med anledning av prop. 1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Motion 1990/91:Jo162 av Bengt Rosén m.fl. (fp)

Om justering av gränsskyddet

Det märks att det är valår. Trots att förre finansministern
Kjell-Olof Feldt i sin bok obarmhärtigt har avslöjat hur
opportunismen har styrt regeringspartiets strategi inför
tidigare val så väljer socialdemokraterna att låta den göra
det även inför höstens val.

I syfte att förbättra socialdemokraternas dåliga
opinionssiffror skall partiet nu uppenbarligen profileras
som konsumentpartiet framför andra. Sedan det stod klart
att något internationellt GATT-avtal om neddragning av
gränsskyddet för livsmedel inte skulle uppnås under 1990
har regeringsföreträdare i olika sammanhang aviserat att
riksdagen, ''i ljuset av GATT-förhandlingarna'', kommer att
föreläggas en proposition med förslag om svensk sänkning
av gränsskyddet.

Av de signaler som socialdemokraterna har sänt ut har
mottagarna kunnat bibringas uppfattningen att det
handlade om en ensidig sänkning av gränsskyddet i strid
med riksdagens livsmedelspolitiska beslut av den 9 juni
1990. Detta intryck har snarast förstärkts av olika
statsrådsuttalanden om att regeringen skulle vara beredd att
ompröva sin tidigare inställning till matmomsen.

Regeringens proposition förelades riksdagen den 26
april. Redan dagen innan kallade LRF till presskonferens
och manade till strid mot propositionen. Det måste
ifrågasättas om man från LRF:s sida då verkligen var
medveten om att förslaget bara innebar en sådan normal
anpassning av gränsskyddet av det slag som statens
jordbruksnämd (JN) normalt borde ha fått bemyndigande
att sköta. Det är närmast av partitaktiska skäl som
regeringen har valt den nu aktuella formen för sitt förslag.

Sedan 1990 har lantbrukarna i enlighet med GATT-
avtalet från april 1989 inte erhållit kostnadskompensation i
form av pristillägg på produktionen utan i stället i form av
inkomststöd. Inkomststödet har tillsammans med andra
faktorer lett till sänkta spannmålspriser vilket i sin tur har
resulterat i att konsumentpriserna -- som SPK:s
februaribarometer visar -- är på väg ned. Med hänsyn till
denna prissänkning bör de rörliga införselavgifterna på
motsvarande importvaror givetvis sänkas för att avlägsna
''överskyddet''. En sådan åtgärd är lika naturlig som att
gränsskyddet justeras efter förändringar av
världsmarknadspriserna.

Det är beklagligt att regeringspartiet av populistiska skäl
inte redan har gett jordbruksnämnden bemyndigande att
avlägsna ''överskydd'' i införselavgifter efter hand som
sådana uppkommit. Och det är förvånande att LRF tycks
motsätta sig att detta sker. Så länge Sverige på grund av
dumpade världsmarknadspriser måste ha ett gränsskydd så
är det viktigt att detta ligger på rätt nivå för att förhindra
att olika aktörer i livsmedelskedjan tar tillfället att förbättra
sina marginaler.

Vi svenskar hatar inte inflation och kostnadsökningar
tillräckligt. Berättelsen om det svenska
knäckebrödsföretaget som meddelade butikskedjan i
Västtyskland att det på grund av kostnadsutvecklingen i
Sverige var nödsakat att höja sina priser är typisk. Med
beskedet att kostnadsutvecklingen i Sverige var
producentens problem försvann det svenska brödet snabbt
från den marknaden.

Vi vet att vi på livsmedelsområdet i mitten av 1990-talet
kommer att utsättas för internationell konkurrens. Då
måste vår kostnadsutveckling ha växlats ned till
internationell nivå.

Folkpartiet liberalerna anser därför att det är nödvändigt
att gränsskyddet anpassas så att ''överskyddet'' försvinner.
Ett alternativ kunde vara att låta skyddet ligga kvar på
oförändrad nivå trots att den svenska prisnivån sjunkit och
att upprätthålla oförändrad importnivå genom restitution
av införselavgiften. Det är emellertid en sämre lösning.
Dels är risken för interna prisökningar större, dels leder det
till svårigheter för importörer att förutse importpriset.
Därtill blir systemet krångligt och byråkratiskt.

Regeringen har valt att i massmedia redovisa sitt förslag
som en justering av gränsskyddet med ca 10%. Eftersom
''överskyddet'' varierar från produkt till produkt och
dessutom förändras i förhållande till svängningar i
världsmarknadspriserna kan man inte hantera frågan på ett
så generellt sätt.

Regeringen föreslår heller inte i propositionen en
generell justering av gränsskyddet utan en anpassning för
varje särskild produkt. Som information redovisas i
propositionen en tabell för olika produkter med nuvarande
skyddad prisnivå och föreslagen förändring. Lyckeby
Stärkelsen i Kristianstad har i en skrivelse till
riksdagspartierna påpekat att tabelluppgiften om
potatisstärkelse är felaktig.

Vi föreslår att regeringen överlämnar till
jordbruksnämnden -- efter den 1 juli 1991 statens
jordbruksverk -- att på sedvanligt sätt anpassa gränsskyddet
för varje särskild produkt.

Eftersom LRF hävdar att den åtgärd som regeringen
föreslagit strider mot det livsmedelspolitiska beslut som
riksdagen fattat är det viktigt att anpassningen av
gränsskyddet sker med den noggrannhet som präglat
jordbruksnämndens arbete på detta område. Annars
rubbas tilltron till den försäkran som finns i propositionen,
att ingen ensidig neddragning av gränsskyddet skall ske
som, utöver vad som följer av den interna avregleringen,
pressar priserna.

Om behovet av utbytesimport/export

I propositionen kommenteras möjligheten att genom
s.k. säljbolag företa export av livsmedel. Vi har anledning
att förvänta att de stora skillnaderna mellan inhemskt pris
och världsmarknadspris på livsmedel kommer att bestå
fram till mitten av 1990-talet. För de närmaste åren finns i
omställningsvillkoren mindre exportstöd för vissa
produkter men vi saknar ett system för att lösa behovet av
utbytesimport/export på grund av säsongs- och
årsmånsvariationer.

Eftersom konkurrenslagstiftningen förhindrar kollektiv
finansiering av exportkostnader är tanken på branschvisa
säljbolag inte möjlig att realisera. Därför kan vi förvänta att
insamlings- och förädlingsföretag endast kommer att köpa
upp så mycket av primärproduktionen som de kan avsätta i
landet. Det blir då produktion i mellanbygd och skogsbygd
på långa fraktavstånd som blir svårsåld. Det olösta behovet
av system för utbytesimport/export kommer att framför allt
drabba jordbruk i bygder där vi har minst av öppet landskap
och alternativ för sysselsättningen.

På yrkande från folkpartiet liberalerna har
jordbruksutskottet föreslagit att en parlamentarisk
arbetsgrupp skall tillsättas för att utarbeta förslag om det
framtida stödet till jordbruket i Norrland. Vi anser att
denna arbetsgrupp även bör få i uppdrag att belysa hur
behovet av export/import skall kunna klaras.

Om äggkontrollen

I samband med att riksdagen förra året beslöt att
upphäva den statliga regleringen av verksamheten vid
Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg
(KMÄ) bestämdes även att krav skulle ställas på en
kvalitetskontroll (genomlysning) av ägg som saluförs genom
butik. Samma krav finns inom EG och kontrollen beräknas
kosta 2-4 öre/kg ägg. Därvid sorteras 6-10% av äggen bort,
ägg som är behäftade med olika kvalitetsfel såsom sprickor
i skal, blod i gula, stor luftblåsa m.m.

Kontrollen, som skall bekostas av branschföretagen,
bygger på egenkontroll som följs upp och
stickprovkontrolleras av kontrollanter knutna till
livsmedelsverket.

Med hänvisning till att de företag som står utanför
nuvarande KMÄ-kontroll bör få tid på sig att bygga upp sin
kontrollapparat föreslår regeringen i propositionen att
livsmedelsverket skall få avgöra när obligatoriet skall träda
i kraft.

Vi tycker att det är viktigt att även små producenter kan
vara med och konkurrera på den svenska marknaden. Men
kontrollförfarandet är av så enkel natur att det inte finns
någon anledning att skjuta starten in i en obestämd framtid.
Rutinerna för egenkontroll och dess redovisning kommer
livsmedelsverket att tillhandahålla och en enkel
genomlysningslampa kostar mindre än 200 kr.

Vi föreslår därför att den obligatoriska kontrollen för att
få sälja ägg genom butik tar sin början den 1 juli 1991 för
de företag som idag är knutna till KMÄ-kontrollen -- denna
upphör den 30 juni 1991 -- och för övriga producenter den
1 januari 1992.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättandet av en
parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag
till system för behovet av utbytesimport/ export,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ikraftträdandet av kravet på
äggkontroll.

Stockholm den 13 maj 1991

Bengt Rosén (fp)

Sören Norrby (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Anders Castberger (fp)

Lars Ernestam (fp)