare och mera dynamiskt, om
vi i Sverige i högre grad följde den utveckling mot frihet, kapitalistiska lösningar
och många beslutscentra som med stor snabbhet sker inte endast i
Västeuropa utan också i öst.

Att som enskild motionär föreslå marginella ändringar i ett förslag som
bygger på ett och ett halvt års arbete inom UHÄ och departementet låter sig
inte göras på ett adekvat sätt. Jag kan endast konstatera att förslaget innehåller
vissa avvägningar som på sikt kommer att minska utvecklingskraften i
några av våra bästa vetenskapliga centra.

Regeringens förslag bygger på större satsningar på de medelstora och
mindre högskolorna och motsvarande mindre medelstilldelning till de etablerade
och internationellt erkända universiteten. Detta är beklagligt. När
regeringen efter ytterligare 1-2 år återigen börjar arbeta med en forskningsproposition,
bör denna typ av prioritering ändras. Det väsentliga är att Sverige
utvecklar universitet och vetenskapliga centra som har internationell
klass.

Den nu påpekade prioriteringen mellan de större och medelstora universitets-
och högskoleenheterna innebär dessutom en geografisk snedfördelning.
Satsningarna i form av procentuellt ökade nominella anslag är klart
högre i Stockholm-Uppsala-regionen. Lunds universitet är det universitet

sorn återigen erhåller minst tillskott. Detta är allvarligt, inte minst på grund
av Lunds gynnsamma läge i förhållande till Köpenhamn och EG-länderna.
Om förbindelserna över Öresund äntligen kommer att byggas ut på ett tillfredsställande
sätt kommer axeln Lund-Köpenhamn att kunna utvecklas till
ett av de mera dynamiska vetenskapliga centra i Europa. Sverige skulle få
två sammanhängande universitetsområden med stor utvecklingskraft, nämligen
axeln Stockholm-Uppsala och Lund-Köpenhamn. I den kommande
forskningsplaneringen inför nästa treårsperiod måste de nu anförda avvägningarna
ges högsta prioritet. Det går inte i längden att ge Lunds universitet
den njugga anslagstilldelning som skett i föreliggande proposition.

I detta sammanhang bör dessutom beaktas att Stockholm-Uppsala-området
gynnas, inte minst inom det tekniska området, genom att vetenskapliga
akademier och donationsfonder i första hand finns i Stockholmsområdet.
Detta har en historisk förklaring. Stockholms tekniska högskola liksom Handelshögskolan
i Stockholm grundades samtidigt som svensk industri hade sin
verkliga guldålder fram till andra världskriget och decenniet direkt efter. Under
denna tid var Sverige ett land med för västvärlden genomsnittligt skattetryck
och en fungerande marknadsekonomi. Detta gynnade inte minst den
vetenskapliga utvecklingen både på kort och lång sikt. De generösa donationer
som dynamiska företagsgrundare och industrialister skapade med stor
framsynthet ger fortfarande god avkastning genom stöd till framstående vetenskaplig
verksamhet.

Lunds universitet fick teknisk högskola och ekonomisk fakultet först på
1960-talet. Möjligheterna att bygga upp motsvarande vetenskapliga infrastruktur
som finns i Stockholmområdet omintetgjordes på grund av vårt
lands ändrade ekonomisk-politiska struktur. Detta är ytterligare en anledning
till att staten för närvarande måste ta sitt ansvar och stödja forskningsverksamheten
vid de tekniska, samhällsvetenskapliga men också medicinska
fakulteterna vid Lunds universitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida inriktningen av vetenskapliga satsningar
vid de större universiteten och framför allt om en mera generös medelstilldelning
vad gäller Lunds universitet.

Stockholm den 20 mars 1990

Margit Gennser (m)

Mot. 1989/90
Ub94

13