med anledning av prop. 1990/91:130 Ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

Motion 1990/91:Ju38 av Alf Wennerfors (m)

I propositionen föreslås bland annat vissa skärpningar
avseende rätten att inneha ammunition. Även innehav av
en enstaka tillståndspliktig ammunitionsdetalj blir en
straffbelagd gärning för den som ej har tillstånd.

I vissa situationer kan det framstå som opåkallat om en
rättslig process skall behöva inledas om någon upptäcks
med olaga innehav av ammunition.

Det är troligt att det i många hem finns någon enstaka
ammunitionsdetalj som behållits som en souvenir, ett
minnesföremål eller ren kuriositet. Det kan vidare
förmodas att de som har sådan ammunition har bristande
insikter i vapenlagstiftningen.

Eftersom innehavet kan medföra straff föreligger en
uppenbar risk att ägaren i stället för att överlämna
ammunitionen till en polisiär eller militär myndighet när det
straffvärda innehavet blir klart för honom, gör sig av med
patronen, tändhatten eller dylikt på ett sådant sätt att risk
för skador uppkommer.

Vidare synes det föga påkallat att polisen skall tvingas
att göra en utredning och för åklagarens bedömning
redovisa omständigheterna kring innehavet av en enstaka
licenspliktig patron. Visserligen kan åklagaren i sådana
ursäktliga fall avskriva ärendet med stöd av
rättegångsbalken 20 kap.
7

§ punkten 1 men den administrativa omgången innan
ärendet avslutas är resursförbrukande i en omfattning som
knappast är försvarbar.

Polisen torde inte kunna använda rapporteftergift som
ett generellt institut för att avföra dessa innehav av enstaka
ammunitionsdetaljer från vidare handläggning. När polisen
kommer på någon med att inneha t.ex. en enstaka patron
har polisen ingen annan laglig möjlighet än att inleda
förundersökning och redovisa ärendet för åklagaren.

Ett sätt att undvika att belasta rättsväsendet med detta
slag av ärenden men ändock komma åt sådan enstaka
ammunition som innehas olagligen vore att tillskapa en
möjlighet att förverka ammunitionen genom en rutin som
motsvarar den som gäller för förverkande enligt 36 kap.
3

§ brottsbalken.

Kommer polisen på någon med olovligt innehav av
enstaka ammunitionsdetaljer skulle polisen med en sådan
ordning kunna ta ammunitionen i beslag varefter åklagaren
beslutar om förverkande. Proceduren är avsevärt enklare
än den som följer av att en förundersökning inleds.

Straffpåföljd bör förbehållas de fall då någon
uppsåtligen olagligt förvärvar eller innehar fler patroner av
ett och samma slag än något enstaka exemplar.

Genom en sådan ordning bör respekten för
lagstiftningen på detta område kunna upprätthållas
samtidigt som samhällets resurser icke onödigtvis belastas
och rättsmaskineriet befrias från risken att belastas med
bagatellartade ärenden hos polis, åklagare och eventuella
domstolar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring i vapenlagen att
innehav av enstaka ammunitionsdetaljer inte föranleder
onödigt arbete i rättsmaskineriet.

Stockholm den 9 april 1991

Alf Wennerfors (m)