med anledning av prop. 1990/91:119 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Motion 1990/91:Sf42 av Marianne Carlström m.fl. (s)

Skattereformen innebär genomgripande förändringar
för enskilda, företag och sammanslutningar, kort sagt för
hela det svenska samhället. Reformen kommer i ett antal
väsentliga avseenden att positivt påverka
samhällsekonomin samtidigt som den bidrar till att viktiga
fördelningspolitiska mål uppfylls.

En så här stor och omfattande reform kräver en
noggrann och seriös uppföljning och att dess effekter
analyseras ingående. Skulle det vid en sådan genomgång
visa sig att icke avsedda effekter uppkommer ska självfallet
motverkande åtgärder vidtas. En särskild kommitté har
tillsatts som ska följa upp skattereformens effekter och
föreslå eventuella åtgärder.

Hyreshöjningarna 1991 blev avsevärt större än beräknat.
I propositionen om särskilt kommunalt bostadstillägg
uppskattas den genomsnittliga hyreshöjningen till ca 24
procent, därav faller ca 14 procent på skattereformen och
resterande hänförs sig till mer ''normal'' hyreshöjning.

I flertalet områden i Göteborg ligger hyrorna för en
lägenhet på 60 kvadratmeter i intervallet 2 200
till 3 000
kronor per månad före höjningen den 1 februari
1991. I många andra kommuner i landet finns en liknande
prisbild.

För en mindre grupp pensionärer med enbart
folkpension och pensionstillskott eller liten ATP kan
hyreshöjningarna medföra lägre ekonomisk standard 1991 i
jämförelse med 1990.

I samband med skattereformen vidtogs vissa åtgärder för
att kompensera de pensionärer som inte får del av
skattesänkningarna, nämligen de med endast folkpension
och pensionstillskott eller motsvarande ATP.
Pensionstillskottet justerades upp och den övre
hyresgränsen för KBT höjdes.

De totala hyreshöjningarna har emellertid väsentligt
överstigit höjningen av KBT och detta gäller även i de
kommuner som höjde den övre hyresgränsen i KBT. Ett
problem är dock att vissa kommuner inte har ökat KBT på
ett sätt som motsvarar höjningen av KBT, något som har
lett till att den samlade effekten blivit en annan än den
förväntade. Särskilt besvärligt har det blivit för många av de
sämst ställda pensionärerna.

En förstärkning av bostadsstödet är därför motiverad för
denna grupp av pensionärer. Regeringens förslag till särskilt
KBT har innebörden att pensionären utan särskild
framställning ska garanteras en skälig levnadsnivå med
utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen.
Detta är bra, men det löser inte helt de problem som de
höga hyrorna medfört.

För de pensionärer som trots denna höjning får en sänkt
levnadsnivå, vilket torde vara en mycket liten grupp, bör
kommunerna inleda ett samarbete med försäkringskassorna
i linje med intentionerna i regeringens proposition. Ett
sådant samarbete ska självfallet utgå från kommunernas
ansvar enligt socialtjänstlagen.

Det behövs dock en mer långsiktig lösning av de här
frågorna. Den av regeringen aviserade översynen av KBT
som snabbt ska leda till nya regler är utomordentligt viktig.
En sådan översyn bör leda till att reglerna blir enhetliga och
på ett likartat sätt skyddar alla KBT-berättigade
pensionärer mot kraftiga hyreshöjningar. Den övre
hyresgränsen bör motsvara det aktuella hyresläget för en
normalstor lägenhet.

I det nuvarande systemet får de kommuner som höjt
KBT utöver de statliga miniminivåerna för att motverka
effekten av hyreshöjningar en relativt sett sämre
kompensation än de kommuner som varit återhållsamma
med KBT. Särskilt tydlig blir denna effekt genom
införandet av det tillfälliga särskilda bostadstillägget.

KBT-reglerna måste så snart som möjligt utformas så att
alla landets kommuner på ett likformigt och neutralt sätt är
med och tar sitt ansvar för pensionärerna. En sådan
förändring som här skisserats torde vara den bästa garantin
för att pensionärerna får en skälig levnadsnivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av KBT.

Stockholm den 20 mars 1991

Marianne Carlström (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Anneli Hulthén (s)

Torgny Larsson (s)

Sten Östlund (s)