med anledning av prop. 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1990/91:Ub197 av Björn Samuelson m.fl. (v)

Om vissa utbildningsfrågor

Linjesystemet

Regeringen föreslår vissa åtgärder vad avser högskolan i
kompletteringspropositionen. De åtgärder som berör
linjesystemet följer i stort sett förslag som vänsterpartiet
lagt tidigare i riksdagen.

I propositionen föreslås att vad som kallas
examensordning skall ''styra'' högskolestudiernas
inriktning. Vänsterpartiet har i och för sig inget emot en
uppluckring av linjesystemet och en ökad satsning på mer
obundna högskolestudier. Det är dock enligt vår mening
inte säkert att det finns ett absolut motsatsförhållande
mellan viss bibehållen linjestruktur och ett ökat utbud av
kurser på högskolenivå. Om till exempel linjestudier
struktureras och samordnas i olika kursavsnitt torde det
kunna leda till att det totala kursutbudet kan ökas. Vi
menar alltså att kortare och längre kursavsnitt inom linjer
kan erbjudas också studenter som inte studerar inom linjen.

Vi tycker det är angeläget att påpeka detta förhållande
eftersom man på senare tid i högskoledebatten enbart pekat
på nödvändigheten av ett avskaffande av linjestrukturen för
att öka utbudet av ''fria'' studier i högskolan.

När det gäller vissa utbildningar inom högskolan som
idag leder fram till yrken vars utövande kräver legitimation
eller särskild behörighet via specificerad och tillgodogjord
studiegång på högskolenivå ser vi det som svårt att frångå
linjebundna studier.

Att avhända regering, riksdag och UHÄ det
styrinstrument som linjestrukturen innebär menar vi kan
komma att riskera till exempel lärarutbildningarnas
likvärdighet över landet. En klar definition av nödvändig
volym och struktur vad gäller de olika ämnena inom t.ex.
lärarutbildningarna är också ett sätt för de politiskt
ansvariga att garantera skolans undervisningskvalitet.
Denna inställning har också riksdagen deklarerat i samband
med beslut om förändringar av lärarutbildningar.

Vi menar alltså att det finns behov av att behålla
linjestrukturer inom högskolan vad gäller vård- och
undervisningsyrken. UHÄ bör också fortsättningsvis ha
planeringsansvar för dessa utbildningar och därmed visst
myndighetsutövande för dessa utbildningar.

Professorstillsättningar

I propositionen föreslås att högskolorna själva skall få
tillsätta professurer. Vi menar att denna fråga i likhet med
den argumentation vi anfört tidigare är ett
planeringsinstrument som statsmakterna inte bör avhända
sig. Sverige är ett litet land med övergripbar
professorsorganisation. Detta leder till att också en fortsatt
central professursinrättning på ett direkt sätt kan kopplas
till politiskt kvalitetsansvar för högre utbildning och
forskningspolitikens inriktning.

En bibehållen organisation för ovannämnda ändamål är
också ett sätt att upprätthålla kompetens inom ''små''
ämnesdiscipliner.

Riksdagen bör alltså avslå regeringens förslag vad gäller
inrättande och omprövning av tjänster som professor.

Dock anser vi nu att tiden är mogen för inrättande av
biträdande professorstjänster. Enligt vår mening skulle en
sådan organisation kunna bidra till ett fastare samarbete
vad gäller forskningsverksamheten vid fakulteter och de
högskolor som idag saknar fasta forskningsresurser. Vidare
kan en biträdande professorstjänst i dessa sammanhang
också komma att betraktas som en karriärmöjlighet för
docent- och professorsmeriterade forskare. I en tid av
kraftig internationalisering av både den högre utbildningen
och forskningen kan det ur detta perspektiv också vara på
sin plats med en ny tjänstebeteckning i högskolan.

Besparingar inom högskolesektorn

Regeringen menar att de förändringar som föreslås i
propositionen kan komma att leda till minskade kostnader
för administration etc. uppgående till 50--60 miljoner
kronor. Vänsterpartiet har tidigare framfört att
effektiviseringar som leder till minskade kostnader ska
tillfalla verksamheten för att uppnå kvalitetsförstärkningar.

De frigjorda medlen från en minskad
centraladministration kan till exempel användas för att
stärka högskolorna i Växjö, Örebro, Karlstad och
Sundsvall--Härnösand för uppbyggande av fast
forskningsverksamhet.

Ekvivalering av högskoleexamina

Regeringen skriver i propositionen att den ämnar ge
RRV i uppdrag att se över frågan om ansvar och
finansiering när det gäller ekvivalering av utländska
examina. Vi vill dock redan nu deklarera att vi inte kan
tänka oss en avgiftsfinansiering av verksamheten. Det
skulle nämligen drabba en grupp som redan nu har
betydande problem på arbetsmarknaden och som behöver
det stöd de kan få för att de ska kunna använda sin
utbildning också i det svenska samhället.

Studerandehälsovården

Med anledning av att regeringen nu föreslår en
ytterligare utbyggnad av antalet platser inom högskolan vill
vi uppmärksamma studenthälsans ekonomiska bekymmer.
Ett skäl till att nu uppmärksamma denna fråga är att
regeringen föreslår att den centrala styrningen över
högskoleutbildningen ska ske genom en så kallad
examensordning. Detta innebär av allt att döma att man
bland annat kommer att ta hänsyn till examinationsgraden
vid medelstilldelningen. Ett sådant system förutsätter en
stark satsning på förebyggande hälsovård för att man
därmed ska kunna minimera antalet avhopp och för att inte
studenter med större risk för avhopp ska komma i kläm.

Studerandehälsovården skall idag främst vara inriktad
på förebyggande, sociala och kurativa insatser.
Vänsterpartiet menar att denna inriktning måste finnas kvar
även vid förändrat huvudmannaskap. Det är av största vikt
att man kommer till ett snabbt avgörande i
huvudmannaskapsfrågan. För att möjliggöra en utbyggnad
av det förebyggande arbetet, i väntan på ett beslut i
huvudmannaskapsfrågan, vill vänsterpartiet tillskjuta
ytterligare 3 miljoner kronor till verksamheten från den 1 januari
1992.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Vänsterpartiet anser till skillnad från regeringen att
många skäl talar för att statens institut för handikappfrågor
i skolan (SIH) inte bör lokaliseras till Härnösand. Det
viktigaste av dessa är att SIH säkert kommer att ha ett
omfattande samarbete med skolverket och
handikapporganisationernas förbundskanslier. Dessa finns
båda i Stockholm och kontakterna underlättas åtskilligt vid
lokalisering till samma ort. Ett sådant samarbete anser
vänsterpartiet också vara av utomordentlig vikt.

Däremot anser vi att det finns skäl att stärka Sundsvall--
Härnösands-området av regionalpolitiska skäl. Inte minst
viktigt är det att stärka området som utbildningsort.
Vänsterpartiet har bland annat bidragit till att Statens
skolor för vuxna bibehållits i Härnösand. Vi har även
föreslagit att högskolan i Sundsvall--Härnösand bör bli en
av de högskolor som ska få fasta forskningsresurser. Mot
bakgrund av vad vi nu anfört bör regeringen återkomma
med förslag till satsningar på högskolan i Sundsvall--
Härnösand.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om linjesystemet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller
inrättande och omprövning av professorstjänster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biträdande professor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minskade kostnader för
administration skall tillfalla forskningsverksamheten,

5. att riksdagen till studerandehälsovården från den 1
januari 1992 anvisar 3

000

000 kr.,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokalisering av statens institut för
handikappfrågor i skolan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare satsningar på
högskolan i Sundsvall--Härnösand.

Stockholm den 6 maj 1991

Björn Samuelson (v)

Ylva Johansson (v)

Alexander Chrisopoulos (v)

Elisabeth Persson (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)