med anledning av prop. 1990/91:183 Ändrad träfiberprövning

Motion 1990/91:N122 av Per Westerberg m.fl. (m)

Träfiberlagen syftar till att styra användningen av s.k.
träfiber till vissa industrier. Det primära syftet med lagen är
att förhindra att träfiber används som bränsle i stället för
som industriråvara. Normala marknadsekonomiska
prismekanismer ersätts av planekonomiska regleringar. Vi
har under ett antal år krävt att träfiberlagen skall avskaffas.

Regeringens förslag innebär att regleringen av
träfiberanvändningen i massaindustrin helt upphör.
Därmed förvinner det värsta planekonomiska inslaget.
Regeringens förslag innebär dock att tillstånd kommer att
krävas för att använda spån eller kutterspån i
eldningsanläggningar eller för framställning av trädbränsle,
om förbrukningen överstiger 10 000 m3 per år.

Efterfrågebilden på spån i Sverige avviker från
förhållandet i de flesta andra länder. Den mycket höga
svenska energibeskattningen gör att det för en del
bränslekunder ställer sig ekonomiskt fördelaktigt att
använda spån som bränsle.

Det svenska priset på olja och kol bestäms av
energibeskattningen. Detta pris utgör ett skuggpris för
användning av spån som ersättning för kol eller olja. Den
spånanvändande industrins ''skuggpris'' på spån utgörs
emellertid av spånpriset utomlands, eftersom svenska
företag inte kan sälja sina slutprodukter dyrare än
tillverkare i andra länder.

Sveriges anslutning till den Gemensamma Marknaden
kommer direkt eller indirekt att leda till minskad
energibeskattning. Det innebär att konkurrensförhållandet
mellan olika bränslen kommer att förändras.

Konkurrensförhållandet mellan att använda spån för
tillverkning av spånplattor och dylikt och för förbränning
kompliceras ytterligare av de statliga subsidier som enligt
riksdagsmajoritetens beslut skall utgå till
biobränsleanläggningar.

Olika politiska ingrepp i marknadernas funktion
påverkar således den spånanvändande industrins
råvaruförsörjning. Utifrån detta perspektiv skulle ett
omedelbart genomslag av den nuvarande prisrelationen
kunna resultera i en utslagning av industrier som i ett längre
perspektiv skulle kunna vara konkurrensmässiga.

Den av regeringen förslagna lagstiftningen innebär ett
planekonomiskt inslag. Det får därför inte finnas någon
tvekan om att lagen inte får bli permanent. Lagen kan
endast accepteras om den är tidsbegränsad. Den bör gälla
endast två år. De av oss i andra sammanhang framlagda
förslagen till förändringar inom skatte- och energipolitiken
kommer att bidra till att återställa en sådan
konkurrensneutralitet att allokeringen av spån kan ske
enligt normala marknadsprinciper. Om två år bör det finnas
bättre möjligheter för olika användare av träspån att kunna
konkurrera på lika villkor. Genom att lagen är
tidsbegränsad behövs det vid den tidpunkten inget särskilt
riksdagsbeslut för att avskaffa restriktionerna för hur spån
får användas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna
lagen om ändring i lagen (1987:588) om träfiberråvara skall
gälla från den 1 juli 1991 till den 30 juni 1993 samt att lagen
(1987:588) om träfiberråvaror därefter upphävs.

Stockholm den 13 maj 1991

Per Westerberg (m)

Nic Grönvall (m)

Gunnar Hökmark (m)

Karin Falkmer (m)

Lars Ahlström (m)

Stig Bertilsson (m)

Bertil Danielsson (m)