med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar

Motion 1990/91:Jo2 av Ulla Orring och Britta Bjelle (fp)

Skogens betydelse för såväl den enskildes som
landets ekonomi, både på kort sikt och lång sikt,
motiverar till stor varsamhet och manar till
hushållning med bestående realvärden.
Skogsbruket är sålunda en viktig näringsgren.

Det måste även framhållas att de fjällnära
barrskogarna erbjuder stora naturvärden.
Kombinationen av väglöst land, oreglerade
vattendrag och sjöar, opåverkade fjällhedar och
barrskogar utgör grundläggande värden inte minst
för nutidsmänniskan. Intresset för miljövården har
lyft fram kunskaper och insikter, som kanske inte
tidigare funnits. Men det bästa får inte bli det godas
fiende.

Människorna som bor i fjällbygden har i alla
tider levt med och av skogen. Förslaget om
ytterligare detaljregleringar av skogsbruket i
fjällnära skogar kommer att kraftigt begränsa
möjligheterna att fortfarande leva kvar i dess
bygder.

Det var först på 70-talet som intresset för att öka
utnyttjandet av virkestillgångarna tog fart.
Orsakerna var flera, där främst sysselsättningskrav
och behov av virkesråvarorna var de viktigaste.
Men även kunskapen om bättre
föryngringsmetoder fanns med i bedömningarna.

Skogsproduktion och skogsförnyelse i fjällnära
områden bestäms av den samlade effekten av
klimatet på luft och mark. Ju högre över havet och
nordligare skogen växer, desto större betydelse får
skogsmarkens värmehushållning.

Man kan därför dra den slutsatsen att de
fjällnära skogarnas existens är ett bevis på att
klimatet i sig inte hindrar skogsförnyelse.

Inom det s.k. fjällnära området finns ca 1,5
miljoner hektar produktiv skogsmark. Av denna
areal är i dag ca hälften skyddad eller på annat sätt
undantagen från skogsbruk. Enligt beräkningar för
perioden 1973--1987 avverkades årligen i
genomsnitt ca 1 miljard m3 skog, där privata
markägare stod för en tredjedel och kronan för
ungefär hälften.

Skogsbruket har stor betydelse för
sysselsättningen i berörda kommuner, särskilt som
inlandskommunerna kännetecknas av ett svagt
differentierat näringsliv. Exempelvis har
domänverkets rationalisering inneburit en kraftig
neddragning av arbetstillfällen. Utöver de
arbetstillfällen som genereras direkt inom
skogsbruk, vidaretransporter och skogsindustri ger
näringen underlag för service av skilda slag som
skolor, sjukvård, handel och kommunikationer.

År 1985 uttalade riksdagen att stor
återhållsamhet bör iakttas med bedrivande av
skogsbruk i de s.k. fjällnära skogarna. Vidare
förordades bl.a. största möjliga återhållsamhet
med skogsbruksåtgärder i de av samebyarna i
lantbruksstyrelsens hänglaveinventering särskilt
utpekade viktiga områdena. Man
rekommenderade ett obligatoriskt
samrådsförfarande mellan skogsbrukets och
rennäringens företrädare inom renskötselns året-
runt-marker. Hyggesstorleken i området med
fjällnära skogar skulle också minskas.

Regeringen har i sommar tillsatt en utredning
för att se över skogspolitiken. Skogsvårdslagen
kommer därmed även att prövas. Utredningen
skall vara färdig 1992.

Eftersom skogsbruket i fjällnära skogar redan i
dag begränsas av rådande lagar och praxis med
skogsvårdsstyrelsen som tillsynsmyndighet, anser
vi att de i propositionen föreslagna lagändringarna
bör avslås.

Den nytillsatta skogsutredningen bör i stället
ges utrymme och möjlighet att utforma en ny
skogspolitik och skogsvårdslag för hela landet, och
därmed måste nya lagregler anstå tills utredningen
gjort sin samlade bedömning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen.

Stockholm den 16 oktober 1990

Ulla Orring (fp)

Britta Bjelle (fp)