med anledning av prop. 1990/91:188 Riktlinjer för det fortsatta samarbetet vid omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige och Norge

Motion 1991/92:Jo2 av Lennart Daléus m.fl. (c)

Inriktningen skall vara att allt avfall skall kunna
återföras till naturens kretslopp, återvinnas eller
återanvändas. En produktion som leder till uppkomsten av
miljöfarligt avfall kan därför inte accepteras.

Under det år som gått sedan intentionsavtalet med
Norge slöts har förutsättningarna för en anläggning för
miljöfarligt avfall förändrats avsevärt.

De tidigare prognoserna om stadigt ökande
avfallsmängder har visat sig felaktiga. Både i Sverige och
Norge sker nu en minskning av det miljöfarliga avfallet.
Denna minskning har fått miljövärndepartementet i Norge
att omvärdera de tidigare planerna. Norge har idag ingen
egen förbränningsanläggning. Andra alternativ skall
utredas med t ex behandlingsanläggningar för ''rätt'' typ av
avfall.

I intentionsavtalet var parterna överens om att Norge
skulle bygga en förbränningsanläggning för miljöfarligt
avfall. Miljövärndepartementet i Norge anser nu att man i
första hand bör utvärdera andra teknologier som är
avpassade till avfallsmängder och avfallstyper.

Den norska motsvarigheten till den svenska
propositionen handlar framförallt om att ett nationellt
bolag skall bildas som skall kunna ta hand om norskt avfall.
I propositionen utesluter man inte möjligheten till ett
framtida samarbete med Sverige, men man understryker att
det är främst det nationella behovet som skall utvärderas
ifall ett sådant samarbete inte blir av.

I Norge har en informell avfallsminimeringsgrupp
bildats med representanter från miljövärndepartementet, bl
a fackföreningar, miljöorganisationer, m m. Gruppen har
bildats för att diskutera hur de statliga myndigheter som
skall driva avfallsminimeringsprogrammet skall
struktureras.

Miljömyndigheterna i Norge har understrukit vikten av
att man först börjar avfallsminimera innan man kan göra
några bedömningar om vilka typer av
behandlingsanläggningar som behövs och vilken kapacitet
dessa skall ha.

I Baselkonventionen om miljöfarligt avfall och i
internationella sammanhang läggs stor vikt vid att
miljöfarligt avfall behandlas så nära avfallsproducenten som
möjligt. Det innebär bl a att varje land i så stor utsträckning
som möjligt skall ta hand om sitt eget avfall.

Vi anser att Sverige skall utveckla ren produktion för att
minimera mängderna miljöfarligt avfall och ta hand om sitt
eget miljöfarliga avfall. Det avfall som idag inte finns
kapacitet att ta hand om bör förvaras på säkraste sätt i
deponier till dess man klarar ut var det kan tas om hand och
hur. Nya tekniker är på gång, där återvinning och regionalt
omhändertagande är ledstjärna.

Med anledning av det som anförts anser vi att
intentionsavtalet bör omarbetas. Utgångspunkten för detta
arbete bör vara att parterna för de båda länderna
gemensamt skall verka för en bättre miljö genom att
minimera mängderna av miljöfarligt avfall, att tillsammans
med industrin starta och driva projekt för ren produktion.
En övergång till ren produktion ger företagsekonomiska
vinster p g a bättre resursutnyttjande.
Behandlingsteknologier och kapacitet för miljöfarligt avfall
bör utvärderas som ett led i ett avfallsminimeringsprogram.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår föreliggande förslag till avtal samt
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om behovet av att omarbeta avtalet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av arbetet för att
minimera miljöfarligt avfall.

Stockholm den 7 oktober 1991

Lennart Daléus (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Stina Gustavsson (c)

Lennart Brunander (c)