med anledning av prop. 1990/91:119 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Motion 1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c)

När nu regeringen sent omsider presenterar sin
proposition om ett särskilt kommunalt bostadstillägg till
vissa pensionärer kan centerpartiet konstatera att man
därmed endast täcker de värsta blottorna i
välfärdspolitiken. Förslaget är dessutom ytterligare ett
bevis på att rundgången i ekonomin ökar.

Skatteomläggningen har tydliggjort övriga parters
motvilja mot att se och granska de fördelningspolitiska
orättvisorna, mellan individer och mellan regioner. Genom
centerpartiets förslag om en höjd grundpension och sänkt
moms på mat och boende hade de sociala och materiella
orättvisorna blivit mindre.

Centerpartiets förslag

Inför grundpension

För centerpartiet är det en central uppgift att garantera
pensionärerna grundtrygghet. Att ge äldre och sjuka
människor en trygg ålderdom är ingen välgörenhet. De har
redan betalat genom att bygga upp vår välfärd. De skall inte
behöva begära extra bidrag för att klara sitt uppehälle.
Solidaritet och rättvisa måste enligt centerpartiet gälla alla
grupper i samhället. Pensionärerna måste ges en ökad
grundtrygghet.

För centerpartiet framstår det som helt nödvändigt att
medverka till en ökad valfrihet och rättvisa för
pensionärerna. Vi verkar för en höjd grundpension åt alla
upp till ca 100 000 kronor per år. Modellen innebär att
folkpension, pensionstillskott och bostadstillägg förs
samman till en grundpension. Grundpensionen beskattas på
samma sätt som löntagarnas inkomster. Det betyder att av
fyra olika dellösningar för pensionärerna blir det en enda,
enkel och överblickbar. Pensionärernas särskilda
skatteregler kan därmed slopas. Med vårt förslag kan varje
pensionär lätt överblicka vilka ekonomiska villkor som
gäller för henne eller honom.

Pensionsberedningen har i sitt huvudbetänkande (SOU
1990:78) valt att inte föreslå några genomgripande förslag
till förbättringar för pensionärerna. Detta trots att man är
medveten om det nuvarande pensionssystemets
ofullkomligheter. I stället skriver man att alla numera
garanteras en god grundtrygghet genom
folkpensioneringen. Det påståendet är helt grundlöst.

Vi kräver nu att en ny utredning tillsätts med uppgift att
se över pensionärernas ekonomiska situation utifrån de
försämringar som skatteomläggningen fört med sig för ett
stort antal pensionärer. Detta är särskilt angeläget då allt
fler pensionärer ser sig tvingade att söka socialbidrag. Vi
förutsätter att utredningen blir parlamentariskt sammansatt
och att den snabbt arbetar fram förslag till ett system med
höjd grundpension.

Sänkt skatt på mat och boende

Centerpartiet vill sänka skatten på nödvändig
konsumtion -- på mat och boende. Det är en rättvisereform
av stor betydelse för alla dem som måste vända på
slantarna. Vi föreslår att momsen på mat och boende sänks
till 13,64 procent och att övrig moms med några undantag
ligger kvar på 25 procent. För en ensamstående pensionär
sänks med vårt förslag kostnaden för mat och boende med
närmare 2000 kronor per år. Förslaget är möjligt att
genomföra redan den 1 januari 1992.

Nuvarande finansieringsalternativ för
skatteomläggningen har inneburit en kraftigt ökad
beskattning av boendet. Boendekostnaderna har under
1990 och 1991 stigit med drygt 40 procent, oavsett
upplåtelseform. Detta har fört med sig att allt fler blir
bidragsberoende och att valfriheten i boendet inskränks.
För att uppnå en större ekonomisk trygghet krävs ett statligt
huvudansvar för finansieringen av byggande och boende.
Det kan uppnås genom att dels ett enhetslån vid byggande
införs med en bassubvention -- lika för alla -- och dels
genom sänkt skatt på boende. Med dessa förslag minskar
boendekostnaderna och behoven av bostadsbidrag.

Vad här anförts om betydelsen av sänkt moms på mat
och boende för pensionärernas levnadsvillkor bör ges
regeringen till känna.

Pensionärerna -- skatteomläggningens förlorare

Ett stort antal pensionärer lever under mycket små
ekonomiska omständigheter. De mest utsatta grupperna är
pensionärer med låg eller ingen ATP, de allra äldsta och
därmed mest vårdkrävande, samt de ensamstående, vilka
till övervägande del är äldre kvinnor. 400 000 pensionärer
saknar helt ATP-poäng. Många av dessa är kvinnor som
ägnat en stor del av sina liv åt att vårda barn eller andra
närstående. Genom ATP-systemets starka koppling till
heltidsförvärvsarbete har kvinnorna en svagare ställning
inom pensionssystemen. 478 000 kvinnor och 388 000 män
har lägre ATP än fyra poäng. 644 000 pensionärer,
förtidspensionärer inräknade, uppbär pensionstillskott.

Det är dessa grupper pensionärer som förlorar mest på
den av socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna
genomförda skatteomläggningen. Höjda boende- och
matkostnader och höjda avgifter och taxor på exempelvis
läkarbesök och färdtjänst är en effekt av
skatteomläggningen. Det är de äldre och ofta sjuka som
främst drabbas av den orättfärdiga ekonomiska politiken.
Det är de som får betala en stor del av skatteomläggningen
genom dyrare levnadsomkostnader utan att få del av någon
skattesänkning. Vad som skett är en övervältring av
kostnader från hög- till låginkomsttagare och från bättre
ställda pensionärer till dem som redan lever på marginalen.
Klyftorna i samhället fortsätter att öka.

Redan tidigt varnade centerpartiet för de negativa
effekter skatteomläggningen skulle föra med sig för landets
mest utsatta pensionärer. Vi hävdade att frågan om en
rättvis fördelning måste sättas i förgrunden. I en motion,
väckt våren 1990, med anledning av regeringens proposition
om höjt pensionstillskott framhöll vi: ''Vi ställer oss
tveksamma till om regeringens förslag verkligen täcker alla
merkostnader som kommer att uppstå för dessa grupper när
skattereformen skall finansieras. Regeringen bör med
särskilt intresse följa kostnadsutvecklingen för de
ekonomiskt svaga pensionärerna och andra utsatta
grupper.''

Regeringen har inte beaktat detta. Kraven på en rättvis
fördelningspolitik gör sig idag än mer gällande. Flera
hundra tusen pensionärer vet inte hur de skall få pensionen
att räcka. För många återstår bara att söka socialbidrag. Till
bilden hör också att pensionärer med årsinkomster under 90 000--95 000
kronor drabbas av hårdare skatteskalor om de har
sparade pengar på banken eller annat sparkapital. Medan
alla andra inkomsttagare i vårt land får en högsta
marginalskatt för kapitalinkomster på 30 procent, får dessa
lågpensionärer marginaleffekter på upp till 135 procent.
Varje inkomstökning blir därmed en ren förlust för
pensionären.

Varken pensionerna eller det kommunala
bostadstillägget (KBT) har ökat i takt med
boendekostnaderna. Det kommunala bostadstillägget
varierar dessutom avsevärt mellan kommunerna. Många
pensionärer är inte berättigade till bostadstillägget.
Friheten att själv bestämma om sin egen konsumtion borde
vara en självklarhet för alla pensionärer. Så är dock inte
fallet. Den pensionär som väljer en stor och relativt dyr
bostad kan bli berättigad till skattefritt bostadstillägg, lika
stort som halva den pension andra pensionärer får lov att
klara årets alla kostnader på. Den pensionär som vill och
har möjlighet att bo i en billigare bostad kan bli helt utan
det skattefria stöd som KBT ger.

Vad här anförts om behovet av en förändrad finansiering
av skatteomläggningen för att förbättra för de ekonomiskt
utsatta pensionärerna bör ges regeringen till känna.

Regeringens förslag -- för litet till för få

Kompensationen till pensionärerna är nödvändig, men
inte tillräcklig. Förslaget innebär att 50 000--60 000
av de sämst ställda pensionärerna skall få ett särskilt
bostadstillägg under 1991. Kostnaden beräknas till totalt
300 miljoner kronor -- varav 150 miljoner kronor skall
betalas av kommunerna. För den utvalde blir utfallet ca 400
kronor i månaden.

För att inte den lilla grupp pensionärer som trots allt nu
medges särskild ersättning skall gå miste om detta nödgas vi
acceptera förslaget. Vi vill dock göra följande tillägg.
Centerpartiet kräver ekonomisk kompensation för alla de
644 000 pensionärer som uppbär pensionstillskott. Med
regeringens förslag lämnas en mycket stor del pensionärer
utan kompensation, bl a de folkpensionärer som inte har
ATP eller de som inte vill eller inte kan söka kommunalt
bostadstillägg. Modellen för kompensationen måste därför
omprövas. Vi föreslår en tillfällig höjning av
pensionstillskottet, från 54 procent av basbeloppet till 57
procent för en ensam ålderspensionär, fr.o.m. 1 juli 1991 t
o m den 31 december 1991. Med vårt förslag får fler
pensionärer det bättre än med förslaget i propositionen.
Genom att betydligt fler pensionärer får ett extra tillskott i
form av kommunalt bostadstillägg och höjt pensionstillskott
skapas större rättvisa.

Principiella och ekonomiska skäl talar emot att använda
socialbidragsnormen som utgångspunkt för vad som skall
anses vara skälig levnadsnivå. Pensionen utgör uppskjuten
ersättning för utfört arbete medan socialbidraget är något
som utbetalas vid en tillfällig svacka i ekonomin. Varaktig
försörjning med socialbidrag är sällsynt. Det är dessutom
stötande för äldre människor som i hela sitt liv gjort rätt för
sig att behöva uppleva att socialbidragsnivån skall vara en
godtagbar levnadsstandard.

Centerpartiet motsätter sig förslaget att kommunerna
skall dela på kostnaderna med staten för höjningen av det
kommunala bostadstillägget. Kommunerna skall enligt vår
mening inte drabbas av ökade kostnader. Det finns inte
något ekonomiskt utrymme för detta. Skattestopp och
tillförande av nya viktiga uppgifter, t ex inom äldreomsorg
och på skolområdet, gör situationen pressad.
Pensionärernas situation är en följd av skatteomläggningen,
därför skall staten stå för kostnaden. Finansieringen av
välfärdssamhällets grundtrygghet måste vara offentlig och
solidarisk.

Regeringen avser att tillsätta en utredning som skall se
över KBT-systemet. Orättvisorna i det nuvarande systemet
kräver enligt vår mening en snar ändring. De stora
skillnaderna i KBT-belopp mellan kommunerna följer inte
någon klar struktur och många kommuner har tvingats
sänka beloppen. Av en aktuell rapport från
Kommunförbundet framgår att de kommunala avgifts- och
bidragssystemen betyder mer för pensionärer i vanliga
inkomstlägen än skillnader i kommunalskatt. KBT svarar
för den största delen av skillnaderna i disponibel inkomst
för olika pensionärshushåll trots att nivåerna på lägsta KBT-
belopp höjdes kraftigt 1988. KBT pressar dessutom upp
hyrorna.

KBT bör enligt vår uppfattning betalas ut i förhållande
till den faktiska hyran på orten. Det bör övervägas om inte
staten bör ta över huvudansvaret för bostadstillägget
eftersom KBT är en del av pensionssystemen. Med
centerpartiets förslag om en höjd grundpension, som
presenterats tidigare, löser man dock de problem som KBT
för med sig. Med vårt förslag om en grundpension kan de
kommunala bostadstilläggen slopas. Därmed uppnås större
ekonomisk och regional rättvisa för pensionärerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
förstärkt grundpension enligt de i motionen angivna
riktlinjerna,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, hos regeringen
begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv
att se över pensionssystemet för de ekonomiskt utsatta
pensionärerna,

3. att riksdagen beslutar om en tillfällig höjning av
pensionstillskottet till ensam ålderspensionär till 57 % av
basbeloppet, fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december
1991,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:119 i
denna del beslutar om sådan ändring i förslaget om lag om
särskilt bostadstillägg till folkpension innebärande att det
särskilda kommunala bostadstillägget helt skall finansieras
av staten i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 20 mars 1991

Karin Israelsson (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)