med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Motion 1990/91:Ub132 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Innehåll

Sammanfattning5 1.

Historisk
bakgrund6 1.1

Gymnasieutredningen6 1.2

Gymnasiepropositionen6 1.3

Gymnasieutbildning
för alla6 1.4

Stoffträngsel7 2.

Utgångspunkter
för den framtida gymnasieskolan7 2.1

Ny
ungdom -- ny lärarroll7 2.2

Identitetsarbete7 2.3

Erfarenheter
från USA8 2.4

Existentiella
frågor8 2.5

Självinsikt8 2.6

Göra
skolan verklig8 3.

Den
framtida gymnasieskolan9 3.1

Allmänt9 3.2

Pedagogisk
revolution9 3.3

Traditionell
pedagogik9 3.4

Kunskapssynen9 3.5

Eleven
i centrum10 3.6

Etapper
och gruppundervisning10 3.7

Baskurser10 3.8

Praktik
ute i arbetslivet10 3.9

Lärlingsutbildningen11 3.10

Konsekvensanalys11 3.11

Ansvar11 3.12

Inflytande11 3.13

Individuella
program12 3.14

Andra
möjligheter och öppningar12 3.15

Miljökunskap
i de nationella programmen12 3.16

Ekologi
i samhället13 3.17

Geografi13 3.18

Miljö
för framtida beslutsfattare13 3.19

Livsvetenskapligt
program13 3.20

Provkarta
för friare studier14 4.

Vuxenutbildningen14 4.1

Flexibilitet14 4.2

Interkommunal
ersättning14 4.3

Elevpeng15 4.4

Distansutbildning
-- statens skolor för vuxna15 4.5

Fördelar
med distansutbildning15 4.6

Samarbete
-- komvux och SSV15 4.7

Utredning16 4.8

SSVH-hörsel16 4.9

Individualintegrering16 5.

Övergång16 5.1

Fortbildning
och lärarroll16 5.2

SYO16 5.3

Timplaner17 5.4

Gymnasieskolans
längd 2--4 år17 5.5

Förkunskaper
till högskolan17 5.6

Läroplan17 5.7

Kostnader
och finansiering18

Hemställan18

Sammanfattning

Åldersgräns 20 år på komvux tas bort för att ett
verkligt samarbete mellan olika skolor och kurser skall
kunna skapas.Eleven får lagfäst rätt att välja individuellt
program.Etappstudier och årskurslöshet möjliggör
maximalt utrymme för eleven att skapa sin egen
studiegång.Ett livsvetenskapligt program erbjuds, där
miljö- och framtidsfrågor uppvärderas.De nationella
programmen övergår successivt till individuella program.
Internationalisering innebär att studier utomlands
räknas.Obligatoriet på tre år avslås, i stället införs rätt till
treårig utbildning på gymnasienivå.Rätt till utbildning
bör ej upphöra vid 20 års ålder. Varje person bör ha rätt till
en viss mängd utbildning som kan tas ut när man vill.
Samarbete mellan olika skolformer möjliggörs genom nya
öppningar. Statens skolor för vuxna -- kompletterar
komvux.Fördjupad kunskapssyn och annat arbetssätt
samt vägledning kräver fortbildning av lärare och SYO-
personal.Inflytande och ansvar blir verkligt genom det
egna studievalet och självstyrande skolor.
Konsekvensanalys krävs för att redovisa effekterna av
regeringens förslag; timplaner, kostnadstäckning m.m.
Högskoleprovet utvecklas så att undervisningen på
gymnasiet stimulerar ett annat arbetssätt där sökprocess
och problemlösning stimuleras.Existensiella frågor
betonas för att utveckla eleven till självinsikt och en
harmonisk människa.Studieavbrott för att gå ut i
arbetslivet närhelst man vill möjliggörs.
Distansutbildningen utvecklas istället för att avvecklas.

1. Historisk bakgrund

Dagens gymnasieskola bygger bl a på principbeslut vid
1968 års riksdag. De tre dåvarande formerna fackskola,
gymnasium och yrkesskola skulle ersättas av en enda
skolform.För yrkesutbildningens del innebar besluten om
gymnasieskolans utbildningar som tidigare fanns inom
yrkesskolan eller företagen att den fick en enhetlig form -- i
regel två års grundläggande gymnasieskola.

1.1. Gymnasieutredningen

Gymnasieutredningen som tillsattes 1976 och som
lämnade sitt slutbetänkande vid jultid 1981 framhöll kravet
från näringslivet på breda och djupa kunskaper.
Utbildningen måste bli flexibel och dynamisk både i fråga
om innehåll och organisation. Då samhällsbehoven ändras
måste utbildningen följa med. Detta påpekas i prop
1983/84:116. I utredningen om Livslångt lärande påpekas
det att åtskillnaderna mellan teoretiska och yrkesinriktade
utbildningar varken svarar mot arbetslivets krav eller mot
den syn på livslångt lärande som skolan skall ge.
Åtskillnaden leder också till svårigheter för elever som vill
ändra studieinriktning och till rekrytering till
gymnasieskolan. Detta avspeglar sig såväl i samhällets
socialgruppsmönster som dess könsrollsmönster. Flera
skolforskare har visat att strävan att få en mer jämlik
gymnasieskola har, hittills, misslyckats. De gamla
skolsystemen lever fortfarande kvar, sida vid sida i dagens
gymnasieskola.

1.2. Gymnasiepropositionen

Gymnasiepropositionen som nu föreligger är ett steg i
rätt riktning men vi vill gå ännu längre i flexibilitet. Genom
etappuppdelning av ämnena och årskurslöshet skall
maximal valfrihet ges såväl i fråga om innehåll som
arbetstakt. En möjlighet vore att acceptera de nationella
programmen, (dock ej treårigt obligatorium), som den just
nu möjliga utvecklingen av gymnasieskolan, men samtidigt
arbeta för att det individuella programmet nr 17 får blomma
ut i just den riktning som har skisserats här nedan. På så vis
skulle, parallellt med ett mer känt och vedertaget system,
den nya gymnasieskolan få växa fram och successivt ta över.
Övergången skulle gå smidigare och förändringen skulle
hinna bli förankrad innan den blivit ett faktum.

1.3. Gymnasieutbildning för alla

Den nya gymnasieskolan skall inte innebära en 12-årig
skolplikt. Ambitionen borde istället vara att utvidga,
utveckla och utöka valmöjligheterna för alla ungdomar som
lämnar grundskolan. Särskilt viktigt är detta för ungdomar
som är i behov av särskilt stöd vid sitt val av utbildning och
yrke. Speciellt viktigt är det för ungdomar som är trötta på
skolan, har bristfälliga baskunskaper och en sviktande
självtillit.

I en situation då nästan alla ungdomar efter avslutad
grundskola fortsätter till gymnasieskolan blir en central
fråga hur denna övergång mellan skolformerna ska kunna
göras så meningsfull som möjligt för den enskilda eleven.
Ett avbrott efter grundskolan med praktik/arbete ute i
samhället skulle kunna hjälpa eleven i valet av
utbildning/yrke.

1.4. Stoffträngsel

I gymnasiepropositionen talas det mycket om vikten av
internationell förståelse. Om man verkligen vill ta
konsekvenserna av ett sådant påstående borde inte bara
språkprogrammet utan även ämnen som historia,
religionskunskap och i synnerhet geografi förstärkas.
Internationalisering innebär också rätt att studera och
likställa studier utomlands med de svenska.

2. Utgångspunkter för den framtida gymnasieskolan

Miljöpartiet de gröna betonar de existentiella frågorna,
överlevnaden, framtiden för barn och barnbarn där skolan
ingår som en viktig del i helheten. Den framtida
gymnasieskolan måste se sambandet mellan skolarbete och
kunskapens användning i och utanför skolan. Demokrati i
praktisk handling, aktning för varje människas egenvärde,
respekten för miljön måste vara grundläggande
värderingar. Det gäller att se tiden i ungdomsskolan i ett
helhetsperspektiv. En bättre allmänbildning och utbildning
och en mer tillfredsställande personlighetsutveckling måste
aktualiseras i den reformerade gymnasieskolan. Livet är
inte konfliktfritt. Att lära förstå sig själv är en viktig lärdom
för att förstå och lösa konflikter.

2.1. Ny ungdom -- ny lärarroll

Thomas Ziehe, pedagogik- och socialpsykologiprofessor
i Frankfurt har lagt fram teser om en ''ny ungdom''. En
ungdom som genom det snabbt förändrade samhället får en
ganska annorlunda personlighetsstruktur och därmed
behovs- och normmönster som vuxenvärlden ibland står
helt främmande inför. Ziehe menar att den aura som
tidigare omgav skolan, lärare och andra symboler för
lärandet till stor del är borta idag. Ziehe menar att detta är
en viktig indikation på att skolans företrädare inte längre
ska ta för givet att ungdomar är inställda på att skolan är ett
ställe där man skärper sig.

Läraren kan alltså inte påräkna några bonuspoäng idag
bara av att vara lärare. Lärare måste kvalificera sig för att
få en aura. Ziehe menar att det viktigaste för dagens
pedagoger är att få läroprocessen att bli ett tillfälle där svar
ges på viktiga frågor som har med den enskilde individen att
göra.

2.2. Identitetsarbete

Identitetsarbete är idag en helt annan sak än på 60-talet!
Idag är inte mycket givet. Ungdomarna behöver svar på
många frågor som för tidigare generationer inte var
aktuella. Då var mycket mer givet. Att ägna
uppmärksamhet åt identitetsarbetet är en viktig uppgift för
gymnasieskolan. Det kräver också fortbildning och vidgade
perspektiv i lärargruppen.

Om gymnasieskolan ska kunna ge ett mera positivt
bidrag till identitetsutvecklingen krävs alltså att
ungdomarna får göra erfarenheter i skolarbetet, genom
vilket de lär sig något om sig själva. Det som ungdomarna
uträttar måste så mycket som möjligt ha betydelse utöver
själva inlärningssituationen. Här spelar de estetiska ämnena
en stor roll. Ex: Att regissera och administrera ett elevspex
är förmodligen en betydligt mera givande
utvecklingsuppgift än att reproducera vissa
kunskapsmängder på lektioner.

Skolan skall främja elevernas utveckling till
harmoniska människor ... (Skollagen 1

§)

Skolan har redan idag som uppgift att i samarbete med
hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska
människor. I den kommande gymnasieskolan står denna
uppgift kvar med ökad tyngd och aktualitet. Det är en
övergripande uppgift för skolan att ta tag i denna på ett
systematiskt och engagerat sätt. Det kan ske i form av att
ämnet/temat -- livskunskap -- integreras så att tid avsätts för
bearbetning av frågor kring självtillit, konflikter och
självkunskap.

2.3. Erfarenheter från USA

I Kalifornien har många skolor speciella program för att
hjälpa lärarna att handleda eleverna i frågor kring den egna
livssituationen, t ex känslor i samband med skilsmässa eller
anförvants död eller självmordstankar. I dessa material
finns övningar för eleverna, men också för föräldrarna.
Erfarenheterna visar att de klasser som arbetar med dessa
frågor också ser snabba positiva resultat vad gäller närvaro
i skolan, koncentration och studieresultat.

2.4. Existentiella frågor

Givetvis har även eleverna i svenska skolor problem och
svårigheter att hantera och behöver handledning, hjälp och
stöd för att bearbeta dessa och komma vidare. I SOU:
''Ungdom och makt'' står det om den existentiella
hemlösheten,ångestens tidsålder och om hur dagens unga
måste lösa sina problem själva och skapa sig sina jagideal.
Den kunskap som eleven skaffar sig på detta sätt när det
gäller att ta ansvar för sitt eget liv både som ung och vuxen,
kan kallas livskunskap.

2.5. Självinsikt

Det är en självklarhet att skolan i framtiden måste bli
mycket bättre på detta område och verkligen arbeta för att
främja elevernas utveckling till harmoniska människor.
Men innan vi hjälper eleverna och ger dem handledning
behöver lärarna hjälp och handledning med sin lärarroll och
sin vuxenroll. Lärarutbildning och lärarfortbildning
behöver stora resurser.

2.6. Göra skolan verklig

Den internationella forskningslitteraturen innehåller en
massiv kritik av ungdomsskolan som socialisationsmiljö.
Eleverna får inte ta ansvar, de kvarhålls i en passiv och
beroende roll, som dåligt kvalificerar dem för vuxenlivet. I
den framtida gymnasieskolan är det viktigt att göra skolan
mera verklig i den betydelsen att kraven som ställs på
eleverna i större utsträckning än idag motsvarar krav som
ställs i vuxenvärlden. Detta förutsätter en skola där
eleverna är delaktiga i underhåll och drift och där skolans
arbete om möjligt betyder något för det omgivande
samhället.

3. Den framtida gymnasieskolan 3.1.
Allmänt

Vi anser att de höga förväntningarna på den nya
gymnasieskolan inte infriades. Det som i sägs i vackra fraser
rycks senare bort i regelverk. Vi har därför försökt ta bort
alla de hinder som stoppar en flexibel och elevaktiv
gymnasieskola. I vår framtida gymnasieskola väljer eleven
fritt, i det individuella programmet de etapper i olika ämnen
hon vill eller anser sig behöva ha. Skolan blir årskurslös.
Årsklassindelningen ersätts av undervisningsgrupper för
skilda ämnesetapper. Lärarens roll blir att handleda och
stödja eleven i arbetet. Det gemensamt redovisade
läroboksstoffet reduceras samtidigt som kompetenskraven
vad beträffar självständig tillämpning kraftigt ökas. Eleven
kan avbryta studierna för att gå ut i arbetslivet och
återkomma när hon vill. Tre års rätt till gymnasieutbildning
kan tas ut individuellt. Åldersgränsen försvinner på komvux
för att öka flexibiliteten och samarbetet mellan gymnasiet
och komvux.

3.2. Pedagogisk revolution

För att få en gymnasieskola som lär för livet, är kreativ
och verklighetsanpassad, behövs det en pedagogisk
revolution både i fråga om form och innehåll d.v.s både i
metodik och arbetsorganisation och vad utbildningen skall
handla om. Ett av utbildningens viktigaste mål måste vara
fortsatt utbildning d.v.s en ständig sökprocess. Skolan ska
hjälpa eleven att finna sina anlag och intressen, skall ge
eleven självförtroende och möjligheter att successivt
vidareutveckla sina kunskaper och färdigheter och sig själv
som person.

3.3. Traditionell pedagogik

Traditionell pedagogik innebär mestadels att eleven får
svar på frågor som han/hon aldrig ställt. Denna pedagogik
tillsammans med reproducerande kunskapskontroller (för
att trygga det relativa betygssystemet) och inflexibla kurs-
och studieplaner har åstadkommit uttråkade, passiva elever
som efter skolans slut ofta har en negativ inställning till
fortsatt inlärning. Nyfikenheten har dödats.

3.4. Kunskapssynen

Kunskapssynen måste förändras så att den blir djupare
och analyserande, problemlösande. Detta får
återverkningar på undervisningen. Inlevelse, förståelse,
konkretisering, forskning, analys och helhetstänkande
ingår i denna djupare kunskapssyn. Lärarnas fortbildning är
här av stor betydelse. Vad och hur skall de mäta att eleven
klarat ett kursavsnitt? Många skolor har prövat med att
eleverna skriver essäer efter varje avsnitt istället för att
svara på enfaldiga, lätträttade frågor. Andra har gjort
gemensamma utvärderingar, där lärare och elever hjälps åt,
vilket klargör och ger svar på om kursavsnitten är
avklarade.

3.5. Eleven i centrum

Utbildningen måste utgå helt från den enskilde eleven.
Eleven måste själv ställa sina frågor och med lärarens hjälp
söka svaren. Att sätta eleven i centrum måste innebära
följande:eleven måste själv ha kommit till insikt om vad
han/hon vill lära sig, ta eget ansvar, känna det
meningsfullt,eleven arbetar på sin nivå,eleven arbetar
i sin egen studietakt.

För att fullt ut ta konsekvenserna av ovanstående måste
man slakta tre heliga kor inom skolväsendet:den
sammanhållna klassen,det nuvarande betygssystemet,
de fastslagna timplanerna och årskurserna.

3.6. Etappstudier och gruppundervisning

Den nya gymnasieskolan är årskurslös för att varje elev
skall kunna få den tid hon behöver för att nå fram till målet.
Det är oerhört viktigt att eleven får tillfredsställelsen att
helt och hållet ha förstått ett avsnitt (och inte bara vagt och
till dels som nu är fallet). Det stärker självkänslan och
sporrar till fortsatta studier. Eleven samlar alltså, i egen
takt, ihop kurser/etapper. Sakkunnig vägledning vid elevens
uppläggning och planering av studievägen är här oerhört
viktigt. Kurserna skall vara väldefinierade och begränsade i
omfattning. När eleven nått målet får hon godkänt på den
kursen. Blir hon underkänd får hon inte gå vidare utan
måste ägna mer tid åt kurs nr 1.

3.7. Baskurser

I de nationella programmen kan man tänka sig ett antal
baskurser i olika ämnen som alla skall klara av (men i sin
egen takt). Därutöver väljer eleven fritt att gå vidare i något
obligatoriskt ämne (ytterligare fördjupning) eller väljer
något annat ämne. Det ska alltså finnas en stor mångfald
och en reell valfrihet. Att nå det mål man föresatt sig att
klara av ökar självtilliten och eleven kan stärkt gå vidare
och välja en ny kurs. De godkända baskurserna tillsammans
med de valfria, ger eleven ett kompetensbevis (skolan får
aldrig bli en passiviserande sorteringsapparat åt en
efterkommande avnämare, vilket idag ofta är fallet.)

3.8. Praktik ute i arbetslivet

Eleven ska kunna göra studieuppehåll närhelst hon vill
och gå ut i arbetslivet och i den stund hon upptäcker att hon
behöver mer kunskaper och färdigheter kan hon
återkomma till skolan. Detta avbrott eller inledning till
gymnasiestudier kan vara avgörande för rätt studieval. (På
försök kan praktikår prövas redan i 8:an eller 9:an.)

Vi anser att den arbetsförlagda utbildningen som hittills
prövats många gånger inte uppfyllt kraven på en bra
yrkesutbildning. Tillgång och efterfrågan på praktikplatser
har inte överensstämt och därmed har kvaliteten fått vika.
Att nu forcera fram treåriga utbildningar med allt vad detta
innebär, är en felsyn. Det är också en felsyn att tro att
yrkeslinjerna får högre status genom att man förlänger dem
och gör dem teoretiska. Den praktiska yrkesinriktningen
skall inte göras om till en andra klassens teoriskola. Det
gäller istället att höja statusen för yrkesutbildningar och låta
eleven komplettera med de studier den finner bäst passar.
Omvärlden, det omkringliggande samhället, måste satsa
resurser på att ta emot ungdomarna ute på arbetsplatserna.
Propositionens förslag med en kraftig utökning av
arbetsplatsförlagd utbildning gör att kvantitet får gå före
kvalitet, vilket vi motsätter oss.

3.9.Lärlingsutbildningen

Miljöpartiet anser att lärlingsutbildning passar väl in i
elevens individuella program. Eftersom vi vill slopa
åldersgränsen på komvux, kan komvux och gymnasieskolan
ha ett fungerande samarbete och eleven kan därmed finna
egna flexibla lösningar. Lärlingsutbildning, kombinerad
med komvuxstudier, är en form som skulle utvecklas och
stimuleras snarare än ''inte överges'', som det uttrycks i
propositionen.

3.10. Konsekvensanalys

Den treåriga utbyggnaden skall enligt propositionen
finansieras bl a genom rationalisering i kommunerna och
neddragning av antalet lärarledda lektioner. Detta får
konskevenser på alla områden inom skolan; timplaner,
lärartäthet, gruppstorlekar m.m. Ingen analys av effekterna
finns i propositionen. Med anledning av detta kräver
miljöpartiet en konsekvensanalys, där både negativa och
ev. positiva effekter inom gymnasieskolan redovisas!

3.11. Ansvar

''Ansvaret för studierna skall överföras på eleven.''
Eleven väljer själv kurs men sedan valet är gjort är hon
förpliktigad att efter bästa förmåga försöka nå målet.
Läraren driver inte på utan ska fungera som en kvaliciferad
resurs som eleven har tillgång till närhelst hon behöver det.
Läraren handleder, stöder och stimulerar. Det mesta av
inlärningen mot det väldefinierade målet sker genom
individuellt arbete, men arbete i smågrupper och
helgruppsundervisning kan också förekomma. Gruppen
blir viktig för elevens sociala utveckling. Studierna måste
vara individuellt anpassade vad beträffar studietakt och
nivå och särskild vikt läggs vid att eleven når fram till egen
insikt och kritisk eftertanke, kanske på bekostnad av
mängden av faktakunskaper.

3.12. Inflytande

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning
utformas. (5 kap.2

§)

Miljöpartiet
vill understryka elevens inflytande i
praktisk handling. I ''Makt och ungdom'' betonas de
självstyrande skolorna. Vi upprepar vårt förslag om
självstyrande skolor, med styrelse på varje skola, där
eleverna tillsammans med personalen får inflytande över
skolans verksamhet, budget, innehåll i skolan och annat
som rör skolan och närmiljön. Miljöpartiet föreslår att
statsbidragen följer eleven, s k
elevpeng, vilket innebär att en större frihet uppnås och
budgetansvaret kan ligga på den enskilda skolan.

3.13. Individuella program

Formerna för de individuella programmen är
föredömligt öppna och elevinriktade. Här finns en stor
utvecklingsmöjlighet för gymnasieskolan. Det är bra att en
plan skall upprättas för varje elev individuellt och att detta
är utgångspunkten. Det är också bra att kommunen åläggs
att informera om utbildning på individuella program. Med
en tydlig och för eleverna positiv tolkning av denna
möjlighet anser vi att de individuella programmen
successivt kan bli de program som dominerar i
gymnasieskolan.Det ger valfrihet både vad gäller
studietidens längd och studiernas innehåll. Den
obligatoriska planen för dessa studier upprättas av elev och
lärare tillsammans och bör omfatta även hur studierna skall
bedrivas. Det kan innebära handläggning ett visst antal
timmar per valt tema/ämnesområde samt hur redovisning
skall ske. Specialarbete kan bli en vanlig form för dessa
studier, inte endast en engångsföreteelse. I dessa program
kan ett årskurslöst studium förverkligas. Tidsfaktorn
behöver inte styra den enskilde elevens studier. De elever
som behöver längre respektive kortare tid kan få sina behov
och möjligheter tillgodosedda. Vi anser att varje elev skall
ha rätt till tre års utbildning på gymnasienivå, men att hon
skall kunna återuppta studier senare i livet om hon t ex bara
utnyttjat två år.

3.14. Andra möjligheter och öppningar

Skulle kommunens gymnasieskola inte klara av att ge
den enskilde eleven vad hon önskar bör andra skolformer
vara öppna för henne t ex den kommunala
vuxenutbildningen, SSV, folkhögskola eller företagsskola.
Detta innebär att vi motsätter oss att åldersgränsen för
komvux höjs till 20 år. Den bör istället helt slopas.

3.15. Miljökunskap i de nationella programmen

Miljöpartiet anser att miljökunskapen, som skall
integreras i alla utbildningar, är styvmoderligt behandlad i
programförslagen. Vi hänvisar till tidigare yrkanden, där vi
betonat att snedfördelningen mellan ämnena fysik, kemi
och biologi måste rättas till. Snedfördelningen mer kemi
och fysik än biologi har konserverats även i det nya
gymnasiet. Naturkunskapsämnet som består av biologi,
fysik, kemi och geovetenskap har minskats till hälften och
som mest till en sjättedel av dagens timtal. Hur en utlovad
ökning av miljöundervisning respektive hälsa i de
presenterade nationella programförslagen skall kunna ske,
är en gåta!

Positivt är följande förändringar i propositionen:att
miljökunskap och hälsa skall ges en framträdande rollatt
miljökunskap skall studeras av samtliga eleveratt
eleverna får större inflytande över sin undervisning

Viktigt är:att undervisningen i miljökunskap ges
stadga och väldefinierat innehållatt momentet hälsa skall
ingå i flera ämnen än idrottatt tiden måste utökas så att
miljökunskap kan inrymmas

Hur detta skall förverkligas saknas emellertid i förslaget.

3.16. Ekologi i samhället

Kunskap om samspelet i naturen och den mänskliga
aktivitetens påverkan på natur och miljö är en förutsättning
för att hejda de accelererande miljöproblemen regionalt
och globalt. Näringslivet har redan insett ''efterfrågan'' på
miljöns område och satsar på forskning och miljövetenskap
för akuta och framtida behov. Skolan har inte hunnit med i
denna snabba utveckling. Den ökade miljömedvetenheten
måste återspeglas i undervisningen från förskola till och
med högskola.

3.17. Geografi

Eftersom kunskap och förståelse av detta mycket
komplexa och omfattande ämnesområde är mer
livsavgörande än vissa andra kunskapsområden, bör
geografi återinföras på gymnasiet och biologi och därmed
sammanhängande etiska frågor, kraftigt förstärkas. Det
viktigaste skälet till att geografin skall återkomma som
självständigt ämne är för att belysa de för framtiden så
viktiga frågorna om människan på jorden; hennes
livsvillkor, överlevnadsproblem, resurs- och miljöfrågorna.
Ämnet har en nyckelställning också genom att det förenar
naturvetenskapligt -- biologiska aspekter med
samhällsvetenskapliga. Geografi skall kunna integreras i
undervisningen och vara en del av miljökunskapen.

3.18. Miljö för framtida beslutsfattare

Det är inte bara viktigt att få fram fler experter inom
miljöområdet utan också att våra tekniker, ekonomer,
samhällsvetare, d.v.s. våra framtida belutsfattare, får
kunskap om samspelet mellan teknik, ekonomi och ekologi.
Miljöpartiet menar att eleverna måste garanteras full
behörighet om de väljer miljökunskap, speciellt de som
väljer teknisk utbildning. I internationalisering ligger inte
bara en stärkt språkundervisning utan lika viktigt är
miljökunskap och global förståelse.

3.19. Livsvetenskapligt program

Radikalt och mycket intressant är det förslag som
kommit från Biologilärarnas förening om ett
livsvetenskapligt program. Detta program skulle bygga på
biologi och bli en koordination mellan naturvetenskap och
humaniora under temat liv, hälsa och global överlevnad.
Fysik- och kemikurserna skulle inriktas mot dessa
vetenskapers funktion i samhället på samma sätt som
biologin idag kopplar ekologi -- miljövård, fysiologi --
medicinsk orientering, etc. Det finns många kopplingar
mellan biologi, samhällskunskap och etik. Ett modernt
geografiämne skulle ingå och ges en samordnande uppgift
för internationalisering, resurshushållning och global
miljövård. Ett vidgat idrottsämne kunde i samarbete med
biologi inrymma motions- och friluftsverksamhet. Linjen
kunde belysa människans 24-timmarssituation, människan i
arbete, vila och rekreation. Ett sådant program skulle svara
mot ett stort antal ungdomars önskemål och passa väl in i
högskolans utbildningar, bl a i humanekologisk utbildning.
Denna linje skulle framför allt ge flickorna en chans. De
föreslagna nationella programmen vänder sig främst till
pojkar.

3.20. Provkarta för friare studier

Miljöpartiet förespråkar en friare studiegång för den
enskilde eleven. Vägledning och uppläggning av studierna
kommer därför att betyda oerhört mycket. Eleverna måste
ges en ''provkarta'' på möjliga varianter. Ett
livsvetenskapligt program skulle skapa nya möjligheter och
öppna portar till nya spännande utbildningar. Den här
synen på integration mellan de levande vetenskaperna
stämmer helt överens med vår syn på livslångt lärande och
att lära för livet. Detta borde bli varje elevs tillgång!
Programmet som är framtidsinriktat bör ingå som ett av de
nationella programmen.

4. Vuxenutbildningen

Det finns mycket vackert i propositionen om att växa
med kunskaper och ett livslångt lärande, om
återkommande utbildning, minskning av
utbildningsklyftorna. Vad som återstår är att ta bort hindren
för att kunna genomföra allt detta.

4.1. Flexibilitet

Miljöpartiet de gröna har tidigt framhållit komvux och
dess etappsystem som en förebild för gymnasiet.
Flexibiliteten i tid och rum och chans till
koncentrationsläsning efter behov, har varit kännetecknen
för denna utbildning. Samarbete mellan komvux och
gymnasium skall inte hindra att en elev som vill studera vid
komvux redan från 16 års ålder, skall kunna göra det.
Tidigare har man kunnat välja skolort. Detta är en
förutsättning för eleven att kunna läsa i den takt den önskar
och kunna förena utbildning med arbete.

4.2. Interkommunal ersättning

I propositionen fråntas möjligheten att fritt välja
studieort. Den vuxnes rätt att välja utbildning och
utbildningsort kvarstår endast för grundläggande
vuxenutbildning. Gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning kan hemkommunen förhindra,
genom att kommunen får rätt att vägra betala
interkommunal ersättning i annan kommun. En sökande får
ingen möjlighet att överklaga hemkommunens beslut i
ersättningsfrågan. Lagförslaget skiljer på mottagandebeslut
och intagningsbeslut: de senare kan av lätt insedda
praktiska skäl inte överklagas. Även om
mottagandebesluten i princip skall kunna överklagas i
länsrätten, är hemkommuns beslut att vägra betala
interkommunal ersättning inte att se som ett beslut om
mottagande och följaktligen inte överklagbart.

4.3. Elevpeng

Miljöpartiet de gröna anser att elevpeng bör införas,
vilket betyder att statsbidraget följer eleven, även för den
som studerar på komvux, så att rätten att välja både skola,
ort och lämplig studiegång kvarstår. I detta sammanhang
måste också utbildning som nu bedrivs på
lanthushållsskolan nämnas. Med elevpeng skulle denna
utbildning kunna fortsätta inom gymnasieskolans ram, men
istället för att ha utbildningen i gymnasiskolans lokaler
skulle den kunna förläggas på lanthushållsskolorna.

4.4. Distansutbildning -- statens skolor för vuxna

Statens skola för vuxna finns i Härnösand och
Norrköping. Dessa två skolor är riksrekryterande, vilket
gör att antalet studerande är väldigt högt. SSVN som
bedriver modern korrespondensundervisning,
brevdistansundervisning, vänder sig till ca 10 000 elever
med såväl vanliga studiehinder som funktionshinder. Dessa
skolor är unika i sitt slag och oumbärliga för de studerande,
kanske den enda möjligheten till utbildning. Att studera på
SSV innebär en flexibel studiegång förenad med
självdisciplin.

4.5. Fördelar med distansutbildning

Fördelarna med denna studieform är många, bl a
följande:att studierna kan påbörjas vid flera tillfällen
under terminen. Möjligt tack vare riksrekrytering och stort
elevunderlagatt man själv får bestämma sin studietakt
och studieplanering. Vid oförutsedda händelser kan en
annan plan läggas upp och studierna går ändå att
genomföra,att under kursveckan på skolan få intensiv
undervisning och träning samt möjlighet att under erfarna
lärares hjälp gå igenom studiematerialet,att mindre
vanligt förekommande ämnen och etapper kan erbjudas,
att kurser kan erbjudas om det är fullt på komvux eller att
kursen inte erbjuds en termin p g a
för litet elevunderlag,att SSV möjliggör
kontinuerliga kvällsstudier trots familjesituationen,att
ekonomin tillåter heltidsstudier genom att arbete och
studier varvas,att grundläggande studier möjliggörs utan
att man för den skull belastas med studieskulder,att man
kan bortse från dagsavståndet till komvux.

Ovanstående visar på möjligheter för vuxenstuderande
att på kort tid kunna komplettera ett ämne för att sedan
kunna studera vidare på t ex högskola. De som vill ha längre
tid på sig att studera än vad som är möjligt vid
schemabunden studiegång ges även den chansen.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig den föreslagna
nedläggningen av SSV. Denna studieform är oerhört billig,
trots att kvaliteten är hög och flexibiliteten unik.

4.6. Samarbete -- komvux och SSV

Konkurrensen mellan komvux och SSV behöver inte
vara av ondo. Tvärtom kan SSV komplettera komvux
genom att studier kan avslutas på etapper och mindre
förekommande ämnen i denna studieform. Alltså ges det
större chanser för komvux att starta kurser där SSV blir
garant för det kompletta studieprogrammet. Betonas bör,
att riksrekryteringen är av avgörande betydelse.

4.7. Utredning

Den utredning som föreslås i propositionen om att
utveckla distansutbildningen är positiv. Innan denna
utredning genomförts, skall varken SSV i Härnösand eller
Norrköping avvecklas. Den potential som finns att
tillsammans med högskolan och utbildningsradion utveckla
denna form av studier bör ingå i en framsynt
utbildningspolitik. Här gäller det att utveckla
distansutbildningen -- inte avveckla den!

4.8. SSVH-hörsel

Även om ett distansutbildningsinstitut bildas, så
kommer utbildningsmöjligheterna för vuxna
barndomsdöva, vuxendöva och vuxna hörselskadade att bli
ytterligare eftersatta. Mindre än tio kommuner satsar på
undervisning för vuxna barndomsdöva. Därtill kommer
SSVH och Västanviks folkhögskola samt enstaka AMU och
AMI-utbildningar. Förutom SSVH är det bara ett komvux i
Sverige som erbjuder etapp 1- och 2-studier i svenska.

4.9. Individualintegrering

SSVH har hittills varit ett komplement eller ett alternativ
till komvux. Under ca 12 år har SSVH varit
riksrekryterande med distansutbildning och samlat
erfarenheter och kunnande om undervisning av
döva/hörselskadade i kompetensgivande ämneskurser. Det
är den enda skola som arrangerar ämneskurser för
vuxendöva samt har individualintegrerade vuxendöva och
vuxna hörselskadade. Risken med det nya
distansutbildningsinstitutet är att dessa grupper inte
omfattas och att den kompetens som finns samlad vid SSVH
går förlorad liksom utbildningsmöjligheterna för dessa
grupper. En noggrann utredning måste ske innan beslut
fattas om nedläggning av SSVH-hörsel och de
kompetensinriktade utbildningarna för vuxna
hörselskadade och döva.

Vi kräver att beslutet om SSV:s nedläggning skall avslås
och att utredningen om distansutbildningscentrum först
redovisas.

5. Övergång 5.1.
Fortbildning och lärarroll

Miljöfrågorna är av så övergripande karaktär varför
miljöpartiet de gröna anser att miljöundervisning skall
finnas på alla stadier och alla program, från och med
förskolan till och med högskolan. Detta förutsätter en
gedigen utbildning och fortbildning i miljövård. Ekologi -- i
praktik och teori -- måste in i alla lärarutbildningar och
fortbildningar. I den nya gymnasieskolan kommer
arbetssättet att styras av elevens behov. Detta innebär att
läraren mera stöder elevens studier genom handledning.
Denna radikala ändring av lärarens sätt att arbeta med sina
elever, kräver fortbildning kring lärar- och handledarrollen.

5.2. SYO

För att eleven skall få den vägledning som ett individuellt
studieval innebär, måste SYO-verksamheten fungera. Det
finns idag inte en rimlig chans att leva upp till
propositionens mål i det hänseendet. Förutom en samlad
genomgång av målen för SYO, bör schemalagd tid för SYO
ingå i kommunernas informationsskyldighet. Fortbildning
för denna nya utvidgade och betydelsefulla uppgift måste
prioriteras.

5.3. Timplaner

Propositionen innehåller nya timtal för alla ämnen.
Timtalen är beräknade på antagandet om ett bortfall på
uppemot 40% av lektionstiden p g a
skrivningar, friluftsdagar, studiebesök och andra
aktiviteter. Detta stämmer inte med verkligheten.
Variationen är stor mellan skolor, klasser, linjer och
årskurser och som högst 20%. Konsekvensen blir att man
måste skära bort ca en fjärdedel av kurserna. T ex
idrott från 170 till 120 timmar, en minskning på 20%;
historia från 136 till 60 timmar, en minskning på 56% osv.
Det individuella valet tillför högst 140 timmar på tre år
sammanlagt i alla ämnen. Det är klart att det inte kan
kompensera lektionsbortfallet i mer än ett par ämnen. En
garanterad och förstärkt miljö-, hälso- och språkutbildning
kräver utökad timplan, hur detta skall gå till bör regeringen
återkomma med förslag om.

5.4. Gymnasieskolans längd 2--4 år

Miljöpartiet de gröna anser att den enskilde eleven skall
få större möjlighet att komponera sin utbildning, men att
grunden för kvalitet i utbildningen inte får dras undan. Vi
anser att en utbyggnad av gymnasieskolan till tre år inte är
välmotiverad. Vi förespråkar en flexibel gymnasieskola på
2-4 års utbildning i stället. Eleven skall emellertid ha lagfäst
rätt till tre års gymnasiestudier.

5.5. Förkunskaper till högskolan

Det viktiga är att alla som börjar högskolan har de
förkunskaper som krävs. Det finns ingen garanti för att de
som har treårig gymnasieutbildning skulle önska/kunna
genomföra en högskoleutbildning. Att ge allmän
behörighet efter tre år är kamouflage och ett skenbart
likvärdighetstänkande. Det är en björntjänst mot eleven
om den för sent upptäcker att den saknar grunderna för en
fortsatt utbildning på högskolan och därför måste avbryta
sina studier. En utveckling av högskoleproven kan vara ett
sätt att möta elevens individuella behov och önskemål
beträffande högskolestudier.

5.6. Läroplan

En kommitté är tillsatt för att utarbeta en ny läroplan för
gymnasieskolan med modeller och riktlinjer för hur
gymnasieskolan och vuxenutbildningens kursplaner skall
utformas. Kursplaneöversynen skall vara färdig till
sommaren 1992. Betygsberedningens utlåtande kommer i
kombination med det nämnda att få effekt på
uppläggningen av undervisningen i gymnasiet. Vi har
redogjort för hur vi ser på den nya gymnasieskolan, dess
kunskapssyn och problem- och processinriktade arbetssätt,
där det fria individuella valet av program och studier
successivt kan ersätta de nationella programmen. Härav
följer att läroplan, mål och riktlinjer, skall stödja och
underlätta att dessa intentioner kan förverkligas.

5.7. Kostnader och finansiering

Kostnaderna för reformeringen av gymnasieskolan har i
propositionen beräknats till 1 800
miljoner kronor årligen vid full utbyggnad. I
kalkylen saknas bl a kommunala lokalkostnader, som säkert
kommer att uppkomma i vissa fall.

Huvuddelen av dessa kostnader torde uppkomma
genom att idag tvååriga linjer görs treåriga. Som ovan
framhållits avvisar vi att detta skall vara obligatoriskt för
eleverna. Det skall i stället vara frivilligt och en betydande
flexibilitet skall medges. Detta kommer att leda till att
merkostnaderna med vårt förslag blir betydligt lägre.

Den av regeringen föreslagna finansieringen förefaller
tveksam på flera punkter.

330 miljoner kronor avses sparas genom neddragning av
det garanterade antalet lärarledda lektioner. Detta
förfaringssätt får konsekvenser och en analys av effekterna
saknas i propositionen. Med anledning av detta kräver vi en
konsekvensanalys, där negativa och positiva effekter inom
gymnasieskolan redovisas.

617 miljoner kronor avses sparas genom
rationaliseringskrav med 0,5% per år under fyra år. I
realiteten ställs detta krav gentemot kommunerna, vilka om
rationaliseringskravet inte kan uppfyllas, får stå för
merkostnaden. Med hänsyn till de ekonomiska
begränsningar som ålagts kommunerna är detta ett
tveksamt förfarande, vilket ytterligare talar för att ej göra
det tredje året obligatoriskt för de idag tvååriga linjerna.

753 miljoner kronor skall, enligt propositionen,
arbetslivet stå för genom att 0,12 procentenheter av
arbetsmarknadsavgiften tas i anspråk. Det framgår inte av
propositionen om detta skall motsvaras av någon besparing
i de ändamål som arbetsmarknadsavgiften idag är avsedd att
finansiera. Om ingen sådan besparing görs innebär
ianspråktagandet av avgiften enligt propositionen ingen
reell finansiering utan i stället en budgetförsvagning.
Regeringen bör därför återkomma med precisering om hur
denna finansiering är tänkt att fungera.

Hemställan

Med hänvisning tii det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utgångspunkterna för den nya
framtida gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etappstudier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om identitetsarbete och att främja
elevernas utveckling till harmoniska människor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördjupad kunskapssyn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eleven i centrum,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elevens inflytande och ansvar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokal styrelse på skolenheten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pedagogik i gymnasieskolan,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarnas och SYO-personalens
fortbildning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöundervisning, hälsa och
internationalisering,

11. att riksdagen beslutar att införa ett livsvetenskapligt
program enligt vad i motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nationella program och att dessa
successivt övergår till individuella program,

13. att riksdagen beslutar och lagfäster varje elevs rätt till
individuellt program,

14. att riksdagen beslutar att avslå obligatorisk treårig
gymnasieskola,

15. att riksdagen beslutar om lagfäst rätt att studera tre
år i gymnasieskolan enligt vad i motionen anförts,

16. att riksdagen beslutar att avslå den allmänna
behörigheten och att grunden för utbildning på
högskolenivå skall utgöras av adekvata förkunskaper för
den valda studiegången,

17. att riksdagen beslutar införa elevrelaterat statsbidrag,
s

k elevpeng i gymnasieskolan, på komvux och på statens
skolor för vuxna,

18. att riksdagen beslutar att elevpeng följer studerande
till den kommun där eleven antagits,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studieavbrott,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarrollen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om schemalagd
informationsskyldighet för SYO,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ''provkarta'' och vikten av
vägledning och handledning,

23. att riksdagen beslutar att avslå åldersgränsen 20 år på
komvux; åldersgränsen helt skall slopas,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsförlagd utbildning,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärlingsutbildning,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om öppning mot andra skolformer
och rätt att tillgodoräkna sig studier utomlands,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökunskap för kommande
beslutsfattare,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens skolor för vuxna,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om SSVH-hörsel,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avslå nedläggningen av SSV,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avvakta utredningen om
distansutbildningscentrum innan någon neddragning sker
på SSV,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om timplaner,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läroplan, mål- och riktlinjer samt
betyg och kompetensbevis,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnaderna för gymnasieskolan,

35. att riksdagen beslutar om en konsekvensanalys av
propositionen om den nya gymnasieskolan enligt vad i
motionen anförts.

Stockholm den 11 mars 1991

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Eva Goe s (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)