med anledning av prop. 1990/91:71 Lag om vissa dryckesförpackningar

Motion 1990/91:Jo37 av Anders Castberger m.fl. (fp)

Generella lösningar bäst

Folkpartiet liberalerna har under årtionden varit
pådrivande när det gäller användningen av ekonomiska
styrmedel i miljöpolitiken som komplement till andra
styrmedel. Pant är exempel på ett ekonomiskt styrmedel
som vi starkt förordar, t.ex. för dryckesförpackningar och
då bl.a. som ett stöd för retursystem. Samtidigt är vi
angelägna att medverka till samlade lösningar, t.ex. för
förpackningsanvändningen inom en hel bransch.

Föreliggande proposition finner vi mot den bakgrunden
vara dålig genom att den är defensiv och inte offensiv.
Andemeningen att främja ett retursystem är visserligen bra
och borde omedelbart tillämpas på från miljö- och
naturresurshushållning mer angelägna områden. PET-
flaskan för läsk och mineralvatten är nu inget stort faktiskt
miljöproblem, i synnerhet inte som merparten av
hushållsavfallet eldas upp med energiåtervinning i från
miljösynpunkt bra förbränningsanläggningar. PET kan
något tillspetsat sägas vara ett sätt att använda olja till något
nyttigt innan man eldar upp den.

De knappa personella resurserna i miljödepartementet
har nu använts till en skäligen marginell fråga, delvis av
symbolkaraktär. Tänk om riksdagen i stället hade fått en
proposition om en samlad lagstiftning som stöd för
bryggeribranschens ambitiösa satsning på att distribuera
praktiskt taget hela sin produktion på från energi- och
miljösynpunkt bra returförpackningar. Eller om pant på alla
Systembolagets vin- och spritflaskor oavsett om de är
returflaskor eller inte. Då skulle naturen och
avfallshanteringen i Sverige besparats mängder med glas.
Eller om regeringen hade föreslagit åtgärder mot de kanske
hundra miljoner motoroljeflaskor av plast som slängs varje
år med en liten slatt olja kvar som faktiskt gör dem till
miljöfarligt avfall. I bästa fall hamnar de i soporna, i sämsta
och alltför många fall i naturen.

Riksdagen bör därför i första hand avslå propositionen
och av regeringen beställa ett samlat förslag till
förpackningspolitik som underlättar för och stimulerar
näringslivet att snabbt och i stor skala utveckla och införa
resurssnåla förpackningssystem. Härvid måste
miljöpåverkan och energiförbrukning i hela cykeln
produktion--distribution--återvinning vara vägledande. En
sådan beställning bör göras även om riksdagen bifaller
propositionen.

Detaljsynpunkter

Vid avslag på vårt förstahandsyrkande föreslår vi vissa
ändringar i propositionen i syfte att göra introduktionen av
det i och för sig önskvärda retursystemet för PET-flaskor
smidigare och mindre repressivt. Bryggeribranschens
åtagande att införa ett retur-PET-system sträcker sig så
långt som det tekniskt och tidsmässigt överhuvud taget är
möjligt. Omställningen kräver en rimlig övergångstid under
vilken smidiga dispensregler bör gälla.

Det är också angeläget att regeringens belastning med
beredning och beslut minimeras. Det finns angelägnare
uppgifter inom miljöpolitiken. De företag som är beredda
att påbörja introduktionen av retursystemet den 1 juni 1991
bör restriktivt kunna medges en övergångstid på ett år
under vilken de utan att riskera att belastas av en eventuell
höjning av förpackningsavgiften kan avveckla engångs-
PET-flaskan.

Det är vidare angeläget att de risker för
konkurrensbegränsningar som flera remissinstanser pekar
på kan minimeras. Särskilt utsatta är små bryggerier
belägna långt från de stora marknaderna och importörer.
Med det i propositionen redovisade åtagandet från
Bryggareföreningen skyddas dess små medlemsföretag
medan företag som av olika skäl valt att stå utanför denna
branschorganisation hamnar i ett mycket utsatt läge, vilket
är principiellt betänkligt. Regeringen måste vid
dispensgivning särskilt uppmärksamma risken för
konkurrensbegränsning.

Bidrag till miljövårdsåtgärder

I propositionen anges på s. 8:

Av villkoren i ett hanteringstillstånd bör framgå vilka
insatser och resurser som företagen skall avsätta för olika
miljövårdsåtgärder som minskad nedskräpning och höjd
ambitionsnivå genom kampanjer o. d. Samma
ambitionsnivå som för aluminiumburken bör gälla, dvs. 1
öre per år och flaska bör avsättas för miljöändamål.

För aluminiumburken avsätts 1 öre per såld burk, dvs.
för varje tappning av dryck på burk. I prop 1989/90:100 Bil.
16 s. 59 nederst redovisade statsrådet sitt ställningstagande
att när ett retursystem för PET-flaskan införs bör stiftelsen
Håll Sverige Rent få motsvarande bidrag även från detta
pantsystem. Riksdagen godtog det förslaget.

Med ''motsvarande bidrag'' måste avses ett bidrag
beräknat per tappning, dvs. användning av en förpackning.
Storleken av detta bidrag bör bestämmas av mängden dryck
i förpackningen, det mått som används t ex för att ange
energikonsumtionen för dryckesförpackningar. Även
förpackningsavgiften är på visst sätt relaterad till
förpackningsvolymen.

Formuleringen ''per år och flaska'' i nu föreliggande
proposition är oklar och bör vid riksdagsbehandlingen
förtydligas. Riksdagen bör hålla fast vid sitt beslut med
anledning av prop 1989/90:100 Bil 16 pkt 5.4.3 Ökat bidrag
till Håll Sverige Rent, att när ett retursystem införs för PET-
flaskan Stiftelsen Håll Sverige Rent bör få motsvarande
bidrag som från returburkssystemet. Detta bör därför
beräknas per tappning och relateras till förpackningens
volym. Det bör ankomma på regeringen att fastställa
bidraget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:71,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat förslag
till förpackningspolitik i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
övergångsbestämmelser och risk för
konkurrensbegränsning,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger till känna vad i motionen anförts om bidrag till Håll
Sverige Rent från retur-PET-systemet.

Stockholm den 25 januari 1991

Anders Castberger (fp)

Bengt Rosén (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Lars Ernestam (fp)