med anledning av prop. 1990/91:118 Förslag till lag om särskild kontroll av vissa utlänningar, m.m.

Motion 1990/91:Ju33 av Göran Ericsson (m)

1. Inledning

Den nu aktuella propositionen föreslår en lag som skall
ersätta den så kallade terroristlagen (1989:530) och
bestämmelsen i utlänningslagen (1989:529) om utvisning
med hänsyn till rikets säkerhet.

Propositionens utgångspunkter och motivtexter ger en
klar bild av att den svenska regeringen i mycket liten
utsträckning lyckats tillgodogöra sig orsakssambanden och
förstå hur internationell terrorism fungerar och hur man
bäst kan försvara det öppna demokratiska samhälle som vi
alla vill att Sverige skall vara.

Det finns ett flertal försvarslinjer som vi nedan skall
återkomma till. Här kan det räcka med att bara nämna
några.Absolut krav på dokument, såväl identitets- som
resedokument.Obligatorisk utvisning av alla invandrare
som under de första fem åren i Sverige begår brott av den
beskaffenhet som avses i BrB 26:7.Aktivt intensifierat
samarbete med polisorganisationerna inom EG för
informationsutbyte om personer kända för och misstänkta
för medlemskap i terrororganisationer.

Regeringen redovisar i propositionstexten på sid 23 st 3
målsättningen med lagstiftningen.

Terroristlagstiftningen har ett delvis annat ändamål. Den
syftar till att göra det möjligt att hindra presumtiva
terrorister från att komma in i eller stanna kvar i vårt land
och att skapa utrymme för kontroll i de fall då de av
asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad här i landet.

Liksom i andra sammanhang tycks regeringens avsikt
vara korrekt och vällovlig. Men när man kommer till
handling blir resultatet långt ifrån den redovisade
målsättningen. Sanningen är ju den att Sverige och
Stockholm i stor utsträckning under 70- och 80-talen varit
tummelplatsen för många internationella terrorister som
kommit till vårt land och omedelbart fått asyl på sina
förfalskade dokument eller frånvaron av dokument.

Här har de vilat upp sig mellan aktionerna, här har de
haft sitt kontaktnät uppbyggt bland de ''invandrare'' som
regeringen ''räddat'' undan förföljelse i det egna landet. Det
är skamligt och förnedrande för Sverige att vi utgjort denna
centralplats för den internationella terrorismen under
denna tid. Detta visar att vår lagstiftning långt ifrån varit det
effektiva instrument som var avsett.

Om Sverige i dessa fall skall bli trovärdigt och om vi
utifrån en egen effektiv terroristlag skall kunna verka i det
internationella samfundet i kampen mot terrorism krävs en
ny syn som vi i denna motion skall skissa.

2. Terroristbekämpningen

Internationell terrorism har som sägs i propositionen
utvecklats till ett allvarligt internationellt problem som
under de senaste decennierna till och med hotat och skakat
västvärldens demokratier. Terrorns näring hämtas ur
vreden över fattigdom, vreden över isolering och frånvaron
av deltagande i utvecklingen. Den har också sin grund i
förtrycket och förtvivlan liksom den också söker sin
grogrund i politisk extremism uppbyggd omkring och orsak
till de hopplösa tillstånden samt okunskap och stark
solidaritet i mycket avgränsade grupper.

Terrorns arbetsredskap är skräcken grundad på
demonstrerad hänsynslöshet och frånvaro av en human syn
på mänskligt liv. Med dessa fakta framför sig inser man att
arbetet mot terrorismen måste föras på många olika plan
och med många redskap. Genom att militarisera
brottsligheten förmedlas intrycket av hänsynslöshet och
beslutsamhet som präglar militära operationer.

Bekämpningen av terrorism kan aldrig lyckas enbart
med skärpta lagar och mängder av poliser.
Terroristbekämpningen måste samtidigt med ett starkt
skydd kombineras med en inriktning på att undanröja och
förinta den navelsträng som förser grupper av människor
med det hat och den vrede som gör dem beredda att med
sina egna liv som insats förinta för dem främmande
människor.

Således måste terrorismen mötas av utbildningsinsatser,
demokratisering av utvecklingsländer som pinas under
diktatoriska förtryckarregimer. Genom demokratin
tillskapas medinflytande och möjligheter till egen
utveckling och förändring av den egna situationen.

3. U-landsbiståndets fördelning

Genom biståndspolitiken kan Sverige liksom andra
demokratier förmedla inte bara varor och tjänster utan
också kunskaper. Biståndspolitiken spelar en synnerligen
betydelsefull roll också när det gäller att skapa underlag för
demokratisk utveckling i varje land där vårt bistånd hamnar
och/eller där våra biståndsarbetare finns. Men biståndet
måste då ges en medveten inriktning mot detta mål.

Sverige med en lång tradition av demokrati bör kunna
medverka i skapandet av de förutsättningar som en
demokrati bör bygga på. Det gäller alfabetisering, men det
gäller också att medverka i tillskapandet av partier eller
grupperingar som kan utgöra föregångare till reella
partibildningar.

Demokrati är en svår konst och dess förutsättning är den
enskildes frihet och oberoende. Dessa värden är viktiga och
överordnade alla andra. Målet för svenskt bistånd bör vara
att understödja en utveckling i mottagarländerna som leder
framåt mot demokrati och frihet. Därmed har u-
landsbiståndet deltagit som en aktör i arbetet med att
motverka terrorismens utbredning.

SIDA:s anslagsgivning och länderval bör till stor del
inriktas mot de länder och områden där
terrororganisationer finns, bildas och där de finner och
utbildar nya rekryter. Utbildningen är det vapen som skapar
och utvecklar resurser hos den enskilde. Utbildningen ger
också perspektiv på den egna situationen och varför det
egna landet inte utvecklats och varför fattigdom och
underutveckling just drabbat vissa grupper.

Många argument för att gripa till vapen mot okända
människor skulle därmed försvinna och ställa
terrorledarnas rekryterare inför betydande problem. Den
svenska biståndspolitiken har hittills egentligen paradoxalt
nog inriktats på motsatsen, nämligen att lämna rikligt stöd
till terrorregimer och terroristledare. Därmed har svenskt
u-landsbistånd mer befäst motsättningar än medverkat till
att upplösa och förinta dem.

4. Lagstiftningsfrågor

När det gäller spontaninvandringen/flyktingar finns ett
etablerat synsätt i Sverige som kan sägas ge alla som
kommer till vår gräns flyktingstatus såvida de kan uttala
ordet asyl på något språk. Frånsett att regeringen vid något
tillfälle skärpt kraven på dokument har enfalden tämligen
obrutet präglat den svenska lagstiftningen.

Flyktingar kan numera berätta, att de flesta
våldshandlingar på flyktingförläggningar grundas på att de
finner till sin förfäran i umgänget en stor grupp som skryter
om hur de lurat myndigheter och att ett stort antal saknar
asylskäl men lyckas bluffa sig fram.

Vid andra tillfällen lyckas polisen hitta handlingar som
styrker att flyktingen redan i flera år bott i ett annat
europeiskt land men likväl erhållit flyktingstatus här i
landet.

Det torde vara utan överdrift att påstå att svenska
skattebetalare i betydande grad får uppgiften att försörja
människor, som dels har kunnat försörja sig själva i annat
land, dels naturligtvis flyr sitt eget land på grund av
kriminalitet eller annat asocialt beteende.

Allvarlig är emellertid den omständigheten att vårt
accepterande av asylskäl gått så långt att t.o.m. terrorister
får asyl och kan verka från svenskt territorium. Men det är
också allvarligt att terrorregimer utan större besvär lyckas
placera ut sina egna agenter i Sverige för att kunna
kontrollera vad flyktingar gör och säger här, vilket senare
ger en brutal effekt på kvarvarande släktingar i det land
man flytt från.

Denna situation är etablerad enbart genom den flathet
med vilken vi behandlar dokumentlösa människor som
kommer till vår gräns. En betydande skärpning av
utlänningslagen är nödvändig för att dels undvika att
terrorister kan verka från svenskt territorium, dels
undanröja faran för agenter i invandrargrupperna som kan
rapportera till hemlandet och där kanske medföra
omfattande terror mot släktingar till dem som flytt till
Sverige. Regeringen bör se över utlänningslagen från denna
utgångspunkt och återkomma till riksdagen med förslag till
skärpt lagstiftning.

5. Polisiär samverkan

Det råder knappast några delade meningar om
påståendet att kriminalitet har internationaliserats. I den
föreliggande propositionen behandlas den kanske mest
internationaliserade formen, nämligen terrorismen.

Som vi ovan påpekat bygger terrorismens framgång på
det grova våldet i förening med betydande hänsynslöshet
mot mänskligt liv. Terrororganisationernas förmåga att
finna medarbetare som är så hängivna sin sak att de själva
vill offra sina liv i aktioner är en annan del som ökar
hotfullheten. Sist men inte minst är det oförutsägbarheten
och överraskningsmomentet som kompletterar den
synnerligt farliga bild som terrorismen förmedlar.

Terrororganisationernas integrering i vissa
stadsbildningar har medfört att vissa organisationer kommit
att genom stater kunnat få det identitetsskydd genom
falska/felaktiga identitetshandlingar som avsvärt försvårat
övervakningen och terroristernas rörelser.

Genom att rekryteringen sker på en plats, utbildningen
på en annan och utplaceringen på skilda håll i världen har
terrororganisationerna kunnat ha betydande färdiga
terrorister liggande redo att aktiveras. Somliga länderchefer
har kunnat identifieras som ambassadpersonal eller
befattningshavare inom kultur- och/eller
utbildningsväsendet i sina respektive länder. Genom dessa
befattningar har deras kontaktyta varit så stor att det
närmast omöjliggjort aktiv spaning mot kontakt med
terrorister i landet ifråga.

Denna sofistikerade uppläggning har medfört att olika
länders säkerhetstjänster tvingats överföra stora resurser till
den här typen av spaning och analysarbete. Det är kanske
en överdrift att påstå att europeiska säkerhetstjänster och
polisorganisationer har ett säkert grepp om utvecklingen.
Den tämligen snabba omsättningen medför att kontrollen
stundom har luckor.

Sverige har mer än något annat land i Norden utsatts för
terroristattacker. Flygkapningen på Bulltofta, attacken mot
den dåvarande västtyska beskickningen i Stockholm och
förberedelsen till människorov av en svensk minister är
jämte mordet på Olof Palme attacker som visat att vår
sårbarhet är stor.

En integrering av polisinsatser och information mellan
de europeiska länderna existerar och intensifieras inom
ramen för Interpol i Bryssel. Emellertid finns mycket som
talar för att det pågående integrationsarbetet inom EG
också skulle ge en europeisk polisorganisation som
helhetsmässigt när det gäller informationsinsatser skulle
avsevärt försvåra för olika typer av kriminella ligor liksom
terroristorganisationer att gömma medarbetare under
kortare eller längre tider.

En ökad säkerhet i Europa mot terrorism och annan
internationell kriminalitet skulle bli resultatet. Det bör
ankomma på regeringen att öka ansträngningarna mot en
Europapolis i anslutning till integrationsarbetet i övrigt.
Regeringen bör i den delen återkomma till riksdagen med
förslag och information.

6. Polisens resurser

Sedan Rikspolisstyrelsen erhållit uppdraget att sätta upp
en polisstyrka särskilt utbildad och lämpad för att möta
terrorbrott har Sverige erhållit ett offensivt skydd av
tillräcklig grad som svarar mot omfattningen av ett tänkt hot
mot vårt land.

Som vi ovan pekat på bygger terroristbekämpningen på
tre delar, en offensiv del (spaningsdel), en
skyddsdel och en underrättelsedel. I detta
sammanhang tar vi enbart upp underrättelsedelen.

Terrorns geografi förändras ständigt. Vi kan emellertid
urskilja två från varandra helt fristående strukturer. För
det första finns den inhemska strukturen som bäst
illustreras av IRA på Irland och den baskiska
separatiströrelsen i Spanien, ETA. Dessa organisationer
opererar uteslutande inom respektive länder och med
inrikespolitisk målsättning.

För det andra finner vi organisationer som har en
internationell struktur i sitt agerande. Här kan vi
illustrera detta med exempelvis PFLP, den kanske mest
potenta och resursstarka palestinska terrorgruppen. Vi kan
också peka på PKK, båda med internationell aktivitet på
sitt program, och där målet har internationell anknytning,
dvs upprättandet av nya stater.

För det tredje finns delkulturer av dessa
organisationer, där RAF (Röda Arméfraktionen) kanske
mest förbryllar. Organisationen uppstod i Japan och
dåvarande Västtyskland och befolkades av främst studenter
med mycket stark vänsterextrem inriktning och som anslöt
sig till kommunismens revolutionära budskap. Analogt
härmed angrep man det borgerliga samhället från olika håll
och lyckades under en begränsad tid åstadkomma allvarliga
politiska situationer.

Oavsett organisationernas inriktning är de
terrororganisationer, kapabla att mörda och lemlästa
oskyldiga människor för att uppnå diffusa och kortsiktiga
vinster. Sverige står utan en speciell avdelning för
terrorbekämpning och informationsutbyte. För ögonblicket
utförs dessa uppgifter efter förmåga och tid av
säkerhetsavdelningen. Denna avdelning bör mot bakgrund
av vad vi ovan anfört tillföras ett antal tjänster speciellt för
den här typen av verksamhet.

Denna förstärkning här i Sverige skulle medverka till att
placera vårt land i kretsen av länder som aktivt verkar i det
internationella samfundet mot terror. Det bör, menar vi,
ankomma på regeringen att i samråd med
Rikspolisstyrelsen bestämma antalet befattningshavare som
därmed skulle tillföras säkerhetsavdelningen med särskild
inriktning på informationsutbyte och samverkan med i
första hand europeiska staters säkerhetsavdelningar inom
detta område.

7. Säkerhetsattachéer

Tveklöst är terroristinformativ verksamhet inte enbart
en fråga om att i Sverige ta emot och förmedla information.
I lika stor utsträckning som vad faller är med de polismän
som i narkotikabekämpningssyfte finns i olika delar av
världen gäller det att finnas i de områden där problemen
finns och uppstår.

Terrorismen är i lika hög grad som narkotikahandeln
internationell. Dess hantlangare och soldater är
internationella brottslingar. Sverige bör därför delta i detta
spaningsarbete på plats i utvecklingsländer eller varhelst
internationell terrorism har sina födsloplatser.

Det bör ankomma på regeringen att överväga
utplacering av sådana attachéer vid vissa ambassader, och
denna utplacering bör ske i samverkan med andra länder
med vilka vi har ett etablerat polisiärt samarbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skärpning av utlänningslagen
i syfte att förhindra att terrorister med utnyttjande av denna
lag och i skydd av asylinstitutet kan operera från vårt land.

Stockholm den 27 mars 1991

Göran Ericsson (m)