med anledning av prop. 1990/91:3 Skogsbruket i fjällnära skogar

Motion 1990/91:Jo4 av Sören Norrby m.fl. (fp)

Sammanfattning

I den här motionen föreslår folkpartiet en
avgränsning av det område i fjällnära skog där
särskilda naturvårdshänsyn bör tas.

Utanför området skall i princip samma regler
gälla som för resten av området med svårföryngrad
skog samt de i propositionen föreslagna förbuden
mot främmande trädslag och hyggesplöjning.

För det avgränsade området skall särskilda
regler utarbetas som tillåter ett fortsatt skogsbruk
samtidigt som en naturlig skogsdynamik skall
efterliknas och värdefull natur bibehålls. Ersättning
utgår för intrång i skogsbruket. Frivilliga åtaganden
stimuleras genom en särskild naturvårdsersättning.
Genom att skogsbruket kompenseras för intrång
bör negativa ekonomiska effekter för skogsägarna i
allt väsentligt kunna undvikas.

En rad förslag i propositionen som innebär
ökade inslag av krångel och planhushållning i
skogsbruket avvisas.

1. Bakgrund

Den fjällnära barrskogen i Sverige omfattar 3
miljoner hektar. Området är av stort intresse för
såväl naturvården som rennäringen och
skogsbruket. Ungefär halva arealen -- 1,6 miljoner
hektar -- är produktiv skogsmark där skogsbruk
kan komma i fråga. Den mest produktiva marken
är av stort värde också för de konkurrerande
intressena.

Den fjällnära skogen är i allmänhet relativt litet
påverkad av modernt skogsbruk. Fram till 1982
brukades inte den statsägda skogen i området, men
när domänverket då avskaffade
skogsodlingsgränsen öppnades drygt 700 000
hektar produktiv skogsmark för statens skogsbruk.
Under 1980-talet ökade därför avverkningarna
kraftigt på statlig mark. Bolagen och enskilda
skogsägare ökade också sin aktivitet.

Skogsbruket är en viktig näring som
upprätthåller infrastrukturen och ger sysselsättning
i det fjällnära området. Skogen ger sysselsättning åt
arbetare och tjänstemän hos bolagen och
domänverket samt ett stort antal enskilda
skogsägare. För den senare gruppen är skogsbruket
främst en deltidssyssla som ger viktiga inkomster.
Det finns ca 4 300 privatägda brukningsenheter i
området.

Från naturvårdens synpunkt är den fjällnära
skogen värdefull genom att den omfattar ett stort
och sammanhängande område som under lång tid
varit beväxt med förhållandevis opåverkad skog.
Naturliga ekologiska samband har förändrats
mindre i de fjällnära skogarna än i andra svenska
skogar.

Stora delar av det fjällnära området har ett gott
naturskydd. Inom några år kommer 600 000 ha av
den produktiva marken att vara skyddad som
nationalpark, naturreservat eller domänreservat.
Från naturvårdssynpunkt vore dock ett ökat
hänsynstagande från skogsbrukets sida önskvärt i
de oskyddade områdena.

Förslag i denna riktning har mottagits med
betydande oro av berörda skogsbönder, som
befarat att ökade naturvårdshänsyn i detta område
skulle försvåra skogsbruket och deras möjligheter
att livnära sig och bo kvar i hembygden.

Efter det att fjällskogsdebatten började har
beslut fattats om inrättande av nya naturreservat
för skydd av en rad värdefulla urskogsområden.
1985 beslutade riksdagen vidare om stor
återhållsamhet med skogsbruk i de fjällnära
skogarna. Folkpartiet menade då att beslutet var
otillräckligt och har senare fört fram förslag om ett
åtgärdsprogram för de fjällnära skogarna,
däribland en naturvårdsgräns (väster om den gamla
skogsodlingsgränsen) som skulle kunna slita en rad
svårlösta konflikter mellan naturvårds- och
skogsbruksintressen. Nedanför naturvårdsgränsen
skulle skogsbruk i allt väsentligt kunna bedrivas
som i övriga delar av området för svårföryngrad
skog.

I en enkät från Svenska naturskyddsföreningen
inför valet 1988 uttalade sig även moderaterna,
centern, miljöpartiet, vänsterpartiet och
socialdemokraterna för en naturvårdsgräns. Vi
noterar nu med förvåning att propositionen i stället
avvisar en sådan lösning.

2. Propositionen

Propositionen föreslår att skogsägaren i
skogsbruksplan och ansökan om
avverkningstillstånd skall redovisa hänsyn till
naturvård, kulturmiljövård och rennäring.
Tillstånd till avverkning skall ej ges om åtgärden
strider mot väsentliga sådana intressen.
Beträffande rennäringsintresset föreslås
samrådsskyldighet inom renskötselns
åretruntmarker.

Ett antal regler för skogsbrukets utövande
föreslås också. Största hyggesstorlek begränsas till
20 hektar, hyggesplöjning och användande av
främmande trädslag förbjuds. Kraven på
slutavverkning mjukas upp.

I propositionen föreslås inga särskilda medel för
att bekosta intrångsersättningar eller andra
naturvårdsåtgärder. Det enda som sägs är att
pengar som frigörs när det s.k. 5:3-bidraget
avskaffas skall kunna användas även för eventuella
intrångsersättningar till följd av de nya reglerna.
Regeringen förefaller emellertid mena att förslagen
inte har några ekonomiska effekter.

3. Folkpartiets förslag

Folkpartiet anser att den fjällnära skogen är en
unik tillgång genom områdets storlek och relativt
opåverkade tillstånd. Det är ett allmänt intresse att
områdets kvalitéer inte utarmas. Ett förslag om
skogsbruket i fjällnära skog måste utformas så att
det uppfyller ett antal grundläggande krav. Vi
menar att följande principer skall vara
vägledande:I fjällnära skog skall ett uthålligt
skogsbruk kunna bedrivas som är anpassat till
naturvårdens krav om bevarande av skoglig
kontinuitet och biologisk mångfald.Krånglet
måste minska för skogsägarna. De regler som skall
gälla för skogsbrukets anpassning måste vara enkla
och förutsägbara.De som bor i det fjällnära
området skall kunna försörja sig och utveckla
infrastruktur och näringar.

3.1 Allmänna anpassningsregler

Inom området med fjällnära skog skall en
generell anpassning av skogsbruket ske i enlighet
med propositionens förslag om förbud mot
hyggesplöjning och förbud mot främmande
trädslag. Därtill vill vi tillstyrka upphävandet av 6 §
skogsvårdslagen och att kraven på slutavverkning
för att uppnå en jämn åldersfördelning avskaffas i
fjällnära skog. Sådana åtgärder har folkpartiet
förespråkat i tidigare skogspolitiska motioner.

I en annan kommittémotion yrkar vi avslag på
regeringens proposition om rennäringen.
Bakgrunden är att regeringen -- trots uttryckliga
beställningar från riksdagen -- inte givit
samefrågorna en samlad behandling.

Av liknande skäl har vi känt tveksamhet till att
nu behandla förslag om relationerna mellan
skogsbruket och rennäringen i området med
fjällnära skog. Vi menar emellertid att värdet av att
nu få de frågor som rör skogsbruket i fjällnära
skogar avgjorda tar över. Vi tillstyrker med två
undantag som vi återkommer till nedan de förslag
om samråd med och hänsyn till rennäringen som
föreslås.

3.2 Gräns för särskild naturvårdshänsyn

Utöver dessa allmänna hänsynsregler skall
särskilda regler för skogsbrukets anpassning till
naturvårdens krav gälla inom det område som ännu
endast i ringa omfattning påverkats av modernt
skogsbruk. Detta område definieras genom att en
gräns för särskild naturvårdshänsyn dras i den
fjällnära skogen.

Denna gräns har samma syfte som principen om
en naturvårdsgräns som folkpartiet tidigare
föreslagit. Med hänsyn till att detta uttryck alltmer
kommit att identifieras med den konkreta
gränsdragning som SNF föreslagit har vi här i stället
valt att tala om en gräns för särskild
naturvårdshänsyn.

Genom den av oss föreslagna gränsdragningen
kan önskemålen tillgodoses om att bevara den
helhet som delar av dessa områden fortfarande
utgör. Områden som rymmer speciella värden från
naturvårdssynpunkt skall liksom hittills kunna
skyddas som reservat.

Arbetet med gränsdragningen kan troligen --
åtminstone på statens marker -- göras tämligen
schablonartat med ledning av skogsbrukskartor och
andra data om skogens åldersfördelning. Därtill
måste staten ställa resurser till förfogande så att
mer detaljerade inventeringar kan utföras där så
erfordras. Enligt folkpartiets mening borde
riksdagen begära att regeringen skyndsamt
återkommer med förslag om ökade resurser till
länsstyrelsernas miljövårdsenheter till detta
inventeringsarbete.

Det är av stor vikt att arbetet med
gränsdragningen är slutfört inom en begränsad
tidsperiod och senast 1992-07-01. Gränsen kan
arbetas fram och fastställas avsnitt för avsnitt om så
bedöms vara lämpligt.

Det skall vara en uttalad ambition vid
gränsdragningsarbetet att enskilda skogsägare inte
ansluts till området med särskild hänsyn mot sin
vilja. En metod som bör övervägas för att uppnå
detta är att undanta brukningsenheter mindre än
300 ha från särskilda hänsynsregler.

Förslag till gränsdragning bör arbetas fram av
skogsvårdsstyrelsen efter samråd med
naturvårdande myndigheter, berörda kommuner
och skogsbrukare. Gränsen bör regleras genom ett
tillägg i skogsvårdslagen och fastställas av
regeringen. Vad ovan anförts om en gräns för
särskild naturvårdshänsyn bör riksdagen ge
regeringen till känna.

3.3 Särskilda anpassningsregler

Inom det avgränsade området skall skogsbruket
bedrivas så att särskilda hänsyn till naturvårdens
krav tas. Skogsstyrelsen och naturvårdsverket bör
ges i uppdrag att föreslå anpassningsregler.
Förslagsvis bör mycket stor restriktivitet mot
hyggen större än 5--10 hektar visas. En stor andel
skog i åldersklassen 100 år och äldre i
sammanhängande bestånd bör ständigt finnas, även
om inget hindrar att den äldsta skogen avverkas och
kontinuerligt ersätts med yngre årsklasser.
Skyddsdikning bör vara tillståndspliktig och
naturlig föryngring av skogen stimuleras. Inom det
särskilda hänsynsområdet -- men ej utanför detta --
bör skogsvårdsstyrelsen också kunna ställa krav på
hänsyn till naturvård eller kulturmiljövård som
innebär att pågående markanvändning avsevärt
försvåras och alltså utlöser ersättningsrätt.

Föreskrifter bör också kunna meddelas som
innebär att en ansökan om avverkning för
byggande av skogsbilväg inom det avgränsade
området skall avslås om nyttan av vägen inte
motsvarar kostnaden för den. Till skillnad från
förslaget i propositionen menar vi att inte bara
nyttan i skogsbrukshänseende utan också
naturvårdshänseende skall vägas in i bedömningen
av vägens lönsamhet. Det är för övrigt inte sant som
hävdas i propositionen att den här föreslagna
ändringen har sitt stöd i ett riksdagsuttalande (JoU
1986/87:16). I uttalandet sägs tydligt att hänsyn till
naturvården skall räknas in i nyttoberäkningen.
Vad här anförts om avverkningstillstånd för
byggande av skogsbilväg bör riksdagen ge
regeringen till känna.

3.4 Ersättning för naturvårdsåtgärder

Innanför hänsynsgränsen skall givetvis
ersättning utgå om krav på naturvårdsanpassning
avsevärt försvårar pågående markanvändning.
Erforderliga resurser måste avsättas för detta. I
första hand skall ersättningsmark erbjudas, där så
är möjligt. Det finns exempel på att domänverket
inte varit berett att medverka till sådana lösningar.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till
regeringen begära att åtgärder vidtas som
säkerställer att ersättningsmark kan ställas till
förfogande när sådan finns att tillgå. Detta bör
bl.a. -- som folkpartiet tidigare föreslagit -- ske
genom att mark överförs från Domänfonden till
Naturvårdsfonden.

Folkpartiet föreslår vidare att en särskild
ersättning för frivilliga naturvårdsinsatser i
skogsbruket införs -- en motsvarighet till NOLA-
stödet. Exempel på sådana insatser kan vara att
avverka utan vägnät, att bränna vissa arealer, att
spara en stor lövandel i skogen eller att förlänga
omloppstiden. Folkpartiet föreslog i våras att 30
milj.kr. skulle anslås för frivilliga åtgärder av detta
slag i hela landet.

Skogsstyrelsen bör nu få i uppdrag att utreda
lämplig nivå på det stöd som bör utgå i det fjällnära
området.

3.5 Fördelar med folkpartiets förslag

Propositionen innebär att en rad inslag av
krångel och planhushållning införs för
skogsbrukarna i de fjällnära områdena utan att
några väsentliga värden från miljösynpunkt
tryggas. Inventeringarna kommer att gå i alldeles
för långsam takt. De resurser som kommer att stå
till förfogande för inventeringar och ersättningar
till skogsägare är alldeles otillräckliga. Vilket
resultat som kommer att åstadkommas är
utomordentligt osäkert.

Mot denna bakgrund avvisar folkpartiet
propositionens förslag omskyldighet att i
skogsbruksplan ange planerade avverkningar
under en 10-årsperiodskyldigheten för
skogsägaren att lämna hänsynsredovisningar i
ansökan om tillstånd till avverkningskyldigheten
för skogsvårdsstyrelsen att ställa villkor i alla
tillstånd

De två senare punkterna avser dels reglerna i
förslaget till 19b § om naturvård och
kulturmiljövård, dels motsvarigheterna
beträffande rennäringen i 19e §. (Vissa
följdändringar måste också göras i övriga
lagförslag.)

I propositionen föreslås en möjlighet för
skogsvårdsstyrelsen att vägra tillstånd om en
avverkning är oförenlig med intressen som är av
väsentlig betydelse för naturvården eller
kulturmiljövården. Denna möjlighet bör finnas
enbart i det område där särskilda hänsynsregler
skall gälla och därför införas i samband med att
regeringen återkommer med förslag om denna
gränsdragning.

En fördel med det förslag som folkpartiet
skisserar i denna motion är att reglerna blir
tämligen enkla och förutsägbara. Ett område där
ambitiösa naturvårdsregler skall gälla avgränsas.
Strävan skall vara att träffa frivilliga skötselavtal
med enskilda skogsägare. Utanför detta område
skall de allmänna hänsynskraven ställas samt de
andra restriktioner som gäller inom hela området
för svårföryngrad skog. Krånglet begränsas.

De förslag till utökade resurser för
naturvårdsåtgärder som här föreslås har
väsentligen framförts redan tidigare i folkpartiets
motioner och då finansierats inom ramen för
partiets budgetalternativ.

Ytterligare en fördel med detta förslag är att det
seriöst behandlar frågor som rör möjligheterna att
samtidigt bedriva skogsbruk och ta stor hänsyn till
naturvårdsintresset. Vi anser att målet med
skogsbruket i de fjällnära skogarna är att få en
varaktig virkesavkastning och samtidigt uppfylla de
krav naturvården och andra allmänna intressen
ställer för att efterlikna en naturlig skogsdynamik
och bibehålla värdefulla naturtyper.

Vanligtvis utgår naturvårdspolitiken från en
statisk natursyn där bevarandet, det rena
konserverandet, är en huvudingrediens. Här
föreslår folkpartiet ett komplement i form av
bevarande under nyskapande och förändring. Vi
menar att naturvårdspolitiken i större utsträckning
bör ta intryck av en mer dynamisk natursyn, som
har sitt stöd bland annat i modern biologi. Det
gäller både när naturvårdens intressen renodlas
eller som här skall samsas med en areell näring.

3.6 Regionalpolitiska åtgärder

Eftersom ersättning utgår för
naturvårdsåtgärder torde de negativa effekterna för
skogsbrukets ekonomi vara små. Folkpartiet anser
ändå att utvecklingen i det fjällnära området måste
följas noggrant. Det torde vara nödvändigt att öka
stödet till näringsverksamhet -- inte minst lokal
vidareförädling -- och infrastruktur, inte minst med
tanke på redan fattade naturskyddsbeslut främst i
form av reservatsbildningar. Folkpartiet har
tidigare fört fram förslag om ett särskilt stöd till
detta område.

Särskilda medel till verksamhet i stödområdet
anslogs i det livsmedelspolitiska beslutet
(1989/90:JoU25). Vi vill också hänvisa till centrala
tankegångar i våra motioner med anledning av
regeringens propositioner 1989/90:76 om
regionalpolitik och 1989/90:77 om näringspolitiska
frågor. Det är framför allt viktigt att
regionalpolitiken i fortsättningen genomförs som
en lokal mobilisering med satsningar på kunskap,
kommunikation och kultur. Regeringen bör
återkomma med förslag.

3.7 Övergångsregler

De allmänna anpassningsreglerna kan börja att
gälla från den 1 januari 1991. Ett visst
utredningsarbete är dock nödvändigt innan de
särskilda anpassningsreglerna kan fastställas. Vi
menar att de bör antas den 1 januari 1992 och att de
kan börja tillämpas i takt med att avsnitt av
hänsynsgränsen fastställs. Innan de särskilda
reglerna börjar gälla skall skogsvårdsstyrelsen
meddela anvisningar om naturvårdshänsyn vid
tillståndsgivning. Vad här anförts om
övergångsregler bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan ändring av skogsvårdslagen att en gräns för
särskild naturvårdshänsyn inom området med
fjällnära skog kan fastställas i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om särskilda
anpassningsregler i det avgränsade området,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om allmänna
anpassningsregler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
avverkningstillstånd för byggande av skogsbilväg,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ökade resurser till länsstyrelsernas
miljövårdsenheter för inventeringar,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en skogsbrukets NOLA-ersättning i enlighet med
vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
ersättningsmark,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
regionalpolitiska åtgärder i fjällkommuner som
starkt påverkas av naturskyddsåtgärder i de
fjällnära skogarna i enlighet med vad som anförts i
motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
övergångsregler,

10. att riksdagen avslår förslaget om skyldighet
för skogsägare att i skogsbruksplan redovisa
planerade avverkningar och hänsynstaganden till
motstående intressen för en 10-årsperiod,

11. att riksdagen avslår förslaget att skogsägare i
tillståndsansökan skall göra en obligatorisk
redovisning av hänsyn till naturvård och
kulturmiljövård (19b §, st 1),

12. att riksdagen avslår förslaget att skogsägare i
tillståndsansökan skall göra en obligatorisk
redovisning av hänsyn till rennäringen (19e §, st 1),

13. att riksdagen med avslag på förslaget till
19b §, st 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet att vägra
avverkningstillstånd i det område där särskilda
hänsynsregler skall gälla,

14. att riksdagen avslår förslaget att ett
avverkningstillstånd alltid skall innehålla villkor om
hänsyn till naturvård och kulturmiljövård (19b §, st
3),

15. att riksdagen avslår förslaget att ett
avverkningstillstånd alltid skall innehålla villkor om
hänsyn till rennäringen (19e §, st 3).

Stockholm den 17 oktober 1990

Sören Norrby (fp)

Bengt Rosén (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Anders Castberger (fp)

Lars Ernestam (fp)