med anledning av prop. 1989/90:95 om allmänt lönestopp

Motion 1989/90:A21 av Olof Johansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:95 om allmänt
lönestopp

Mot.
1989/90
A21-22

Sammanfattning

Centern anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att angripa kostnadsutvecklingen
och de ökande balansproblemen i utrikesaffärerna. Kostnadskrisen
måste undvikas.

Centern avvisar regeringens krispaket sett som helhet. Åtgärderna bygger
framför allt på statlig reglering av marknadsekonomin samt inskränkningar
i strejkrätten och i den kommunala självstyrelsen.

Enligt vår uppfattning löser paketet inte de grundläggande ekonomiska
problemen - de skjuts bara på framtiden. Dynamiken i ekonomin försämras
och fördelningen snedvrids. Det internationella förtroendet riskerar att undermineras.
Vi avvisar mot denna bakgrund de föreslagna regleringarna.

Centerns alternativ till regeringens krispaket tar sin ut gångspunkt i centerns
valprogram 1988, med särskild betoning på rättvis fördelning, god
miljö och uthållig ekonomisk utveckling. Åtgärderna ligger i linje med, och
fullföljer den politik som presenteras i centerns partimotion om den ekonomiska
politiken och statsbudgeten.

Centerns alternativ innebär följande:

1. Åtstramning åstadkommes genom

- ökat sparande

- återhållsamhet med offentliga utgifter och nya reformåtaganden

- punktskatter på miljöskadliga energiråvaror

- införande av miljöavgifter på svavel och klor

2. Skattereform med rättvis fördelning

- återhållsam beskattning av nödvändig konsumtion

3. Utbudsekonomiska åtgärder

- reformerad sjukförsäkring

- satsning på mindre och medelstora företag

- avveckling av löntagarfonderna

- utförsäljning av statliga företag

- offensiv användning av överskottsmedel i arbetslöshetsförsäkringen

- rehabilitering och bättre arbetsmiljö genom arbetslivsfonden

- åtgärdsprogram för effektivare energianvändning och utnyttjande
av inhemsk, förnybar energi

- utbildning och forskning för regional balans

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A2122

- stimulansåtgärder för arbetsinsatser av pensionärer och studerande

- möjlighet för flyktingar/invandrare att snabbt komma i arbete.

Mot. 1989/90

A21

1. Inledning

Samhällsekonomin befinner sig nära en krisartad situation. Den socialdemokratiska
regeringen bär ansvaret. Regeringen lägger nu fram ett krispaket.
Det är ett bevis för att den ekonomiska politiken har misslyckats. Föreslagna
åtgärder bygger framför allt på statlig reglering av marknadsekonomin samt
generella inskränkningar i strejkrätten och i den kommunala självstyrelsen.

Centern anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att angripa kostnadsutvecklingen
och de ökande balansproblemen i affärerna med omvärlden.
Regeringens åtgärdspaket är långtgående men löser inte de ekonomiska problemen
utan angriper endast symptomen. Genom att marknadsregleringarna
föreslås gälla till slutet av 1991 skapas intryck av att de kan ersätta andra
åtgärder. Så är inte fallet.

Vi presenterar i denna motion vårt alternativ till regeringens ekonomiska
politik. Detta alternativ finns också beskrivet i centerns ekonomisk-politiska
motion (mot. 1989/90:Fi213). Utgångspunkterna är en rättvis fördelning och
en god miljö. Det ger ökade möjligheter till en utveckling mot ett samhälle
i ekonomisk och ekologisk balans.

2. Regeringens tredje väg - ett misslyckande

Den socialdemokratiska regering som tillträdde efter valet 1982 inledde sin
ekonomiska politik med en mycket kraftig nedskrivning av den svenska kronan
(devalvering). Det omedelbara resultatet av en sådan operation är en
omfördelning av samhällsresurser. Hushållen tappar köpkraft. Exportindustrins
konkurrenkraft förbättras samtidigt som koncentrationstendenserna
i samhället förstärks.

Omständigheterna kring devalveringen 1982 var gynnsamma. Nu inleddes
dessutom en internationell högkonjunktur som oavbrutet verkat alltsedan
dess. Utvecklingen av oljepriserna, priserna på svenska exportvaror såsom
skog och malm, det internationella ränteläget samt dollarkursen har i huvudsak
gynnat den svenska ekonomin.

Utöver devalveringseffekterna har inkomst- och förmögenhetsskillnaderna
ökat på grund av

- den höga inflationen

- ett skattesystem som gynnat spekulation och skatteplanering

- att sparandet socialiserats. Vanliga människor har i liten grad fått del i
avkastningen på kapitalmarknaden. Istället har löntagarfonder inrättats

- bostadsbristen

- besparingar och bristsituationer inom den offentliga sektorn.

Det kan således konstateras att, trots de gynnsamma förutsättningarna,
regeringen har misslyckats med att uthålligt lösa de ekonomiska problemen.
Den ekonomiska politiken, av regeringen kallad den tredje vägen, har

2

Mot. 1989/90

A21

Tredje vägen starkt koncentrationsdrivande

En grundläggande orsak till utvecklingen mot en alltmer krisartad situation
på arbetsmarknaden har således varit politiska beslut fattade i regering och
riksdag. Den s.k. tredje vägens ekonomiska politik har kraftigt bidragit till
kapitalkoncentration, befolkningskoncentration och regional överhettning.

Storskalighet och arbetskraftens geografiska rörlighet har av en politisk
majoritet, mot centerns bestämda uppfattning, setts som nödvändiga förutsättningar
för ökad ekonomisk tillväxt. Den politiska inriktningen och marknadens
drivkrafter har förstärkt koncentrationen inom näringslivet, både
vad avser produktionsstruktur och maktfunktioner.

Under 1980-talet har befolkningsomflyttningen medfört att många orter
och regioner avfolkats och möjligheterna att bo och arbeta där kraftigt försämrats.
Samtidigt har koncentrationens avigsidor medfört en allt större bostadsbrist,
vårdkris och försämrad miljö i koncentrationsorterna.

lYedje vägen leder till ökande löneskillnader

I koncentrationsområdena är löneglidningen stor. Bristyrkesgrupper inom
främst det privata näringslivet får löner avsevärt över slutna avtal medan
stora grupper inom den offentliga sektorn står stilla på avtalad nivå. Samtidigt
sprids efterhand löneglidningen till ej överhettade regioner. Detta förhållande
skapar spänningar både mellan regioner och inom regioner och
mellan människor med olika yrken. Sammantaget leder löneglidning och löneavtal
till en sådan kostnadsutveckling att Sveriges konkurrenskraft gentemot
andra länder försämras med en allt sämre bytesbalans som följd.

Det är, enligt vår mening, förståeligt att människor med fasta avtal i överhettade
regioner blir missnöjda med utvecklingen. Det inflationstryck som
den starka löneglidningen skapar leder till att många grupper drabbas av
kostnadsfördyringar. Steg för steg halkar de efter i löneutvecklingen. Detsamma
gäller människor i ej överhettade regioner som också successivt halkar
efter. Parterna på arbetsmarknaden förmår inte längre att centralt hantera
utvecklingen och stabiliteten på arbetsmarknaden upphör som en följd
av koncentrationspolitiken.

Skatteomläggningens finansiering starkt inflationshöjande

En bidragande orsak till den akuta situationen på arbetsmarknaden, vid sidan
av överhettningen i ekonomin och arbetskraftsbristen med höga lönekrav
och åtföljande konflikter som följd, är finansieringen av den pågående
skatteomläggningen. Genom att de indirekta skatterna ökas kraftigt - en finansiering
som dessutom går stick i stäv med fastlagda energi- och miljöpolitiska
mål - fördyras nödvändig konsumtion som boende, transporter till och
från arbetet och mat. Beslutet om införande av energimoms minskar möjlig

präglats av oförmåga att komma till rätta med pris- och kostnadsutvecklingen.

Vi står nu inför en kostnadskris. Resultatet borde kunnat vara ett annat
efter sju år av högkonjunktur.

3

heterna att styra energianvändningen liksom utrymmet för miljöavgifter och
en offensiv energipolitik.

De ökade indirekta skatterna drabbar framför allt boendet som får bära
en avsevärd del av finansieringen av skatteomläggningen. Ökade boendekostnader
medför behov av ökade bostadssubventioner, vilket ökar transfereringarna
i ekonomin. Sammantaget innebär valet av finansiering att skatteomläggningen
fått en oacceptabel fördelningspolitisk profil. Den utgör
därmed en grogrund för det växande missnöjet hos människor med normala
inkomster, där inkomstskattesänkningen blir måttlig eller liten. Sammantaget
ökas rundgången i ekonomin genom att skatteomläggningen som sådan
förutsätter ökade bidrag.

Övervältring av kostnader på kommuner och landsting

Statens budgetsaldo har till betydande del förbättrats både genom att utgifter
förts över på kommunsektorn och ytterligare uppgifter lagts på kommunerna.
Kommunerna och landstingen har därför fått betydande underskott i
sin ekonomi. De kommunal- och landstingsanställdas löneutveckling har släpat
efter, arbetssituationen försvårats och arbetsmiljön försummats. Det har
försvårat personalrekryteringen och ökat personalomsättningen. Detta häri
sin tur ökat köerna och försämrat den kommunala servicen. Kommunal- och
landstingsskatterna har tvingats upp. Klyftan mellan hög- och lågskattekommun
har vidgats och är nu upp till 7 kr per beskattningsbar
hundrakrona. Människor i kommuner med de lägsta inkomsterna betalar de
högsta kommunalskatterna.

Att regeringens ekonomiska politik misslyckats beror således till stor del
på att den skapat ökade obalanser i samhället - såväl mellan människor som
mellan regioner. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna har ökat kraftigt.

Såväl inkomst- och förmögenhetsskillnader som regionala obalanser leder
slutligen till en höjd pris- och kostnadsnivå. En sådan politik är skadlig för
hela samhällsekonomin.

Inkomst- och förmögenhetskillnader leder till:

- spänningar på arbetsmarknaden, med kompensationskrav och konflikter

- ökad rundgång i ekonomin. Socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag
m.m. måste höjas. Det leder i sin tur till ett tryck uppåt på skattenivån.

Regionala obalanser leder till:

- överhettning, köer och bristande service i koncentrationsområdena

- dåligt utnyttjande av ledig produktionskapacitet i avfolkningsområdena

- ökad rundgång" i ekonomin. Arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder
krävs, regionalpolitisk! stöd m.m. måste höjas. Det leder i sin
tur till ett tryck uppåt på skattenivån.

Förnyelsen otillräcklig

De ekonomiska problemen har förvärrats genom otillräckliga satsningar på
förnyelse och utveckling. Efterfrågan i samhället har inte kunnat tillgodoses
inom landet. Istället för ökad produktion har vi fått ökad inhemsk inflation
och underskott i balansen mot utlandet. Framtidssatsningar i högteknologiska
branscher liksom på energi- och miljöområdet har försummats eller 4

Mot. 1989/90

A21

varit otillräckliga. Den svenska ekonomin har därmed blivit mer känslig för Mot. 1989/90

internationella prissvängningar och den långsiktiga konkurrensförmågan A21

försämrats. Regeringsåren från 1982 har inneburit:

- en alltför svag satsning på ny- och småföretagande

- en alltför svag satsning på teknikutveckling och förnyelse av branschstrukturen
i näringslivet

- förvärrade miljöproblem

- en alltför svag satsning på inhemsk förnybar energi och effektivare energianvändning

- en alltför långsam förnyelse av den offentliga sektorn.

Regeringen tappat kontrollen

Den svenska ekonomin är i rask takt på väg in i en kostnadskris, vilket försämrar
den svenska industrins konkurrenskraft. Situationen påminner om
den som inträffade under första halvan av 70-talet. Svensk ekonomi riskerar
att accelerera in i en mycket kritisk situation med växande bytesbalansunderskott,
hög arbetslöshet och underskott i statens budget. Försämrad konkurrenskraft
påverkar handels- och bytesbalans i starkt negativ riktning.

Detsamma gör utvecklingen av priserna på det som exporteras respektive
importeras. Priserna på svenska exportprodukter såsom massa och papper
tenderar att sjunka, medan priset på olja stiger.

Regeringen visar att man inte bemästrar situationen. Stabiliseringspolitiken
håller på att kollapsa. Avsaknaden av en konsekvent finanspolitik och
penningpolitikens ökande roll har medfört ett höjt ränteläge under det senaste
året. Regeringen har genomdrivit ett första steg i skattereformen och
presenterat förslag till ett andra steg. Reformen, som den utformats, medför
i sig en markant höjd inflation och negativa fördelningspolitiska effekter.

Reformen har därmed skapat oro och kompensationskrav på arbetsmarknaden.

Överläggningar med arbetsmarknadens parter

Regeringen presenterade i januari ett budgetförslag som saknade besked på
en rad politiska områden. Finansplanen innehöll också mycket få förslag för
att komma till rätta med de grundläggande strukturproblemen i ekonomin.

Regeringen aviserade istället överläggningar med arbetsmarknadens parter.

Överläggningarna skulle behandla lönerna 1990 och 1991. Syftet var att nå
fram till centrala avtal som bryter den höga löneökningstakten. Regeringen
hotade med en rad åtgärder, om löneökningarna skulle komma att överstiga
det samhällsekonomiska utrymmet:

- åtgärder riktade mot arbetsgivare och löntagare

- att reglerna för avtalsförhandlingar och lönebildning skulle ses över i
syfte att strama upp dessa regler

- att reformer skulle komma att uppskjutas eller omprövas.

Centern deklarerade i partimotionen om ekonomisk politik att vi i princip
inte hade något att invända mot överläggningar om det samhällsekonomiska
utrymmet. Vi sade samtidigt att det enligt vår uppfattning är utomordentligt
svårt att påverka avtalsförhandlingarna under pågående avtalsrörelse. Där- 5

för, menade vi, är det realistiska perspektivet snarare 1991-92 än 1990-91. Mot. 1989/90

Vi ställde oss därför tvivlande inför möjligheterna att nå resultat. Vi kan nu A21

konstatera att våra farhågor därvidlag besannats.

Regeringens ekonomiska politik har därmed misslyckats. Under de senaste
veckorna har också detta bekräftats av regeringen själv genom uttalanden
av olika regeringsföreträdare.

Krispaketet

Regeringen har nu sett sig föranlåten att utlösa det hot om åtgärder som man
förvarnade om i finansplanen. Krispaketet har i första hand karaktären av
regleringsåtgärder. De angriper således symptomen och är avsedda att skapa
omedelbara effekter. Vi kommenterar krispaketets åtgärder närmare längre
fram. Vi konstaterar dock att regeringen inte beslutat uppskjuta eller ompröva
reformer, vilket fanns med som en möjlighet i finansplanen. I korthet
innebär krispaketet följande:

- lönestopp

- fredsplikt

- höjda skadestånd vid brott mot fredsplikten

- böter utdöms vid brott mot lönestoppet

- pris- och hyresstopp

- stopp för höjda aktieutdelningar

- kommunalt skattestopp

- arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen

- skärpning av investeringsavgiften

- skärpt byggreglering.

3. Centeralternativet

Det krävs istället en decentralistisk syn och en annorlunda politik än den
regeringen fört. Vidare behövs en politik för social rättvisa, likvärdiga levnadsförhållanden
och en god miljö över hela landet. Det krävs omfattande
förutsättningsskapande generella insatser på många olika områden om de
regionala obalansproblemen varaktigt skall kunna utjämnas.

Det krävs enligt vår mening en ny ekonomisk politik om målet regional
balans och en balanserad befolkningsutveckling skall kunna uppnås.

Centern avvisar mot denna bakgrund regeringens krispaket sett som
helhet. Åtgärderna bygger framför allt på statlig reglering av marknadsekonomin
samt inskränkningar i den generella strejkrätten och i den kommunala
självstyrelsen.

Enligt vår uppfattning löser paketet inte de grundläggande ekonomiska
problemen - de skjuts bara på framtiden. När ett stopp avvecklas slår oftast
hela det pris- eller kostnadstryck igenom som lagrats under regleringstiden.
Beroende på konjunkturläge kan följderna bli allvarliga. Under regleringstiden
riskerar dessutom ekonomin att skadas. Dynamiken i ekonomin
försämras och fördelningen snedvrids. Det internationella förtroendet riskerar
att undermineras. Vi avvisar mot denna bakgrund de föreslagna regleringarna.

Mot regeringens krispaket sätter centern istället det som nedan redovisas. 6

Åtgärderna tar sin utgångspunkt i centerns valprogram 1988, med särskild Mot. 1989/90

betoning på rättvis fördelning, god miljö och uthållig ekonomisk utveckling. A21

Åtgärderna ligger i linje med, och fullföljer den politik, som presenteras i
centerns partimotion om den ekonomiska politiken och statsbudgeten. Här
redovisas endast de åtgärder vi ser som särskilt angelägna för att i det korta
perspektivet motverka en allvarlig kostnadskris. Beträffande detaljer i de
enskilda förslagen hänvisas till den nämnda ekonomisk-politiska motionen
och andra motioner framlagda av centern med anledning av budgetpropositionen.

Det står nu klart att Haga-överläggningarna inte resulterat i en överenskommelse
som förmår att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen. Vi fullföljer
därför centerns ekonomiska politik, vilken redan aviserats i motion
1989/90: Fi213.

Den svenska konjunkturen har nu börjat vända nedåt. Detta innebär
emellertid inte att det är dags att lätta på finans- och penningpolitiken.

Tvärtom måste ekonomin stramas åt ytterligare för att förhindra att Sverige
hamnar i en kostnadskris. Samtidigt måste tillväxten i produktion och utbudet
av arbetskraft stimuleras. En sådan skulle bland annat innebära snabbt
stigande bytesbalansunderskott, hög arbetslöshet och underskott i statens
budget. En sådan utveckling måste mot verkas. Centern anser att en finanspolitisk
åtstramning är nödvändig.

Mot denna bakgrund föreslår centern åtgärder med följande inriktning för
att åstadkomma rättvis fördelning, regional balans och god miljö:

1. Åtstramning åstadkommes genom

- ökat sparande

- återhållsamhet med offentliga utgifter och nya reformåtaganden

- punktskatter på miljöskadliga energiråvaror

- införande av miljöavgifter på svavel och klor

2. Skattereform med rättvis fördelning

- återhållsam beskattning av nödvändig konsumtion

3. Utbudsekonomiska åtgärder

- reformerad sjukförsäkring

- satsning på mindre och medelstora företag

- avveckling av löntagarfonderna

- utförsäljning av statliga företag

- offensiv användning av överskottsmedel i arbetslöshetsförsäkringen

- rehabilitering och bättre arbetsmiljö genom arbetslivsfonden

- åtgärdsprogram för effektivare energianvändning och utnyttjande

av inhemsk, förnybar energi

- utbildning och forskning för regional balans

- stimulansåtgärder för arbetsinsatser av pensionärer och studerande

- möjlighet för flyktingar/invandrare att snabbt komma i arbete.

Ökat sparande

Ett ökat sparande är nödvändigt för att förbättra bytesbalansen. Centern anser
att sparande i ekonomin i första hand skall ske i hushållssektorn. Det
åtstramningspaket som riksdagen antog våren 1989 avvisade skattehöjningar

som aktuellt finanspolitiskt medel. Istället byggde åtstramningen i huvudsak Mot. 1989/90

på personligt sparande. Hushållssparande! måste nu ges stimulanser för att A21

öka. Detta gäller särskilt det långsiktiga sparandet. Stimulanser måste syfta
till ett ökat nysparande. Centern förordar ett skyndsamt införande av personliga
spar- och investeringskonton för investeringar i egen permanentbostad
och/eller i eget företag.

Ett skyndsamt införande av personliga spar- och investeringskonton stramar
åt ekonomin och förbättrar bytesbalansen. I samma riktning verkar det
redan tidigare införda tillfälliga obligatoriska sparandet.

Återhållsamhet med offentliga utgifter och nya reformåtaganden

Centerns budgetalternativ, presenterat i januari i år, är ca 4 miljarder kr stramare
än regeringens budget, räknat för budgetåret 1990/91. Detta åstadkoms
genom:

- en noggrann utgiftsprövning

- besparingar och minskade utgifter på bl.a. arbetslöshetsförsäkring, nej
till ändrat huvudmannaskap för folkbokföring och nej till utbyggnad av
föräldraförsäkringen

- ökade intäktskrav på statlig verksamhet.

Vi underströk också att reformer kan behöva skjutas på framtiden eller
avvisas om inte pris- och lönekostnadsutvecklingen dämpas. Detta kan få en
förnyad aktualitet mot bakgrund av att regeringens överläggningar med arbetsmarknadens
parter inte nådde de avsedda resultaten.

Punktskatter på energi

Enligt vår mening kan energimoms inte accepteras. Det innebär bland annat
att möjligheterna att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål försvåras.
Skatte- och avgiftsuttaget på energi bör istället bygga på miljöanpassad
punktbeskattning kombinerad med miljöavgifter och en koldioxidskatt som
gynnar effektiviseringar och inhemsk förnybar miljövänlig energi. Förnybar
energi skall vara skattefri.

Centern anser att koldioxidavgift, höjda punktskatter på miljöskadliga råvaror
och införande av beskattning av el i produktionsledet skall ingå som
en del av finansieringen av skattereformen 1991 såsom vi tidigare föreslagit.

Denna kombination av åtgärder ger positiva effekter på bytesbalansen.

Återhållsam beskattning av nödvändig konsumtion

Sverige behöver ett nytt och rättvist skattesystem. Reformeringen bör beakta
en fördelningspolitisk rättviseprofil och inflatoriska och kompensationsdrivande
sidoeffekter. Låg- och medelinkomsttagare skall inte betala
höginkomsttagarnas marginalskattesänkningar. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna
får inte öka som en följd av reformen. En rättvis fördelning
minskar spänningarna och kompensationskraven på arbetsmarknaden, lättar
trycket på transfereringssystemet och motverkar kommunala skattehöjningar.
Detta är en förutsättning för att skattereformens stabilitet skall medverka
till en nedväxling av kostnadsutvecklingen.

Delar av skattereformens finansiering måste därför enligt centerns upp- 8

fattning omprövas. Stor återhållsamhet måste iakttas med beskattning av Mot. 1989/90

nödvändig konsumtion, i första hand mat och boende. Momsen på mat skall A21

sänkas. Moms på energi införs inte; istället behålls punktbeskattningen på
energi enligt ovan. Byggmomsen höjs inte. Denna finansieringsprofil minskar
kraven på kompensation i kommande löneavtal och kompensationsförhandlingar.

Reformerad sjukförsäkring

Staten bör ingripa mot den kraftiga utgiftsexpansionen inom socialförsäkringssystemet.
Ökningen av statens utgifter i form av transfereringar måste
bromsas. Utvecklingen inom sjukförsäkringssystemet, arbetsskadeförsäkringen
och bostadssubventionerna måste ses över. Förändringar får dock
inte innebära en fördelnings- eller socialpolitisk ambitionssänkning.

Centern har redan tidigare föreslagit införande av en arbetsgivarperiod
inom sjukförsäkringen, omfattande de två första veckorna av en sjukperiod.

Småföretagen, vilka har en genomsnittligt lägre sjukfrånvaro, skall enligt vår
uppfattning ha lägre sjukförsäkringsavgift än övriga företag.

Regeringen lägger nu förslag om en arbetsgivarperiod. Med hänsyn till att
propositionen ännu inte förelagts riksdagen återkommer vi till denna fråga.

Satsning på mindre och medelstora företag

Många, livskraftiga och väl fungerande mindre och medelstora företag är
grundläggande för en positiv ekonomisk utveckling i hela landet. Utvecklingen
mot allt större, allt färre och alltmer dominerande företag försvårar
kraftigt möjligheterna att nå detta mål. De allra största företagen får vidare
en mycket dominerande roll för den svenska ekonomin. Sårbarheten i samhället
ökar och känsligheten för marknadens svängningar blir allt större med
de risker det innebär för sysselsättning och välfärd i Sverige.

För att ge näringslivet balans och mångfald är det av utomordentligt stort
värde att egenföretagande och de mindre företagen utvecklas och främjas.

En av näringspolitikens viktigaste uppgifter under 1990-talet blir att stärka
och utveckla de mindre företagen. Deras ställning måste stärkas i förhålllande
till de stora och internationaliserade företagen.

Centerpartiet kommer i annat sammanhang att vidareutveckla åtgärdsförslag
för att främja och skapa bättre livsvillkor för de mindre företagen. Det
behövs en annan inriktning av näringspolitiken och en skatte- och avgiftspolitik
som bättre tar hänsyn till de mindre företagens behov och förmåga. Det
är nödvändigt att lagstiftningen anpassas till de mindre företagens villkor. Vi
återkommer till dessa frågor när den aviserade propositionen om näringspolitiken
avlämnats.

Utbildning och forskning för regional balans

Inriktningen av samhällets insatser på utbildnings- och forskningsområdet är
väsentlig för möjligheterna att skapa en bättre regional balans och därmed
en mer balanserad ekonomisk utveckling. Det är av stor betydelse för en
utvecklad infrastruktur över landet att de små högskolorna stärks. De har
stor betydelse för kompetens och kunskapsspridning i de regioner de verkar. 9

De små högskolorna kan vara en av motorerna i en mer balanserad ut- Mot. 1989/90

veckling och stimulera till nyetablering och förnyelse av verksamheterna i A21

sin region.

Vi har understrukit att även vid de mindre högskolorna bör avancerad
forskning kunna bedrivas inom vissa teknologiska spetsområden. Detta
skulle kunna betyda mycket för en regions utveckling.

Satsning på utbildning och forskning för en bättre regional balans har stor
betydelse för möjligheterna att dämpa överhettningen och koncentrationsutvecklingen
i storstäder och universitetsorter. Vi återkommer till dessa frågor
när den aviserade forskningspolitiska propositionen presenteras.

Arbetslivsfonden

Centerpartiet har aktivt medverkat till att arbetslivsfonden inrättas. Genom
fonden tillförs arbetsmiljöområdet avsevärda offensiva resurser, förbättrade
arbetsmiljöer och rehabiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder för att öka
möjligheterna för arbetshandikappade att få arbete på den öppna arbetsmarknaden
med ett ökat arbetskraftsutbud som följd. Vi har också påtalat
vikten av att vid tilldelning av medel från arbetslivsfonden också regionala
hänsyn tas.

Avveckling av löntagarfonderna/ utförsäljning av statlig egendom

Löntagarfonderna bör avskaffas och deras tillgångar skiftas ut. Resurser bör
bl.a. användas för en mer decentraliserad forskningsverksamhet. En rad
statliga företag bör säljas till privata ägare. Vi har behandlat dessa förslag
utförligt i partimotioner tillsammans med folkpartiet och moderata samlingspartiet.
Skogsmark, ägd av statliga Domänverket, bör också säljas till
privata ägare.

På det här viset stärks och sprids det personliga ägandet liksom delaktigheten
i kapitalavkastningen. Kapitalmarknaden vitaliseras.

Offensiv användning av arbetslöshetsförsäkringen

Vi anser vidare att man bör satsa på arbetslinjen. På grund av det goda arbetsmarknadsläget
har arbetslöshetsförsäkringen givit ett betydande överskott
som fonderats. Av fondens överskott på cirka 10-12 miljarder utnyttjas
4,5 för offensiva insatser i syfte att öka arbetskraftsutbudet i de delar av
landet som ej är överhettade. Samtidigt bedömer vi att våra förslag medför
att behovet av arbetslöshetsunderstöd minskar med 1,8 miljarder.

Åtgärdsprogram för inhemsk, förnybar energi och effektivare
energianvändning

Inordnande av energibeskattningen i mervärdesskattesystemet innebär att
möjligheterna för biobränslen försämras, eftersom någon skatt idag inte utgår
vid användningen av dessa bränslen. Detta innebär att de positiva möjligheterna
för landsbygdsutveckling och användning av jordbruket som miljöresurs
inte tillvaratas. Omläggningen av energibeskattningen är ett direkt
hot mot den utveckling för biobränslenas del som redan kommit till stånd. 10

Den regionalpolitiska kommittén har föreslagit att biobränslen skall undan- Mot. 1989/90
tas från mervärdesskatt. A21

Centern föreslår skattefrihet för biobränslen, vind, sol m.fl. inhemska,
förnybara energislag. Detta innebär att dessa energislag får en kraftigt stärkt
konkurrenskraft.

Miljöavgifter

Centern föreslår omedelbart införande av miljöavgifter på klor och svavel.

Intäkterna från dessa skall användas för miljöförbättrande insatser och åtgärder
som främjar energi- och resurshushållning. Därmed minskar behovet
av alternativ finansiering för dessa ändamål.

Stimulera arbetsinsatser

Även om arbetskraftsbristen är stor för närvarande, finns fortfarande arbetskraftsreserver.
Regler bör förändras så att pensionärer, studerande och flyktingar/invandrare
m.fl. grupper, stimuleras till ökat bidrag till produktionen.

- Centern anser att en grundpension bör införas. En sådan skulle helt ta
bort marginaleffekterna utöver skatten för pensionärskollektivet. I avvaktan
på att en sådan grundpension kan införas bör reglerna för folkpensionärers
extra avdrag ändras. Detta bör således ej avtrappas mot arbetsinkomster,
ej heller mot inkomst av rörelse.

- Centern anser att studielön bör införas. I avvaktan på att en sådan kan
införas bör reglerna för studerandes inkomstprövning för studiemedel
ändras. Inkomstprövningen i studiemedelssystemet bör därför slopas.

Det ger stimulans till ökat förvärvsarbete.

- Flyktingar/invandrare bör ges möjlighet att snabbt komma ut i arbetslivet.

4. Regeringens krispaket

Nedan redovisas centerns syn på de olika krisåtgärder som föreslagits av regeringen.
De propositioner som överlämnats till riksdagen behandlas utförligt,
medan de propositioner som ännu ej ligger på riksdagens bord endast
behandlas översiktligt och principiellt. Det är anmärkningsvärt att propositionen
med förslagen om lönestopp och strejkförbud med hänsyn till dessa
förslags ingripande karaktär inte har granskats av lagrådet innan proposition
avlämnats till riksdagen.

Lönestopp

I prop 1989/90:95 föreslås införande av en lag om allmänt lönestopp innebärande
att det fr.o.m. den 8 februari är för bjudet att utge eller ta emot högre
löner och andra ersättningar i anställningsförhållanden för samma eller jämförbara
arbetsuppgifter än som utgick dessförinnan. Förbudet gäller även
om kollektivavtal tillfälligtvis inte gäller eller helt saknas.

Den föreslagna lagen innebär även att alla strejker för löner eller andra
ersättningar blir olagliga.

Den som bryter mot lönestoppet kan ådömas böter, medan den som bryter 11

mot fredsplikten på arbetsmarknaden kan ådömas skadestånd på upp till
5 000 kr.

Vi har ovan redovisat vår syn på hur den ekonomiska politiken bör bedrivas
och vilka åtgärder som bör vidtas för att komma tillrätta med kostnadsutvecklingen
och obalanserna i ekonomin. Centern accepterar inte införande
av en regleringsekonomi av den typ som regeringens förslag skulle innebära.

Statsmakternas roll för lönebildningen måste vara förutsättningsskapande.
Det är genom en förtroendeskapande och inflationsdämpande ekonomisk
politik, med regional balans och rättvis fördelning som mål, som en
mer balanserad utveckling på arbetsmarknaden kan uppnås. Sammantaget
är samhällets uppgift att skapa förutsättningar för en fri arbetsmarknad med
fri pris- och lönebildning, där parterna också tar sin del av samhällsansvaret.

Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen förelägger riksdagen ett
förslag om inskränkningar i rätten att strejka för högre löner och ersättningar.
Denna rätt är i princip grundlagsfäst och Sverige har i internationella
konventioner godtagit denna. Inget annat europeiskt land använder idag de
metoder regeringen föreslår. Propositionens förslag innebär vidare att i en
särskild lag regleras skadeståndsreglerna vid brott mot fredsplikten, trots att
motsvarande regler redan finns i medbestämmandelagen.

Påföljd vid brott mot lönestoppet skall enligt den föreslagna lagstiftningen
utdömas av allmän domstol och inte av arbetsdomstolen. Skadestånd mot
brott mot fredspliktsbestämmelserna i lönestoppslagen skall dock utdömas
av arbetsdomstolen.

Enligt vår mening bör, såsom vi tidigare förslagit, regeringen i annat sammanhang
till riksdagen återkomma med för slag till förändring av fredspliktsbestämmelserna
i medbestämmandelagen vad gäller påföljder vid vilda
strejker.

Centern har vid upprepade tillfällen krävt att de regler som gällde
197784 skall återinföras. De skadeståndsregler som då gällde innebar, att
arbetsdomstolen kunde utdöma skadestånd på en nivå anpassad till de omständigheter
som lett till den olovliga konflikten.

Lönestopp är således tveksamt sett ur synvinkeln arbetsmarknad och arbetsrätt.
Det är också tveksamt ur effektivitetssynpunkt. Lönestoppet kommer
bara åt kollektivavtalen. Lönestoppet kan kringgås genom t.ex. kontraktsavtal
i kombination med förändrade arbetsuppgifter. De som drabbas
är därför företrädesvis kollektivavtalsbundna grupper, medan de med individuella
avtal - oftast höginkomsttagare - kan kringgå stoppet. Därför är
lönestoppet också ineffektivt för att stoppa löneglidningen i överhettade regioner.

Regleringsåtgärder medför alltid samhällsekonomiska kostnader. Åtgärderna
kan hämma det ekonomiska systemets effektivitet och i viss mån orsaka
oönskade fördelningseffekter. De leder ej till bestående inflationsdämpande
effekter. Detta har centern framfört bl.a. i samband med införandet
av den nya prisregleringslagen. Det gäller också lönestopp. Lönestopp är
också från denna utgångspunkt en åtgärd som måste tillgripas med betydande
restriktivitet.

Proposition 1989/90:95 bör mot denna bakgrund avslås.

Mot. 1989/90

A21

12

Utdelningsstopp

I proposition 1989/90:94 föreslås ett tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning
i vissa aktiebolag.

Centern har så sent som under den allmänna motionstiden i januari i såväl
den ekonomisk-politiska motionen som i en särskild motion redovisat sin syn
på den svenska och internationella kapitalmarknadens utveckling.

Mot bakgrund av den fortgående internationella integrationen på det finansiella
området i Västeuropa kombinerat med utvecklingen i Östeuropa
framstår behovet av att undanröja hinder och regleringar, som direkt motverkar
eller hämmar den svenska kapitalmarknaden som angelägna.Genom
förra årets beslut att avveckla valutaregleringen tog den svenska kapitalmarknaden
ett stort steg mot internationell finansiell integration. Senare i
vår kommer riksdagen att ta ställning till ytterligare förslag som syftar till en
internationell harmonisering. Exempel på detta är förslag om att ge möjlighet
för utländskt ägande i svenska kreditinstitut.

Sett mot bakgrund av den här redovisade utvecklingen framstår införandet
av ett temporärt utdelningsstopp för vinstutdelningar i aktiebolag som
både inkonsekvent och direkt skadligt för kapitalbildningen och utvecklingen
i svenska företag. Kritiken från främst utländska investerare har heller
inte låtit vänta på sig när regeringens krispaket blev känt. Risken finns
att detta leder till minskad investeringsvilja.

Konsekvenserna av utdelningsstoppet och prisstopp blir att intresset för
svenskt näringsliv avtar. Den stadiga negativa nettoförsäljning av svenska
aktier som skett sedan 1986 från utländska placerare kan förväntas fortsätta.
Samtidigt blir de utländska aktiemarknaderna genom valutaavregleringen
nu ännu intressantare och förmånligare för svenska aktieköp.

Erfarenheterna från 1984 års utdelningsstopp för vinstutdelning visar vidare
att denna åtgärd avseende fördelningspolitiska ambitioner och uppbromsning
av kostnadsutvecklingen var verkningslös.

Resultatet blev istället - vilket med säkerhet kan förväntas även nu - att
antalet fondemissioner i de svenska företagen istället ökade högst avsevärt.
Genom att istället för aktieutdelning erhålla nya aktier undgår såväl företagen
som aktieägarna utdelningsskatt. Med en beräknad utdelningshöjningunder
1990 före utdelningsstoppet på ca 15 % eller 2,4 miljarder kronor
skulle en total skatteintäkt på ca 1,6 miljarder kronor utebli för staten genom
utdelningsstoppet.

Vi föreslår därför i särskild motion att proposition 1989/90:94 avslås.

Prisstopp

Centern är skeptisk till prisstopp som ekonomisk-politisk åtgärd. I samband
med den nya prisregleringslagen (prop. 1989/90:21), skrev vi följande (mot.
1989/90:Fi7).

Prisreglering medför alltid samhällsekonomiska kostnader. Åtgärderna
kan hämma det ekonomiska systemets effektivitet och i viss mån orsaka
oönskade fördelningseffekter. Prisreglering innebär också mera sällan bestående
inflationsdämpande effekter. Prisreglerande åtgärder måste därför
tillgripas med betydande restriktivitet.

Vidare anfördes

- att prisreglering skall kunna införas i samband med krig eller krigsfara,
eller om det av någon annan orsak finns risk för en allvarlig prisstegring
på en eller flera viktiga varor eller tjänster.

Dessa bedömningar kvarstår. Mot bakgrund av detta samt de reservationer
i övrigt som vi redovisat angående bl.a. regleringsåtgärders effektivitet
och regeringens krispaket, anser vi inte att prisstopp bör införas.

Hyresstopp

Den nya prisregleringslagen som gäller från 1 januari i år har som en nyhet
att hyresstopp kan införas på bostads- och lokalhyror. Detta var alltså inte
möjligt tidigare. Centern sade, i samband med lagens tillkomst, nej till att
hyresstopp skall kunna införas under fredstida förhållanden. Samma reservationer
gäller beträffande hyresstopp som övriga regleringsåtgärder. Vi anser
inte att hyresstopp bör införas. I det nu aktuella fallet föreslås dessutom
att hyreshöjningar som blir en följd av skatterefomen skall undantas.

Kommunalt skattestopp

Regeringen föreslår att primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner
fr.o.m. 1991 förbjuds att höja utdebiteringen.

Centern vill mot denna bakgrund anföra följande. Redan idag har kommunsektorn
ett negativt finansiellt sparande. De tär således på sina tillgångar.
1989 gick man minus med 10,3 miljarder kr. För 1990 räknar man
med minus 13,6 miljarder kr. Vid 7 % löneökning och 2 % volymökning 1991
räknar man med minus 5 miljarder kr. De hittills överenskomna löneökningarna
ligger långt över 7 %-nivån.

Kommunsektorn förlorar 1 miljard kronor på skattereformen under 1990.
Ett kommunalt skattestopp, i kombination med löneavtal inom det kommunala
området som kraftigt överstiger det som budgeterats i flertalet kommuner,
kan innebära att situationen blir mycket kärv under 1990 och 1991. Den
kommunala verksamheten kan komma att drabbas hårt. Regeringens löfte
om utbyggd barnomsorg 1991 kan inte förverkligas. Detsamma gäller utbyggnaden
av äldreomsorgen.

Centern avvisar regeringens förslag. En bättre kommunal skatteutjämning,
en ansvarsfullare politik som inte innebär ständiga kostnadsövervältringar
från stat till kommun samt en skattereform med rättvis fördelning
minskar trycket på kommunala skattehöjningar. Det är en bättre lösning än
kommunalt skattestopp. Beslut om verkställigheten och ansvaret för beslutens
finansiering måste hållas samman. Centern anser att regeringen snarast,
i avvaktan på beslut om ny kommunal skatteutjämning, måste uppta överläggningar
med kommunerna i syfte att förhindra kommunala skattehöjningar.

Arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen

Beträffande införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen hänvisar
vi till det som sagts under avsnitt 3 ovan.

Mot. 1989/90

A21

14

Tillfällig investeringsskatt/skärpt byggreglering

Mot. 1989/90

A21

I proposition 1989/90:96 föreslås skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten.
Centern avser att behandla denna i ett särskilt motionssvar senare.
Här lämnas endast principiella synpunkter.

Centerns föreslog redan 1987 införande av en investeringsavgift om 25 %
i Storstockholmsområdet riktad mot nyproduktion av lokalytor för industrier
och kontor. Avgifterna skulle gå tillbaka till regionen för bl.a. bostadsbyggande.
Om regeringen redan då accepterat detta förslag hade utvecklingen
kunnat dämpas i regionen och balansproblemen i ekonomin blivit
mindre.

Våren 1989 infördes den tillfälliga investeringsavgiften. Centern medverkade
till denna. Investeringsskatt är en ny benämning på denna avgift. Investeringsavgiften
omfattar tidsperioden 27/5 1989 - 31/12 1990. Investeringsavgiften
är 10 % och tas ut på nybyggnadskostnaderna på oprioriterade
byggnadsarbeten i vissa kommuner i Stockholm-Uppsala-området. Finansutskottet
anförde att det borde övervägas om inte avgifterna senare kan återföras
till regionen för bl.a. produktion av bostäder. Det har ålagts regeringen
att närmare överväga denna fråga.

Regeringen har nu gjort sin bedömning. Man anser inte att det är lämpligt
att nu återföra några medel till berörd region. Centerns principiella ståndpunkt
kvarstår emellertid.

Propositionens förslag innebär vidare att avgiften/skatten höjs till 30 %,
förlängs t.o.m. utgången av 1991 samt införs också i Göteborgsområdet.
Centern vidhåller sin principiella syn på denna fråga. Beträffande konkreta
förslag hänvisas till en kommande motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:95 om allmänt
lönestopp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om den ekonomiska politiken på kort sikt i nuvarande krisläge.

Stockholm den 12 februari 1990
Olof Johansson (c)

Görel Thurdin (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c)

Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c)
Agne Hansson (c)

Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)

15

Larz Johansson (c)