med anledning av prop. 1990/91:54 Kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen, m.m.

Motion 1990/91:Sk37 av Lars Werner m.fl. (v)

Bakgrund

I propositionen läggs fram förslag som ingår i
och kompletterar reformeringen av inkomst- och
företagsbeskattningen. Riksdagsbeslutet angående
skatteomläggningen utgick från en politisk
uppgörelse mellan regeringen och folkpartiet.
Vänsterpartiet stödde ej denna överenskommelse.

Möjligheten fanns för regeringen att söka nå en
uppgörelse med vänsterpartiet utifrån de riktlinjer
som vänsterpartiet redovisade i sin skattepolitiska
motion. Vänsterpartiet kan konstatera att den
socialdemokratiska regeringen valde att istället
lägga om skattesystemet utifrån en skattepolitisk
pakt med folkpartiet.

Det är vänsterpartiets mening att
skatteomläggningen bör rivas upp och justeras i
enlighet med de riktlinjer som vänsterpartiet
redovisat. Det är vänsterpartiets föresats att detta
skall bli verklighet under kommande riksmöten så
att skattesystemet kan utformas efter principen om
skatt efter bärkraft. Få tecken pekar dock på att
detta skall kunna ske redan under innevarande
riksmöte. Därtill fordras troligen ett
mellanliggande val och än kraftfullare
opinionsyttringar från de skattskyldigas sida.

Vänsterpartiet finner det sålunda föga
konstruktivt att nu resa alternativa förslag på varje
enskild punkt till föreliggande proposition.
Vänsterpartiet redovisade sitt skattepolitiska
alternativ i motion 1989/90:Sk81 och i reservationer
till skatteutskottets båda betänkanden
1989/90:SkU30 och SkU31. Vad gäller principiella
alternativ från vänsterpartiet till de punkter som
behandlas i föreliggande proposition vill
vänsterpartiet därför hänvisa till motion
1989/90:Sk81 samt partiets reservationer i ovan
angivna betänkande.

På några punkter kan det dock finnas anledning
att i särskild ordning behandla några av
propositionens förslag. I det följande görs en sådan
genomgång.

Särskild löneskatt m.m.

Inledning

Riksdagen beslutade den 13 juni 1990 om uttag
av en särskild löneskatt om 22,2 %
på förvärvsinkomster som inte till någon del
grundar rätt till socialförsäkringsförmåner (prop.
1989/90:110 sid. 378 ff, SkU30 sid. 61 ff).

I vänsterpartiets motion 1989/90:Sk81 togs
denna fråga ej uttryckligen upp, och vänsterpartiet
godkände sålunda detta förslag i sitt eget
skattepolitiska alternativ. Beslutet innebär att
skattesystemet görs mer likformigt och neutralt.

Övriga oppositionspartier instämde i förslagets
syfte, men reserverade sig på delpunkter och
förespråkade åtgärder som syftade till att sänka
arbetsgivaravgifterna generellt.

Särskild löneskatt på vissa pensionsförmåner

I proposition 1989/90:110 sid. 491 ff aviserade
regeringen att man frångick förslaget från RINK
om att s.k särskild grundavgift skulle utgå vid
pensionsutbetalningar. Detta förslag hade bl.a.
vänsterpartiet motsatt sig.

I proposition 1989/90:110 föreslog regeringen
att en särskild löneskatt skulle tas ut vid intjänandet
av pensionen istället för vid utbetalandet som
RINK föreslagit. För det nu aktuella området
betyder detta att avdragsgilla pensionsavsättningar
beläggs med sådan löneskatt såväl vid
försäkringspremiebetalningar som avsättningar till
stiftelse och konto.

I proposition 1989/90:110 lades inte heller några
konkreta förslag om hur denna beskattning
tekniskt sett skulle utformas. I propositionen sades
endast: ''Jag återkommer således senare i år med
författningsförslag om särskild löneskatt på
arbetsgivarens kostnader för pensionstryggande''.

I princip kan vänsterpartiet acceptera den
grundsyn som presenterades i propositionen.
Frågan behandlades dock ej uttryckligen i
vänsterpartiets motion 1989/90:Sk81, bl.a. av det
skälet att något konkret förslag ej förelåg från
regeringens sida.

Budgeteffekter

Den särskilda löneskatten beräknades enligt
proposition 1989/90:110 ge statskassan ett netto på
4 mdr kr. I såväl vänsterpartiets som regeringens
skattealternativ fanns denna post som en
finansieringskälla av respektive skatteförslag.

Vad gäller finansieringen i övrigt så skiljer sig
dock vänsterpartiets och regeringens/folkpartiets
alternativ på väsentliga punkter. Vänsterpartiet
föreslog bl.a. ett väsentligt större skatteutag på
kapital och företag. Socialdemokraterna och
folkpartiet valde att ta ett större skatteuttag via
indirekta skatter. Regeringen och folkpartiet
finansierade dessutom sin skatteomläggning till
betydande delar med s.k. dynamiska effekter. På
kort sikt skulle dessa ge ca 5 mdr kr enligt
proposition 1989/90:110.

Vänsterpartiet presenterade i motion
1989/90:Sk81 ett förslag till skattereform som var
fullt finansierat. I reservation 3 anförde
vänsterpartiet bl.a. följande: ''Det är dock inte bra
bl.a. från stabiliseringspolitiska utgångspunkter, att
låta en skatteomläggning realt vara ofinansierad
med ett så stort belopp som 5 miljarder kr.''
(1989/90:SkU30 sid 202)

Genomförandet senareläggs -- alternativ
finansiering

Regeringen har efter riksmötets beslut utformat
ett förslag till ändring i lag om särskild löneskatt, i
syfte att uppfylla intentionerna bakom förslaget om
särskild löneskatt på pensionsförmåner. Lagrådet
har dock riktat betydande kritik mot detta förslag.

Detta har gjort att regeringen föreslår att
förslaget skall beredas ytterligare -- dock så att
beskattningen kan genomföras fr.o.m. den 1 juli
1991.

Istället föreslår regeringen att den allmänna
löneavgiften höjs med 1,3 procentenheter till 1,64 %
under första halvåret 1991.

Vänsterpartiets övervägande

Vänsterpartiet har ingen anledning att ta fullt
ansvar för finansieringen av en skatteomläggningen
som utformats av regeringen och folkpartiet. Å
andra sidan har vänsterpartiet ingen anledning att
bidra till att inkomstbeskattningen sänks utan att
sänkningen finansieras. Vänsterpartiet har
dessutom på en rad andra områden ställt förslag
som reser krav på finansiering.

Regeringens skatteomläggning medför sneda
fördelningspolitiska effekter. Även moderaterna
har kritiserat omläggningen för detta. Moderaterna
menar dock att fördelningsfrågan skall lösas genom
att skatteuttaget minskas. En orättvis reform blir
naturligtvis inte mer rättvis för att man låter bli att
finansiera den.

Den alternativa finansiering som regeringen
föreslår drabbar samma grupp, arbetsgivarna, som
skulle belastas av den särskilda löneskatten och
med motsvarande belopp. Höjningen av den
allmänna löneavgiften är trots detta inte
oproblematisk.

I rådande läge med underliggande ekonomiska
problem och hot om stigande arbetslöshet kan en
höjning av den allmänna löneavgiften bidra till att
underblåsa kristendenserna i ekonomin. Det finns
för närvarande få skäl som talar för en allmänt
åtstramande politik.

En temporär höjning av löneavgiften bör därför
kombineras med andra åtgärder. Detta kan ske
genom att medel reserveras för
sysselsättningsfrämjande åtgärder i händelse av
ökad arbetslöshet t.ex. för att trygga
sysselsättningen i kommunsektorn.

Uttag av socialavgifter alt. särskild löneskatt på
vissa ersättningar enligt avtalsförsäkringar

Vad gäller propositionens bakgrund i dessa
avseende så vill vänsterpartiet hänvisa till vad
partiet tidigare har anfört i motion 1989/90:Sk81
samt i reservation till 1989/90:SkU30.

I reservation 37 framhöll vänsterpartiet bland
annat följande: ''AMF försäkringar har tillkommit
genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och
fyller en viktig funktion. Som förutsättning för
avtalen gäller att förmånerna är skattefria. (...)
Enligt vår mening bör regeringen hösten 1990 lägga
fram förslag till de lagstiftningsåtgärder som behövs
för att bibehålla nuvarande ordning''.

Vänsterpartiet vidhåller ovanstående
reservation och menar att riksdagens beslut från
våren 1990 att skattebelägga utfallande förmåner
som inkomst av tjänst borde rivas upp.

Avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad
och arbetsplats m.m.

Höstens kris i Irak, med åtföljande höjda
oljepriser har fått stora konsekvenser i Sverige --
inte minst regionalpolitiskt. Höjda oljepriser har
medfört höjda bensinpriser och fördyringar för
dem som är beroende av bil. En del av ansvaret för
bensinprisökningarna bör läggas på oljebolagen
som utnyttjat situationen och höjt priset på bensin
mer än vad som kan hänföras till Irakkrisen, men
det höga bensinpriset beror också på den
energimoms som riksdagens s/fp-majoritet beslutat
om.

Vänsterpartiet motsätter sig moms på energi --
i det här fallet bensin. I motion 1989/90:Sk81 lade
vänsterpartiet förslag på höjd bensinskatt istället
för moms. Vänsterpartiet menar också att
förutsättningarna bör utredas för en differentiering
av bensinkostnaderna i landet. Höga bensinpriser
är rimligt där det finns bra kollektivtrafik och där
bilåkandet orsakar stora negativa miljöeffekter. Ett
sätt kunde t ex
vara att med regionalt differentierade
miljöavgifter låta biltrafiken betala en ökad andel
av miljöskadorna.

I områden där det inte finns andra möjligheter
än den egna bilen för att man ska kunna ta sig till
arbetet, handla eller utöva fritidsaktiviteter måste
resekostnaderna vara rimliga i förhållande till
andra kostnader. Då räcker det inte heller med de
höjda avdrag för arbetsresor som föreslås i
propositionen.

Vänsterpartiet upprepar därför kravet att slopa
moms på energi samtidigt som bensinskatten höjs,
och föreslår därjämte att riksdagen hos regeringen
begär förslag på regionalt differentierade
miljöavgifter.

I detta sammanhang vill vänsterpartiet påtala de
uppenbara brister som finns i skatteomläggningen
vad gäller beskattningen av förmånen av s.k.
tjänstebil. Ett av syftena med skatteomläggningen
skall vara att undanröja s.k. skattefria öar.
Tjänstebilsbeskattningens nuvarande utformning
utgör dock en sådan skattefri zon. Vänsterpartiet
föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär
förslag i syfte att minska eller eliminera de
skattefria förmånerna kring innehavet av s.k.
tjänstebil.

Sjömansbeskattningen

I propositionen föreslår regeringen vissa
förändringar av främst teknisk karaktär kring
sjömansbeskattningen. Regeringen förutskickar
dessutom att en större reformering förbereds
fr.o.m. den 1 januari 1992. Vänsterpartiet avser att
återkomma till denna fråga i samband med att
regeringen lägger fram mer detaljerade förslag för
en eventuell övergång till ett landskattesystem.

Inkomst av kapital etc

Vad gäller propositionens förslag i dessa
avseende så vill vänsterpartiet hänvisa till vad
partiet tidigare har anfört i motion 1989/90:Sk81
samt i reservation till 1989/90:SkU30 angående
kapitalbeskattningen.

Företagsbeskattning

Vad gäller propositionens förslag i dessa
avseende så vill vänsterpartiet hänvisa till vad
partiet tidigare har anfört i motion 1989/90:Sk81
samt i reservation till 1989/90:Sku30 angående
företagsbeskattningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att förmåner från avtalsförsäkringar skall vara
skattebefriade i enlighet med tidigare gällande
ordning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
moms på energi, höjd bensinskatt och regionalt
differentierade miljöavgifter i enlighet med vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
skärpt förmånsbeskattning av tjänstebilar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
kapitalbeskattning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
företagsbeskattning.

Stockholm den 22 november 1990

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Lars Bäckström (v)

Maggi Mikaelsson (v)