med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Motion 1990/91:Jo157 av Sven Eric Lorentzon (m)

Världens högsta skatter ger världens högsta matpriser

Under de senaste månaderna har det förts en intensiv
debatt om de svenska livsmedelspriserna. De är utan tvivel
mycket höga. En viktig förklaring är det unikt hårda
skattetrycket i Sverige. I många fall beror mer än hälften av
livsmedelspriset på olika skatter.

Det är inte endast matpriserna som är unikt höga i vårt
land. De flesta varor och tjänster är betydligt dyrare här än
i de flesta andra länder. Orsaken står att finna i den
socialdemokratiska högskattepolitiken. Världens högsta
skatter ger världens högsta priser. Sanningen är att
socialdemokraterna pressat upp livsmedelspriserna genom
sina ständiga skattehöjningar. Höjda inkomstskatter,
arbetsgivaravgifter, energiskatter, breddad och förhöjd
moms och alla andra skatteskärpningar måste till slut
betalas av någon. De svenska konsumenterna har drabbats
hårt av den socialdemokratiska skattehöjarlinjen.

Så länge som socialdemokraterna vägrar att sänka
skattetrycket kommer också de svenska priserna att ligga på
en orimligt hög nivå. Om inte skattetrycket sänks kommer
svenskarna att tvingas fortsätta åka utomlands om de vill
köpa billiga livsmedel, kläder och fritidsförströelser.
Moderata samlingspartiet anser att Sverige skall närma sig
Europa även då det gäller jordbruks- och konsumentfrågor,
så att svenska konsumenter skall kunna köpa sina livsmedel
på samma villkor och till samma priser som konsumenter
inom EG.

De svenska skatterna måste ''europeiseras'' --
skattetrycket måste sänkas! Först då kan de svenska
livsmedelspriserna sänkas rejält.

Regeringen försöker nu vilseleda konsumenterna. I
stället för att angripa den verkliga orsaken till den höga
kostnadsnivån gör regeringen en skenmanöver.
Regeringens förslag kommer inte att leda till sänkta
livsmedelspriser.

Handel med jordbruksprodukter

I ett litet land som Sverige är det särskilt angeläget med
varuflöden över gränserna. Import av olika produkter
breddar utbudet. Export ger de svenska företagen
möjligheter att avsätta sina produkter på andra marknader.
Ökad frihandel stärker konkurrensen, till gagn för
konsumenterna. Handeln med jordbruksprodukter är dess
värre kringskuren av en rad regleringar och
handelssnedvridande stöd.

De flesta länder skyddar och stöder sin
jordbruksproduktion. Många länder har olika typer av
tullar och avgifter som syftar till att skydda den inhemska
produktionen från prispressande import. Därutöver
förekommer statligt finansierad överskottsexport, dvs att
staten täcker den ekonomiska förlust som uppstår då
produkterna måste avsättas till låga värdsmarknadspriser. I
vissa länder förekommer även olika typer av direktstöd till
lantbrukarna, bl.a. i form av bidrag som relateras till
produktionen.

För mindre än ett år sedan beslutade riksdagen i stor
enighet om en omfattande avreglering av det svenska
jordbruket. Detta skall ske under en femårig
övergångsperiod. Överskottsproduktionen skall avskaffas
och jordbruksproduktionen skall marknadsanpassas. Vi
anser, liksom riksdagsmajoriteten, att staten via ett
stödsystem under denna övergångstid skall stimulera
lantbrukarna att etablera nya produktionsalternativ.

I klartext innebär beslutet att spannmålsodlingen
kommer att upphöra på cirka 500 000 hektar åkermark. Sett
i ett internationellt perspektiv är avregleringen mycket
långtgående. De svenska lantbrukarna kommer i framtiden
inte att kunna åtnjuta vare sig produktstöd eller stöd till
överskottsexporten, även om sådant fortfarande skulle
förekomma i våra konkurrentländer. Det statligt
garanterade inlösenpriset på spannmålena kommer att
trappas ned i snabb takt. Då produktionsbalans erhållits
skall lönsamhet kunna uppnås.

För att möjliggöra denna kraftfulla marknadsanpassning
av det svenska jordbruket knöt riksdagen ett antal villkor
till omställningen. Villkoren syftade till att ge de svenska
lantbrukarna långsiktiga och hållfasta spelregler.

En viktig del av uppgörelsen, som också stöddes av
socialdemokraterna, var beslutet att ''någon ensidig
neddragning eller förändring i övrigt av gränsskyddet för
Sveriges del inte bör komma i fråga''. Riksdagens beslut
innebar således att gränsskyddet skulle trappas ned i den
takt som anges i GATT-förhandlingarna och att därutöver
inga tekniska förändringar skulle göras.
Marknadsanpassningen av det svenska jordbruket skulle
följaktligen ske under vissa bestämda förutsättningar.

Inom GATT pågår ett arbete i syfte att minska stödnivån
till jordbruket. GATT-förhandlingarna möjliggör en
samordnad stödminskning, vilket i sin tur medger
konkurrens på likartade villkor mellan lantbrukare i olika
länder.

I händelse av marknadsmässiga förändringar i handeln
med gränsskyddade produkter kan statens jordbruksnämnd
medge så kallad restitution. Detta innebär att nämnden
med kort varsel kan justera gränsskyddet på ett sådant sätt
att importen säkerställs. Restitutionsförfarandet innebär en
stor flexibilitet, vilket är positivt inte minst ur
konsumentperspektiv.

Restitutionsförfarandet har hittills använts med
framgång för att neutralisera inträffade förändringar av
angivet slag. Detta innebär att importen kan upprätthållas.
Regeringens agerande ter sig mot denna bakgrund
märkligt. Regeringen föreslår dels en teknisk förändring av
gränsskyddet, dels en sänkning. Bägge förslagen står i strid
med tidigare beslut.

Regeringen hävdar att förslaget kommer att ge upphov
till sänkta matpriser. Samtidigt slår man fast: ''Sverige har
inte för avsikt att ensidigt sänka gränsskyddet i syfte att öka
importen och inte heller i övrigt vidta åtgärder inom detta
område, utan att andra länder på motsvarande sätt öppnar
sina marknader för svenska produkter''.

Regeringens skrivning är förvirrande. Om
gränsskyddssänkningen skall kunna påverka
livsmedelspriserna krävs ökad import. Samtidigt betonar
regeringen att detta inte är avsikten. Förslaget blir därför
obegripligt. Regeringens förslag verkar vara ett uttryck för
kortsiktig populism.

Vi motsätter oss mot denna bakgrund tekniska
förändringar av gränsskyddet som regeringen föreslår.

I propositionen framhålls bl.a. att det svenska
jordbruket är ''överskyddat'' och att importen har minskat.
Detta borde enligt vår mening leda till restitution, dvs en
fortlöpande justering av gränsskyddsnivån i syfte att
säkerställa importen.

Ryckigheten hotar avregleringen

Moderata samlingspartiet har konsekvent hävdat
behovet av avreglering och marknadsanpassning av det
svenska jordbruket. Vi har samtidigt framhållit att
avregleringen skall göras på ett sådant sätt att de svenska
lantbrukarna ges möjlighet att konkurrera på lika villkor
med omvärlden. Det vore olyckligt om Sveriges politik
leder till att lantbruk, som skulle vara konkurrenskraftiga
inom EG, slås ut under de kommande åren. Det vore både
oansvarigt och korttänkt.

Marknadsanpassningen av det svenska jordbruket måste
enligt vår mening bygga på den grund som riksdagens beslut
1990 utgör. Regeringens agerande har emellertid skapat
osäkerhet. På ett par punkter har man gjort utspel som
strider mot beslutet. Detta gäller bl.a. gränsskyddet där
regeringen nu, i strid med tidigare beslut, föreslår en ensidig
svensk neddragning. Regeringen har också fattat beslut,
bl.a. om höjda avgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel, som inneburit plötsliga förändringar i
förhållande till riksdagsbeslutet. Reglerna kring
omställningen är oklara. Vi har varnat för att denna
ryckighet kan äventyra den viktiga marknadsanpassningen
av den svenska jordbruksnäringen.

Svensk jordbrukspolitik i förhållande till EGs

EGs jordbrukspolitik behöver reformeras. Det vore bra
om EGs gemensamma jordbrukspolitik, liksom den
svenska, utvecklas i en mera marknadsekonomisk riktning.
Det bör bli en av uppgifterna för Sverige när vårt land blivit
medlem av EG. EG har nu, bl.a. till följd av GATT-
förhandlingarna, inlett en översyn av sin gemensamma
jordbrukspolitik. Ur svensk synvinkel är det olyckligt att
vårt land står utanför detta reformarbete.

Det effektiva svenska jordbruket har goda
förutsättningar att vara konkurrenskraftigt på en gemensam
europeisk marknad. Förhoppningsvis dröjer det endast ca 4
år tills Sverige är en del av denna marknad. Den nödvändiga
minskningen av den svenska jordbruksproduktionen måste
ske på ett sådant sätt att svenska jordbruksföretag -- som
har förutsättningar att vara bärkraftiga på den kommande
gemensamma marknaden -- inte slås ut.

Konsumentdelegation löser inga problem

Socialdemokraternas synsätt präglas fortfarande av en
övertro på politiska lösningar. De tror att alla upptänkliga
problem kan lösas genom tillskapande av nya regleringar,
nya utredningar eller nya politiska organ. Regeringen har
nyligen utnämnt en så kallad Konsumentberedning, vars
uppgift är att ''kontinuerligt följa och utvärdera den
livsmedelspolitiska reformen ur ett brett
konsumentperspektiv''.

Regeringen anser att 8 458 888
konsumenter kan representeras av bl.a. en LO-
ombudsman, en TCO-ombudsman, en PRO-ordförande
och en avdelningsdirektör på konsumentverket.

Vi anser att pris- och konkurrensövervakning är av
största vikt. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) spelar
en betydelsefull roll i detta sammanhang. SPKs uppgift är
bl.a. att aktivt följa prisutvecklingen.

Genom att tillsätta en speciell konsumentdelegation vill
regeringen ge sken av handlingskraft.
Konsumentberedningen kan inte bli ett effektivt vapen mot
prisökningarna, utan är snarare ett uttryck för regeringens
populism. Om regeringen menar allvar med talet om sänkta
matpriser är det andra åtgärder som krävs. Skatterna måste
sänkas. Konkurrensen måste skärpas. Etableringshinder
måste rivas. Sverige måste vinna inträde i EG.

Övriga frågor

Regeringen föreslår att ytterligare 100 milj.kr.
skall utgå i form av anläggningsersättning.
Höjningen sker genom att inkomststödet minskas i
motsvarande grad. Inför beslutet om avregleringen av
jordbruket förordade vi att relativt sett större resurser
skulle satsas på aktiva omställningsåtgärder. Vi var mot
denna bakgrund negativt inställda till inkomstersättningen,
eftersom det är en passiv bidragsform. Regeringen tar nu ett
steg i rätt riktning genom att minska inkomststödet och öka
anläggningsersättningen.

Regeringen föreslår att en rörlig kredit på 50 milj.kr.
skall disponeras för jordfondsändamål under
budgetåret 1990/91 och 1991/92. I Jordfonden ligger i dag
fastigheter till ett betydande värde. Den del av innehavet
som inte är nödvändigt från strukturomvandlingssynpunkt
bör avvecklas. Vi är mot denna bakgrund inte beredda att
tillstyrka regeringens förslag om höjd kredit.

Regeringen har under det senaste halvåret höjt
prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Vi har motsatt oss dessa höjningar,
eftersom de är ett avsteg från den tidigare uppgörelsen. Vi
anser att dessa avgifter skall sänkas till den nivå som gällde
före regeringens höjning den 1 november 1990.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag rörande det
svenska gränsskyddet som har det uppgivna syftet att
säkerställa import,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående användning av
restitutionsförfarande i syfte att säkerställa import,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående betydelsen av ett sänkt
skattetryck för att pressa ned de svenska
livsmedelspriserna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående prisövervakningens
organisation,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande
rörlig kredit för jordfondsändamål,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkning av
prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel.

Stockholm den 13 maj 1991

Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Ivar Virgin (m)

Mona Saint Cyr (m)

Birgit Henriksson (m)

Hans Dau (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Anders G Högmark (m)

Karl-Gösta Svenson (m)