med anledning av prop. 1990/91:139 Avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Motion 1990/91:So58 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Vänsterpartiet har i flera motioner påtalat behovet av att
ha en samlad alkoholpolitik. Särskilt nu sedan
socialstyrelsens alkohol- och narkotikabyrås mer
djuplodande verksamhet nästan har utplånats på den nya
folkhälsoenheten så är en sådan samlande instans en
nödvändighet. Vi anser också att tillståndsgivning för
användning av tekniska alkoholprodukter bör inordnas i en
sådan organisation och inte i läkemedelsverket.

Regeringens proposition behandlar avgifterna för
kontrollen av tillstånd vid användningen av alkohol i
tekniska produkter. Denna avgift skall sättas så att den
täcker läkemedelsverkets kostnad för hanteringen.
Vänsterpartiet vill öka avgiften så att det även blir pengar
över till en verksamhet bland tunga alkoholmissbrukare.

Vi tycker inte man ska blunda för det problem som
tillgängligheten av tekniska alkoholprodukter utgör. Enligt
socialstyrelsens uppfattning finns det i landet ca 4 000 kända
missbrukare av dessa preparat.

Hos dessa missbrukare finns en rädsla parad med skam
och en vetskap om att man passerat ytterligare en gräns i sitt
missbruk i och med att man börjat dricka teknisk sprit.
Efter att ha passerat denna gräns är utslagningen definitiv
och chansen att återvända till ett mer normalt sammanhang
är mycket liten.

Denna rädsla är också befogad för det finns ett klart
samband mellan regelbundet missbruk av tekniska
alkoholprodukter och social utslagning, d v s arbetslöshet,
bostadslös, hög vårdkonsumtion (ohälsa), ensamhet etc. De
är alltså mer utslagna än missbrukare i gemen och har också
ofta allvarligare hjärnskador.

Vänsterpartiets inställning är att alkoholen så långt det
är möjligt ska ha ett pris som även täcker åtgärder mot dess
skadeverkningarna och även om teknisk sprit inte är avsedd
att dricka kan vi inte blunda för realiteten att det finns ett
missbruk.

Det är gruppen tunga missbrukare som drabbas hårt av
kommunala nedskärningar och omprioriteringar, och
vänsterpartiet ser här en möjlighet att få pengar till att dels
förebygga, dels ge kommunerna öronmärkta pengar till
omvårdnad för denna grupp. För i mycket är det mest en
fråga om att ge dessa människor en dräglig tillvaro.

Dagspriset för teknisk sprit varierar mellan 10 och 50
kronor per liter, beroende på kvaliteten. Merparten av
försäljningen ligger mot det lägre priset. Det är att anse som
en relativt billig råvara med tanke på användningsområdet.
Varje år produceras 31 miljoner liter. Det sker också en viss
import men den är av mindre omfattning.

Läkemedelsverket planerar nu att ta ut en avgift om 10
öre per liter för att täcka sina kostnader. Vänsterpartiet
föreslår att ytterligare 90 öre tas ut för att gå till
förebyggande verksamhet bland exempelvis ungdomar och
till omvårdnad av grava missbrukare. Importen borde även
drabbas av samma avgift varvid omkring 35 miljoner skulle
kunna tillföras statskassan.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar att utta en extra avgift om 90 öre
per liter teknisk sprit för att, enligt vad som i motionen
anförts, täcka kostnaderna för förebyggande verksamhet
och omvårdnad om grava alkoholmissbrukare.

Stockholm den 8 april 1991

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Margó Ingvardsson (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)