med anledning av prop. 1990/91:108 Reserabatter för studerande, m.m.

Motion 1990/91:Sf34 av Larz Johansson m.fl. (c)

Inledning

CSN har förhandlat fram ett avtal med SJ, Linjeflyg/SAS
Inrikes resp Svenska Buss till en kostnad av 95,5 milj.kr.
Avtalet träder i kraft den 1 juli 1991.

Tidigare har alla som studerar på studiestödsberättigade
utbildningar på minst halvtid under minst tre månader
under ett kalenderhalvår varit berättigade till CSN-kort. De
som erhåller någon form av studiestöd administrerat av
CSN har fått kortet hemsänt. Övriga har själva mot
uppvisande av ett av skolan utfärdat studieintyg kunnat
hämta sitt kort hos SJ.

Det nya avtalet innebär att CSN-kortet endast delas ut
till de studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen
för studier under minst tre månader och på minst halvtid
under ett kalenderhalvår.

Avtalet med Linjeflyg/SAS Inrikes innebär att CSN-
kortsinnehavare erbjuds en rabatt motsvarande det
nuvarande pensionärspriset. Enkel resa kostar 250 kronor
eller 400 kronor
beroende på reslängd (motsvarande ungdomspris
200 kronor
resp 250 kronor).
Vid resa genom landet med omstigning i
Stockholm är priset 500 kronor
(motsvarande ungdomspris 400 kronor).
Studentpriset ger en bokningsbar biljett men
gäller endast ett begränsat antal platser och enbart på röda
avgångar.

Avtalet med Svenska Buss, ett trafiksamarbete mellan
ett antal bussföretag i södra Sverige, innebär rabatt med 50 %
på resor med Svenska Buss veckoslutslinjer i södra
Sverige. Däremot lyckades inte CSN få något avtal med
länstrafikbolagen i de fyra nordligaste länen.

Regeringen menar att det är rimligt att reserabatterna
begränsas till att omfatta studerande som innehar statligt
studiestöd, vilket skulle motiveras av att de studerande som
inte har studiestöd i regel har sin försörjning ordnad på
annat sätt och därför inte behöver rabatten.

Propositionens effekter

De framförhandlade avtalen innebär sammantaget
relativt små förbättringar av rabatterna för de studerande
som även i fortsättningen kommer att få CSN-kortet,
medan det innebär rejäla försämringar för dem som mister
rätten till CSN-kortet. Centern kan inte acceptera de
konsekvenser det slutna avtalet för med sig, eftersom CSN-
kortet för många studenter är en nödvändig möjlighet till
billigare resande.

Totalt räknar CSN med att 60 000 av dem som tidigare
fått CSN-kort inte kommer att få det i fortsättningen. Av
dessa är 13 000 forskarstuderande.

Några av de grupper som ställs utanför är, utan inbördes
prioritering:studenter som under en period misslyckas i
sina studier och därför ej får studiemedelgäst- och
utbytesstudenterforskarstudenter, vilka alla uppbär
studiestöd under forskarstudierna, eftersom såväl
utbildningsbidrag som doktorandtjänst är stödformer som
finansieras direkt av utbildningsdepartementet till
högskolan och inte administreras av CSNstudenter som
av olika skäl läser en högskoleutbildning på deltid antingen
som distanskurser eller på annan ort och därför tvingas
pendla till utbildningenstudenter som väljer att inte ta
studiemedel men ändå studerar på minst halvtid

Ytterligare ett faktum som försvårar effekterna är att de
flesta av dem som stängs ute är studenter vars medelålder
är över 25

år. Det innebär att de heller inte har möjlighet att
utnyttja flygets ungdomsrabatter.

Rättviseaspekten

Ett rabattsystem skall till sin utformning vara så generellt
som möjligt. Det är viktigt att man inte ger människor i
samma grupp olika signaler. För studentgruppen är det
naturligt att det är begreppet student och inte studiestöd
från CSN som skall vara avgörande för om man skall få
CSN-kort eller inte. Argumentationen för varför enbart
CSN-studiestödstagare skall få kortet är ihålig. Den bygger
enbart på de praktiska förutsättningarna kring utdelande av
kort och alls inte på någon princip om att enbart de med
studiestöd skall få det. De tidigare reglerna om deltid i
minst tre månader är fullt tillräckliga som urvalskriterium.

Snedrekrytering

I årets budgetproposition föreslår regeringen att en
utredning skall tillsättas för att komma åt den ökande
snedrekryteringen till högre utbildning. I direktiven till
utredningen konstateras att såväl social, geografisk som
könsmässig snedrekrytering har ökat. Exempel på
geografisk snedrekrytering är Åsele kommun, där 4 %
går vidare till högre studier medan motsvarande siffra
för Umeå är 40 %.

De
frågor som behandlas under nedanstående rubriker
knyter direkt an till snedrekryteringsdiskussionen.

Deltids- och distansstudenter

En viktig utbildningspolitisk åtgärd för att bredda
rekryteringen till högskolan är att erbjuda ett brett utbud av
fristående kurser som kan läsas på deltid, som kvällskurs
eller kombinerat med deltidsarbete. Sådana möjligheter gör
steget in i högskolan mindre dramatiskt. Bland dem som
idag får CSN-kortet finns bland andra distansstudenter och
deltidsstuderande utan studiemedel. Om högskolan skall
vara tillgänglig för alla, även för människor som bor långt
från en högskoleort, krävs att CSN-kortet ges till alla
studenter. Konsekvenserna av det av CSN framförhandlade
avtalet går enligt centern stick i stäv med resonemang om
att rekrytera nya grupper till högskolan -- en högskola
tillgänglig för alla.

Sett i ljuset av andra rekryteringsbefrämjande åtgärder
som kan vidtas menar centern att CSN-kortet är en billig
satsning för att motverka snedrekryteringen.

Geografisk fördelning av utbildning

Ett viktigt medel för att minska den geografiska
snedrekryteringen har varit inrättandet av de mindre och
medelstora högskolorna. För att öka tillgängligheten till
dessa skolor och även övriga högskolor och universitet,
måste möjligheterna att resa underlättas för alla
studerande. I det sammanhanget finns CSN-kortet med som
en viktig faktor för att -- åtminstone ekonomiskt -- minska
avstånden mellan hemort och studieort.

Norrlandslänen

Turtätheten i de fyra nordligaste länen är oftast sämre än
i södra Sverige. På många sträckor, t.ex. längs kusten,
saknas dessutom möjligheten att åka tåg. Buss är därför det
kollektiva färdmedel som studenter och andra i första hand
använder sig av.

Förhandlingarna mellan de fyra nordligaste länens
länstrafikbolag och CSN strandade. CSN bör uppdras att
fortsätta förhandlandet med dessa länstrafikbolag.

De framförhandlade avtalen innebär sammantaget
relativt små förbättringar av rabatterna för de studerande
som även i fortsättningen kommer att få CSN-kortet.
Centern kan inte acceptera de konsekvenser det slutna
avtalet för med sig eftersom CSN-kort för många studenter
är en nödvändig möjlighet till billigare resande.

Enligt centerns mening är den föreslagna breddningen
bra, men det är oacceptabelt att inte alla studenter skall få
tillgång till kortet. Därför krävs det att riksdagen skjuter till
pengar så att avtalet även i fortsättningen kan gälla för alla
studenter.

Centern föreslår därför att riksdagen för budgetåret
1991/92 till CSN anslår ytterligare 20 milj.kr.
utöver regeringens förslag för att CSN-rabatten
även i fortsättningen skall omfatta alla studenter.

Ett problem i sammanhanget är distributionen av kort
till de studenter som inte har studiestöd. Enligt vår mening
bör CSN centralt tillföras den uppgiften.

CSN bör inom ramen för de ytterligare resurser vi
föreslagit ovan vidta lämpliga åtgärder för att kunna
hantera dessa nya uppgifter.

Studerandehälsovård

Kårobligatorieutredningen har överlämnat sitt
betänkande SoU 1990:105 där den bl.a. föreslår en
omorganisation av studenthälsovården. Med detta som
bakgrund föreslår UHÄ att anslaget endast räknas upp med
löne- och prisomräkning till ett totalbelopp om 10 217
kronor, ett förslag som regeringen ansluter sig till.

Kårobligatorieutredningen menar att studenthälsan
skall vara förebyggande till sin verksamhetsinriktning.
Vidare menar utredningen i ett remissvar till utredningen
Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:45) att en naturlig
första ambitionsnivå för statsanslagen till
studenthälsovården bör vara i nivå med anslaget till
företagshälsovården. För 1991 är detta 276 kronor
per anställd och år, att jämföra med
studenthälsans totalt 90 kronor
per student och år, fördelat på 60 kronor
till studenthälsan och 30 kronor
till motionsverksamhet.

En kraftig ökning av anslaget till nästa budgetår är en
nödvändighet för att utjämna skillnaderna mellan
statsbidragen till företagshälsovård för statligt anställda och
studerande.

En ökning av statsbidraget för att minska den andel
studenter (20 %)
som inte klarar sig igenom högskoleutbildningen är
ytterst väl investerade pengar. Det är samhällsekonomiskt
oförsvarbart att inte förstärka resurserna till
studenthälsovården snarast möjligt. Vi föreslår att anslaget
höjs som ett första steg till en nivå om 87 kronor per
student.

Talboks- och punktskriftsbibliotek

Regeringen anslår sammanlagt 7 150 000
kronor för produktion av studielitteratur för
högskolestuderande som är synskadade, rörelsehindrade
eller dyslektiker.

Vi finner det mycket glädjande att regeringen satsar på
detta område. Studielitteratur för dessa grupper är
eftersatt, vilket leder till stora problem för såväl den
enskilde som för högskolans möjligheter att bedriva
kvalitativ undervisning.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen av
studeranderabatter,

2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ytterligare
20

000

000 kr. utöver regeringens förslag för
studeranderabatter,

3. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ytterligare
5

000

000 kr. utöver regeringens förslag till
studenthälsovården.

nStockholm den 14 mars 1991

Larz Johansson (c)

Jan Hyttring (c)

Marianne Jönsson (c)

Stina Gustavsson (c)

Stina Eliasson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda