med anledning av prop. 1990/91:1 Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.

Motion 1990/91:T3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

I propositionen föreslås en ny lag om säkerheten
vid järnväg, tunnelbana och spårväg --
järnvägssäkerhetslagen.

Vi kan i huvudsak tillstyrka förslagen i
propositionen. På en punkt har vi emellertid en
avvikande uppfattning.

Regeringen föreslår att tillstånd skall erfordras
för att få driva spåranläggningar, spårtrafik eller
särskild trafikledningsverksamhet. Prövningen
skall enligt lagtexten gälla ''yrkeskunnande,
laglydnad samt ekonomiska och andra förhållanden
av betydelse''.

Folkpartiets utgångspunkt är att en fungerande
konkurrens förutsätter fri etableringsrätt.
Undantag från denna princip bör göras bara när de
krav som uppställs har betydelse för enskilda
människors hälsa och säkerhet.

I propositionen ifrågasätts till att börja med om
ett tillståndskrav i detta sammanhang alls behövs.
Regeringen gör dock bedömningen att ett
tillståndskrav kan vara ett rationellt sätt att
åstadkomma den kontroll som ändå måste göras.
Så långt är vi beredda att instämma.

Vi menar emellertid -- i linje med den
uppfattning vi har hävdat beträffande
yrkestrafiklagen -- att prövningen endast skall avse
faktorer som är av betydelse för att transporterna
skall ske på ett säkert sätt.

I den allmänna motiveringen redogör
regeringen för de kriterier som skall tillämpas vid
prövningen. I begreppet yrkeskunnande innefattas
inte enbart branscherfarenhet utan också
''ekonomiskt kunnande''. En sådan bedömning kan
knappast anses ha direkt relevans för hälsa och
säkerhet för passagerarna. Det kriteriet bör därför
inte tillämpas.

Vad gäller kravet på laglydnad framgår inte av
motivtexten hur det -- i detta sammanhang -- är
kopplat till säkerhetsaspekterna. Ett förtydligande
på denna punkt bör ske under
utskottsbehandlingen.

Kravet på ekonomisk lämplighet skall innefatta
en bedömning av sökandens ekonomiska kalkyl.
Hänsyn skall kunna tas till dennes allmänna
kreditvärdighet. Enligt vår uppfattning kan dessa
regler utnyttjas på ett sätt som sträcker sig långt
utöver vad hänsyn till säkerheten kräver. Vem skall
t.ex. bedöma kreditvärdigheten och hur skall
kriterierna för denna bedömning fastställas?

Många företag i andra branscher skulle aldrig ha
kunnat starta om en myndighet hade haft tillfälle att
stoppa dem med hänvisning till att de ekonomiska
kalkylerna skulle vara för bristfälliga. Risken är
uppenbar att denna regel kan användas som ett
allmänt etableringshinder. Lagtexten bör därför
justeras i etableringsvänlig riktning på denna
punkt.

Det bör vidare uppmärksammas att när
trafikledningen och trafikutövaren är olika bör
respektive parter visa respekt för varandras
problem och lösa dessa i samförstånd.

Slutligen vill vi aktualisera en annan fråga. I
lagtextens 20 § framgår att banverket skall vara
tillsynsmyndighet. Av specialmotiveringen framgår
att denna funktion läggs på järnvägsinspektionen.
Detta bör för tydlighetens skull framgå av
lagtexten.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer
vi

1. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av 4 §
järnvägssäkerhetslagen att krav på ekonomisk
lämplighet inte kan ställas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kriterierna för
krav på yrkeskunnande enligt 4 §
järnvägssäkerhetslagen,

3. att riksdagen beslutar om sådan lydelse av 20 §
järnvägssäkerhetslagen att det framgår att tillsyn
utövas av banverket genom trafikinspektionen.

Stockholm den 17 oktober 1990

Kenth Skårvik (fp)

Hugo Bergdahl (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Anders Castberger (fp)