med anledning av prop. 1989/90:92 om 1989/90

Motion 1989/90:So19 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So 19

av Anita Stenberg m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:92 om 1989/90

gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade Sol9-23

ungdomar

Vi finner det synnerligen angeläget att en speciellt anpassad gymnasieutbildning,
kombinerad med särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende i elevhem,
omvårdnad i boendet och habilitering, skall anordnas i norra planeringsregionen
förutom i västra och östra, dvs i Umeå, Stockholm och Göteborg.
Det borde även längre fram finnas underlag för det folkrika södra planeringsområdet.

Förslaget om att kostnaderna för boende i elevhem omvårdnad i boendet
och den habilitering som eleven behöver i samband med skolgången skall
täckas av statsbidrag via anslag till nämnden för vårdartjänst anser vi bra.

Det är väsentligt att svårt rörelsehindrade ungdomar får rätt enligt skollagen
att få specialanpassad utbildning i gymnasieskola efter den obligatoriska
skolgångens slut intill utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller
21 år eller högst 23 år utan att behöva känna sig osäker om att av ekonomiska
eller andra skäl behöva få avslag på sin ansökan.

En nyinrättad särskild nämnd skall avgöra frågor kring intagningen till den
specialanpassade utbildningen i gymnasieskolan för dessa elever.

Vi finner det märkligt att inte de svårt rörelsehindrade ungdomarna har
en plats i denna nämnd och önskar att det sker en ändring i direktiven vad
gäller denna inflytandefråga. Det är ofta frågan om svåra bedömningar och
har tidigare gett upphov till bekymmer på primärkommunalt plan. Dessutom
är det en ny nämnd som i ett uppbyggnadsskede skall utarbeta normer
som kommer att bli prejudikat.

I propositionen säger statsrådet bl a :

Jag anser att en nämnd som skall bedöma behov av utbildning i specialanpassad
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör ha en sammansättning
som tillgodoser nämndens behov av sakkunskap om rörelsehinder i
kombination med andra handikapp, erfarenhet av utbildning av svårt rörelsehindrade
elever samt erfarenhet av grundskola och gymnasial utbildning
och överblick över utbildningssituationen vid gymnasieskolor med specialanpassad
utbildning. Sådan sakkunskap finns enligt min mening för närvarande
framför allt hos skolöverstyrelsen, nämnden för vårdartjänster, planeringsberedningarna
samt utbildningshuvudmännen och ledningen för skolor,
elevhem och habilitering på de berörda orterna.

Enligt förslaget bör nämnden ha minst sju och högst elva ledamöter. Bland

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So 19-23

dessa skall, heter det vidare, finnas företrädare för gymnasieskolan och Mot. 1989/90

grundskolan, för skolöverstyrelsen, för sådana länsskolnämnder som svarar Sol9

för regional samverkan i fråga om undervisning för elever med handikapp
samt för nämnden för vårdtjänst.

Förslaget till nämndsammansättning syftar till att nämnden i sig själv skall
besitta den sakkunnskap som krävs för att göra riktiga bedömningar. För
nämnden gäller emellertid, liksom på andra ställen inom den offentliga förvaltningen,
grundlagsregeln om att den i sin verksamhet skall beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Frågan är sålunda om inte nämnden skulle nå högre och rättsenligare kvaliteter
i beslutsfattandet, om det i nämnden också ingick representanter för
den grupp människor som berörs av lagstiftningen, nämligen svårt rörelsehindrade
ungdomar.

Vi anser att det i nämnden också bör ingå två rörelsehindrade ungdomar,
en man och en kvinna, som är elev, antagits som elev eller har varit elev i
någon av de berörda skolorna och representerar handikapporganisationerna.
En elevrepresentants uppdrag bör upphöra under det år han/hon fyller
25 år eller avslutat sina studier.

Det vore lämpligt att, med anledning av ovanstående resonemang, minsta
antalet ledamöter i nämnden ökas till nio.

Vi finner det rimligt att nämndens beslut skall kunna överklagas till kammarrätten.

Vi glädjer oss åt att även om det nya intagningsförfarandet inte kan tillämpas
förrän höstterminen 1991, så kan det föreslagna statsbidraget ges från
och med höstterminen 1990 för elever, som utnyttjar boendet i elevhem, övriga
omvårdnadsinsatser och habilitering vid den specialanpassade utbildningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att också två elevrepresentanter, en man
och en kvinna, skall ingå i den särskilda nämnd, som skall nyinrättas
för att avgöra frågor om intagning till den specialanpassade utbildningen,

2. att riksdagen beslutar att minsta antalet ledamöter i nämnden
skall vara nio.

2

Stockholm den 12 mars 1990
Anita Stenberg (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Inger Schörling (mp)
Gösta Lynga (mp)

Eva Goes (mp)

Mot. 1989/90
Sol9

Marianne Samuelsson (mp)

Kent Lundgren (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sol9-23

3