med anledning av prop. 1990/91:64 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.

Motion 1990/91:K29 av Inger Schörling m.fl. (mp)

I propositionen föreslås en ny särskild grundlag till skydd
för yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram
och ljudupptagningar m.m. Något förstärkt skydd för
demonstrationer, allmänna sammankomster, sceniska
framställningar och utställningar samt andra liknande
yttrandefrihetsformer föreslås inte. Inte heller föreslås
någon utvidgning av regleringen av meddelarfriheten för
förhållandet mellan enskilda. Förslaget till
yttrandefrihetsgrundlagen har beretts under medverkan
från riksdagspartierna.

Denna motion behandlar möjligheten att ingripa mot
reklam och frågor om ansvarighet för satellitprogram. När
det gäller förstärkt yttrandefrihet för demonstrationer
o.dyl. och frågor om meddelarfriheten kommer detta tas
upp i ett senare sammanhang.

Reklamfrågan

Den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen innehåller en
huvudregel som innebär att det går att förbjuda
kommersiell reklam i ljudradio- och TV-program och att
ange villkor för sådan reklam (1 kap 12 §). Regeln omfattar
alla typer av sändningar som förekommer i Sverige, oavsett
om de har sitt ursprung i Sverige eller utlandet eller om de
sänds via satellit och kabelnät.

Huvudregeln har dock ett viktigt undantag som syftar till
att begränsa möjligheten för Sverige att förbjuda reklam
som är riktad till svenska konsumenter eller att ingripa mot
reklam på annat sätt i utländsk satellitsändning.

Lagförslaget innehåller nämligen en regel som säger att
om riksdagen har godkänt en internationell
överenskommelse om ljudradio- eller TV-program får
sådana föreskrifter som avses i 1 kap. 12 § inte i strid med
överenskommelsen hindra vidaresändning av radioprogram
(1 kap. 7 § andra stycket). Detta innebär att Sverige inte
förbjuda fortsatt vidaresändning i kabelnät av
satellitsändning som innehåller kommersiell reklam som är
riktad särskilt till svenska konsumenter -- om Sverige har
godkänt en överenskommelse som inte ger Sverige rätt att
meddela sådant förbud. Eller med andra ord: Om en sådan
internationell överenskommelse träffas går det inte att
stoppa den svenska reklamen i TV 3 som ju är en utländsk
satellitsändning i yttrandefrihetslagens mening, eftersom
den länkas upp från Storbritannien.

Om det däremot inte finns en sådan av riksdagen
godkänd överenskommelse så kan samma regler ställas upp
för den utländska satellitsändningen som för svenska
sändningar. Eftersom Sverige ännu inte godkänt någon
sådan överenskommelse så är det alltjämt fullt möjligt att
förbjuda kommersiell reklam som är riktad särskilt till
svenska konsumenter i satellitsändningar. Inte heller
yttrandefrihetsgrundlagen skulle alltså kunna hindra detta.
Hindret mot att förbjuda reklam i satellitsändningar är
alltså beroende av Sveriges godkännande av en
internationell överenskommelse.

En grundläggande princip för lagstiftning i
grundlagsform är att man redan ur grundlagen skall kunna
utläsa vad som gäller. I vissa fall öppnas möjligheten för att
i vanlig lag meddela undantag mot grundlagsregeln. Att i
grundlag hänvisa till en internationell konvention som
riksdagen godkänt är en nyhet och kan ifrågasättas från
konstitutionell synpunkt. Den yttersta konsekvensen av
hänvisningen är nämligen att det faktiska innehållet i
grundlagen eller i undantaget från grundlagen i berört
avseende inte tillkommer genom stiftande av lag i form av
transformation eller inkorporering av en internationell
överenskommelse i svensk rätt, utan genom riksdagens
godkännande av överenskommelsen.

Sverige har undertecknat men inte ratificerat
Europarådets konvention om gränsöverskridande TV-
sändningar. Överenskommelsen innebär i princip att
Sverige i satellitsändningar som kommer från utlandet inte
får förbjuda reklam eller kommersiell reklam som är riktad
särskilt till svenska konsumenter eller förbjuda fortsatt
vidaresändning i kabelnät om det förekommer oönskad
reklam.

Enligt vår uppfattning är tveksamheten inför den valda
lagstiftningsmetoden i 1 kap. 7 § andra stycket om
internationella överenkommelser så stor att den inte kan
accepteras.

Radiolagsutredningen utreder för närvarande
förutsättningarna för lagstiftning och andra åtgärder som
rör konventionen.

Principen i konventionen är att utländska
satellitsändningar som är riktade till svensk publik inte bör
kunna beivras direkt här i landet. I konventionen anvisas en
särskild ordning för beivrande av överträdelser av
konventionen vilken innebär att ett internationellt organ
skall pröva sådana frågor.

Enligt vår uppfattning bör det vara möjligt för Sverige
att här i landet kunna beivra oönskat innehåll i
satellitsändningar eller vidta andra åtgärder som kan finnas
befogade.

En väg kan vara att ålägga den som sänder via satellit till
Sverige att ha en ansvarig utgivare, programkanalsansvarig,
här i landet som kan ställas till svars för
yttrandefrihetsbrott, förseelse mot reklamregel eller
förseelse mot annan programregel. En sådan person skulle
också kunna åläggas att svara för skatter och andra avgifter.
Det är osäkert om yttrandefrihetsgrundlagen medger den
här typen av ansvarighet och i vilken omfattning den får
göras gällande i fråga om utländska satellitsändningar.

För att säkerställa möjligheten bör det av
yttrandefrihetsgrundlagen framgå att utan hinder av denna
lag får i lag föreskrivas att den som via satellit sänder
radioprogram som är avsedda att helt eller delvis tas emot
av publik i Sverige skall här i landet ha en fysisk person eller
registrera en fysisk person, programkanalsansvarig, som
kan svara inför svensk domstol eller myndighet för
innehållet i sändningarna eller som kan åläggas att svara för
skatter och andra avgifter till staten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen inte antar 1 kap. 7 § andra stycket om
internationella konventioner i förslaget till
yttrandefrihetsgrundlag,

2. att riksdagen beslutar om ett tillägg till
yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att utan hinder av
denna lag får i lag föreskrivas att den som via satellit sänder
radioprogram som är avsedda att helt eller delvis tas emot
av publik i Sverige är skyldig att ha en fysisk person eller
att registrera en person, programkanalsansvarig, som kan
svara inför svensk domstol eller myndighet för innehållet i
sändningarna eller som kan åläggas att svara för skatter och
andra allmänna avgifter.

Stockholm den 17 januari 1991

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Hans Leghammar (mp)

Kaj Nilsson (mp)