med anledning av prop. 1990/91:81 Filmstöd

Motion 1990/91:Kr15 av Jan Hyttring m.fl. (c)

Inledning

Centerns grundläggande utgångspunkter på området
redovisas i motion 1990/91:Kr333 angående
kulturpolitiken. En framgångsrik film- och biografpublik
förutsätter såväl statliga som kommunala insatser, förutom
det arbete som branschen själv och
visningsorganisationerna utför.

Det nuvarande film- och videoavtalet förlängdes nyligen
och kommer att gälla t o m 1992-12-31. Avtalet innebär
minskade ekonomiska bidrag från branschen. Anledningen
till detta är försämrade intäkter för i första hand
videobranschen. De minskade bidragen till Filminstitutet
innebär, om de tillåts slå igenom, en bantning av
verksamheten och minskade bidrag från institutet till olika
former av filmstödjande verksamhet.

Enligt centerns mening bör staten så långt möjligt
kompensera Filminstitutet för de negativa effekter som det
förlängda filmoch videoavtalet innebär, fram till det att ett
nytt avtal skall tecknas 1993-01-01. I annat fall tvingas
institutet till oacceptabla nedskärningar av bl a
produktionsstöd för både kortoch långfilm, bidrag till
visningsverksamhet, stöd till vissa biografer och
restaurering och renovering av värdefull film.

Den framtida film- och biografpubliken

Det krävs fortsatt och ökat stöd till produktion av svensk
film av god kvalitet. Det krävs också stora insatser för att
främja visning och spridning av värdefull film i hela landet.
Viktiga förutsättningar för detta är tillgång till goda
visningslokaler, biografer och liknande miljöer -- på många
orter, tillräckligt med film av god kvalitet och
visningskopior av sådana filmer. Dessutom måste det finnas
ett finmaskigt nät av film- och biografintresserade
människor.

För att säkerställa visning och spridning av värdefull film
i hela landet måste det finnas ett stort statligt engagemang
och stödformer som är väl anpassade till detta syfte.
Framtiden kommer också att nödvändiggöra, på samma sätt
som för t ex teatern, ett aktivt lokalt publikarbete med ett
starkt engagemang men också förmåga till central
samverkan.

Filmen som konstart måste utvecklas och människor
måste stimuleras att på olika sätt arbeta med rörliga bilder,
bl a för att få en ökad bredd på svenska filmarbetare. Här
behöver nya former för samverkan byggas upp mellan olika
utbildningsanordnare, Filminstitutet och lokala
mediaverkstäder.

Staten, kommunerna och filmfrågorna

De senaste årens insatser från statens sida för att främja
en lokal film- och biografkultur är både viktiga och
välkomna. Vi anser att kommuner och landsting bör
fördjupa sitt engagemang kring filmfrågorna. Det statliga
biografstödet och stödet till lokal filmkulturell verksamhet
för barn och ungdom förutsätter också ett lokalt/regionalt
engagemang, vilket talar för att även kommuner och
landsting bör utveckla lämpliga handlingslinjer i dessa
frågor.

Förlängt film- och videoavtal

Ett förlängt avtal mellan staten och film- och
videobranschen för perioden 1991-07-01--1992-12-31 har
nyligen tecknats. Under det närmaste året ska en särskild
utredare tillkallas för att utreda förutsättningarna för en
utökning av antalet avtalsparter med mål att omfatta
samtliga filmvisare i Sverige.

Den viktigaste förändringen i det nya avtalet är att
videoavgifterna till Filminstitutet sänks med 50 %
från 60 kr/kassett till 40 kr/kassett. Samtidigt ökas
procentsatsen för fördelning av institutets intäkter för
produktion av långfilm från 35 %
till 38 %
medan stödet till kortfilmsproduktion och
Visningsnämndens verksamhet minskas med en
procentenhet vardera, vilket för exempelvis den senare
innebär en reell minskning med 20 %.
Anslaget till Filminstitutets förvaltning och övriga
filmkulturella ändamål sänks med 2 %
till 23 %.

För
1989/90 var filmintäkterna genom film- och
videoavtalet 174 milj kr. För 1990/91 har budgeterats 177
milj kr men detta har nyligen fått revideras till 165 milj kr
på grund av den negativa utvecklingen inom film- och
videobranscherna. Kommande budgetår är det första med
den sänkta videoavgiften och de fördelningsbara intäkterna
beräknas då uppgå till 155 milj kr inklusive de 29 milj kr som
regeringen föreslår att staten skall anslå. Det innebär en
minskning med 20 milj kr i förhållande till 1990/91 års
budget.

En sådan minskning av intäkter slår gentemot alla de
verksamhetsgrenar som finns inom Filminstitutet. Mindre
resurser kan avsättas för långfilmsproduktion trots att dess
andel av den totala verksamheten höjts. Svensk
kortfilmsproduktion får vidkännas ett kraftigt minskat stöd.
De minskade resurserna till förvaltning och övriga
kulturella ändamål får till konsekvens att restaurering och
renovering av svensk film hotas. Även Visningsnämnden
kommer att få mindre pengar att fördela till lokalt stöd för
olika filmkulturella aktiviteter runt om i landet.

Förvaltning och filmkulturella insatser

Som en konsekvens av det förlängda filmavtalet minskar
medlen för förvaltning, administration och övriga
filmkulturella insatser avsevärt. Jämfört med budgetutfallet
1989/90 blir det en minskning med ca 5 milj kr 1991/92 om
hänsyn till inflationen tas och med betydligt mer i
förhållande till 1990/91 års ordinarie budget. Självfallet ska
också Filminstitutets verksamhet vara föremål för
effektivisering och rimliga besparingar men en så stor
resursminskning som detta handlar om är inte rimlig och
kan komma att leda till bestående skador för svensk
filmkultur.

Filminstitutets styrelse tvingades nyligen att besluta om
besparingar på den filmkulturella verksamheten vilket bl a
innebär att man under 1991/92 planerar att inställa all
restaurerings- och renoveringsverksamhet av svensk film.
Vidare sänks ambitionsnivån då det gäller bibliotek,
cinematek och filmarkiv och importen av utländsk
kvalitetsfilm halveras. Ett 20-tal anställda inom
Filminstitutet hotas av uppsägning.

Förhoppningsvis kan ett nytt film-, video- och TV-avtal
föreligga fr o m 1993-01-01. Under perioden fram till dess
måste Filminstitutet ges ekonomisk kompensation för att
klara sina viktiga filmkulturella åtaganden.

Mot bakgrund av detta föreslår centern att det för
budgetåret 1991/92 till Filminstitutet anvisas 8,7 milj kr att
fördelas enligt de principer som gäller i det förlängda film-
och videoavtalet och det till anslaget Filmstöd anslagspost
4, Bidrag till filmkulturella ändamål, anvisas 5 milj kr att
i första hand användas för restaurering och renovering av
värdefull svensk film.

Fraktstöd

Det statliga fraktstödet utnyttjas idag generellt sett
mindre än tidigare. Visningen av fraktstödsberättigad film
har sjunkit samtidigt som andelen film som är berättigad till
sådant stöd ökat. Stödet har till stor del förlorat sin funktion
som stöd för visning av kvalitetsfilm vid de små biograferna,
eftersom dessa idag inte har ekonomiska möjligheter att
välja film bara utifrån detta kriterium.

Det dessa biografer behöver är att ges bättre
ekonomiska förutsättningar för att överhuvudtaget kunna
fortsätta med och även utveckla sin verksamhet. De små
biograferna på landsorten drivs till stor del med hjälp av
ideella insatser. Fraktstödet har visserligen haft stor
betydelse för dessa men det administrativa förfarandet har
motverkat dess syfte. Det som är avgörande för de små
biograferna är om filmerna kan möta en publik, inte om de
är fraktstödsberättigade eller inte.

Vi anser, liksom regeringen, att det statliga fraktstödet
bör avvecklas och att motsvarande resurser överförs till
Visningsnämnden vid Filminstitutet. Centern anser att
syftet med ett sådant stöd skall vara att förbättra
tillgängligheten till filmvisningar genom att i första hand
stödja de små biograferna i hela landet.

Filmstöd

Visningsnämnden hos Filminstitutet ansvarar för
spridning och visning av värdefull film i alla delar av landet.
Nämnden kom bl a till för att särskilt stödja filmverksamhet
på orter med svagt publikunderlag och därav begränsat
filmutbud. Den bildades i samband med 1982 års filmavtal
och avsågs verka fristående från institutets övriga
verksamhet, detta för att slippa konkurrera om resurserna.

Det stöd som Visningsnämnden sedan dess bildande
fördelat till olika organisationer har många gånger varit en
förutsättning för att många kvalitetsfilmer överhuvudtaget
fått möta en publik. Dessa organisationer har genom lokalt
publikarbete och genom upprättande av film- och
videoverkstäder medverkat till att öka intresset för filmen
som uttrycksmedel, med särskild betoning på visning för
barn och ungdom.

I propositionen konstateras att det förlängda film- och
videoavtalet innebär dels en sänkning av de totala
fördelningsbara intäkterna för filmfondens del och dels att
andelen avsedd för spridning och visning av värdefull film
minskar från 5 %
till 4 %
av fondens medel. Detta innebär en minskning av
Visningsnämndens resurser med 2,3 milj kr (20 %)
jämfört med vad som budgeterats föregående år. Om
inte detta kompenseras försämras möjligheterna betydligt
att bedriva lokal filmverksamhet i hela landet och då bl a
vad gäller barn- och ungdomsverksamhet.

Centern föreslår att det för budgetåret 1991/92 till
Filmstöd anslagspost 3, Främjande och spridning av
värdefull film (Visningsnämnden), anvisas ytterligare 2,3
milj kr utöver regeringens förslag som kompensation för det
bortfall som förlängningen av 1982 års filmavtal innebär.

Konstnärsnämnden

Konstnärsnämnden stödjer, vid sidan om Filminstitutet,
projekt på filmområdet. Nämnden är ett viktigt
komplement till institutet för att främja produktionen av
kortfilm i Sverige. Behovet av ekonomiskt stöd till sådan
produktion överstiger vida det bidrag staten idag ger till
nämnden.

Enligt centerns mening är det viktigt att stödja
produktionen av kortfilm varför vi föreslår att det för
budgetåret 1991/92 till Filmstöd anslagspost 7, Bidrag till
projekt på filmområdet (Konstnärsnämnden), anvisas
ytterligare 2 milj kr utöver regeringens förslag.

Stöd till biografer

Stödet till biografer har en viktig roll i det
publikbefrämjande arbetet. Medlen skall användas till att
bevara och förstärka biografstrukturen i landet och till att
stimulera film- och biografbranscherna till insatser på
området. Insatserna skall till övervägande del riktas till
biografer på mindre och medelstora orter.

Det förlängda film- och videoavtalet innebär att stödet
till biografer får en mindre andel av de fördelningsbara
medlen. De minskas från 5 %
till 4 %.
I förhållande till budgetutfallet 1989/90 innebär det
en minskning med ca 2 milj kr med hänsyn till inflationen,
och betydligt mer i förhållande till 1990/91 års ordinarie
budgetanslag.

Centern föreslår att det för budgetåret 1991/92 till
Filmstöd anslagspost 6, Stöd till biografer, anvisas
ytterligare 2 milj kr utöver regeringens förslag.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen till Filminstitutet för budgetåret 1991/92
anvisar 8 700 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit,
att fördelas i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen till Filmstöd, anslagspost 4 Bidrag för
filmkulturella ändamål, för budgetåret 1991/92 anvisar 5
000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, i enlighet
med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen till Filmstöd, anslagspost 3 Främjande
och spridning av värdefull film, för budgetåret 1991/92
anvisar 2 300 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, i
enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen till Filmstöd, anslagspost 7 Bidrag till
projekt på filmområdet, för budgetåret 1991/92 anvisar 2
000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit, i enlighet
med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen till Filmstöd, anslagspost 6 Stöd till
biografer, för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000 kr.
utöver vad regeringen har föreslagit.

Stockholm den 13 mars 1991

Jan Hyttring (c)

Stina Gustavsson (c)

Larz Johansson (c)

Stina Eliasson (c)

Marianne Jönsson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda