med anledning av prop. 1990/91:171 En prisinformationslag

Motion 1990/91:L30 av Ulla Orring m.fl. (fp)

I propositionen läggs fram förslag till en
prisinformationslag. Folkpartiet liberalerna avvisar en
sådan lag. Den föreslagna lagen utgör en detaljreglering
vars kostnader överstiger de vinster som kan göras. Enligt
vår mening kommer konsumenterna som grupp att förlora
på den föreslagna lagen och inte vinna som regeringen tror.

Vi delar inte regeringens uppfattning att bristande
prisinformation utgör ett så allvarligt konsumentproblem
att det kräver en ny lag. Givetvis skall konsumenterna ha
rätt till en bra prisinformation men till skillnad från
regeringen anser vi att den kan åstadkommas inom ramen
för befintliga regler. Vi tror att konsumenterna sannolikt är
mer bekymrade över dagens höga priser på varor och
tjänster än på vilket sätt priserna anges. Det höga prisläget
beror som bekant bl.a. på bristande konkurrens och
Sveriges allmänt höga kostnadsläge.

Den föreslagna lagen innebär att artikelprismärkning i
praktiken blir obligatorisk, åtminstone för
dagligvaruhandeln. Detta är ett mycket kostsamt sätt att
lämna prisuppgift. Enligt handelns egna beräkningar
uppgår kostnaden för en prismärkning till ca en miljard
kronor per år. Även om detta är en överskattning kommer
sannolikt en prismärkning enligt den föreslagna lagen att
kosta flera hundra miljoner årligen. Handeln kommer
knappast att bjuda konsumenterna på detta utan kostnaden
kommer snabbt att övervältras på kunderna. Det förvånar
knappast någon att de statliga myndigheter som skall
bevaka pris- och konkurrensfrågor i Sverige --
näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och
konkurrensverk -- menar att förslaget leder till högre priser.

Utöver kostnadsargumentet kan anföras att alla
erfarenheter från regleringar på näringslivets område visar
att ett system byggt på förhandlingar och frivilliga
överenskommelser i de flesta fall är effektivare än
tvingande regler och förbud. Det nuvarande systemet med
datakassor ger en viktig möjlighet till rationalisering och ger
butikerna förutsättningar att ge en effektiv prisinformation.
Vi menar att prismärkning är ett konkurrensmedel bland
flera och att graden av prismärkning bygger på
konsumenternas efterfrågan. De butiker som ser
konkurrensfördelar i märkningen av varje enskild vara och
har kunder som efterfrågar denna service kommer att
frivilligt göra det -- utan lagstiftning.

Eftersom ingen lyckats visa att den nya lagen kan tänkas
få någon nämnvärd effekt men samtidigt innebär ett ingrepp
i marknadssystemet till priset av åtskilliga hundratals
miljoner kronor årligen bör en detaljreglering på
prisinformationsområdet inte införas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om en
prisinformationslag.

Stockholm den 23 april 1991

Ulla Orring (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

Lola Björkquist (fp)

Barbro Sandberg (fp)