med anledning av prop. 1990/91:121 Försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård m.m.

Motion 1990/91:So59 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Enligt ett riksdagsbeslut i december 1990 har
kommunerna givits ett samlat ansvar för långvarig service
och vård till äldre och handikappade. Centerpartiet
reserverade sig mot beslutet. Vi hävdade att förändringen
av huvudman inte skulle komma att lösa de centrala
frågorna, de frågor som rör en värdig vård för äldre och
handikappade. Vi hävdade att beslutet skulle komma att
leda till nya gränsdragningstvister mellan landstingens och
kommunernas ansvarsområden. Vi påpekade även att de
ekonomiska konsekvenserna av förslaget inte belysts
tillräckligt.

Vår kritik har besannats på många punkter. I mars 1991
var endast knappt hälften av landstingen överens med sina
kommuner om ekonomin för den nya äldreomsorgen.
Sjukvårdspersonal runt om i landet känner oro inför vad
den uppkomna situationen skall leda till. Inte minst de äldre
har kommit i kläm mellan olika inblandade parter.

När nu regeringen som en uppföljning av
decemberbeslutet föreslår att kommunerna inom ramen för
en försöksverksamhet skall ges befogenhet att erbjuda
primärvård, ställer vi oss återigen avvaktande. Detta inte
minst med hänsyn till den utvärdering av
frikommunförsöket som har aviserats till juni 1991.

Primärvården utgör grunden i folkhälsoarbetet. Det är
därför nödvändigt att den tillåts utvecklas. Vi ställer oss
positiva till olika utvecklingsmodeller som innebär ökad
decentralisering, ökat patientinflytande och minskad
administration i vården. Vi förespråkar bland annat en
försöksverksamhet med husläkar/familjeläkarsystem där
patienten fritt kan välja sin egen doktor och där läkaren
arbetar som en egen företagare. Ersättningen,
vårdavgiften, bör vara knuten till patienten och
patientbesöket. En försöksverksamhet med husläkarsystem
bör kunna träda i kraft fr.o.m. årsskiftet 1991/92. Det
ankommer på regeringen att lägga fram ett sådant förslag.

Genom införandet av vårdgaranti i landstingen
förbättras sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet. Garantin
bör omfatta ett antal olika typer av operationer och
behandlingar. Önskemålet om en vårdgaranti bör beaktas i
ovan nämnda försöksverksamhet.

Mot en primärkommunalisering av primärvården talar
att många primärkommuner är så små att de inte klarar av
uppgiften att sköta primärvården. Det finns också en klar
risk att uppbyggnaden av primärvården försenas med
regeringens förslag om huvudmannaskapsförändring. Den
uppbyggnaden kan främst ske genom att man tar tillvara
sjukvårdspersonalens kunskap och engagemang.

Den samlade regionala förvaltningen måste enligt vår
mening på ett bättre sätt än idag präglas av klara
ansvarsförhållanden och en tydlig demokratisk förankring.
Politikerna skall fungera som beställare av vård och vara
patienternas företrädare. Vi vill slå fast att de folkvalda
landstingen -- såsom länsparlament -- skall ha det
lagreglerade ansvaret att garantera alla invånare en god
vård.

Inslagen av valfrihet och mångfald inom primärvården
kan endast öka om en stor frihet ges för regionala och lokala
lösningar. Stort utrymme måste skapas för många
organisatoriska former, anpassade till lokala förhållanden,
resurser och traditioner.

Centerpartiet har i olika sammanhang krävt en
samordning av sjukvården och sjukförsäkringen. För att
alla människor skall garanteras rätt till vård på lika villkor
måste huvudmännen ges bättre ekonomiska förutsättningar
att klara sina i hälso- och sjukvårdslagen reglerade
uppgifter. Med en samordning blir vården effektivare och
det skapas utrymme för en omfördelning av den allmänna
försäkringens resurser till nödvändiga insatser inom
vårdområdet. Vi ser därför positivt på regeringens avsikter
att införa en sådan samordning. Vad här anförts om en
samordning av sjukvård och sjukförsäkring bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
försöksverksamhet med husläkar/familjeläkarsystem med
ikraftträdande fr.o.m. årsskiftet 1991-1992 i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt i motionen anförts om former för primärvårdens
förnyelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samordning
mellan sjukvård och sjukförsäkring.

Stockholm den 15 april 1991

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)