med anledning av prop. 1990/91:34 Ny bostadsfinansiering, m.m.

Motion 1990/91:Bo6 av Agne Hansson m.fl. (c)

Partimotion om avslag

Centerpartiet har i en särskild partimotion
avvisat regeringens proposition om förslag till ny
bostadsfinansiering. I partimotionen redovisar vi
vår syn på hur bostadsfinansieringen bör
reformeras.

Ett nytt bostadsfinansieringssystem bör utgå
ifrån en omfördelning av kostnaderna över tiden
som bärs solidariskt av alla, där fastighetsskatten
och räntebidragen används som bostadspolitiska
instrument. Bostadsfinansieringen skall vidare
utgöras av en bassubvention -- lika till alla -- och
kombineras med stimulanser för ökat sparande
genom personliga investeringskonton. Med en
sådan inriktning kan problemen med snabbt
växande subventioner och en bättre prioritering av
bostadsstödet åstadkommas.

Skulle inte centerns partimotion vinna
riksdagens bifall tar vi i denna motion upp som
andrahandsyrkande några förslag till förändringar i
det föreslagna systemet som vi anser mycket
angelägna att genomföra för att mildra
regeringsförslagets negativa effekter för de boende
och för folkhushållet.

Sänkt byggmoms i stället för investeringsbidrag

I syfte att kompensera bostadsbyggandet för
ökade kostnader som följer av de slopade
reduceringsreglerna för mervärdeskatten för
byggnads- och anläggningsarbeten föreslås i
propositionen att ett investeringsbidrag för ny- och
ombyggnad införes från den 1 januari 1991. Bidrag
skall lämnas med 9,7 % av de beräknade
kostnaderna inkl mervärdeskatt för
mervärdeskattepliktiga åtgärder. Vid ombyggnad
lämnas bidrag endast för nyinvesteringar och för
underhållsåtgärder med en varaktighet på minst 30
år. En förutsättning för investeringsbidraget är tills
vidare att bostadslån lämnas för projektet.

Enligt centerns uppfattning får boendet genom
kraftigt höjda boendekostnader bära en alltför stor
del av skattereformens finansiering för att det skall
vara möjligt att åstadkomma en skatteomläggning
med rättvis fördelning som grund. I syfte att hålla
nere boendekostnaderna avvisade centern förslaget
till fördubblad byggmoms i samband med
riksdagens behandling av skattereformen. Därefter
har centern senare i en särskild motion krävt att
beslutet om fördubblad byggmoms rivs upp.

Den nu tänkta ordningen från regeringen att
först ta ut en skatt på byggandet och sedan betala
tillbaka delar av den till dem som bygger innebär en
onödig rundgång som dels medför ökat krångel och
dels får en rad andra negativa effekter som fördyrar
byggandet och boendet. Vi föreslår därför i linje
med våra tidigare ställningstaganden att beslutet
om ändrade reduceringsregler för mervärdeskatt i
här aktuella fall rivs upp. Reglerna bör ändras så att
uttaget av moms för samtliga tjänster för byggande
och boende uppgår till 60 % av beskattningsvärdet.

I den händelse vårt förslag om avslag på
propositionen och återinförande av reducerad
byggmoms inte skulle vinna riksdagens bifall,
innebär regeringens förslag om investeringsbidrag
att den fördubblade byggmomsen kompenseras
endast i begränsad omfattning. Det har tidigare i
samband med förslagen i skatteomläggningen
utlovats. Det nuvarande förslaget innebär således
en ytterligare skärpning av kostnaderna i boendet
som en följd av skatteomläggningen. Redan vid
uppförande av en bostad på 120 kvadratmeter
uppstår en merkostnad på drygt 5 000 kr. För den
som bygger ett större hus, som barnfamiljer
regelmässigt efterfrågar, blir merkostnaden ännu
högre. För de största hus som i dag berättigar till
statliga lån blir effekterna av den nya byggmomsen
en kostnadsökning på mer än 50 000 kr, trots
investeringsbidraget. Denna ökade fördyring av
byggandet och boendet kan inte centern acceptera.
Det minsta som kan begäras i detta sammanhang är
att tidigare givna löften infrias.

Om inte riksdagen bifaller vårt krav om den
lägre momssatsen för byggande föreslår vi att
investeringsbidraget skall grundas på hela den
godkända produktionskostnaden i aktuella fall.

Vi anser även att den kompensation för de
fördyrade byggkostnaderna som den ökade
momsen innebär skall utgå vid ny- och ombyggnad
av samlingslokaler enligt de villkor som ovan
redovisats.

Krav på kommunal bostadsanvisning och
markvillkor bör bort

För att få statligt stöd enligt det nya
bostadsfinansieringssystemet överförs en rad
allmänna krav från det nuvarande systemet att gälla
också i det nya. Det innebär att krav om
markvillkor och kommunal bostadsanvisningsrätt
skall vara uppfyllda innan stöd utgår.

Detaljreglering leder till krångel och byråkrati.
Det försvårar och fördyrar byggprocessen. Vid
övergången till ett nytt system bör därför alla
möjligheter tas till att förenkla och avbyråkratisera,
istället för att gå motsatt väg som regeringen gör.

Den nuvarande lagen om bostadsanvisningsrätt
bygger på tvång och ökad byråkrati. Den har inte
visat sig nå det syfte den var avsedd att främja,
nämligen en rättvis fördelning av bostäderna och en
allsidig befolkningssammansättning. Enligt vår
uppfattning måste ett samarbete i dessa
sammanhang mellan kommuner, husägare och
deras organisationer byggas upp på ett frivilligt och
obyråkratiskt sätt på frivillighetens väg. Lagen om
kommunal bostadsanvisningsrätt har inte
motsvarat sitt syfte. Det finns därför ingen
anledning att som villkor för bostadsstöd ställa krav
om kommunal bostadsanvisningsrätt.
Propositionen bör således avslås i denna del.

Detsamma gäller för krav om markvillkor för att
få stöd. Även i denna del bör således propositionen
avvisas om det nya finansieringssystemet skall
införas.

Förenklingar och avbyråkratisering

Även i övrigt är förslaget onödigt krångligt. De
lånesökande kommer att möta en växande
byråkrati i det nya systemet trots att en del av de
statliga räntebidragen omvandlats till
återbetalningspliktig skuldökning på den öppna
kreditmarknaden. Länsbostadsnämndernas
omfattande prövningar från det gamla systemet
finns kvar i det nya systemet. En krånglig och
godtycklig prövning av den statliga kreditgarantin i
en ny myndighet tillkommer. Trots statliga
garantier skall nya pantbrev oupphörligen skrivas
ut o.s.v.

Enligt vår uppfattning har inte möjligheterna till
förenklingar och avbyråkratisering tagits till vara.
Förslaget bör därför överarbetas och förslag till
förenklingar presenteras för riksdagen innan
förslaget träder i kraft. Detta bör ges regeringen till
känna.

Mindre uppräkning av nettoräntan

Enligt förslaget skall den nettoränta som
låntagaren skall betala för sitt investerings- och
räntelån skrivas upp årligen med inflationen.
Boendekostnadsutredningens förslag som
propositionens förslag bygger på förordade att
nettoräntan skulle skrivas upp med inflationen
minskad med en procentenhet. Vi menar att det var
ett bättre förslag.

Konsekvenserna av regeringens förslag innebär
att allt det framtida ekonomiska utrymmet i en
fastighet täcks in av den växande skulden. Därmed
ges inget utrymme för reinvesteringar för
reparationer och upprustningar vilket kommer att
medföra att kvaliteten i bostäderna kommer att
försämras liksom boendemiljön.

Inte heller finns utrymme för särskilda topplån
med huset som säkerhet. För praktiskt taget alla
egna hem, som byggs idag, erfordras topplån. I
fortsättningen kommer det enbart att bli möjligt för
personer med ganska betydande förmögenhet eller
med privata borgensmän som stöd att bygga ett eget
hem. Det innebär att det nya förslaget kommer att
beskära många möjligheten, inte minst
barnfamiljer, från att välja det boendealternativ
som det egna småhuset utgör. En kraftig
uppräkning av nettoräntan gör det svårare för ännu
fler.

En uppskrivning av skulden i den
storleksordning som föreslås innebär vidare att
värdeökningen på fastigheterna kommer att ligga
mycket nära eller under inflationen. Därmed
kommer motivet för ägande av framförallt
flerfamiljshus att försvinna då en dålig
direktavkastning inte kan uppvägas av en
värdestegring. Följden blir att privatägande av
fastigheter omöjliggörs. Istället blir det de
kommunala fastighetsbolagen och allmännyttan
som får ta på sig ett tungt ägaransvar med
betydande risker för framtida stora förluster. Det
gäller särskilt kommuner i glesbygd och svaga
regioner.

Med den föreslagna höga uppräkningen blir
också risken för kraftiga prisfall på fastigheter
påfallande vilket gör att systemet med räntelån
mycket snart kan haverera.

En ytterligare följd av räntelåneprincipen med
en uppskrivning av nettoräntan med inflationens
storlek blir att det av paritetsskäl inte finns behov
av att belasta dessa fastigheter med fastighetsskatt
så länge räntelåneskulden växer och utgifterna
regleras genom nettoräntan. Det innebär att
fastighetsskatten som bostadspolitiskt instrument
försvinner och automatiskt blir en direkt fiskal skatt
på boendet. Det är mycket olyckligt eftersom man
därigenom öppnar för ytterligare vägar att beskatta
boendet som sedan lätt kan följas av ytterligare
skatteskärpning med ökade boendekostnader som
följd. Strävan borde istället vara att sänka
fastighetsskatten och ta bort den helt när den inte
längre är motiverad av rent bostadspolitiska skäl.

Med nettoräntans kraftiga upptrappning skärps
räntelånens intäckning av de boendes
betalningsförmåga i framtiden till det yttersta. Det
gör inte bara fastighetsskatten omöjlig som
bostadspolitiskt instrument utan gör också att de
nya reglerna för reavinstskatten inte kan tillämpas.

Antag att en person bygger ett hus och belånar
det med samma summa som det kostar att
producera huset. Vi säger att den summan är 1
miljon kr. Efter några år är skulden uppe i 1,4
miljoner kr. Han är då lycklig nog att kunna sälja
huset för mer än vad skulden uppgår till vid det
tillfället. Han säljer det för 1,5 miljoner kr. Trots
det kommer han att göra en förlust på 35 000 kr
efter det att han har betalat reavinstskatten som
utgör 9 % av försäljningssumman och blir 135 000
kr. Ett sådant utfall är orimligt och leder
bostadsmarknaden fel.

Vi föreslår därför att uppskrivningen av
nettoräntan mildras. Nettoräntan bör skrivas upp
med inflationen minus 1 procent.

Översyn av fastighetsskatte- och
reavinstskattereglerna

Av det ovan anförda följer att såväl reglerna för
fastighetsskatt som reglerna för uttag av
reavinstskatt måste ses över och anpassas till det
nya systemet med räntelån. Vi föreslår att
riksdagen hos regeringen hemställer om en sådan
översyn för den händelse förslaget till ny
bostadsfinansiering skall genomföras.

Starkare kreditgaranti

Den allvarligaste effekten av regeringens förslag
om räntelån blir att byggandet på landsbygden och
de små orterna i svaga regioner kommer att helt
upphöra. Ingen vågar investera i ett eget hus om de
vet att skulden växer snabbare än värdestegringen
på fastigheten. Detta förhållande är påtagligt i
svaga regioner där efterfrågan på bostäder är liten
och bristen på arbete påtaglig.

Följden blir att de allra flesta kommer att välja
de redan expansiva regionerna för sin bosättning.
Där är man mest säker på att få en värdetillväxt på
sin fastighet som motsvarar låneskuldens ökning.
Denna koncentrationsdrivande effekt som
förslaget frammanar är skäl nog att avvisa hela
propositionen.

Den kreditgaranti som föreslås i propositionen
för att förhindra denna koncentration är långt ifrån
tillräcklig för att motverka denna starka
psykologiska effekt som blir följden av ett naturligt
och rationellt tänkande från de boende.

Om inte detta förslag skall bli dödsstöten för den
svenska landsbygden måste, om en
riksdagsmajoritet är beredd att genomföra
systemet, förslaget om kreditgaranti ändras så att
risken att bygga på landsbygden och i svaga
regioner elimineras helt.

Kreditgaranti för långivaren och inte låntagaren
med prövning från fall till fall i en särskild
kreditgarantinämnd öppnar för stor otrygghet för
den enskilde och betydande godtycke. Ett
inrättande av en ny myndighet --
kreditgarantinämnden -- innebär ökad byråkrati.
Det bör undvikas.

En garanti bör utformas som redan vid
systemets uppbyggnad klart anger vad som gäller i
fråga om garanti och ersättning. Den som bygger
skall veta vilka regler som gäller och skall inte
behöva sväva i ovisshet om vad en särskild prövning
i efterhand kan ge för resultat. En särskild prövning
i varje enskilt fall bör utraderas ur garantisystemet.

Vidare bör det klart framgå av garantin att den
som bygger skall hållas skadeslös för förluster som
orsakas av skuldökningen som följd av räntelånet.
Dessutom skall det göras klart från början i
reglerna att staten inte skall kunna ställa
regressanspråk på det kompensationsstöd för den
förlust som kompensationsstödet avser att ersätta.

En möjlig väg för utformningen av ett bättre
garantisystem mot förluster orsakade av växande
skuld på grund av räntelån för hus i
regionalpolitiskt utsatta områden är, att staten
alltid garanterar ett värde för huset som motsvaras
av produktionsvärdet ökat med inflationen under
den tid skulden ökar som följd av räntelånet. En
sådan regel bör ha geografisk anknytning och vara
baserad på regionalpolitiska hänsynstaganden.

För den händelse vårt avslagsyrkande på
propositionens förslag i sin helhet inte vinner
riksdagens bifall föreslår vi att riksdagen i denna del
avslår propositionen och hemställer hos regeringen
om nytt förslag till kreditgaranti i linje med vad som
anförs i motionen. Förslaget bör lämnas till
riksdagen i så god tid att beslut kan fattas före det
att reformen träder i kraft. Vi föreslår vidare att
riksdagen beslutar att göra ett ikraftträdande av
reformen avhängigt ett riksdagens beslut i denna
fråga.

Proportionellt förlustansvar mellan stat och
kommun

Vid övergången till nytt system föreslås de nu
gällande reglerna beträffande kommunalt och
statligt förlustansvar för lån gälla även i det nya
systemet. Det innebär att kommunen skall svara för
förluster intill ett belopp av 40 % av låneskulden på
den del som ligger över 70 % av dagens
låneunderlag för bostadslån. Enligt nu gällande
regler är inte detta förlustansvar proportionellt
mellan kommun och stat. Först skall kommunen
täcka sin förlustdel därefter går staten in och täcker
återstoden om ytterligare förlust finns att täcka.
Detta är enligt vår uppfattning en
otillfredsställande ordning. Staten och kommunen
bör dela på en förlust proportionellt i förhållande
till förlustansvarens storlek.

Vi föreslår att riksdagen avslår propositionen i
denna del och beslutar i enlighet med vad som här
anförs.

Behåll nuvarande system för befintliga lån

Propositionens förslag innebär att även
befintliga hus med statliga lån skall föras in i det nya
systemet med räntelån.

Från centerns sida har vi vid åtskilliga tillfällen
framhållit vikten av att det förs en politik som är
långsiktig och gör att alla på bostadsmarknaden har
fasta och stabila regler att planera efter. En
investering i ett eget hem är för de flesta familjer
den största ekonomiska investering som man gör
under ett liv. För den egna familjeekonomins del är
det viktigt att en sådan långsiktig investering kan
göras med god kännedom om de långsiktiga
ekonomiska villkor som kommer att ligga till grund
för en sådan investering. De som byggt och tagit lån
efter det system som nu gäller har kalkylerat med
att de vid investeringstillfället gällande
förutsättningarna skall gälla.

Denna planering av boendekostnaderna på lång
sikt för de enskilda kommer nu helt att brytas av det
föreslagna systemet. Det nu gällande räntebidraget
kommer att utbytas mot ett räntelån med växande
skuldökning. Det är någonting helt annat än vad
som var tänkt från deras håll från början. Att på
detta drastiska sätt snabbt förändra
förutsättningarna från statens sida kan jämföras
med ett avtalsbrott av civilrättslig karaktär.

Vi vill starkt varna för ett sådant förfarande från
statens sida mot de boende. Vi föreslår därför att
de bostadshus som uppförts eller byggts om med
stöd av bostadslån och räntebidrag enligt
nuvarande regler får behålla dessa och inte förs
över i ett nytt system med räntelån från den 1
januari 1993 som propositionen förutsätter.
Propositionen bör avslås i denna del.

Avvisa räntestöd för underhåll

Enligt propositionens förslag skall det statliga
räntestödet för förbättring av bostadshus även
lämnas för lägenhetsunderhåll i hyreshus.

Förslaget innebär i praktiken att
bostadsföretagens fonder för lägenhetsunderhåll
kommer att avskaffas. Därmed bryts principen att
det är dagens generation som skall svara för
kostnaden för sin egen förslitning i lägenheten.
Dessa förslitningskostnader vältras genom
förslagets utformning i fortsättningen över på den
kommande generationen. På sikt medför en
lånefinansiering av lägenhetsunderhållet en press
uppåt på hyrorna. Det är en mycket olycklig effekt.
Förslaget innehåller dessutom principiella
betänkligheter genom den övervältring av
kostnader på kommande generationer som
kommer att ske. Vi föreslår att propositionen i
denna del avslås.

Inför rätt för avsättning till reparationsfonder

Från vår utgångspunkt är det viktigt att det finns
en långsiktig planering av underhåll av lägenheter
för att garantera en god boendemiljö och för att
hålla nere hyreskostnaderna. En sådan
förutseende, långsiktig planering sker bäst genom
avsättning av en del av hyran till särskilda fonder
för lägenhetsunderhåll. Med en sådan ordning kan
också hyresgäster boende i privatägda fastigheter få
ökat inflytande och ansvar för den egna
lägenhetens underhåll genom den s.k.
tapetreformen.

Vi föreslår därför att fastighetsägare ges rätten
att fondera medel till underhåll av lägenheterna
skattefritt. Fondmedlen skall följa lägenheten och
hyresgästen ges möjlighet till inflytande över
lägenhetsunderhållet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 om ny bostadsfinansiering, m.m. hos
regeringen hemställer om ett nytt förslag till
bostadsfinansieringssystem i enlighet med de
riktlinjer som förordas i motionen,

vid avslag på yrkande 1

2. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 såvitt avser förslag om införande av ett
investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av
permanentbostäder beslutar att mervärdeskatt för
samtliga tjänster för byggande och boende från den
1 januari 1991 reduceras och uttas med 60 % av
saluvärde inkl. andra skatter än moms
(beskattningsvärdet) i enlighet med vad som anförs
i motionen,

vid avslag på yrkande 2

3. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del beslutar att
investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av
permanentbostäder och samlingslokaler skall utgå
med full kompensation för de ökade kostnader som
de slopade reduceringsreglerna för mervärdeskatt
för byggnads- och anläggningsarbeten innebär i
enlighet med vad som anförs i motionen,

samt vid avslag på yrkande 1

4. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:34 såvitt avser kravet på kommunal
bostadsanvisningsrätt som villkor för bostadsstöd,

5. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:34 såvitt avser kravet om uppfyllt
markvillkor som villkor för bostadsstöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av
förenklingar och avbyråkratisering i det föreslagna
bostadsfinansieringssystemet samt hos regeringen
hemställer om förslag till förenklingar och
avbyråkratisering av det föreslagna systemet enligt
vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del beslutar att uppskrivningen
av nettoräntan skall vara inflationen --1 % i
enlighet med vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av en
anpassning av reglerna för uttagen av fastighets-
och reavinstbeskattningen till det föreslagna
bostadsfinansieringssystemet,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om en
översyn av reglerna för uttag av fastighetsskatt och
reavinstskatt i enlighet med vad som förordas i
motionen,

10. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del hemställer att regeringen
återkommer till riksdagen med ett nytt förslag till
utformning av reglerna för statlig kreditgaranti vad
avser bostadslån enligt de riktlinjer som förordas i
motionen,

11. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del beslutar att tidpunkten för
införande av det föreslagna
bostadsfinansieringssystemet skall samordnas med
att statliga kreditgarantiregler för bostadslån, enligt
de riktlinjer som förordas i motionen, samtidigt kan
införas,

12. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del beslutar att ansvaret för
förluster för lån inom det föreslagna
bostadsfinansieringssystemet skall fördelas
propositionortionellt mellan stat och kommun i
enlighet med vad som anförs i motionen,

13. att riksdagen med avslag på proposition
1990/91:34 i denna del beslutar att bostadshus, som
uppförts eller byggts om med stöd av statliga
bostadslån och räntebidrag enligt gällande
regelsystem, inte överförs till det s.k.
räntelånesystemet i enlighet med vad som anförs i
motionen,

14. att riksdagen beslutar avslå proposition
1990/91:34 såvitt avser införande av räntestöd av
lägenhetsunderhåll i hyreshus i enlighet med vad
som anförs i motionen,

15. att riksdagen i anledning av proposition
1990/91:34 beslutar att fastighetsägare medges
skattefri avsättning av medel i fonder för
reparationer och underhåll enligt de regler som
förordas i motionen.

Stockholm den 26 oktober 1990

Agne Hansson (c)

Birger Andersson (c)

Ivar Franzén (c)

Stina Gustavsson (c)

Karin Starrin (c)

Rune Thorén (c)

Eva Rydén (c)