med anledning av prop. 1990/91:1 Säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg, m.m.

Motion 1990/91:T5 av Tom Heyman (m)

De ändrade förhållanden som råder för
järnvägsdrift gör det angeläget att klara
ansvarsregler skapas. Det föreliggande lagförslaget
är emellertid på ett par punkter onödigt
tillkrånglat.

Allmänt

Lagförslaget innehåller t.ex. bestämmelser om
att driftsorganisation för säker drift skall finnas och
att fordon och anläggningar skall göras så att skador
förebyggs. Denna typ av bestämmelser fyller ingen
funktion. Spåranläggningar och fordon konstrueras
inte medvetet för att åstadkomma skador.

Enligt 24 § krävs anmälan till banverket efter
olycka med flera avlidna eller allvarligt skadade
personer. Redan det faktum att en person avlidit
eller blivit allvarligt skadad borde kräva en sådan
anmälan.

Tillstånd

För drift av spåranläggning fordras enligt
förslaget tillstånd från banverket. Den gamla
koncessionslagstiftningen för järnvägar upphörde
1985.

Det blev då möjligt att anlägga järn- och spårväg
utan tillstånd från statlig myndighet och det finns
inga tecken på att denna nyvunna frihet har
missbrukats. Genom förslaget kommer t.ex. ett
kommunalt beslut om en ny spårvägslinje att
överprövas av banverket. Planprocessen i
kommunerna är tillräckligt komplicerad redan med
nuvarande bestämmelser, och ytterligare en
tillståndsmyndighet med nya möjligheter till
överklagande skapar trassel och nya möjligheter till
missbruk. Något motsvarande tillståndskrav från
central statlig myndighet finns inte på vägsidan.
Det borde alltså som nu räcka med bara en
anmälan.

Klassificering

Långa och komplicerade resonemang förs i
lagförslaget om uppdelning i järnväg, tunnelbana
och spårväg. Det saknas rimliga skäl för att göra en
separat indelning för en speciell bananläggning i
Stockholms kommun. Redan indelningen i spårväg
och järnväg skapar problem. Så torde t.ex.
Lidingöbanan ha större driftsmässig likhet med
Nockebybanan (som är spårväg) än med
stambanorna.

Uppdelningen i olika bantyper saknar
egentligen betydelse utom för ordningsreglerna.
Enligt förslaget skall gälla generellt tillträdesförbud
för järnväg/tunnelbana utom för skyltade områden.
För spårväg gäller däremot den omvända regeln.
Olika regler kommer alltså att gälla för stationen
vid Alvik som trafikeras av både spårväg och
tunnelbana.

Liknande problem kan uppstå vid Slussen där en
SL-tjänsteman får omhänderta en berusad eller
störande person på Saltsjöbanans station (järnväg),
men däremot inte på tunnelbanestationen.

Dessa tillkrånglade bestämmelser fyller ingen
funktion, och det borde räcka om banverket får
utfärda tillämpningsbestämmelser för de olika
anläggningarna och uppdelningen i lagtexten
begränsas till järnväg och spårväg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om
ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 17 oktober 1990

Tom Heyman (m)