med anledning av prop. 1990/91:133 Fortsatt giltighet av lagen (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser, m.m.

Motion 1990/91:N94 av Per Westerberg m.fl. (m)

Regeringen föreslår att den nuvarande tidsbegränsade
lagstiftningen skall förlängas med ytterligare en
treårsperiod.

Statlig styrelserepresentation, eller
''styrelserepresentation för samhället'' som det i
lagstiftningen oegentligt heter, infördes genom ett
riksdagsbeslut 1972 (prop. 1972:116, NU 1972:62). Vi
framhöll redan då (motion 1972:1841 och i reservation till
ovannämnda betänkande) att det i princip är felaktigt med
lagföreskrifter om statliga styrelserepresentanter i stiftelser.
Det finns ingen anledning att utöva direkt politisk makt på
detta område.

Det faktum att systemet med statlig
styrelserepresentation i tio stiftelser nu varit i bruk i
närmare tjugo år ändrar inte detta förhållande. ''Objudna''
statliga styrelseledamöter i privata stiftelser är ett utslag av
socialism.

Vi har framhållit att stiftelsers syften och speciella
ställning, bland annat i skattehänseende, motiverar en väl
fungerande offentlig tillsyn. Skillnaden mellan tillsyn och
inflytande är emellertid väsentlig. Den offentliga tillsynen
skall gälla kontroll av att stiftelsens tillgångar förvaltas på
ett sätt som bäst gagnar stiftelsens intressen, samt att
stiftelsens avkastning används i enlighet med
stiftelseurkundens bestämmelser.

Systemet med statliga styrelserepresentanter i tio stora
stiftelser är inte ägnat att utgöra en effektiv tillsyn över
tiotusentals stiftelser. Dessa styrelseledamöter utgör i stället
ett inslag i stiftelserna som inte är i överensstämmelse med
stiftarnas intentioner.

Vi har tidigare framhållit, också före 1972 års beslut, att
den tillsyn som länsstyrelserna i dag utövar över stiftelserna
kan förbättras, exempelvis genom att auktoriserade
revisorer granskar de större stiftelsernas verksamhet i
enlighet med instruktioner utfärdade av länsstyrelse eller
annan offentlig myndighet.

Som ett resultat av bland annat våra krav gav riksdagen
regeringen i uppdrag att utreda stiftelselagstiftningen.
Detta resulterade i 1975 års stiftelseutredning. Denna
utredning lades 1983 ned av den nuvarande regeringen.

Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen förhalat
frågan om en ny stiftelselagstiftning. Det är nu hög tid att
en sådan genomförs. När den nuvarande lagen om
styrelserepresentation förelades riksdagen år 1982 stödde vi
denna endast under den uttalade förutsättningen att under
den kommande treårsperioden förslag till ny
stiftelselagstiftning skulle presenteras. Vid riksdagens
behandling 1985 av frågan om en förlängning av systemet
med offentliga styrelserepresentanter framhöll vi att detta
borde avskaffas så snart som möjligt. Så skedde ej. I stället
återkom regeringen 1988 och begärde en ny förlängning av
lagen. Vi yrkade därvid avslag.

Nu återkommer regeringen åter med en begäran om
förlängning av lagen. Samtidigt meddelar regeringen att
den 1987 framlagda promemorian Stiftelser (Ds Ju 1987:14)
fortfarande behandlas i justitiedepartementet. Det är högst
otillfredsställande.

Vi anser att behovet av tillsyn över stiftelser bör kunna
tillfredsställas genom tydliga krav på redovisning och
revision. Någon medverkan av offentliga representanter i
styrelsen krävs inte. Den nuvarande lagstiftningen behöver
inte förlängas eller ersättas med nya bestämmelser med
samma syfte. Lagstadgade krav på statliga
styrelserepresentanter i stiftelser bör inte förekomma i
framtiden. Riksdagen bör därför avvisa regeringens
proposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen (1982:315) om styrelserepresentation för
samhället i vissa stiftelser.

Stockholm den 21 mars 1991

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m)

Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m)

Lars Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m)

Bertil Danielsson (m)