med anledning av prop. 1990/91:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

Motion 1990/91:N14 av Inger Schörling m.fl. (mp)

1. Inledning

Regeringens allmänna förvirring hösten 1990
speglas väl när det gäller hanteringen av Vattenfall.

I sin skrivelse av den 26 oktober förkunnar
regeringen:

Nu bör konkreta steg tas för att förbättra statens
förmögenhetsförvaltning:

-- Vattenfall görs om till aktiebolag.

Vattenfall ges en organisationsform som är
bättre anpassad till en alltmer internationell och
kapitalintensiv verksamhet. Vattenfall kan därmed
trygga en god elförsörjning och generera en högre
avkastning på statens tillgångar. För att utveckla en
effektivare handel med el och underlätta en
decentraliserad elproduktion kommer stamnätet
att ges en mera fristående organisationsform.

Åtgärden skall ses som ett exempel på att statlig
verksamhet i framtiden skall ges den
organisationsform som är effektivast för att skapa
tillväxt och förbättrat resursutnyttjande.

Formuleringen är symptomatisk för den numera
allt överskuggande uppfattningen att det enbart
skall vara pengarna som skall styra den statliga
verksamheten.

I den proposition som regeringen lägger fram en
vecka senare, den 1 november, 1990/91:25
''Tilläggsbudget'', nämns inte ett ord om
ovannämnda storstilade planer. En liten antydan
finns dock: Regeringen vill låta Vattenfall
bolagisera sin detaljdistribution.

I denna motion anknyter vi till regeringens
förslag till tilläggsbudget I, men det hindrar inte att
vi vill anvisa riktlinjer för en mer omfattande
omorganisation på Vattenfalls område.

Miljöpartiets grundinställning

Miljöpartiet har alltsedan partiet bildades
konsekvent drivit tre frågor när det gäller
energipolitiken:

a. Kärnkraften skall snabbt avvecklas b.
Politiken skall gå ut på resurshushållning och
effektivisering c.
Svensk energiförsörjning skall i första hand
baseras på inhemsk och förnybar energi.

Målet för resurshushållningen har under senare
år konkretiserats till att energianvändningen skall
minskas med 2 %
per år, vilket betyder en halvering på 35 år.
Speciellt skall användningen av fossila bränslen
minska med 85 %
på 25 år.

3. Vattenfalls inställning

Miljöpartiet begär inte att Vattenfall genomför
vår politik så länge denna inte vunnit riksdagens
bifall. Däremot kan både vi och hela riksdagen
begära att Vattenfall aktivt arbetar för att
genomföra den politik som regering och riksdag
beslutat.

Så har inte varit fallet. Tvärtom har Vattenfalls
ledning vid otaliga tillfällen i ord och skrift
kritiserat de politiska besluten och i sin praktiska
politik samverkat med de krafter i samhället som
propagerar för ökad energianvändning och för
kärnkraft. Man har genom taxesättning och
propaganda bidragit till ökning av
energikonsumtionen, vilket har låst fast det
svenska samhället i ett starkt kärnkraftsberoende
samtidigt som man bromsat utvecklingen av
alternativa energikällor, exempelvis genom att
insatserna på vindkraftsområdet inriktats på alltför
storskaliga projekt. Vidare har man på
kraftvärmeområdet bedrivit en politik som kan
beskrivas som manipulativ.

Vattenfalls ambitioner att lägga under sig allt
större områden av svensk energimarknad leder till
en maktkoncentration som inte bara gör politiska
initiativ svårgenomförbara utan dessutom sätter
marknadsstyrningen på undantag till förmån från
en elitstyrd utveckling med svag demokratisk
kontroll.

4. Miljöpartiet de gröna föreslår

För att minska maktkoncentrationen och få en
mera funktionell organisation av elmarknaden och
en bättre fungerande marknadsekonomi bör
Vattenfall i nuvarande form avvecklas.

Vattenfall bedriver i huvudsak följande
verksamheter:

1. Elgenerering i värme-, kärnkraft- och
vattenkraftverk 2.
Högspänningsdistribution 3.
Detaljdistribution och elförsäljning (även
fjärrvärme)

4. Projektering och byggande 5.
Övrigt (fastigheter, Trollhätte kanal,
SwedeGas etc)

I framtiden bör statens verksamhet inom
elenergiområdet bedrivas på följande sätt:

1. Vattenkraftverken försäljs till landstingen i
respektive län där de finns. Elenergin säljs på
energimarknaden. Därigenom får man en
fungerande marknadsekonomi med regional
anknytning.

2. Kärnkraftverken samordnas i ett separat
affärsverk under industridepartementet.

3. Högspänningsdistributionen för hela landet
sammanförs till ett ''Statens eltransmissionsverk''.
Detta verk blir ett typiskt naturligt monopol liksom
vägverket och banverket och bör arbeta i
affärsverksform. Transmissionsverket skall åta sig
att mot fastställda taxor transmittera elenergi från
producent till konsument, den så kallade Common
carrier-principen. Kunderna är vanligen industrier
eller detaljdistributörer.

4. Detaljdistribution (varav Vattenfall har 11 %
i landet) liksom all fjärrvärmeverksamhet
säljs ut till lokala distributörer, vanligtvis
kommunala energiverk.

5. Projekterings- och entreprenadverksamheten
ombildas till ett separat aktiebolag som bedriver sin
verksamhet i konkurrens med andra
entreprenadföretag.

6. Övrig verksamhet försäljs eller överförs till
andra statliga företag.

5. Finansiella konsekvenser -- kristerapi

De sämre tiderna kommer förhoppningsvis att
leda till ökat sparande. Kommuner och landsting
får finansiera sina köp via finansmarknaden men
investeringarna kommer rimligen att vara
lönsamma redan på kort sikt.

De medel -- det torde röra sig om åtskilliga
miljarder -- som staten tillförs på detta sätt bör
användas för investeringar i miljövänlig och
energisnål teknik. Detta kan användas i
krisbekämpande syfte.

Sålunda bör banverket få börja utbyggnad av
järnvägar i regioner med svag arbetsmarknad,
exempelvis norra ostkustbanan, elektrifiering av
Blekinge kustbana, västkustbanan.

Vidare kan rullande materiel för järnvägar och
annan kollektivtrafik beställas hos krisföretag
såsom Saab och Volvo. Vapenindustrin, som möter
stora sysselsättningsproblem liksom
underleverantörsindustrin, borde kunna få jobb
inom området förnybar energi: anordningar för
biobränslen, vindkraftverk, biogasanläggningar,
solfångare etc. Allt detta kan helt eller delvis
finansieras genom de medel som frigjorts ur
Vattenfall.

6. Tidsplan

De omstruktureringsåtgärder som här har
föreslagits bör kunna genomföras utan en
omfattande statlig utredning. Regeringen bör
tillsätta en arbetsgrupp för att utarbeta
detaljförslag som kan föreläggas riksdagen under
våren 1991 så att beslut kan fattas innevarande
riksmöte och genomförandet vara till stor del klart
den 1 juli 1992. Fram till dess bör inga större
omorganisationer företas.

7. Övrigt

Även om vi anser att Vattenfall skall avveckla
sin detaljdistribution vill vi ej motsätta oss de
förslag som föreligger beträffande Piteenergi AB
som vi utgår ifrån skall medverka till en
rationalisering av distributionen.

Vi är införstådda med förslaget att förnya
Kontiskankabeln.

Vi har tidigare motsatt oss Vattenfalls planer att
bygga nya fossila kraftverk och ifrågasätter behovet
att öka Vattenfalls rörliga kredit hos
riksgäldskontoret med nära en miljard.
Propositionen ger dock ej underlag för en saklig
prövning av detta och vi utgår ifrån att krediten ej
kommer att utnyttjas mer än nödvändigt.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
omstrukturering av VEAB och bildandet av
regionala förvaltningsbolag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att Vattenfall skall omstruktureras och
delvis utförsäljas i enlighet med de principer och
med den tidsplan som anges i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att de medel som frigörs genom
utförsäljning av delar av Vattenfall skall användas
för antikrispolitik enligt de riktlinjer som anförts i
motionen.

Stockholm den 21 november 1990

Inger Schörling (mp)

Kent Lundgren (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Lars Norberg (mp)

Elisabet Franzén (mp)

Krister Skånberg (mp)

Per Gahrton (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Kjell Dahlström (mp)