med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), m.m.

Motion 1990/91:Jo152 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

Utredningen

Den utredning som ligger till grund för propositionen
genomfördes av Sören Wibe 1989 och har därefter
remissbehandlats. Nedan följer några citat ur de remissvar
som kom in angående utredningen:

Lantbruksstyrelsen: ''Utredaren har, enligt
styrelsens mening, en alltför stor tillit till
marknadskrafternas möjligheter att ensamma lösa frågor
inom jordförvärvslagstiftningens område. Styrelsen anser
att utredningen har sådana brister, att dess förslag inte kan
ligga till grund för ändringar av jordförvärvslagen.''

''Skogsstyrelsen anser att en eventuell översyn av
jordförvärvslagen bör anstå till dess att konsekvenserna av
de nära förestående livsmedelspolitiska och
regionalpolitiska besluten kan överblickas. Vidare bör
skattereformens effekter på fastighetsöverlåtelser och
fastighetspriser samt på de areella näringarnas ekonomi och
effektivitet analyseras och beaktas.''

''Statens jordbruksnämnd vill inledningsvis
framhålla att utredningen i flera avseenden är bristfällig.
Utredarens antaganden och slutsatser är på flera punkter
nämligen alltför dåligt underbyggda.''

Statens lantmäteriverk: ''Samtidigt kan
konstateras att utredningen drar många alltför onyanserade
slutsatser på områden där det närmast föreligger ett behov
av fortsatt forskning.''

Statens industriverk: ''Dock är analysen i
rapporten bristfällig i flera avseenden. Läsaren får ett
intryck av att den negativa utvecklingen i glesbygd
huvudsakligen kan hänföras till jordförvärvslagen. Så är
givetvis inte fallet.''

Den kraftfulla kritik som lämnas mot utredningen är
välmotiverad. Efter en så kraftig kritik från
remissinstanserna borde den inte ligga till grund för en
proposition i ämnet. Regeringen har trots detta valt att
lägga förslag till förändrad jordförvärvslag. Centern anser
att detta är olämpligt.

Gällande lagstiftning

Nuvarande lagstiftning har i huvudsak tre mål:att
främja familjejordbruket och sambandet brukande--
ägandeatt främja jord- och skogsbrukets
strukturrationaliseringatt främja sysselsättning i
glesbygd.

Nu gällande lagstiftning om jordförvärv beslutades i
riksdagen 1987 (prop. 1986/87:122, 1986/87:JoU:24). Vid
det tillfället genomfördes lättnader i lagen så att framförallt
prisprövningen blev svårare att genomföra.

Centern varnade i sin motion i frågan för ''... att det är
rimligt att anta att marknadsvärdet på fastigheter kommer
att stiga kraftigt i vissa attraktiva områden.'' Detta har
också visat sig bli fallet. I områden kring storstäder, i t ex
Mälarregionen har priserna stigit mycket kraftigt.

På grund av denna utveckling har det blivit svårare för
många jordbrukare att förvärva tillskottsmark och göra
nödvändiga rationaliseringar. Detta har varit en bidragande
orsak till den låga lönsamhet som utvecklades i
jordbruksnäringen under slutet av 1980-talet.

Prisprövning behövs!

Prisprövningen finns kvar efter 1987 års beslut men
urholkades kraftigt i detta beslut. Systemet att relatera
priset till marknadsvärdet har uppenbara brister i och med
att ett marknadsvärde aldrig med säkerhet kan sägas vara
det ''rätta''. Marknadsvärdet är ett relativt begrepp som kan
variera över tiden.

Centern har tidigare vid behandling av
jordförvärvslagen föreslagit att priset skall relateras till
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och
övriga omständigheter. Detta ger myndigheten möjlighet
att dämpa prisutvecklingen och ger de människor som vill
försörja sig som lantbrukare möjlighet att göra detta. Med
lantbrukare avses inte bara de som ägnar sig åt traditionellt
jordbruk, utan även de som har en verksamhet som är
knuten till fastigheten.

Vi anser att prisprövningen behövs i jordförvärvslagen
och att den bör utformas på det av oss föreslagna sättet.

Sedan ett antal år reduceras förmögenhetsvärdet av det
kapital som är placerat i eget företag till 30 %. Det är av
många skäl en välmotiverad metod, men bör utvidgas till en
fullständig reduktion.

Detta medför emellertid för skogsfastigheter ett speciellt
problem, som består i att kapitalstarka personer med
förmögenhetsskatt genom köp av skogsfastigheter undgår
denna förmögenhetsskatt. De får därmed en klar
konkurrensfördel och medverkar till uppåtgående prispress
på skogsfastigheter.

Detta är ytterligare en anledning till att ha
prisprövningen kvar i jordförvärvslagen, som ett instrument
att stoppa ren kapitalspekulation i jordbruksfastigheter.

Den nya jordbrukspolitiken

I juni 1990 fattade riksdagen beslut om en ny
jordbrukspolitik. Under en femårsperiod ska jordbruket
avregleras och en del av produktionen ställas om till bl a
energi- och industriråvaror.

Eftersom jordbrukspolitiken kommer att läggas om
under en femårsperiod finns det anledning att vänta med en
förändring av jordförvärvslagen till den tidpunkt då
omläggningen är klar. Att under omställningstiden ändra i
jordförvärvslagen leder till att osäkerheten ökar för de
jordbrukare som håller på att lägga om. Omläggningens
syfte kan riskeras om många enskilda jordägare
uppmuntras att sälja fastigheter till spekulanter som bjuder
höga priser. Den begränsade boplikt och förbud mot
juridiska personers förvärv som föreslås i propositionen är
inte tillräckliga för att hejda en sådan utveckling.

Om lättnader i jordförvärvslagen genomförs kan detta
leda till en omfattande försäljning av fastigheter till
personer som ej har för avsikt att vare sig bo eller bruka
fastigheten. Detta innebär att hela omställningen av
jordbruket till en annan produktion riskeras. Resultatet kan
bli att produktionen istället helt upphör. Detta strider mot
riksdagens beslut om att jordbruket skall ställas om och mot
centerns uppfattning att åkermarken ska brukas.

Någon förändring av jordförvärvslagen bör ej göras.
Propositionen bör avslås.

Förvärvshinder av rationaliseringsskäl

Regeringen föreslår att lagen skall användas av
rationaliseringsskäl bara i särskilt ägosplittrade områden.
Det finns, enligt centerns uppfattning, risk för att
ägosplittringen ökar i hela landet om regeringens förslag
vinner riksdagens bifall. Detta vore en olycklig utveckling
och försvårar möjligheterna att bedriva ett rationellt
lantbruk.

Det finns fortfarande behov av strukturrationalisering.
Detta gäller framför allt inom skogsbruket i många delar av
landet.

Boplikt i hela landet!

I propositionen föreslås att bestämmelse om boplikt bara
skall gälla de områden som får glesbygdsstöd. Detta innebär
att den föreslagna boplikten får högst begränsad betydelse.

Om regeringen menar allvar med att lagen skall
förstärkas som regionalpolitiskt instrument bör lagen
utformas så att boplikten gäller hela landet. För
skogsfastigheter bör boende i bygden vara ett tillräckligt
krav.

För att boplikten skall få någon direkt verkan måste den
kunna villkoras av myndigheten. Regeringen föreslår på
detta område att kontroll skall ske av att förvärvaren bosatt
sig på fastigheten. Inlösen av fastigheten skall kunna ske om
bosättning ej skett. Detta är inte tillräckligt. Det är enligt
vår mening nödvändigt att myndigheten ges möjlighet att
bosättningsplikten vitessanktioneras. Myndigheten bör få
befogenhet att vid vite kräva villkorsuppfyllelse. Vitets
storlek bör anknyta till fastighetens taxeringsvärde, utgå
årligen till dess villkoret uppfylls, samt vara av en storlek
som medför kännbara ekonomiska effekter för den
berörde. Detta bör ges regeringen till känna.

Juridiska personer

Regeringen föreslår att rådande förvärvshinder för
juridiska personer behålls oförändrade. Vid 1987 års
förändring av jordförvärvslagen gavs juridiska personer på
orten visst företräde till förvärv av fastighet. Vi anser att
lagen skall skärpas så att enskilt ägande stärks och att
juridiska personers möjligheter till förvärv ytterligare
kraftigt begränsas. Enligt vår uppfattning leder ett enskilt
ägande till att fastigheten sköts på ett bättre sätt. För en
positiv utveckling av landsbygden är ett enskilt ägande
väsentligt. Familjejordbruk som bedrivs i bolagsform skall
dock behandlas som enskild person.

Utländska bolags förvärv i Sverige

I propositionen analyserar regeringen mycket kort
utländska bolags förvärv av skogsmark i Sverige. Det är
anmärkningsvärt då detta är en av de frågor som de
pågående EES-förhandlingarna behandlar. Vad gäller
utländska bolags förvärv av skogsmark gör regeringen
bedömningen att det kan behövas en minskad reglering av
utländska förvärv. Om detta skulle leda till problem för den
svenska skogsindustrin genom t ex minskad avverkning
skall det lösas genom bestämmelser i skogsvårdslagen och
inte i jordförvärvslagen.

Med anledning av detta vill vi framhålla att regeringen
tydligen delar centerns uppfattning att enskilt ägande av
skogsmark ger den bästa skötseln och avverkningen. Man
oroas över att utländska bolag skall ta över ägandet. Detta
ställningstagande borde den socialdemokratiska
riksdagsgruppen följa upp i praktisk handling genom att i
riksdagen stödja centern, då vårt förslag att statligt ägd
mark skall säljas till enskilda jord- och skogsbrukare,
behandlas.

För det andra är tydligen skogsindustrins möjligheter att
verka i landet viktigare än andra hänsynstaganden. Detta är
klassisk socialdemokratisk analys där man går hand i hand
med storkapitalet. Regeringen har endast funnit att ett ökat
utländskt ägande kan leda till problem för skogsindustrin.
Det finns enligt vår uppfattning fler problem. Ett ökat
utländskt ägande riskerar att minska hänsynen till
naturvården eftersom detta ägande är ett fjärrägande där
ägaren inte kan följa skogens utveckling på det sätt en ägare
boende i bygden kan. Dessutom kommer med stor
sannolikhet köptrycket att komma från utländska
storföretag. Därmed riskerar det enkilda ägandet, som
dominerar svenska skogsbruket idag, att minska kraftigt.
Det vore en olycklig utveckling för den samlade
skogsnäringen eftersom flera undersökningar visat att det
enskilda skogsbruket i flera avseenden sköts bättre än
bolagsägt eller statligt. Dessutom kan det leda till en mycket
negativ utveckling för landsbygden och motverka
målsättningen att hela Sverige ska leva.

Vid de pågående EES-förhandlingarna diskuteras bl a
utländska förvärv av fast egendom, t ex fastigheter och
mark. Det är viktigt att de nordiska länderna har en
samordnad förhandlingsstrategi på detta område. I annat
fall kommer det land som har den minst restriktiva
lagstiftningen att få det största efterfrågetrycket. Detta kan
t ex innebära utarmning av landsbygden genom ökat
fritidsboende istället för permanentboende.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:155,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande

1, som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vitessanktionering,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande

1, som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bo-plikten skall gälla hela landet,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande

1, som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skärpa lagstiftningen vad gäller
juridiska personers förvärv,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkande

1, som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samordnad förhandlingsstrategi
hos de nordiska länderna i EES-förhandlingarna vad gäller
förvärv av fastigheter och mark.

Stockholm den 15 april 1991

Karl Erik Olsson (c)

Karin Starrin (c)

Lennart Brunander (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Göran Engström (c)