med anledning av prop. 1989/90:92 om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar

Motion 1989/90:So23 av Rosa Östh m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So23

av Rosa Östh m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:92 om
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar

Centerpartiet har i flera år hårt engagerat sig för att svårt rörelsehandikappade
ungdomars ställning skall stärkas, och har med otålighet väntat på en
proposition med sådant syfte. Det är därför med tillfredsställelse vi nu hälsar
regeringens förslag om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar.

Den integrering som sedan flera år pågått av handikappade ungdomar i
den ordinarie skolundervisningen måste fortsätta. Vissa ungdomar med särskilt
svåra handikapp, ofta flerhandikapp, behöver dock få utbildning efter
bättre anpassade förutsättningar.

De individuella behoven måste sättas i centrum vid planering av utbildningen
för handikappade. För att utbildningen skall vara verkningsfull måste
den väcka en lust hos den enskilde att utvecklas vidare. Utbildningen får därför
inte vara ett mål i sig utan en skjuts in i arbetslivet. På sikt måste utbildningen
leda fram till ett minskat antal förtidspensioneringar av handikappade
ungdomar.

De gravt rörelsehindrade eleverna har en speciellt utsatt situation. Deras
möjligheter att följa undervisningen i den ordinarie gymnasieskolan är ofta
mycket begränsade eller saknas helt. Ungdomarnas chans att få ett arbete
är mot den bakgrunden ytterst liten. Det krävs därför en mycket medveten
samhällelig strävan att genom olika åtgärder ge ungdomarna möjligheter till
att leva ett liv som andra. En förutsättning är en meningsfull utbildning som
också kan leda fram till ett arbete.

Lagstadgad rätt till utbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar

Gravt rörelsehindrade ungdomar måste garanteras rätt till gymnasieutbildning.
Om utbildningen sker på annan ort än hemorten skall möjlighet också
ges till anpassat boende på studieorten. Vi anser, i likhet med propositionen,
att denna utbildningsmöjlighet bör lagstadgas.

Fördelen med en lagreglering är att det möjliggör en mer enhetlig tillämpning
samtidigt som samhällets mål för handikappolitiken markeras. Detta
mål måste ligga fast: samhället måste utformas så att alla kan uppnå full delaktighet.

Att lagfästa rätten är ingen garanti för att man helt kommer ifrån vissa

tolknings- och tillämpningsproblem men det stärker möjligheterna till en Mot. 1989/90

adekvat utbildning. Vi vill framhålla vikten av att utbildningen för de svårt So23

rörelsehindrade görs så individanpassad som det är möjligt.

Vi delar uppfattningen i propositionen att den lagstadgade rätten till gymnasieutbildning
i detta sammanhang skall begränsas till den grupp svårt rörelsehindrade
ungdomar som på grund av sitt handikapp inte har praktiska
möjligheter att följa undervisningen i den ordinarie gymnasieskolan.

Vad gäller en eventuellt utvidgad målgrupp, som handikapputredningen
varit inne på, vill vi ånyo erinra om den översyn av personkretsen enligt omsorgslagen
som riksdagen begärt. Ett resultat av översynen bör snarast redovisas
av regeringen.

Intagning till specialanpassad utbildning

För att tillgodose enskilda elevers behov och möjlighet till utbildning och för
att nå samordningsvinster tillstyrker vi förslaget om en gemensam intagningsnämnd.
Samordningsvinsterna gäller inte minst lärarna. En intagningsnämnd,
som genom sin sammansättning garanterar nödvändig kompetens på
området, bör enligt vår uppfattning också ha de bästa möjligheterna att lösa
eventuella definitionsproblem. Vi vill dock betona att de rörelsehindrade
ungdomarna och deras organisationer måste vara representerade i intagningsnämnden.
Den specialkunskap som dessa självfallet besitter kan inte
undvaras i sammanhanget. Detta bör ges regeringen till känna.

Kostnader för omvårdnadsinsatser

Vi har tidigare fört fram kravet på ett statligt ansvar för dessa utbildningsfrågor.
Den ordning som gällt under senare år har medfört att gravt handikappade
ungdomar blivit lidande genom att deras ärenden bollats mellan olika
nämnder. I något fall har den unge hänvisats till att begära bistånd enligt
socialtjänstlagen för att få sin rätt tillgodosedd. Den jämförelsevis höga kostnaden
för skolgången har för små kommuner upplevts som betungande, vilket
har lett till diskussioner om och tveksamhet beträffande elevens studieval.

Det är således ett välkommet och nödvändigt förslag som nu presenteras.

Statens ansvar för dessa ungdomars gymnasiestudier måste slås fast. Vi vill
betona att detta statliga kostnadsansvar inte får innebära att andra viktiga
reformer på handikappområdet uteblir eller fördröjs. Vad här anförts bör
ges regeringen till känna.

Antalet skolenheter - utvärdering

Av den utredning som hittills redovisats framgår att det, utöver befintliga
gymnasieskolor med specialanpassad utbildning. Skärholmen och Angered,
finns underlag för en skola i norra regionen och då förslagsvis i Umeå. Vi
tillstyrker därför regeringens förslag på denna punkt. Vi vill emellertid inte
utesluta att det senare kan visa sig att antalet utbildningsenheter bör vara ett
annat än det nu föreslagna.

10

Enligt vår uppfattning finns det utöver vad som ovan nämnts flera skäl Mot. 1989/90

som talar för att en uppföljning och utvärdering av verksamheten görs efter So23

lämplig tidsperiod. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brukarrepresentation i intagningsnämnden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det statliga övertagandet av kostnadsansvaret
inte får förhindra eller fördröja andra nödvändiga reformer på handikappområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning och utvärdering av verksamheten.

Stockholm den 14 mars 1990

Rosa Östh (c)

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

11